Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Planering pågår..

NyheterPosted by kopparhult Mon, November 12, 2018 20:58:59
Det är minst sagt fullt på hjärnkontoret där ideer och tankar om olika uppslag trängs om det begränsade utrymmet. På det andra lilla kontoret och skrivbordet som ryms i puben är det minst lika fullt. Pappershögar trängs med komihåg lappar, kvitton och ännu fler högar med bokföring medan känslan av att aldrig riktigt komma ikapp växer sig allt starkare. Fullt normalt förmodligen och hög igenkänningsfaktor för alla som pysslat med eget företag och enmansföretag.
Redan en vecka med pralinen Flow.

Jag håller som bäst på att planera för kommande år. Ute i lite väl god tid kanske men tiden har en förmåga att gå fort så jag tänker att det är bäst att förekomma. Dessutom ska man ju ha något att pyssla med i novembermörkret. Jag planerar vårens kursprogram, hur dagar och kurser och annat arbete ska fördelas hur och när jag ska sätta av tid för träning av egna hundar. Jag gillar att planera och fundera på olika lösningar. Några delar i upplägg och planering känns självklara medan andra mognar fram under tiden man prövar olika alternativ. När man gjort det ett tag är det lättare att känna in vad som passar en och hur man trivs bäst. Det har vissa fördelar med att vara egen företagare. För mig är det otroligt värdefullt just att få planera min egen tid och inte sitta fast i ett traditionellt sju till fyra tänk. Frihetskänslan i det är oslagbar. För mig. Andra känner säkert större frihet i att ha ett fast jobb med fasta arbetstider och en fast lön som pålitligt rullar in i slutet av varje månad. Vi är alla olika och trivs med att jobba på olika sätt. Jag är glad att jag har hittat mitt sätt.
När hundraårig skog försvinner på några dagar och landskapet drastiskt förändras. Då är det svårt att hänga med i förändringen och att känna igen sig.

Jag planerar för mina hundar med, eller för oss tillsammans. försöker lägga upp lite mål och träningsplaner. Ambitionerna är som vanligt både goda och höga men jag känner mig själv. Jag är inte världens mest strukturerade människa och det är så mycket som är så kul. Så målen kan säkerligen komma att ändras en del efter vägen. Under tiden jag funderar över målen slötittar jag på en film från årets cocker championship i England och den vinnande hundens arbete. Snyggt! Och med ens står målbilden för mig och lilla Flow helt klar. Dit ska vi! Det är väl bara ett bekymmer med det målet. Hur ska jag kunna hålla ett tacktal på engelska?

Retrievrarna, de gula, och jag tränade lite mot framtida mål idag med. Vi tränade raka linjer i mossen. Galet så svårt det var att springa rakt bland träd, tuvor och vattenhål. Vi lade ut punkter, bytte vinkel och skickade sedan från ny plats. Hundarna sprang tappert och starkt men inte riktigt så rakt som jag önskade alla gånger. Gör om och gör rätt. Igår gjorde vi ungefär samma upplägg fast på åker och ängsmark med snävare vinklar mellan punkterna. Då gick det rasande fint men idag var det lite värre. Skillnaden var terrängen. Så det blir till att förlägga fler träningspass till den typen av mark och nöta på. Det känns lite bra att veta att vi har gott om tid på oss, så vi kan skynda så där lagom långsamt eller i den takten vi önskar. Det är ungefär ett halvt år till provsäsongen börjar igen, och ännu längre till jaktsäsongen, så vi ska nog hinna med. Även i vårt tempo.





  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1157

Lördagsmys..

NyheterPosted by kopparhult Sat, November 10, 2018 20:06:12
Med Harry Styles "Sign of the times" strömmande ur högtalarna vinner jag tre dartmatcher i 301an i puben på raken nu ikväll. För husfridens skull bjuder jag slottsherren på revansch. Han tar den matchen och vi avslutar dartspelandet med "around the clock" som jag vinner den med för första gången i världshistorien samtidigt som vi gör vårt bästa för att lära vår nya cockervalp de första stegen mot att bli en utmärkt knallapportör då hon snabbt uppfattar och jagar i kapp de förlorade pilarna. Ja ja. Ikväll har jag flow men jag gör nog klokt i att ligga lågt ett tag framöver.
Det kommer att bli bra det här!
Så där samlat och fint ska det se ut, pilarna skulle bara suttit lite längre mot mitten.

I övrigt har det varit en fin dag med egen hundträning tillsammans med en god vän på besök. Bra träning med brutal coachning och feedback som sätter fingret på det man egentligen redan vet om, men behöver höra, och sedan lyfter i rätt riktning. Inspiration och en spark i baken och jag är på g! Träningsplanerna och målbilderna för kommande år växer sig allt tydligare och med rätt prioriteringar ska inget vara omöjligt. Om än mer eller mindre besvärligt.

Jag gillar det grå , milda novembervädret som är just nu, för min del får det gärna fortsätta så och jag tar gärna både lera och smuts. Jag trivs med mildvädret och med att slippa frysa. Men trots mildvädret kom jag på mig själv med att längta lite efter sommaren och barfotadagar idag. En ganska dum längtan just nu för det lär dröja. För närvarande bör jag nog vara mer än nöjd med de dagar då jag slipper långkalsonger och vantarna med värmeslingor. Och snö som sätter stopp för träning av hundarna och annan framfart.
Underbara Snobben!

Lilla Flow har bott med oss i slottet en vecka nu. Hon har lärt sig både ett och annat och jag förvånas ännu en gång över hur fort man knyter an och kommer in i någon sorts rutiner. Hon känns fin och är lätt att tycka om. Rätt envis är hon och ger sig inte i första taget, på gott och ont. Mest gott såklart för jag kan redan nu se att de egenskaperna kan komma till nytta i framtiden. Hon är i inte världens tuffaste valp, hon blir rädd för nya saker och ljud emellanåt, men hon är nyfiken. Så pass nyfiken att hon följer upp och undersöker det otäcka. Den där nyfikenheten gillar jag skarpt och att hon blir rädd oroar mig inte alls. Tvärtom så det känns det både förståndigt och sunt och med en lagom dos nyfikenhet blir det riktigt funktionellt och lätthanterligt. Tänk så spännande det är att lära känna varje ny individ. Nu är jag lite otålig med att komma igång och träna henne samtidigt som hon gärna får fortsätta att var liten och söt ett tag till. Precis som alltid så är allting dubbelt och har sin fram och baksidor.





  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1156

Skogen, tystnaden och hundarna..

NyheterPosted by kopparhult Thu, November 08, 2018 20:06:56
En välbehövligt obokad torsdagsförmiddag blev det idag. Jag tog hundarna i omgångar och njöt av den milda lite disiga novembertorsdagen och tystnaden. Vi tränade lite med, det roligaste som finns men som tyvärr blivit en bristvara den senaste veckan då ljuset och tiden inte riktigt räckt till. Jag anar en trygghet och utökad styrka i dirigeringsarbetet hos Bäst som jag verkligen gillar. Jag hoppas att det är bestående och har med rätt träning, mognad och ålder att göra. Cockrarna och jag gick på fasanjakt utan bössa och fick en, inte helt utmärkt, stöt på en tupp. Tuppen kom på vingar och det var ingen jaktprovsbedömning så den mindre förflyttningen som blev behövde jag inte bry mig så hemskt mycket om mer än att jag noterade den och lade den på minnet inför kommande träning. Mer fick gå ett litet släpp, stelheten och hältan har gått tillbaka och det syntes inte heller något efter det lilla träningspasset. Kanske hade han bara gått hårt och fått träningsvärk eller ont efter en smäll? Jag minns att han sprang rätt in i en stubbe för en tid sedan men kan inte minnas om stelheten kom efter det. Fast egentligen spelar det ingen när och hur han eventuellt skadade sig, jag är nöjd bara det går över och för stunden ser det lovande ut. Resterande retrievrar fick följa med på promenad och sökträning i mossen. Himla kul med sök tyckte lilla Vi och bytte en dummy mot en tennisboll innan jag hann reagera men värre saker har väl skett. Larsson och Lakrits tyckte också om sökuppgiften och sökte så torvorna rök i mossmarken.
Entusiastiska retrievrar väntar på dummysök i mossen. Lakrits med den obligatoriska pinnen i munnen.

Det är så fint i mossen även grådisiga novemberdagar. Där är så stilla, tyst och rent. Inga nedgångna byggnader, skrotbilar eller annat störande, bara en och annan gammal rest från torvbrytningens storhetstid med det upplever jag mer som charmigt och nostalgiskt än skräp. Så luktar det gott med av torv, fukt och pors bland annat. Till skillnad från hemma runt slottet där det för närvarande luktar skit och landsbygd efter att flytgödsel spridits över de två stora fälten under hela dagen igår. Nästan så man storknade ett tag under gårdagen faktiskt, men luktsinnet har visst många bra funktioner för när det var som allra värst tycktes jag istället vänja mig vid lukten och sedan märkte jag inte längre så mycket av den. Förrän idag när jag kom tillbaka hem från mossen igen.
"Everyone thinks they have the best dog....and none of them are wrong"

På eftermiddagen blev det kurs igen. Med unga hundar som tränar vidare mot högre höjder. En fin eftermiddag med duktiga hundar, något litet cirkusinslag, många skratt och en del glädjetårar. Vi skojade lite över "Love & Respect" med, med ett uns allvar i. Ganska ofta så tenderar det att bli mer åt "Love & Love" och respekten tappas bort. Som tur är så går det att rätta till balansen igen, och mycket "Love" kan väl ändå aldrig vara fel?



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1155

Med valp i slottet..

NyheterPosted by kopparhult Wed, November 07, 2018 19:39:50
..sätts rutinerna på ända och det blir ingen riktig ordning. Det blir en annan ordning. Som kan vara bra den med men betydligt mer svårplanerad. Jag funderar över hur jag ska lägga upp dagarnas arbete, hundpromenader och valpens mattider och få allt att fungera smidigt och friktionsfritt. Vilket det såklart inte gör hur jag än planerar eftersom det alltid smyger sig in oförutsedda händelser och valpar varken kissar eller sover enligt planerade scheman. Men det går rätt bra ändå. Valpen är faktiskt ganska formbar och medgörlig och de flesta besöken i trädgården resulterar i att valpen faktiskt kissar ute medan jag berömmer med "duuuktig valp" med extra många långa u:n. Det tycks hjälpa det med för när kissandet är klart rusar valpen direkt till dörren och vidare in i hallen för att få en liten godis. På bara några dagar har vi redan lockat fram flera goda vanor. Och säkert en del mindre goda med.

Man är väl så lite till mans, man har goda vanor och mindre goda vanor. En av mina sämre vardagsovanor är att jag ofta är för bekväm för att ta av mig stövlarna om jag glömt något inne och behöver gå in för att hämta det. Så jag går in med stövlarna på, hämtar det jag skall ha och går ut igen. När jag sedan får sopa upp lerklumpar och tvätta bort märken av stövelsulorna undrar jag över hur det är möjligt att jag kan tycka det kan vara jobbigare att ta av sig ett par stövlar än att behöva ta vara på skräpet efter dem. Om det var kängor med snörning så kunde jag möjligen förstå det. Men stövlar?

Leriga stövlar och blöta åkrar flyttar lätt tankarna till höstens jakter och apporterings uppdragen där. Det är många som håller på med retrievers och jakt och fina bilder på natur och jaktsituationer med eller utan hund kan följas på sociala medier och hemsidor. Det är fint med foton med vackra höstfärger och duktiga hundar men ibland går det överstyr. För några dagar sedan gjorde det det igen. Ett foto på en vacker retriever sittandes med en skadskjuten fasan i munnen till en fin text om en lyckad jaktdag av en nöjd hundförare. Stop tänker jag! Vad hände där? Jag kan inte se en enda försvarbar anledning eller situation där det finns tid till, och är okej, att hinna sätta hunden ner för att ta ett foto när den har en skadskjuten fågel i munnen som behöver tas om hand om omgående. Vi får aldrig glömma jaktetiken och att vi faktiskt är där för fåglarnas skull. Man tar utan undantag hand om viltet först och fotograferar sedan. Jag vill tro och hoppas att den som tog fotot var ny och oerfaren och fotade i rent oförstånd, alla kan vi göra fel i början, och att någon mer erfaren som fanns på plats såg det hela och vänligt men bestämt påpekade det olämpliga i den typen av fotografering. Som tur är finns det finns massa andra riktigt härliga bilder, som går rätt till, från jakter med. Actionbilder med hundar i full fart på väg tillbaka med skadade fåglar i munnen. Där de som fotat funnits på plats i rätt läge vid rätt tillfälle och fotograferingen skett i farten och inte påverkat jakten eller hundarnas arbete med de skadade fåglarna. Då blir det såklart en helt annan sak.





  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1154

En annan sida av samma mynt

NyheterPosted by kopparhult Tue, November 06, 2018 06:24:44
Vi vaknar utvilade till väckarklockan efter en hel natts sömn. Smått förvånad över att det fortfarande är tyst kikar jag ner mot valpen som har sin sovplats nedanför min säng. Hon ligger och kikar på mig med sina små pepparkornsögon. Efter morgonrastning i leran på gräsmattan äter hon sin frukost och leker på köksgolvet. Den lilla plyschapan bärs runt med ett rejält grepp och levereras med tillhörande valp i mitt knä några gånger innan hon undersöker hundrummet och går igenom övriga hundars matskålar på jakt efter någon attraktiv smula. Jag tar upp henne i famnen och hon lägger sig tillrätta med pannan mot min haka. Vi myser.
Det är fint att ha valp!
Tänk vad en god natts sömn kan göra Och vad allting kan upplevas annorlunda när man är utvilad. I går kväll längtade jag mest efter sådana här lite äldre, uppfostrade hundar som sitter där man satt dem. Nu på morgonen är det fint att ha en busig valp igen.



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1153

Tredje dagen med Flow..

NyheterPosted by kopparhult Mon, November 05, 2018 21:04:15
En åttaveckorsvalp sover minst tjugo timmar per dygn läste jag någonstans. På de fyra vakna timmarna som blir kvar ingår också vila.
Min valp har helt klart inte varit underlag för de studien. Just nu känns det mer som omvända förhållanden här. Vaken tjugo timmar och sömn fyra timmar. I eftermiddag och kväll har hon varit som en speedad duracellkanin och både sömnen och vilan har känts väldigt avlägsna. Kanske har hon gjort sig tillräckligt hemmastadd för att visa sitt rätt jag nu? Grattis till mig själv säger jag då för då har jag sannerligen fått något att bita i. Ikväll är jag lite extra novembertrött och sliten, till skillnad från valpen, och yster valplek var inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Däremot hade jag uppskattat en lugn hemmakväll och jag hade en fin plan om att sjunka ner i soffan med en kopp te och den vilande valpen intill mig och slötitta på något naturprogram med afrikanska elefanter eller liknande. Den planen var inte ens ett alternativ kan jag säga. Jag undrar hur länge reklamationsrätten på valpar varar? Eller om man kanske ska anlita en valpvakt kvällstid när valpen är oförskämt pigg och soffan hägrar?
För tillfället löste funderingarna sig av sig själv, för nu somnade söta Flow vid mina fötter och det blev helt tyst och stilla. Tack för det. Imorgon är en ny dag.
Ja ni ser ju själva. Så här galen har hon varit hela eftermiddagen och kvällen.


  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1152

Då sitter jag här igen..

NyheterPosted by kopparhult Sun, November 04, 2018 20:22:46

..i clubfåtöljen vid laptopen med en valp ihoprullad bakom rygggen. Inte dumt alls en mörk novemberkväll. Denna valpen har dessutom fördelen med sin storlek, Flow och jag kommer troligen att kunna dela fåtölj länge utan att jag behöver sitta enbart på de fem sista centimetrarna av dynan vilket jag gjort med retrivervalparna som växt alltför fort.
Soluppgång med spaniel.

Vi skulle varit på cockermästerskapet idag men det blev inte så då Mer besväras av ett stelt bakben. Istället fick det bli en hemmapysseldag med hundar, valp och trädgård. Nu på eftermiddagen kom resultatet från mästerskapet och glädjande nog blev Mers båda helsystrar, Mollie och Ila placerade som trea och fyra med varsitt ck. Släkten är värst! Eller bäst! Vann gjorde otroligt duktiga Anna Lindholm med Penny, de blev cockermästare för andra året. Vi bugar och säger stort grattis!
Lite surt känns det att vi inte kom iväg på mästerskapet men det är bara att gilla läget, och det går fler tåg som man brukar säga. Fast just mästerskaps tågen går ju inte alltför ofta. Mer ska får vila ett tag nu, så får vi tro att han snart är okej igen. Vila är väl världens bästa medicin, i många sammanhang, det är bara det att det är så förbaskat tråkigt.
De mörka november kvällarna sjunger långsamhetens lov och passar alldeles utmärkt för lite vila och återhämtning. Jag försöker tänka på det när jag känner rastlösheten komma krypande. Att jag ska ta vara på mörkret, lugnet och möjligheten till vila. Ibland går det bra, andra gånger tänker jag att jag kan passa på att baka eller bokföra lite medan jag ändå vilar. Det funkar också.
Mer spaniel, i form av Mer.

Vi tränade retrievrarna i omgångar idag, med dovhjortarna brölande i bakgrunden. Brunsten pågår som bäst och hjortarna är många här så det brölas lite från olika håll. Igår såg vi två granna hjortar i fight med varandra. Det är ett tufft liv de lever. Lilla Vi och Heather var först ut idag. Vanligtvis trygga, imponerande Vi var allt annat än trygg och imponerande idag. Det mesta gick rätt trassligt och hon hängde inte alls med på noterna. Alla har vi våra dåliga dagar och uppenbarligen hade Vi en sådan dag idag. Som en ganska normal unghund med andra ord. Senare under dagen tog slottsherren henne och Lakrits på ytterligare en sväng och då var hon sig själv igen och det mesta tycktes fungera. Ibland är det nära mellan fiasko och succe.
Och ännu mer spaniels tillsammans med en alldeles utmärkt spanielförarstövel.

Det är en hel del nytt på gång hos oss förutom lilla Flow. Bland annat har vi blivit återförsäljare för kvalitetsgummistövlar från svenska Arxus. Stövlar som vi själva använder och verkligen är nöjda med både bekvämlighetsmässigt och hållbarhetsmässigt. Stövlar är verkligen en förbrukningsvara här och själv går jag i stövlar många timmar om dagen i stort sett året om så bra stövlar är viktigt. Att Arxus dessutom kombinerar funktion med en snygg design gör dem ändå mer attraktiva. För vem vill inte ha en snygg, bekväm, stilren gummistövel? Vi har valt att satsa på att ha damstorlekar av våra favoritmodeller i vårt ordinarie sortiment. Övriga storlekar och modeller kan vi såklart ta hem efter överenskommelse. Så varmt välkomna att pröva stövlar nästa gång vi ses.





  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1151

Somliga blir aldrig riktigt nöjda..

NyheterPosted by kopparhult Sat, November 03, 2018 19:13:00
De kanske är lite som jag? Ständigt sökande efter nya utmaningar och nya möjligheter med ideer hoppande som popcorn i huvudet. Alltid är det något på gång.

Förra året ungefär vid den här tiden lovade vi, nästan, oss själva att inte ha någon ny valp på i alla fall flera år. Nu är den här. Valpen. Det är som någon sorts gift eller kanske beroende, så fort en valp vuxit upp och äntligen börjar fungera som en någorlunda välanpassad och uppfostrad individ så trillar jag dit igen och snart är en ny valp här. Lite grand beror det väl också på att planer och drömmar grusas gång på gång så jag tvingas bryta ihop, komma igen, tänka nytt och välja nya vägar. Och att väldigt intressanta, oemotståndliga kullar dyker upp. Och när jag tänker efter så är det faktiskt hög tid för en ny spaniel här i slottet. Det tar ett par år att träna upp en hund och Mer är redan fem år. Så ni hör ju själva. En ny spaniel valp var egentligen absolut nödvändigt. Nu ligger slottsherren på golvet och gullar och leker. Han som egentligen inte gillar valpar har på några timmar lekt fram både det ena och andra och redan börjat forma valpen, som egentligen är min.
Det kommer att bli alldeles utmärkt det här!
Möt "Flow", slottets nya prinsessa. Övriga flocken suckar lite lagom ointresserat över nykomlingen, alla utom lilla Vi som jublar över den, i hennes värld, nya leksaken.





  • Comments(1)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1150

Tystnadens dal..

NyheterPosted by kopparhult Fri, November 02, 2018 19:51:28
Glenmorangie är ett destilleri av maltwhisky i norra Skottland, grundat 1849. Destilleriet ligger vid staden Tain, i närheten av havsviken Dornoch Firth. Glenmorangie är den mest sålda maltwhiskyn i Skottland och ligger som nummer tre i världen. På svenska blir Gelnmorangie "Tystnadens dal". Visst är det vackert och möjligen en smula skrämmande, om man inte gillar tystnaden och funderar på anledningen till densamma. För mig känns det inte skrämmande alls utan mer skönt och avkopplande. Tystnadens dal klingar fint och avslappnande i mina öron och jag längtar oavbrutet till tystnadens dal, Skottland och dess ögrupper utan att någonsin ha varit där. Hur kan det vara så? Medan jag väntar på att drömresan blir möjlig sippar jag på en whisky från det omtalade destilleriet och är väldigt nöjd med mitt liv i novembermörkret här på den västsvenska landsbygden. November är här på riktigt mu boch gråvädret med många plusgrader och lera är tillbaka, och jag trivs!
Ett foto från den andra november, ett annat år med en annan hund i ett annat sammanhang. Och med ett annat väder.

Vi har haft en fin eftermiddagsträning med ett gäng som tränar mot elitklass idag. Trevligt, duktigt och avslappnat men lite väl mycket mörker mot slutet. Slutet av träningen kan väl i det närmaste liknas vid ett kvällsstreck i skymningen där det blev allt svårare att se både apporter, hundar och dirigeringstecken. Till slut fick vi se oss besegrade av mörkret och istället gå tillbaka hem och avrunda med lite fika och en god Allhelgonatårta som Alf bjöd på. Alf som med sin hundar Bosse och Sami lyckats ta tre 1a pris på lika många starter nu i höst. Bosse har fått två 1or i öppenklass och Lakritssonen Sami har tagit 1a i nkl. Fantastiskt bra! Stort grattis till det och tack för tårtan!
Ett till foto från den andra november ett annat år men med samma hundar, Larsson och Bäst.

Vi har tränat våra egna hundar en stund idag med, korta passa för all del. Men i alla fall. Underbart att få lite tid till egen träning trots korta dagar och mörker. Och jag blev ännu en gång påmind om varför jag håller på med det jag gör. Det är så vansinnigt roligt och givande att träna hund! Och alldeles extra roligt när det går bra. Fina Bäst var så med på noterna och troligen så lycklig för en stunds träningen och egen tid med mig att han knappt satte en tass fel på de prövningarna vi hann med. Jag är så glad över, och fascinerad av, hur ystra galenpannan Bäst kan växla om från näst intill hysteriskt studsande till följsamhet och full koncentration. Du & jag matte! Det är fint. Det är självklart inte alltid så, så jag väljer att ta vara på stunderna. Lilla Vi, Heather och Lakrits gick bra de med. Lilla Vi fortsätter att imponera, och studsa. Heather blir allt säkrare, jag kan ana en framtida stjärna i henne. Vi får se var vi landar. Lakrits är alltid säkra Lakrits men ett mindre missförstånd mellan husse och hund gjorde en minnesmarkering svår att lösa. Möjligen låg missförståndet mer mellan hussen och matten och Lakrits var oskyldig. Jag kan emellanåt ana en viss stolthet hos slottsherren tillika hussen som gör att det som eventuellt kunde tänkas vara någon sorts råd och tips i all välmening från min sida mest ses som en omotiverad störning. Så visst triumfierar jag lite extra när slottsherren tvingas inse att mina råd faktiskt har en viss betydelse trots att han försöker skylla på dålig syn, fel vind, för lite träning och andra ovidkommande saker. Det känns bra att få ligga lite på plus! Förr än jag anar är jag förmodligen tillbaka på min plats igen.















  • Comments(1)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1149

Det oundvikliga

NyheterPosted by kopparhult Wed, October 31, 2018 20:25:57
November knackar på dörren. Imorgon är det dags. Vi hystas ännu en bit in i mörkret utan ha mycket att säga till om. Eller ingenting alls faktiskt. Hälsosamt och nyttigt troligen, att tvingas anpassa sig efter omständigheterna och göra det bästa av dem. Här på bondvischan innebär det att alla dagens hundpromenader och eventuella träningspass ska tryckas in under dygnets ljusa timmarna tillsammans med jobb och annat eftersom den närmaste gatlyktan befinner sig ungefär tre kilometer bort. Om man inte vill ta en pannlampepromenad med blinkhalsband på hundarna och vildsvinskonfrontationer. Men vem vill det? Man kan för all del packa in flocken i bilen och ta en tur till ett upplyst elljusspår och trängas med joggare och andra hundägare med, men det lockar inte särskilt det heller så jag väljer istället ett fullspäckat schema medan ljuset är framme så kan vi sedan sjunka ner i soffan och biabäddar om kvällarna och läsa en bok eller gnaga på ett ben. Det är inte dumt det heller. Och att bo på bondvischan är ett aktivt val som vi gjort alldeles själva så det vore dumt att klaga på mörkret. Går man bara upp i tid på morgonen så har man många ljusa timmar att utnyttja.

På en av morgonens promenader mötte vi en tax. De fyra hundarna jag hade med mig och jag mötte taxen men taxen mötte inte oss. Den var helt upptagen av sitt drev som gick i slowmotion med skall bakom ett helt osynligt djur. Taxen passerade oss med ca tio meter och tycktes överhuvudtaget inte registrera att vi fanns där. Fascinerande. Jag hoppas den drev det osynliga mot rätt håll och inte till landsvägen och att den sedan hittade hem. Var hemmet är har jag ingen aning om för jag kände inte igen taxen alls. De fyra hundarna som var med mig tittade storögt på taxdrevet och undrade nog vad det var frågan om, och lilla Lyra som sökte framför oss stannade upp och tycktes fundera över om stöt på tax eventuellt kunde vara ett alternativ när fasanerna uteblev. Det var det såklart inte så hon fick fortsätta jobba och fick istället en fin stöt på en morkulla som inte taxen lyckats skrämma upp. En annorlunda promenad.




  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1148
Next »