Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

En fin onsdag..

NyheterPosted by kopparhult Wed, April 18, 2018 21:59:38

..med solsken på eftermiddagen och sydvästliga vindar som var till bra hjälp för hundarna under sökarbetet på dagens b-provsträning. En träning upplagd som ett "pröva på jaktprov" i nybörjarklass. Markeringar, sök, vilt och skott och rätt så långa transporter med fotgående. Lite vatten fick vi till på den avslutande markering med och även om det inte blev simdjup för alla hundar så fick de i alla fall vattenkänning.
Snart ska det väl ha blivit lite behagligare vattentemperaturer så den träningen kan börja på allvar.
Efter kursen fick Lilla Vi prova vattenapportering av trut.

Ever, Bäst och jag tränade en stund idag med. Fast på andra övningar. För Evers del började vi där vi slutade kvällen innan. Alltså med skicken. Ordningen i skicken. Tänk så lätt det kan bli när man som förare bara är tydlig och visar hur man vill ha det. Man kan fundera över varför det ska vara så märkligt svårt att vara tydlig hela tiden och inte bara ibland? Bra blev det hur som helst och vi fortsatte träningen med lite andra övningar. Hålla linjen genom dungen ut på fältet på andra sidan och över gamla vittringsområden och sådant. Och att ta samma väg tillbaka.
Det finns så mycket att träna på så 365 dagar på ett år räcker inte till.
..och en gång till.

Sedan var det Mers tur. Mer som nog är den säkraste hunden jag haft på att fokusera mot målet och gå låånga raka linjer. Han är så trygg där. Och jag funderar på hur det kan komma sig att han som är spaniel gör nära på lika bra, eller faktiskt bättre, linjer än mina retrievrar? Jag tror jag vet varför. Svaret är nog just att han är spaniel. Och eftersom han är spaniel har jag inte haft några krav eller höga förväntningar på hur perfekta dessa raka linjer ska bli. För det är liksom inte det huvudsakliga i spanielträning. Så jag har troligen tränat honom väldigt avslappnat och grundligt och lagom mycket utan att ha prestationskrav ända från början.
Kan det vara så?
Jag tror det, och det räcker med att titta på en del hundar som kan gå perfekt "fot" på höger sida men inte på vänster sida där de ska vara för att misstänka hur det ligger till. På vänster sida har man satt krav och krånglat utan att vara tydlig nog så hunden förstått hur vi vill ha det medan det är bekvämt och avslappnat på vänster sida där vi aldrig rättat till. För där ska de ju ändå inte gå...



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1041

Vilda och tama djur..

NyheterPosted by kopparhult Tue, April 17, 2018 21:39:55

Jag tror det var någon sorts rekord ute på åkern idag igen. Nytt rekord i hjortdjursantal. I det stilla vårregnet tidigt i morse betade 12! kronhjortar, runt 30 dov hjortar och en grupp rådjur tillsammans med tranparet och några canadagäss bakom huset. Det är fascinerande, vackert och lite förtvivlat samtidigt. Det är inte lätt att freda varken trädgårdsland, vallodling eller ungskogen när hjortarna blir så många.
Det verkar inte sådär imponerande roligt att behöva sätta viltstängsel runt slottsträdgården men kanske blir det nödvändigt.
En ganska så välorganiserad flock som väntar tålmodigt.

Som vanligt på tisdagar så blev det en fin tur i mossen med tillhörande smågodissök för hundarna. En lite modifierad version eftersom det råder hundförbud och börjar bli känsligt i markerna. Det är så promenaderna är nu under våren och försommaren, lite striktare, möjligen lite tråkigare men förmodligen mycket nyttigare. Det är väl aldrig fel att uppföra sig en stund och gå samlat runt mig. Det sätter lite högre krav på hundarna också, men framförallt på mig. Nu duger det inte att gå och fundera och låta dagdrömmarna sväva i väg allt för långt och riskera att någon flockmedlem utnyttjar situationen och glider iväg på något eget upptåg.
Koncentration på hög nivå.

Ett träningspass på kvällen hanns med också, Heather och Lakrits idag. En del markeringar som är så bra att träna på när man är två och så några övningar där jag kunde passa på att få till bra stopp på Heather. Och så tragglar vi vidare med hennes "snabba" skick på linjerna. Vi är inte helt överens där alltid Heather och jag. Hon tycker att hon kan gå när handen sätts ner. Jag tycker hon ska vänta på kommandot. Varje gång. Jag inser att jag varit något inkonsekvent med det en period nu. Jag har lagt mig till med ett striktare "hemmaläge" och ett mer tillåtande "bortaläge" i skicken. Riktigt dumt faktiskt och nu har jag fastnat lite i min egen fälla. Men jag tänker inte ge mig förrän jag får som jag vill, varje gång, det är bara att Heather inte riktigt har förstått det än. Jag borde vara bättre på att själv vara så tydlig som jag säger till våra kursdeltagare att vara och leva som jag lär ut. Men jag förmodar att det är rätt så mänskligt att inte vara så genomtänkt hela tiden. Det finns ju dessutom en anledning till att jag lagt mig till med "bortaskicken", då hundar är olika och det ibland blir mer eller mindre nödvändigt att prova lite annorlunda alternativ. Om det är rätt eller fel är ibland svårt att veta.Men nu är det som sagt dags att styra upp det och ta nästa steg i utbildningen och relationen.
Här är någon väldigt liten.

Idag är det också födelsedag för Kopparhult P-kull med alla de duktiga hundarna. De fyller redan fem år, hur det nu är möjligt? och vi konstaterar samtidigt att det är fem år sedan vi hade någon valpkull. Det där med tid ÄR märkligt. Vi säger grattis till Pajaz, Poker, Poppe, Pinot, Pyssla, Pepsi och Zelda. Hipp hipp!





  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1040

Det kom ett fint vårregn..

NyheterPosted by kopparhult Mon, April 16, 2018 21:53:52

..fast inte på lördag kväll som sagts utan först på söndag kväll. Ett härligt stilla strilande vårregn som säkert gjorde gott för växtligheten. För egen del spelade det mindre roll när vårregnet kom eftersom fröerna fortsatt ligger kvar i sina fröpåsar och inte i den nu fuktiga jorden. Men det lär säkert komma fler dagar med vårregn som passar för sådd. Allt har sin tid.
Istället för sådd blev det en spontan hundträning hos goda vänner i Dalsland igår. Både trevligt, roligt och nyttigt och träningsinspirationen flödar om något ännu mer efter träningsdagen. Samtidigt som man inser att man har oändligt mycket att träna på.

I dag på morgonen hade vi ett tillfälligt avbrott i vattenflödet. Inte regnet utan det i våra kranar. Hydroforen sågs över igår kväll och luft fylldes på. Det var skönt att få det fixat och kvällens duschar genomfördes utan bekymmer. I morse var det något annat. Det spottades och frästes ur kökskranen och kallvatten ville det inte komma något alls efter en stund. Något hade blivit fel. För mycket luft i tanken kanske? Jag famlade i blindo efter orsak och anledning och kände förtvivlan komma krypande och plånboken tömmas. Ifall det skulle behöva inkallas en rörmokarna på akutuppdrag. Såklart var jag också alldeles extra törstig. Man saknar inte kon förrän båset är tomt eller vad är det man säger? Efter en smått desperat smskonversation med slottsherren kom så lösningen på problemet.
Huvudströmbrytaren till pumpen var avslagen.
Jaha.
Åh vad jag älskar så enkla, billiga lösningar på näst intill oöverstigliga problem!
Jag har varit glad och tacksam för friskt, kallt vatten i kranen och sparade pengar hela dagen. Tänk vilken rikedom att alltid ha tillgång till det.

Ibland är saker och bekymmer så där enkla och lätta att lösa. Det blev lite så med köksgardinen med. När gröna skira skott spirar i gräsmattan stämmer inte vinterns gardin med domherrar längre så den plockades ner till förmån för tulpangardinen. Tulpangardinen som tvättats men inte blivit struken och som tydligen krympt i tvätten med. Så nu passade den inte längre i köksfönstret. Det fick bli en enkel lösning på problemet där också. Jag satte upp den ändå! Skrynklig och för kort. Men det är åtminstone glada rosa tulpaner på som passar till de gröna skotten i gräsmattan.
Här sitter söta Mer som en fin reklampelare efter avslutad träning.

Det är verkligen vår på riktigt nu och med den också hundförbudstid. Igår var sista dagen för träning av stötande och stående hundar. Så nu får det bli promenader och apporteringsträning för cockrarna i några månader innan nästa säsong tar vid. Mer och jag började direkt idag. Med lite utökad apporteringsträning. Vi körde lite linjer med snäva vinklar mot de "tre högarna" och paketerade ihop de något slarviga avlämningarna så de blev prydliga och genomtänkta. Han är skarp på linjetag den lilla bruna. Låser blicken dit jag riktar honom och siktar rätt även när vinklarna är tajta. Så kul vi har tillsammans!

  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1039

Väldigt många säckar jord senare..

NyheterPosted by kopparhult Sat, April 14, 2018 19:27:43

..sjunkar jag ner vid laptoppen för lite nedvarvning och skrivande. Denna gången i trädgårdsstolen på altanen istället för i clubfåtöljen. Första gången utomhus med dator för i år och det känns helt fantastiskt. Det är fortfarande ljummet i luften även om solen gått i moln och fåglarna kvittrar nästan öronbedövande vackert. Luften känns ren och klar att andas och förutom fåglarna är det alldeles tyst.
Denna tiden på året måste väl var den allra bästa? När livet återvänder i naturen och allt ligger framför. Att även ogräs o mängder, ormar och miljoner insekter också ligger framför undviker jag att tänka på just nu.
Tranorna på fältet verkar oense om något och överröstar plötsligt de andra fåglarna med sitt skränande då en av tranorna lyfte och flög i väg. De påminner mig om de rosa flamingorna i flamingodammen i Slottskogen när jag var liten. En pelikan fanns bland flamingorna med. Jag var fascinerad och lite rädd, de lät ju så mycket. Fast pingvinerna i pingvindammen var nästan ändå värre, i alla fall om man besökte dem när de var hungriga. De kunde verkligen skräna och inte sparade de på röstresurserna direkt. Fast allra värst var åsnorna, deras skriande tyckte jag var riktigt obehagligt.
En härlig ljummen vårkväll i April.

Med vårkänslor och odlingslust åkte vi iväg på eftermiddagen och köpte alla dessa jordsäckar och några pallkragar att komplettera med. Ett växthus i plast som passar ovanpå pallkragarna blev det med. Vi fick oss ett gott skratt när i skulle sätta ihop det. Konstruktionen var enkel, ritningen simpel och kvaliten ganska kass och då vet man ju hur det brukar gå. Vi fick vänt både bak och fram och upp och ner på delarna en stund innan vi fick det rätt. Och jag är fortsatt osäker på om det ens blev bra fast det blev rätt. Men det ska nog duga för att få fart på några värmeälskande plantor i alla fall. Nu väntar jag på de få millimetrarna med lätt vårregn som förväntas komma inatt så ska jag så lite fröer imorgon tänker jag. Jag kan för all del vattna och så nu men om ändå regnet ska ner så kan jag ju spara en liten arbetsinsats och låta naturen sköta det.
Nyklippt och städat i den lilla träningscampen och planerna börjar ta form.

Slottsherren har startat gräsklipparen idag, och tänk den startade trots minimal omvårdnad och skötsel sedan i höstas. Den har dessutom faktiskt blivit kvar ute hela vintern med den sista ölbuken kvar i burkhållaren. Fast burken slängdes för en tid sedan inför en kurs vi skulle ha. Jag menar någon sorts ordning för det väl ändå vara, illa nog att gräsklipparna stod kvar ute men ölburken blev väl ändå droppen?
Den startade som sagt efter ett par försök och lite bensin och Slottsherren har klippt gräset med kaffemugg i burkhållaren denna gången. Han har inte klippt för att det börjat växa utan för att klippa ner det vissna gräset i vår träningscamp. Nu ser det nyklippt och fint ut och marken är redo för alla gröna skott som syns spira i gräset.
Det är fullt med premiärer nu. Igår sädesärla, påfågelsöga och grillning på altanen. (Den rostiga uttjänta grillen ska nog funka ett par gånger till innan det är dags för skroten.) Idag bofink, gräsklippning och blåsippor. Vi trivs!

Vi har tränat våra hundar en stund, i solen på förmiddagen. Vi har delat på dem och tränat dem en och en eller en och två i lite olika upplägg och kortare pass. Ever och jag tränade på tre högar och skicken. Bäst och jag körde ett race därmed och lite markeringsträning med slottsherren och övriga grabbar. Lilla Vi har fått angripa krondiket med i och urgångar och cockrarna fick lite egentid. Alla nöjda so far och imorgon kommer en ny dag.







  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1038

Definitionen av en glad hund..

NyheterPosted by kopparhult Thu, April 12, 2018 21:21:50

..måste vara Bäst. Alltid lika glad studsar han fram intill mig oavsett vad vi ska göra. Om vi så bara ska gå på en kort rastning bakom boden så visar han samma iver och glädje över att få göra något tillsammans. I och för sig kan väl han inte veta att det bara ska bli en kort rastning bakom boden men i alla fall. Ibland är hans glädje nästan i en irriterande nivå, han borde väl kunna vara glad med alla fyra benen på marken? Det går inte säger Bäst och studsar vidare och jag är benägen att hålla med. Det går nog faktiskt inte, inte att bromsa honom så rejält så studset försvinner och samtidigt behålla glädjen. Han och jag får inte till det i alla fall, kanske saknas den riktiga motivationen och dominansen från mig för att ändra på det? Jag är nöjd, nästan alltid, och han är glad. Då kan det väl ändå inte vara helt fel?
Gult är fult säger ett gammalt talesätt. Undrar var det kom ifrån? Jag vet inte om jag håller med.

Definitionen av en sur hund är Lyra just nu. Jättegrinig är hon faktiskt. Hon surar och muttrar och gud nåde de andra tikarna om de inte uppför sig som hon tänkt. Eller uppför sig förresten, de räcker gott att de bara för sig så är det fel enligt Lyra. Tokfel och de behöver tillrättavisas omedelbart! Vi är lika oeniga om detta som vi är om skällandet på grannentax när han promenerar förbi. Förklaringen till allt detta sura måste ändå vara att Lyra löper nu. Äntligen löper. Efter ett par månader av minutiösa förberedelser från hennes sida med kissmarkeringar, flirtande med labbegrabbarna och annat så kom då äntligen löpet igång. Hormonerna måste svalla där inne i den lila cockerkroppen för närvarande. Jag ser mest fram emot att löpet går över och att söta, snälla lilla Lyra kommer tillbaka igen. Lyra själv är nog ganska nöjd med att löpa och få grabbarnas uppmärksamhet, hon önskar nog mest bara att hon blev av med de konkurrerande tikarna. Som förövrigt inte är ett spår intresserade av grabbarna eftersom de inte löper.
Det kan inte vara lätt att vara cockerdrottning.
De kom på besök i solen ikväll igen. Något flera idag, jag räknade till trettio. Lilla Vi har slutat bry sig om dem, på sin höjd lyfter hon ett ögonbryn när hon ser dem.

Denna veckan har jag jobbat några extra timmar på mitt andra jobb. Med lite fler arbetsuppgifter än vad jag brukar. Det känns bra och lite småroligt och har gett mig anledning att tänka och fundera lite över arbete och vad jag vill och sådana saker. Ett varv till. Detta ständiga funderande. Men det känns bra att fundera lite.
Det är bra att fundera över vad som tar energi och vad som ger energi. Vad som gör gott kortsiktigt och vad som är långsiktigt.
Det är bra att fundera över ens egen inställning till saker och ting med. Till hundträning till exempel och till förhållandet till hunden. Vad är långsiktigt och vad är kortsiktigt där? Vad vill jag med min träning och vilken nivå vill jag träna på? Hur mycket av min energi och min tid ska ett problem i träningen få ta egentligen? Ibland kör vi fast och lägger orimligt mycket engagemang och känslor i träningen. Särskilt när det inte går som vi tänkt. Man får inte glömma att det är hundar vi håller på med och att hundar gör saker som man inte vill och önskar emellanåt. För att de är hundar och inte maskiner. Jag tänker att det är väl som med barnen ungefär, man älskar dem alltid men man älskar inte alltid det de gör. Det är en viktigt skillnad där. Det är också viktigt att inte gräva ner sig i det och tappa både humöret och energin.

För att hålla energin och humöret uppe är det viktigt att äta bra med. Det tycker jag att vi gör, bra råvaror och mycket grönsaker. Jag gillar att äta och det är viktigt att jag gör det rätt annars protesterar både mitt humör och min krångelmage. På något sätt känns det som att jag alltid är någonstans mellan två måltider. Jag hinner knappt avslut en förrän jag ser fram emot nästa. Det är bra att ha matlust tror jag, det är någon sorts driv i det. Tappar man aptiten tappar man ofta mycket annat med. Mer än vikten.
Jag har snöat in lite på spenat det senaste. En nygammal favorit som jag mer eller mindre glömt bort. Spenat sägs innehålla en del nitrat men med tanke på att jag varken röker eller snusar så borde jag nog kunna klara en del nitratdoser.
Och oj vad jag tycker om spenat! Bladspenat i sallad, stuvad spenat, spenatsoppa, spenatpaj och massa mer. Jag minns att jag tyckte om det som liten med. Jag minns kvällarna när mormor jobbade och morfar fixade kvällsmaten. Stuvad spenat och stekt falukorv. Det smakade så himmelskt gott där i tryggheten i mormor och morfars lilla två i Skytteskogen. Det var enkelt och kärleksfullt. Jag satt i kökssoffan med benen dinglande och med utsikt genom fönstret ner över den nästan parkliknande gården. Det är fina minnen och spenaten smakar lika bra än.
















  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1037

När de förstår

NyheterPosted by kopparhult Tue, April 10, 2018 21:18:57

Jag var ute på ett av fälten en stund ikväll igen. Det är fint att ha träningsmarken utanför dörren. Jag upprepade gårdagens träning med de tre högarna fast på en ny plats med nya punkter och med ny hund. Ikväll var det Bästs tur. Vi trampade runt på en stora rektangel, lade tre dummy vid varje punkt och gick prydligt fotgående emellan. Sedan satte vi igång med skicken. Raka skick varvades med diagonalt till mitten och diagonalt förbi mitten. En svacka i fältet gjorde också att Bäst föll ner lite mer än väntat men han höll sikte mot rätt mål och jag fick chans att studera hur linjen kan bli när marken "lutar". Och vad som är bra att tänka på om linjen varit helt dold med samma lutning. Bäst gick bra, mognad och träning har ökat tryggheten rejält och han känns "säker" i skicken. Det gör mig glad. Riktigt glad. Det är så roligt när man bryter igenom och får hundarna att förstå. Jag tror det är bra att påminna sig om att sig tid att känna den glädjen och vara sådär gott nöjd en stund. De ögonblicken dyker inte upp varje minut om man säger så. De där när man är glad och nöjd och nöjd med hundträningen. Så de måste tas tillvara ordentligt och helst bevaras.
Av någon märklig anledning vill däremot misslyckande och mindre lyckade träningspass bita sig fast ordentligt och efterhängset släpa sig med till kommande träningspass.
Man skulle behöva vara lite mer som Mer, han skakar av sig ordentligt efter varje obehag och obekväm situation innan han glatt tar nya tag. Han har ett tydligt kroppsspråk den hunden och han håller liksom inte inne med något. Det är säkert väldigt bra för den mentala hälsan och välbefinnandet.
Tisdagspromenad med hela gänget i vår favoritmosse. Vi mötte en dovhjortsflock och den älgkon vi brukar träffa på. Lilla Vi gömmer sig fint bakom Ever.

Eftersom det är tisdag idag så packade vi en "smågodispåse" och tog en tisdagspromenad med tillhörande godissök i mossen. Ett vårbad i krondiket som nu är fyllt med lervatten efter snö och issmältningen tyckte hundarna var en lämplig aktivitet med. Så så fick det bli.
Gyttjigt men uppfriskande vårbad. Lägg märke till den bruna cockern som gjort en "kanonkula" mitt i diket.

  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1036

Allt på en gång...

NyheterPosted by kopparhult Mon, April 09, 2018 20:48:13

..det blev precis som jag befarade, eller kanske mer som jag önskade? Allt kom på en gång, vårsol, nästan sommarvärme, odlingslust, träningsinspiration, sädesärlor, valpar och livsglädje i störta allmänhet.
De bästa arbetskompisarna på förmiddagens runda.

En fin helg med härligt vårväder och hundkurser har avrundats med en skön söndag och trevlig måndag. I nära på sommarvärme i söndags blev det en tur för inköp av fröer och planteringsbrätten och lite till. En riktigt fröpåsefrossa! Så mycket kul det finns att välja på och att odla. Hemma fylldes brätten och torvkrukor med finaste såjord och de pyttesmå fröerna sattes ett och ett med stor noggrannhet och något bristande tålamod. Sann odlarglädje! Det är fascinerande att tänka på att ett litet frö som är mindre än ett knappnålshuvud ska kunna bli en hel broccoliplanta med rejäl skörd. Det förutsätter förstås en del pyssel med vatten, värme och omsorg och en portion tur så nu återstår att se om jag ror i land det hela och vi får någon broccoli. Ambitionen så här på våren brukar vara lite i överkant. Vi får se var det slutar.

Med svettig rygg, utan långkalsonger och vantar och med varma hundar blev det en härlig eftermiddagspromenad efter planteringen. Det är inte lätt att hänga med i svängarna när det går från vinter till försommar över två dagar. Lite modig blev jag efter den varma promenaden och bestämde mig raskt för att tvätta termobyxor och vintermössa och lägga undan dem för sommarförvaring. Krisar vädret får jag väl plocka fram dem igen. Idag har de inte behövts i alla fall, både egen träning av hundarna och dagens kurs kunde genomföras i tunnare jacka och sommarstövlar vilket var väldigt uppskattat. Efter att kursen avslutats fick jag ett trevligt meddelande om att Wilmas K.Poker blivit pappa till hela ELVA valpar tillsammans med Jaga på kennel Aqua Seers. Nu håller vi tummarna att alla elva små troll är friska och starka och klarar de första kritiska dygnen i det nya livet. Grattis alla inblandade! Jag hoppas att Poker tänt cigarren nu och firar som sig bör.
Wilmas fina och duktiga Poker. Fotograf Johan Lång.

Utanför slottet betar hjortarna ikväll igen. Små, små gröna skott börjar skymta i klövern och gräset och de uppskattas stort såklart. Tjugofem dovhjortar betade tillsammans med två kronhjortshindar och det är fint att se tillsammans. Utekvällen avslutade för min del med ett träningspass för Ever och Lakrits tillsammans med slottsherren och några bolldroppare på fältet intill hjortarna. "Tre högar" tränades med raka och diagonala skick. Diagonala för Lakrits eftersom det passar hans nivå medan Ever hade fullt upp med de raka skicken. Jag behöver som vanligt skärpa mig och tänka på att inte klura till det för mycket för henne. Vi har ju så att säga några nivåer att ta oss upp till innan vi är på Lakrits nivå. Av förklarliga skäl.



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1035

Way to go..

NyheterPosted by kopparhult Sat, April 07, 2018 20:51:48

I en period i mitt liv gick jag i samtalsterapi. Jag kände att jag behövde hjälp att sortera mina tankar och få stöd i en del beslut. Det var i en period i livet då ganska mycket var upp och ner och bakvänt och den oron som de flesta föräldrar till tonåringar som balanserar på en väldigt tunn lina känner igen. Den där oron och oförmågan att räcka till som nästan knäcker en. Jag gick både i samtalsterapi och föräldrarådgivning. En timme varje vecka fick jag prata om mina funderingar och tillkortakommanden, och berätta hur jag upplevde det. En timme som hjälpte mig att hålla näsan över ytan och ta mig framåt. Det var värdefulla timmar för mig. Att ha någon utomstående som lyssnade och tog in och skickade över ett litet råd där det passade. Det hjälpte mig att sortera de röriga tankarna och stå på mig i mina beslut. Kanske hade jag särskild tur som kom till rätt rådgivare som förstod min situation och mina behov?
Behovet av ett samtal och konkreta råd av en utomstående som jag inte hade personlig koppling till. Det var viktigt och nödvändigt för mig.
Lilla Lyra, den tuffaste bruden i flocken. Här passar hon husses fyrhjuling vid dagens träning för Ssrk. Något större behov av samtalsterapi har nog inte Lyra men lite rådgivning kan nog vara nödvändigt ibland. Tycker jag.

Jag tänker att det kan vara lite liknande med hundträning. En del önskar och känner att de behöver privatträning. En egen timme eller flera att fokusera fullt ut på just sina egna funderingar, eventuella bekymmer och vidare träning. En timme där man kan fråga och diskutera allt det man inte hinner eller vill ta upp på ett kurstillfälle tillsammans med andra. Av en eller annan anledning.
Det är väl inte riktigt rätt att jämföra med samtalsterapi i en krissituationen kanske utan mer som coachning för att komma vidare i träningen. Men ibland när träningen känns hopplös och hunden omöjlig kan också privatträningen vara en hjälp att hålla näsan över ytan och inte ge upp.
What ever.
Här studerar vi alla tre kurshundarna i arbete på fältet bakom slottet.

Hur som helst behöver nog de flesta av oss den där egentiden och möjligheten att få diskutera just våra behov, funderingar och bekymmer. Få lite tips och råd, en klapp på axeln och en spark i baken som för oss framåt.
Kanske har behovet av den där egna tiden med coachning blivit ännu större nu i vårt högpresterande samhälle där det förväntas framgång av oss även i det som egentligen ska vara vår hobby och möjlighet till avkoppling. För vare sig man gillar det eller inte så är det nog bara att konstatera att resultatfixeringen är stor även inom hundträningen.
Allt för stor ibland kanske.



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1034

Ambitioner och drömmar..

NyheterPosted by kopparhult Fri, April 06, 2018 21:00:48

Ikväll är han på plats i högtalarna igen. Bäste Leonard C. Jag har svårt att tänka mig någon bättre. Oavsett sinnesstämning så funkar Leonards musik och texter. Rofyllt, tröstande och hoppfullt. Svart och vitt och mängder av grått där emellan.
Slottsherren och jag har inte riktigt samma tycke och åsikter om musik och Cohen. Så vi får turas om en del med musikväljandet. Lite retligt men det sägs ju vara utvecklande att variera sig.
Fredagkväll och ölskum.

Våren är här på riktigt nu och idag har vi fått ta del av SOLEN och något ljummare vindar. Fantastiskt! Samma pånyttfödelse varje år. Och jag börjar inse att trädgårds och odlingssäsongen faktiskt snart kan vara igång. Jag funderar på ungefär femtiotre pallkragar att odla olika grönsaker i. Jag ska försöka vara smart med och tänka på att odla sådant vi faktiskt tycker om och äter. Visst verkar det riktigt roligt att odla vackra kronärtskockor men hur många gånger per år äter vi egentligen kronärtskockor? Istället får jag nog satsa på gröna blad av olika slag för grönsallad äter vi verkligen mycket. Och spenat, morötter, rödbetor och tomater. En och annan kålrot och rätt mycket potatis går det åt med. Och gul lök, purjolök och vitlök. För att inte tala om bär av olika slag. Lite vårprimörer måste vi såklart ha med och vackra sommarblommor. Så femtiotre pallkragar är nog inte så långt bort. Bekymret är väl bara att jag inte riktigt vet än vem som ska vattna de femtiotre pallkragarna och hålla undan ogräs och hjortar medan jag tränar hundarna. Men problem är ju till för att lösas så jag finner nog ut någon lösning på det med.
"Han hade mål och ambitioner men drev ur sikte och försvann" sjunger Totta i en paus mellan Cohens låtar. Totta är inte dum han heller. Jag undrar om det möjligen är ungefär där jag kommer att hamna med mina planer på grönsaksodling och de femtiotre pallkragarna?
En husse och hans hundar.

På dagens träning mot ekl körde vi en walkup med spaniel och bössa och allt. Kluriga markeringar blandades med bomskott, dirigeringar och mycket fotgående och träningen avslutades med en drive på "dummyänder". En fin eftermiddag i solen med bra stämning och fina hundar. Det känns skönt och roligt att säsongen kommit igång på riktigt nu. Bara lite dumt att säsongerna för hundträning och grönsaksodling ska kollidera med varandra. Alltid dessa prioriteringar...
Träningsgäng i sol


  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1033

Alla andra dagar..

NyheterPosted by kopparhult Thu, April 05, 2018 20:22:19

Jag sjunker ner i clubfåtöljen vid datorn med en kopp te. Trötta ben och en lite sliten kropp ska få vila och varva ner efter en hel dag utomhus. En uppskattad stund på dagen. Från hundrummet hörs en del märkliga ljud som gör att jag tvingas ta mig ur den sköna vilan och fåtöljen för att se vad som står på. Det visade sig bara vara Mer som hysteriskt slänger sig runt i en platsbalja i sin badrock. Han har ett rätt märkligt sätt att torka sig efter träningspass ute i regn. Jag har väl hunnit glömma av hur han brukar göra eftersom det var längesedan vi var ute i regn och kom in genomblöta. Efter en stunds kastande i baljan, möblerande och rivande på golvets plastmatta tycks han vara nöjd och sjunker ner i filtarna i baljan som nu står mitt på golvet. Ett lite annorlunda sätt att göra det bekvämt för sig. En väldigt snygg lugg med mittbena fick han till under torkandet med. Han behöver tydligt en frisering.

Här nedanför följer ett gäng vardagsbilder från morgonens rastningsrunda på leriga fält. Det blir inte mer glamouröst än så för närvarande. Långt bort från de fina, proffsiga fotona som visas i jaktklädstillverkarnas tjusiga kataloger. De där kataloger med riktigt snygga jaktkläder på snygga modeller ned smala midjor, solglasögon och en bössa lite käckt vilande över axeln medan en snygg jakthund exemplariskt sitter nyfönad vid sidan. Långt bort från verklighetens leriga regnbyxor och hundar med akut duschbehov. Men snyggt och lockande är det. Och jag går på det jag med. Jag handlar och drömmer om hur den nya snygga outfiten ska göra mig till en bättre hundförare. Vilket inte kommer att hända. Men snyggare kanske?

Djurlivet vaknar till ordentligt ute nu. Förutom alla skönsjungande fåglar som bygger för fullt så föds små däggdjursungar på olika håll. Igår hittade vi en pipande liten unge som jag först inte riktigt kunde placera. Efter en stunds funderande och studerande kom jag fram till att det var en rätt så nyss född minkunge. Jag fick avsluta dess liv då den låg skadad mitt på stigen långt från något bo. Jag slog ihjäl den innan jag tog reda på att det var en mink. Det tog emot som det alltid gör när man måste avsluta ett liv som precis har börjat. Fast vid närmare eftertanke så var det ju faktiskt en minkunge och de är inte snälla mot andra djur när det vuxit upp. Särskilt inte mot fågelungar. Jag funderade en stund över om jag hade tyckt att det varit lättare med avlivningen om jag vetat att det var en mink och att han i framtiden kanske skulle bitit ihjäl flera av våra fasankycklingar. Jag tror inte det. Naturen är grym men jag är för blödig.

I morse vaknade jag till ett meddelande på mobilen om att en sedan många år bekant till oss omkommit i en lavinolycka. Mitt i livet. Ett tungt besked som berörde och så meningslöst. Från en dag till en annan kan allt sättas på ända. Vare sig man har en gudstro eller inte så kan man fundera över meningen med allt. Om det verkligen kan vara så enkelt att det är slut när det är slut.

Är det någon som förstår?

Jag gör det inte. Men det är väl som det är med det.








  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1032
Next »