Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

September så här långt..

NyheterPosted by kopparhult Tue, September 18, 2018 21:35:09
Vilken vacker och varm septemberdag det har varit idag. Sådana tar jag gärna många av innan den riktigt kylan kommer. Men hösten är här nu trots dagens sommarvärme och löven gulnar och singlar till marken, men inte längre på grund av torkan. Det känns faktiskt helt okej och riktigt fint med höst nu. Höstdagarna spenderas utomhus så mycket det bara går och varvas mellan promenader, träning av hundarna, kurser och jakter. Det är fina dagar och jag klagar inte. På små lediga stunder har jag grävt rent i ett par av pallkragarna och satt lite nya fröer. Jag ska pröva lite höst och vinterodling. Det lilla växthustältet har spänts fast ovanpå en av pallkragsodlingarna, för värme och skydd mot diverse grönsaksätande djur. Med händerna i jorden fick jag nästan vårkänslor igen och en plötslig och väldig inspiration till odling och trädgårdsarbete trots att det är höst. Några olika sorters vintersalladsfröer och spenat har jag stoppat ner i jorden och en liten rad med dillfrön. Vi får se vad som orkar gro och om det blir något att skörda. Kvar från sommarens odling finns fortfarande riktigt fina morötter. De morötterna som jag gav upp i medelhavsvärmen och slutade vattna har väckts till liv på nytt i regnet och överraskande nog kan vi nu skörda riktigt fina morötter.
Morot i annorlunda formI slottsträdgården en septembereftermiddag, fasaner överallt.

Förutom vinterodlingen har labradorgrabbarna och jag har trampat lite nya stigar det senaste. Både på marker och i skog där vi inte gått tidigare och på duvjakt i gömsle med bulvaner. Härliga dagar och mycket spännande för både labradorerna och mig. Lakrits som varit på många jakter men missat det här med duvbulvaner gav oss ett gott skratt när han fullständigt förvirrad försökte förstå vilken duva som skulle apporteras bland alla bulvaner när jag skickade honom på hans första apporteringsuppdrag. Jag tror han var framme och kände på i stort sett alla plastfåglar innan han tittade på mig och bad o assistans. Sedan förstod han vad det hela gick ut på och kryssade oberörd fram bland bulvanerna. Energiknippet Bäst älskade duvjakten med spänningen och väntan i gömslet, ungefär så som han älskar allt annat vi hittar på tillsammans. "Detta är livet" tycktes han förmedla där han satt och väntade med sträckt hals och stora ögon i gömslet. Jag är benägen att hålla med. Detta är verkligen livet.
ViltparadI gömsletLakrits

Tack Wilma för fina foton






  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1123

Det man gör många gånger blir man bra på.

NyheterPosted by kopparhult Mon, September 17, 2018 21:38:39
Det gäller i allra högsta grad hundar också. Springer man många långa raka linjer så blir man duktig på det. Gör man många koncentrerade närsök med lyckat resultat blir man bra på det med. Problemet är bara att hundarna blir lika bra på dåliga oönskade saker om de gör sådana många gånger med. Som att jaga klövvilt till exempel. Eller söka vidare med dummy i munnen. Här gäller det att vi plockar upp små tendenser hos hundarna direkt när vi ser dem och ser till att det oönskade inte hinner upprepa sig alltför många gånger och bli till ett fel. Det blir tydligt lättare om man lyckas göra rätt från början än om man måste rätta till felen i efterhand.
Själv håller jag på att försöka rätta till ett sådant fel själv just nu. En tendens hos Mer som jag inte tog tag i direkt när jag såg att den började komma.
Han flyttar fram en halvmeter efter varje stopp. En väldigt oönskad halvmeter. Jag vet att jag lagt märke till det för ett bra tag sedan men jag tog det inte så allvarligt från början utan lät honom hållas.
Det man gör många gånger blir man bra på! Han har gjort det många gånger nu och blivit väldigt bra på att göra den lilla förflyttningen. Nu svär jag lite över mig själv och mitt slarv, varför lät jag det upprepas och varför tog jag inte tag i tendensen direkt när jag såg den komma?
Ärligt talat vet jag inte varför. Ren bekvämlighet och lathet kanske? Och det klassiska med hundar som är några år då man kör på med träning och jakt och glömmer bort repetitionerna med basicträning.
Nu är det hög tid att föröka få rätsida på förflyttningarna och jag har en plan.Hoppas bara att den håller.
Det är fina dagar nu






  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1122

När det inte blivit som man tänkt..

NyheterPosted by kopparhult Sat, September 15, 2018 21:58:39
..blir det något annat. Vilket per automatik inte behöver betyda till det sämre. Men man kan ju fundera ibland.

Heather ligger vid mina fötter nedanför clubfåtöljen med tratten obekvämt tryckt mot mitt smalben. Mina ben är redan fulla av blåmärken efter trattens kanter när hon bestämt trycker sig fram mot mig eller förbi. Dörrkarmarna får sig en dust med och jag sopar upp färgflagorna allt eftersom. Tratten verkar inte bekomma den nyopererade hunden nämnvärt mer än att den är just i vägen och hindrar hennes tänkta framfart. Det känns bra att hon verkar glad och stark och så snart konvalescensen är över kommer vi att kunna träna för fullt som vanligt, bara med en livmoder och ett par äggstockar mindre. Med fem löp på tretton månader och hormonförändringar fanns inget annat att göra. Det kommer att bli bra, det är jag övertygad om, och skönt att slippa behöva ta hänsyn till löp och annat när prov och jakter planeras.
Det är bara det att det inte var riktigt så jag hade planerat det hela.
Heather skulle ju axla rollen som mamma till Kopparhults nästa valpkull och vår första labradorkull. Nu blir det inte så och visst svider det en del. Även om det i ett större sammanhang inte har högre betydelse än en fis i rymden. Det är som det är och jag ska inte älta det mer för jag kan ändå inte göra annat än att acceptera faktum. Så nu tar vi nya tag och tänker framåt

En del menar på att det finns en mening med allt som sker. Det är möjligt men jag vägrar ta till mig den tanken. Visst kanske man kan luta sig bakåt och känna tröst in den tanken när små saker sker som vi inte kan påverka. Som en kastrering av en hund och stjälpt avelsdröm. Men hur kan någon överhuvudtaget tänka att det skulle finnas en mening i det som sker när ett barn dör av sjukdom eller när någon blir mördad? Var är meningsfulla där? Det är en så omöjlig tanke. Min bestämda uppfattning är att det inte finns en mening i allt som sker. Men möjligen kan det finnas en mening i det som sker efter att det meningslösa har hänt, i det där andra som kommer sedan. Vem vet.
Träning vid dammen idag. Bäst och Lakrits slipade lite på formen tillsammans med slottsherren och mig.

Jag tror inte Heather bryr sig om vilket, om det finns en mening eller inte. På hundars obekymrade vis tar hon en dag i taget och accepterar situationen utan att fundera mer över det. Men hon skulle nog tycka det var väldigt skönt att slippa tratten. Jag klappar om Heather och tar en sväng ut i köket för att fylla på temuggen och kikar ut i hundrummet. Gula Bäst sover gott ihoprullad i en av bäddarna medan övriga flockens medlemmar tycks ha gått ut för en sista kvällskissning. Han ser så nöjd och go ut där han ligger. Fina hund. Troligen är han nöjd med dagen och lite trött men nästan genast dyker en snabb orostanke upp hos mig. Det är väl inget fel på honom eftersom han inte går med de andra hundarna ut? Jag förbannar dessa snabbt uppdykande orostankarna och bestämmer mig för att skaka av mig dem direkt. Oro har väl aldrig varit till någon som helst nytta? Bäst tittar nyvaket upp på mig när jag pratar med honom och ser precis lika frisk ut som vanligt när jag släpper ut honom till de andra för kvällsrastningen. Tack för det.
Våra allra första ägg förevigade på ett foto från skärbrädan på köksön. De ligger helt klart på topplistan över små vardagliga glädjeämnen. De allra vackraste små miniatyr ägg jag sett. Goda var de också. Vi stekte varsitt till lunchen idag och log lite åt de stekta äggens miniatyrstorlek. Tre ägg var hade nog varit mer lagom.









  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1121

Ett med naturen..

NyheterPosted by kopparhult Sat, September 15, 2018 09:33:15
Gömda under en stor tät gran medan regnet strilade utanför satt alla hundekipage spänt väntande på gårdagens avslutande inflogsjakt. Snabba vingslag och ekande skott avbröt plötsligt tystnaden tillsammans med svaga dunsar när änderna föll till marken. Aktivitetsnivån bland hundar och förare ökade märkbart och vi försökte alla hinna med i händelseförloppet och markera alla fällda fåglar i den alltmer tilltagande skymningen. Fredagsspänning på högsta nivå och ett med naturen på ett fint sätt. Hundarna skickades ut i omgångar och försvann in i vegetationen och ner i den intilliggande dammen. En efter en bärgades fåglarna och placerades försiktigt på rad under granen. För någon av hundarna blev situationen och spänningen lite för mycket. Det var mycket att ta in på en och samma gång och helt naturligt att stressnivån blev i överkant. I mörkret tändes sedan ficklamporna och vi avslutade med ett fritt eftersök där de sista saknade änderna samlades in. Inflogsjakten blev lyckad efter ett väl utfört samarbete av både skyttar, hundar och förare. Vädret och vildänderna kan vi inte påverka men det är väl det som gör tjusningen? Det faktum att vi inte kan påverka allt utan får rätta oss efter naturen.

Som förare ställer det lite extra höga krav när man man ska föra sin hund under inflogsjakt, så tyst det bara går och utan att kliva ut ur gömslet och synas så att de skygga änder väljer att flyga en annan väg. Behovet av en väl fungerande lydnad blir tydligt och det blir emellanåt svårt att övertyga hunden om hur jobbet ska utföras när det är på riktigt och hettar till. Och visst vill vi att hundarna ska känna av spänningen vara starka och ta för sig. Det är ju det vi har jakthundar till men det känns såklart frustrerande när hunden inte är hörsam i den utsträckningen man önskar.
Mängder av grundlydnad och stadga ska tränas och går att träna i vardagen och i olika miljöer. Men jakt på riktigt är på riktigt och den situationen är svår att träna på fullt ut. Så efter några jakter får man hem och fila lite på grunderna igen och påminna hundarna om vad som gäller. Back to basic. Om och om igen. Med bilden av gårdagens andjakt och kvällens inflogsjakt på vildänderna på näthinnan blir det lättare att se var tyngdpunkten i träningen behöver läggas och var målet med all träning ligger. Förutsatt att man tränar sin hund för jakt och har som mål att få en väl fungerande apportör förstås.

  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1120

Snabba ben..

NyheterPosted by kopparhult Tue, September 11, 2018 21:06:52
Lilla Vi är inte så liten längre och vi borde nog ta bort lilla framför Vi. Eller byta ut det till fina Vi kanske? För fin är hon, i våra ögon i alla fall, men rätt busig också. Det är något som tilltagit på senare tid det busiga. Hon testar sina gränser rätt rejält, och samtidigt vårt tålamod. Studsar mot hundgårdsgrinden och talar om att hon ska ut nu. Bland annat. Men så funkar det inte här så hon får vackert sätta sig på rumpan och vänta lugnt och fint innan det blir tal om att gå ut.
Hon attackerar Bäst med goldentikars karaktäristiska lejonvrål och kastar sig över honom också. Han gör sitt bästa för att värja sig för snäll som han är vill han helst inte säga ifrån. Fast i morse skällde han faktiskt på henne. Med sitt dova knasiga skall. (Bästs skall är inte alls i nivå med hans övriga utstrålning, det låter mer som en liten dvärghund som skäller inne i en låda eller något liknande.) Han skällde inte på henne för att hon attackerade utan för att hon parkerat mitt i hundluckan så han inte kunde ta sig in och undan ösregnet.
Det måste vara något typiskt goldentikar det med för Vinna gjorde precis likadant. Öppnade luckan på vid gavel och satte sig bekvämt tillrätta med rumpan på insidan på golvvärmen och huvudet ut genom luckan så att ingen annan kunde gå varken in eller ut.
Brain and beauty...

Hon tar för sig mer ute med, lilla Vi, tar allt större svängar från övriga flocken och kollar gärna upp spår och annat intressant. Och rådjur. Här har vi nog hennes huvudintresse för närvarande, vid sidan om träningen. Det kan gå undan när hon ser ett rådjur skutta iväg och inkallningen tycks emellanåt helt bortglömd. Då är det tur att slottsherren har långa ben och är snabb han med så ordningen och reglerna kan återställas. Efter språngmarschen ser hon så där gulligt oskyldig ut med öronen bakåtstrukna, svansen lågt och blicken helt koncentrerad på husse. Men skenet bedrar. Hon kommer att pröva igen, var så säker. Hon är ju en golden...
..fart och stil. Och mycket bus!



  • Comments(2)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1119

Din tid kommer

NyheterPosted by kopparhult Mon, September 10, 2018 12:20:48
Jag tittar med ett leende på läpparna på de små hönorna och tuppen när de försiktigt trippar ner från stegen efter att jag öppnat luckan till det lilla hönshuset. De tjattrar gott och börjar direkt sprätta runt bland fröer och kaniner på marken. Jag blir glad av att titta på deras bestyr och väntar lite otåligt på att de ska växa till sig och börja värpa. Målet är att det ska bli tillräckligt med ägg till husbehov och kanske något liten kull kycklingar. Tids nog ska väl de målet uppnås. Om inte räven överraskar...

Mål kan se olika ut. Och det är väl precis så det ska vara. Någon siktar högt och ställer höga krav från början medan andra nöjer sig i det lilla. Förståndigt och helt okej tycker jag. Om man nu har mål och ambitioner med att komma högt upp i klasserna på a-prov och andra tävlingar så är det såklart bra att vara petig med detaljer och utförande redan från start i sin träning. Är målet att eventuellt starta på b-prov i nybörjarklass eller wt i de lägre klasserna eller kanske ha sin hund till husbehovsjakt så kanske inte ett perfekt utfört fotgående med exakt position är det man lägger mest tid och fokus på utan mer en form av naturlig följsamhet. Detsamma gäller massa andra saker inom många andra områden med såklart och var och en får lägga målen som de önskar. Själv tycker jag det är bra med många små delmål på väg mot de stora målet. Så jag kan få anledning att fira många gånger då varje litet delmål klarats av.

För närvarande strömmar det in härliga rapporter om 1a pris på jaktprov på facebook och andra ställen. Sidorna fylls av glada inlägg och härliga hurrarop. Jaktprovssäsongen är en rolig och spännande tid. Men det är också lätt att jämföra sig med andra och känna sig lite missnöjd trots glädjen över andras resultat. Särskilt när man kanske själv kanske känner att en jaktprovsstart ligger rätt långt bort. Nästan ouppnåelig faktiskt. Jag säger som bästa Håkan sjunger: "Din tid kommer", så ha förtröstan, ge det tid och träna på. Det gäller för övrigt i allra högsta grad mig själv också.



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1118

Rapport från helgen

NyheterPosted by kopparhult Sun, September 09, 2018 20:50:57
Jag försöker lägga upp vår nya logga som profilbild på Kopparhults facebooksida. Facebook vägrar konstant att ta emot bilden hur jag än försöker. Antingen är den för stor eller så är den för liten. Irriterad lämnar jag över projektet till slottsherren som både har mer tålamod och är mer kunnig med datorer än mig. Nu hör jag honom svära bakom ryggen på mig då bilden och facebook fortfarande inte vill anpassa sig till varandra. Det återstår att se vem som är envisats.

Det har varit mycket på gång på olika håll denna helgen. Själva var vi på andjakt igår. Premiär för säsongen och visst var det kul! En lagom dag på alla sätt, även vädret inräknat. Hundarna skötte sig bra och Heather som inte varit med tidigare visade stor talang. Bäst tog sig an jaktdagen som han brukar, det vill säga med stor entusiasm och härligt tryck i kroppen. Det har varit jaktprov på många håll med och det med stor framgång för många. Bland annat har Lakrits syster Lizz med matte Lena blivit jaktprovschampion, två av Lakrits valpar från kennel Firepoppy , Alf och Sami och Ulla-Britt med Disa, har tagit 1a pris i nkl på debuten, Lakrits dottern Light från Searover har tillsammans med Marie gjort detsamma och hennes bror Larry med Tina har fått utmärkelse på Rjks öppenklassprov i Danmark. På Boråsprovet idag fick flera av kursdeltagare tillika vänner 1a pris i de olika klasserna, några andra var snubblande nära men nådde inte riktigt toppen men kommer igen nästa gång. Stort grattis allihop!

Det har varit val i dag också och vi har varit i vallokalen och lagt våra röster. Nu följer jag med spänning och viss förskräckelse valets resultat växa fram. Jag undrar hur allt ska bli?

  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1117

Sinnesstämning, känsla och tilllit..

NyheterPosted by kopparhult Fri, September 07, 2018 20:43:04
Ikväll kör jag ett säkert kort. Leonard Cohen får strömma ur högtalarna medan åskvädret sakta drar förbi utanför. Cohen kan inte gå fel och jag känner ganska snart hans dova stämma linda in dagens och andra dagars små bekymmer i mjuk bomull och förflytta dem till nivån "inte längre ett bekymmer ens värt att fundera över" och min sinnesstämning bli avslappnad och lugn. Jag är Leonard evigt tacksam för denna musikgåva och insikt. Eventuellt har det vita vinet med en vacker blyertsmålning av en gås på flaskan en liten inverkan på min sinnesstämning också . Men bara en liten.
Calle och Mers dotter Happy.

På eftermiddagen idag har vi flygtränat änder, en något annorlunda men intressant hobby, och varit på en mindre duv och kråkjakt tillsammans med fina vänner. Jag skulle utan bekymmer kunna tänka mig ett par sådana eftermiddagar varje vecka. Eftermiddagar med avkoppling, en hel del spänning och apportering "på riktigt" med någon av mina fyrfota vänner. Och gärna med egen bössa. Ett mål värt att försöka uppnå så väl som något annat. Heather fick vara med idag. Debut i sammanhanget. Heather är cool och stark och nära mig. Tillit! Hon satt i gömsle i buskarna, dirigerades på en dold kråka ut på stubben, hörselmarkerade några duvor i ekskogen och gjorde ett fint avslutande närsök på en duva. Jag är jättenöjd med henne så när som på en uppgift då hon släppte en duva för att undersöka några bulvaner innan hon tog den igen. Inte det smartaste draget men nu vet vi vad vi behöver träna på. Det blir till att plocka fram slottsherrens duvbulvaner och rigga övningar. Självklart är Heather redan förlåten och bortförklarad flera gånger om, hon är ju en av mina nära vänner och dem har man stort överseende med.

JaktbytePå pass i gömslet.

Slottet har fått några nya inneboende i veckan och jag känner att jag snart är tillbaka där jag var för ett ganska stort antal år sedan. I ett sammanhang med mycket djur runt mig. Ett sammanhang som jag känt så starkt har varit rätt för mig sedan jag var riktigt liten. Nära naturen och med många djur runt mig.
Vi har skaffat höns!
En liten flock med dvärgkochinkycklingar och en vuxen höna och tupp har flyttat in i det lilla hönshuset som vi placerat i kaninhagen. En liten trasslig blågrå kyckling av blandras följde med på köpet och den värnar jag av någon märklig, förmodligen helt naturlig anledning, lite extra om. Det vilar något speciellt över dem som hamnar utanför normerna.
Jag myser. En lång stund har jag stått och tittat på de små hönsen och kaninerna idag och bara känt tillfredsställelse. Jag har inte haft höns på många år och inte insett att jag saknat det förrän nu. Just nu är jag mest förvånad över varför vi inte skaffat höns innan? Men jag har troligen mest tänkt på bundenhet, hönsloppor, dåligt samvete och kalkben. Och ork att ta hand om andra. Som jag faktiskt har saknat fram till nu.
Lilla Kompis med en duvfjäder på nosen.

En märklig sak hände ikväll med. Kaninerna och de små hönsen är i samma hägn och tycks acceptera och respektera varandra fullt ut. När vi fångade alla höns och kycklingar ikväll och stoppade in dem i hönshuset under uppsikt av hundarna innan åskovädret bröt ut i full kraft hände något märkligt med kaninerna. De blev plötsligt helt hanterbara och kaninungarna som var i närhet gick att klappa och lyfta upp så där utan vidare. Jag undrar vad det berodde på? Tidigare har kaninerna varit så där lagom skygga och inte låtit sig fångas. Har det något med hönsen att göra? Eller det annalkande åskvädret? Vi får följa upp detta och se.
Nu rullar "Secret life" ur högtalarna, min absoluta favorit med Cohen. Mmm....
Tomorrow is a new day! Med andjakt!
Jag klagar inte.

















  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1116

En bra hunddag

NyheterPosted by kopparhult Wed, September 05, 2018 17:12:36
Lyra tittar förnärmat på mig där hon kikar fram i gluggen i trädörren. Vi har varit i skogen bakom bodarna på morgonrastning och Lyra "missade" när vi andra gick in genomgrinden. Du glömde mig menar hon förebrående och blänger på mig när jag öppnar och släpper in henne. Nej svarar jag, du glömde att vara uppmärksam på oss andra påminner jag.
Det får vara färdigcurlat med den lilla cockerdamen nu trots att hon fortfarande ser ut som en sex månaders valp och är världens sötaste. Skenet bedrar kan jag meddela.

Det har varit en bra dag idag och jag har hunnit träna alla de hundar jag avsett att träna. Min kompis Bäst och jag tränade några linjer, ett par stopp och ett par sidoslag. Idag glänste han igen. Vissa träningar tar energi, andra ger energi och idag var det en sådan. Bäst har blivit en följeslagare i vått och torrt, han är stark och vill mycket men är mjuk och förarkänslig i andra situationer. Vilket ställer till det en hel del. Kommer vi rätt i i träningen och hittar "flowet" så briljerar han. Men det kan lika gärna bli tvärtom om vi kommer lite snett i inledningen av träningspasset. Och om jag blir irriterad. Vilket oftast, i stort sett alltid, är helt irrationellt att bli. Jag tvivlar på honom många gånger, på hans kapacitet och förmåga. Jag tvivlar på mig själv med men det tvivlet är mer ständigt närvarande och får hållas undan bäst det går. Andra gånger känns han stark och nästan oslagbar och jag ser genast bilder av oss högst upp på prispallen eller sådär väldigt nöjda efter en väl genomförd nära på omöjlig apport på någon jakt. Dit vill vi!
Det är förmodligen helt normalt så det är tänker jag. Det går upp och det går ner men just nu skulle jag vara tacksam om det jämnade ut sig något så vi slipper de här riktiga berg och dalbane svängningarna. Men det kommer väl kanske det med, med tid, mognad och träning. Under tiden jag väntar på stabiliteten tränar vi på och så lyssnar jag på poddar om mental träning. Idag lyssnade jag på Martin Lidberg när ha gästade "Mentala mästare". Riktigt bra och en hel del att ta med sig. Nu ska jag försöka förmedla råden till Bäst.

Bruna Mer och jag hade rent ut skitkul på förmiddagen. Vi sökte ett varv runt åkern och fick många fina stötar på fasaner och superbra träning. Jag studsar av glädje fortfarande.Och Mer ser lycklig ut. Det här är verkligen livet med spaniel tänker jag. Att få ha träningen och möjligheterna utanför dörren är plötsligt värt alla investeringar i tid och pengar, passning och oro för alla fåglarna. Nu börjar vi skörda frukten av det arbetet och det är så kul! Att dessutom se fasanerna trivas, gå runt hus och marker och träa i de stora ekarna om kvällarna är jättekul. Vilken livskvalitet!



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1115

Det sägs att man lär av sina misstag

NyheterPosted by kopparhult Tue, September 04, 2018 21:25:16

Men jag känner mig tveksam till det då jag tycker jag lyckas göra om samma misstag upprepade gånger. Som att glömma gammalt förbrukat träningsvilt till exempel. Nu har det hänt igen. Slottsherren och jag hade ställt en omgång vilt som var mer än väl använt åt sidan, och glömt det där. Eller kanske mer glömt hur fort dagarna går och inte insett att de faktiskt rusat iväg några dagar sedan viltet ställdes undan. Med förskräckelse såg vi förödelsen nu ikväll. Och kände lukten. Jag tror aldrig tidigare att jag sett så mycket fluglarver. Vi tittade med stora ögon på den tjocka massan av gulvit sörja som gungade fram på backen och önskade båda två att den där "någon" skulle dyka upp runt hörnet och snabbt och käckt erbjuda sig att sanera eländet. Tyvärr dök den ständigt frånvarande "någon" inte upp ikväll heller så det vara bara att dra på handskar och ta tag i skyffeln och rensa upp. För stunden tycker jag att ett jaktprovssystem byggt enbart på dummy och varmvilt vore ett utmärkt förslag.
Hela fina flocken på en och samma bild

Vi tog en sväng till sjön för lite träning ikväll. Kanske en av de sista kvällsträningarna vid sjön för i år? Lite nya träningsmöjligheter dök upp då vattnet var så lågt att området runt sjön erbjöd ett helt nytt landskap med stenar, klippor och springvatten och nästan fick mig att längta mer efter fotografering än träning. Ön en bit ut i sjön var inte längre en ö utan nu istället en del av fastlandet så vi kunde gå ut på andra sidan ön och träna från en helt ny plats. Bäst fick jobba vidare med dubbelmarkeringar eftersom det fortsatt behövs mer träning där. För lilla Vi blev det nyttig träning i den nya miljön med markeringar förbi stenblock, genom näckrosfält och över på andra sidan. Glada och nöjda åkte vi hemåt igen.
Träningskompisar vid sjön




  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1114
Next »