Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Om man en gång...

NyheterPosted by kopparhult Mon, January 22, 2018 20:23:08

..försökt äta frukost i lugn och ro ackompanjerad av en mus som drar en ihopslagen fälla efter sig i sparklådan under diskbänken så vet man att det inte går. Det är rent av omöjligt. Morgonlugnet runt frukosten är som bortblåst, teet kallnar och varje sked med yoghurt man tar växer i munnen. Så frukosten idag fick avbrytas för att montera bort skivan under diskbänken och försöka få fatt på musen. Stackarna satt där inne under skåpet i mörkret med fällan klämd över nosen. Jag hade förberett med en plastkasse och en snabb hund utanför diskbänken för säkerhets skull ifall musen skulle missa kassen. Som tur var behövde inte hunden rycka ut, jag fick tag i musen och fällan och lyckade öppna fällan och få ner musen i kassen utan missöde. Ett snabbt slag i stengolvet senare var musen död och jag kunde återgå till frukosten. Konstigt nog kom varken frukostron eller matlusten tillbaka så jag tog hundarna på en promenad istället. Får jag tid över någon dag så ska jag uppfinna en musfälla som dödar mössen direkt. Eller en där det är omöjligt att fastna med en fot, svans eller nos. Det får nog bli en liten renovering i diskbänkskåpet med, mössen behöver ju inte riktigt ha så stort hål i skivan så de får med sig fällan ner...
Mina tre, en av alla sköna morgonpromenader

Lite senare på dagen var musens missöde bortglömt och jag hade en trevlig grupp unga hundar här på träning i det vackra vintervädret. Det blev en sådan där riktigt bra träning, tyckte åtminstone jag, lugnet infann sig i gruppen, hundarna var duktiga och uppgifterna löstes bra av både hundar och förare. Hundar och förare tillsammans! Så där som man vill att det ska vara varje gång man tränar men som nog alla vet som håller på med hundar så blir det inte alltid så av den ena och eller andra anledningen. Särskilt inte när man jobbar med unga hundar. Men idag var det en bra dag för alla som jag uppfattade det så den lägger vi på pluskontot.





  • Comments(1)//kopparhult1.kopparhult.se/#post982

Avledande manöver..

NyheterPosted by kopparhult Mon, January 22, 2018 20:05:25

..fredagkväll och bokslut del två närmar sig med snabba steg. Och jag kommer plötsligt på mig själv med att göra ungefär allt annat än det jag borde göra med det kvarstående pappersarbete. Som att det skulle hjälpa mig att komma undan. Revisorn är på ingång trots att det fredagkväll och allt och jag hittar ständigt avledande manövrar för att ta mig förbi den oundvikliga pappershögen. Det är ganska dåligt gjort av mig faktiskt, om inte annat av respekt för revisorn som faktiskt lägger sin fredagskväll på att åka hit och ge sig in i mina pappershögar och hundratals verifikationer. Det får bli ändring, jag får mobilisera alla krafter jag har och styra in dem mot en och samma riktning, mot pappershögarna.

En av hundarna på ett av de senaste träningstillfällena var också bra på avledande manövrar då den siktat in sig på en särskild apport. Efter att lydigt ha lyssnat på förarens stoppsignal och sedan lydigt tagit det högerut tecken föraren visade så gjorde hunden efter några meter en snabb avledande manöver och stack direkt till vänster istället mot apporten den föredrog. Och fort gick det. En avledande manöver av hög klass. Men matte var nästan lika snabb och lyckades få hejd på hunden och styra in den på rätt apport igen.
Ibland vill hund och förare helt enkelt olika och har olika åsikter om hur uppdragen ska lösas. Envisats vinner på ett ungefär. Och vem har sagt att det ska vara enkelt?
Jag brukar ju säga att "det blir inte fel, det blir bara annorlunda" och det står jag för, fast ibland undrar jag om det inte blir både fel och annorlunda...

  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post981

Naturupplevelser på vintern...

NyheterPosted by kopparhult Thu, January 18, 2018 20:41:45

.. det är gott om dem även den här årstiden. Dovhjortar och kronhjortar stryker förbi i grupper på åkern bakom slottet. Nu uppdelade i han och hondjursflockar. Välvuxna rejäla hjortar med stora horn passerar i långa prydliga rader. Den här vintern har hittills varit snäll mot de vilda djuren och de ser verkligen välmående ut. Igår gick det en grupp med sju rådjur utanför och på morgonens promenad tillsammans med tjejerna stötte lilla Vi upp en dovhjortskalv som låg och vilade bara två meter vid sidan av oss. En fjolårskalv. Lite märkligt att den låg kvar så länge och tryckte och ändå märkligare att den var ensam. Hundarna följde den med stort intresse och lilla Vi kunde absolut tänka sig att skutta efter den en bit men riktigt så roligt skulle vi inte ha det en vanlig torsdagsmorgon så et blev inget med det skuttandet.
Eftersom vi har ett litet tunt snötäcke på marken så går det också att se på spåren vilka djur som varit i farten. Glädjande nog såg jag flera spår av harar och mindre glädjande såg jag spår av en troligen väldigt stor vildgris. Den vill jag helst inte möta när jag är ute...
En fin, vintrig morgonpromenad med tjejgänget.

En liten, liten föraning om våren. Ärtskotten börjar gro i sin fuktiga kuvös i fönstret. Lite överkurs var det allt att sätta en trästicka med namn på i odlingen. Om jag inte ser att det är ärtor som gror i den kuvösen borde jag nog inte odla alls....


  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post980

En bit in i Januari...

NyheterPosted by kopparhult Wed, January 17, 2018 20:56:13

..och vädret har fortfarande lika svårt att bestämma sig även om vi för tillfället i alla fall har något som liknar vinterväder. Ett ganska lagom vinterväder faktiskt enligt mig. Lite lätt fruset i marken och bara lite pudersnö som inte stör hundträningen nämnvärt. Det är bra för januari kan annars vara en sådan där månad på året när jag kan bli lite rastlös, jag har massa energi och ideer har jag så många så det nästan blir kollision på hjärnkontoret. Men jag kan inte göra så mycket av dem än eftersom det är just vinter, kallt och fortfarande ganska mörkt. Det mesta ligger fortfarande i vinteride och jag går omkring och väntar och längtar lite efter att få komma igång. Fast lite kan man ju alltid tjuvstarta såklart, och planera för det som komma skall. Ett "miniväxthus" med tre boxar har såtts med ärtor, spenat och olika plocksalladsblad och placerats i fönstret och det har redan börjat gro minsann. Snart skördar vi färska goda ärtskott att ha i sallad och mat. Hoppas jag.
En härlig morgonpromenad.

En alldeles galet glad cocker.

En förmodligen lika glad men något mer balanserad cocker...

En som inte ligger i vinteride är lilla Vi. Ligga still och ta det lugnt är inget för henne just nu. Det är mera av fullt ös medvetslös tycker jag. Hon studsar och studsar och härjar med de andra hundarna när hon får chansen och då särskilt med Bäst, eftersom han aldrig säger nej. Eller det kanske han gör fast inte så tydligt så att hon tar nejet som ett nej i alla fall. Och Bäst är väl inte direkt den som bangar för lite lek och aktivitet så när de två får vara tillsammans så kan det gå ganska vilt till. De låter också, som två rytande lejon och Bäst kör "muzzlebiting" på lilla Vi och lilla Vi kontrar med ett struptag när Bäst ligger på rygg. Kul har dom. Tills jag kommer och förstör det roliga och säger att det räcker för stunden. Stunden som inte ens hann börja tycker lilla Vi och studsar glatt på frambenen bredvid mig med öronen vridna åt alla håll. Hon ser lite galen och sådär "byrackesöt" ut för tillfället lilla Vi i sina långa ben och tokiga öron och jag tänker att hon en vacker dag kommer att bli stor och lika vacker som sin storebror som jag såg på bild idag. Och blir det inte så så är hon alldeles utmärkt som byracka också.
Häromdagen var hon med grabbarna en stund i hagen och de härjade nog ganska bra för när jag släppte in dem såg jag förfärat att båda de gula grabbarna var blodiga i ansikten och runt strupen. Jag undrade såklart vad i hela världen som hade hänt men förklaringen kom som tur var ganska fort. Den kom när jag tog med lilla Vi in i köket och öppnade hennes mun där det bara var en blodig liten krater kvar där en huggtand nyss hade suttit.
Jag älskar små söta tecknade figurer och när jag såg den här bilden på de två hundarna log jag med hela ansiktet. Precis så här ser det ut när lilla Vi leker med Bäst! Hon styr och ställer och han får vackert finna sig i leken. Bilden påminner en del om när jag var liten och lekte med min mycket tålmodiga morfar med, han fick stå ut med mycket. Underbart!



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post979

Egentligen är det ganska enkelt...

NyheterPosted by kopparhult Mon, January 15, 2018 19:51:41

Tänk så mycket lättare allt går om hundarna lär sig rätt från början, så man inte behöver rätta till en massa fel i efterhand. Ser man det krasst så är det egentligen ganska enkelt. En hund gör det vi låter den göra. Som att ta smörgåsar från köksbordet till exempel. Om vi lämnar en smörgås på bordet i köket ensam tillsammans med en unghund så är det inte så svårt att räkna ut vad som händer. Smörgåsen blir snabbt fångad av unghunden som för tillfället har tassarna på köksbordet utrustad med en extra lång nos. Glömmer vi smörgåsar några gånger till har vi snart en unghund som är alldeles övertygad om sin egen förträfflighet som smörgåsfångare och den kommer tveklöst att pröva köksbordet alla dagar i veckan. Så har vi skapat ett oönskat beteende som vi sedan ska försöka bli av med, för hundar på köksbordet vill normalt sett ingen ha.
Man kan vända på det istället och försöka bädda så som man vill ligga. Alltså inga hundar på köksbordet. Genom att konsekvent se till så att inga smörgåsar lämnas ensamma på köksbordet kommer unghunden aldrig att komma på tanken att leta efter en sådan där och köksbordet får stå i fred. När hunden sedan blivit äldre och vi någon gång faktiskt råkar glömma en smörgås på bordet så får den med största sannolikhet ligga kvar. För hunden vet inte att den faktiskt kan gå upp på bordet och ta den eftersom den aldrig lyckats med något sådant innan. Den har helt enkelt inte kommit på det.
Av samma anledning är det bra att tänka sig för i träningen av unghunden och bara lägga ut en apport i taget i övningarna. Så att inte unghunden lyckas söka med dummy i munnen, byta eller kanske plocka med sig två dummy samtidigt så vi får ännu ett oönskat beteende som vi, om vi har otur, får massa jobb med att träna bort.
Här vilar lilla Vi fem månader gammal, än så länge omedveten om smörgåsfynd på köksbordet men en fena på att leta efter dummy i gräs och snår.

Man kan vända på det med, som när vi tränar unghunden i till exempel närsök. Att leta noga, noga och dammsuga marken och gräset efter den väl gömda tennisbollen. Fast här vill vi raka motsatsen jämfört med smörgåsen på köksbordet. Här vill vi att hunden ska vara intensiv, leta och finna bollen och bygga upp ett makalöst självförtroende för sin egen förmåga och ett förtroende för vår signal. Vill vi att den ska lyckas! Alla dagar i veckan och hela tiden! När vi sedan börjar försvåra övningen gäller det att göra det i små steg så det inte blir för svårt och hunden tappar självförtroendet. För en närsökssignal utan betydelse och en passiv hund som inte förstår att använda sin näsa är det knappast någon som önskar sig. Då tar jag nog faktiskt hellre en hund som knycker en smörgås då och då..







  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post978

Oskyldig till motsatsen är bevisad...

NyheterPosted by kopparhult Sat, January 13, 2018 20:14:54

Det är lätt gjort att döma någon i förväg. Hund eller människa, för att vi tror att de har gjort något galet eller för att vi kanske kunde ana att något inte gått rätt till. Vi är så snabba på det. Det är så lätt att skaffa sig förutfattade meningar om hur saker och ting troligen har gått till. Jag önskar att alla kunde ha inställningen om andra, hundar och människor, att de är oskyldiga tills motsatsen har bevisats och inte tvärtom. Det hade varit så mycket trevligare då.
För några år sedan hade vi lämnat de två unghundarna vi hade då, Toka och Budda, ensamma en stund och när vi kom tillbaka hade en av dem bitit sönder och ätit upp stora delar av ett rött ägg till apportkastaren. Ett dyrt apportkastarägg såklart. Toka blev direkt huvudmisstänkt och även om vi såklart inte kunde göra något åt det i efterhand så dömde vi henne i vårt resonemang helt utan bevis som den skyldige. Bakläxan för oss kom redan nästa dag på eftermiddagen då Budda lade en stor bajshög på promenaden fylld av röda skumbitar från ägget. Så var det med den saken. En annan gång var det goldenhanen Rally som fick skulden. För att ha bitit sönder två kökshanddukar och ätit upp hälften av dem. Den gången var det också fel, boven var istället en fet brunråtta som flyttat in under vår diskbänk. Där under diskbänken fann vi en lång tid senare resterna av de två kökshanddukarna.
Ibland händer det på träningar och kurser med, eller på prov. Vi misstänker att hundarna eventuellt bytte apport i närsöket eller blinkade över dummyn i målområdet fast vi faktiskt inte såg. Inte helt säkert. När vi blir misstänksamma blir vi samtidigt missbelåtna och förmedlar fel känslor till hunden efter en egentligen väl utförd apport. Trist. Då är det bättre att låtsas som ingenting, eftersom det högst troligen inte var någonting och istället vara nöjd med hundens arbete. Om misstanken ändå kvarstår lite så finns inget annat alternativ än att ta det "back to basic" och se så det funkar som det ska och repetera om det behövs. Så man inte behöver bli misstänksam i onödan när hunden är utom synhåll. Jag är där med en av mina hundar nu, Ever. Jag har en liten misstanke om att hon emellanåt blinkar på apporten för att istället finna en boll eller något som hon upplever mer värdefullt. Men eftersom det sista jag vill är att döma henne för något hon kanske faktiskt inte gör så ska jag istället göra en tydlig basicövning med "plocka första bästa apport" i närområdet till mig så jag kan rätta till och påverka henne att välja rätt, OM min lilla misstanke eventuellt besannas.
Ever likt prinsessan på ärten nedrullad i Lyras nya bädd.

Samma Ever var riktigt charmig idag då hon med viss möda rullade ner sig i Lyras nyinköpta bädd som husse köpte till henne igår. Lyra som inte är bortskämd alls och som trots det är enda hund i flocken som tilldelas egen lyxbädd med mjuka bolster. Så som en liten sötcocker självklart förtjänar. Det roliga med Evers val av bädd och att hon faktiskt kom ner i den var att slottsherren igår kväll var bekymrad över att ha köpt en på tok för liten bädd till Lyra. Den misstanken kan han helt klart släppa efter att ha sett Ever i bädden idag.

  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post977

För mycket glädje?

NyheterPosted by kopparhult Fri, January 12, 2018 18:49:32

Det har varit en fin dag idag. Mycket tack vare att Lyras knöl på halsen visade sig till högsta sannolikhet vara helt ofarlig på dagens besök hos veterinären, och kompisens hund inte hade den cancer som misstänktes. Det är riktigt trevligt att gå till veterinären när man får sådana positiva besked. Dessvärre är det alltför sällan det är så men när det väl händer blir man extra tacksam.

Det blev lite av Västsverige runt idag för oss med veterinärbesöket fem mil åt ett håll på morgonen och sedan inköp av diverse sakerr och annat tio mil i totalt motsatt riktning på förmiddagen. Men vad gör väl det med trevligt sällskap och en god lunchbuffe. Dessutom hann vi avhandla diverse viktiga och intressant planer för det nya året under restiden. När jag inte sov...
Tulpaner! Vårigt och vackert. Vi städade undan julen idag med, det var helt enkelt dags även om det alltid är med en viss sorg som granen lyfts ut och tomtepatrullen förvisas in garderoben till nästa jul. Men det är väl så det ska vara och alldeles i sin ordning.

Hemma tog jag Bäst och Mer på en skön rejäl promenad på snorhala granpinnar och stenar i skogen. Som tur var klarade vi oss utan missöden. Det är något i luften nu, i ljuset, och fåglarna märker det med för de sjöng riktiga vårmelodier som ger budskap om vad som är på väg. Och det är så härligt att känna. Men direkt när jag känner så så hör jag realister viska i mitt öra "det är för tidigt, det är inte vår än på länge" och för säkerhets skull lägger de till "ta inte ut glädjen i förskott". Jantelagen i sin linda...
Varför inte då tänker jag? Kan man få för mycket glädje?? Eller blir besvikelsen större när man bakslagen kommer om man varit glad i förväg? Det tror inte jag. Jag tror tvärtom. Att man ska glädjas så mycket man bara kan i förväg, det kan väl ingen fara illa av? Och så tänker jag lite på när jag startade Bäst på unghundsderbyt för ett par år sedan. De sista fjorton dagarna innan derbyt målade jag upp en bild framför mig när Bäst och jag gick i finalen på derbyt och jag kände en stark glädje när jag såg bilden framför mig. Kanske en något orealistisk bild då det var över 200 startande hundar men vad hade det hjälpt om jag "sparat" på glädjen och istället varit negativ eller nervös? På tävlingsdagen gjorde Bäst och jag en bra runda och tog oss till final. Kanske mer på grund av tur, en duktig hund och en smula erfarenhet och inte så mycket av att jag tagit ut glädjen i förskott. Men jag tror faktiskt att det hjälpte oss en bit på vägen.
Bäst fyllde förövrigt tre år igår så nu är han vuxen på riktigt. Eller borde vara. Han firade dagen med att springa några meter efter den stora älgkon som håller till i mossen. Varken vuxet eller moget men förmodligen roligt. Som tur var så lyssnade han bra på pipan och vände direkt när jag kallade. Älgkon verkade inte särskilt road av påhittet, hon stannade och blängde misstänkt på Bäst och resten av promenadsällskapet. För säkerhets skull tog vi en omväg runt kon hemåt. Man vet ju aldrig och hon har förskräckligt långa ben.

Jag tänker på andra tillfällen med. Tillfällen då jag haft svårt för att fästa mig vid en unghund eller då jag inte riktigt släppt dem in på livet innan ettårs röntgen. För jag inbillat mig att jag på något sätt skulle bli mindre besviken av ett dåligt resultat då.
Vet ni?
Det hjälper inte ett förbannat piss. Jag blir lika besviken oavsett även om jag sparat på glädjen. Så nu har jag bestämt mig för att ändra taktik, jag tar ut glädjen i förväg istället och gläds åt den lovande unghunden som jag trivs att träna tillsammans med och så tar jag skiten när den kommer. Vilket den dessvärre har en näst intill magisk förmåga att göra, men det är en annan sak. Och jag kan ju i alla fall vara glad och ha kul under tiden.

Med fågelsång, ljuset och tid för prat och planering i bilen så har slottsherren och jag planerat en del för det nya odlingsprojeketet också. Vi har kollat växthus på nätet och på utflykten idag blev det några fröpåsar och en hel katalog med frösortiment. Åh så roligt! Vi tar ut massa glädje i förskott, kryssar för vilka fröer vi ska köpa och ser dignande tomatplantor, exemplariska morötter i långa rader, mängder av salladssorter och överfulla tråg med hemodlade obesprutade grönskar. Givetvis så strålar solen från himlen, sniglarna är utrotade och regnet kommer i lagom mängder på natten. Fattas bara annat! Blir det nu inte så så får vi ta skiten när den kommer, om den kommer, och fram till dess ska vi åtminstone glädjas och ha kul.




















  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post976

Det är samma sak varje år..

NyheterPosted by kopparhult Thu, January 11, 2018 21:10:34

..vid den här tiden. Det är dags för bokslut. I alla fall om man har ett företag. Så nu sitter jag här igen med papper upp över öronen och pärmar till höger och vänster. Hela det stora matsalsbordet med extra iläggsskiva är fullt av pappershögar och jag sorterar och sorterar, räknar och sorterar igen. Imorgon kommer min revisorssyster och ser till att allt har gått rätt till i sorteringen innan hon tar tag i själva bokslutet. Så det gäller att jag är förberedd och klar då. Av någon märklig anledning blir det samma sak inför varje bokslut. Det blir rörigt. Jätterörigt. Trots att jag tänker varje nytt år i Januari att detta året ska jag minsann jobba förebyggande och hålla ordning på sorteringen och papper löpande under hela året så jag slipper röran. Men i det här fallet är jag möjligen obildbar för hur goda föresatser jag än har så sitter jag där i pappersröran i sista minuten. Förmodligen jobbar jag bäst under press och behöver ha kniven lite mot strupen för att få det gjort. Och jag tycker faktiskt det är lite roligt och spännande bland alla pappershögarna.
Nu tror jag att det är tillräcklig ordning i de flesta pärmarna och det har faktiskt gått över förväntan med sorteringen hittills. Bara ett litet utbrott blev det när jag skulle fylla en av de nya pärmarna med den stora sorterade pappershögen som skulle in där och hålhelvetena i papprena inte satt på samma ställe så jag tvingades ta papprena mer eller mindre ett och ett. Där gick det nära en timme bara för attfå in alla papper i pärmen. Tålamodsprövande och tidsslöseri! Inte kan jag skylla på någon annan heller eftersom det är jag själv som hålslagit alla papper. Jag får nog överväga om jag inte ska köpa färdighålat papper nästa gång så alla hål är på samma ställe, fast risken då är väl att texten hamnar både upp och ner och bak och fram om jag lägger i papprena fel i skrivaren.


Jag tror inte hundarna tycker att bokslutstiden är så där väldigt rolig, de blir lite, men bara lite, åsidosatta innan bokslutet är klart och deras träning blir lite eftersatt. Men de är som vanligt glada och tålmodiga och anpassar sig utan att klaga. I år har de dessutom lite annat att tänka på då vi är mitt i en löpperiod igen. Så man kan nog säga att både dom och jag är något splittrade och har tankarna lite på annat håll så förmodligen är det rent av bra med en mindre träningspaus.




  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post975

Möte med PRO...

NyheterPosted by kopparhult Tue, January 09, 2018 19:42:16

..man kunde nästan tro att det var det vi hade istället för hundträning igår med tanke på tre av de medverkande hundarna som lystrade till namnen Ove, Ernst och Börje. Men bara med tanke på namnen, i övrigt uppförde de sig inte alls som pensionärer utan mer som ystra tonåringar. En trevlig träning blev det där vi dammade av den gamla "pinneövningen" och körde lite basic vad det gäller linjetag. Ibland förvånar jag mig själv genom att plötsligt märka att jag nästan glömt flera bra basicövningar som jag med mycket gott resultat använt mig av i träningen av tidigare hundar. "Pinneövningen" är en sådan. Den har på något sätt hamnat lite i skymundan och jag har inte använt den så flitigt på senare tid men för ett tag sedan plockade jag fram den ut minnet igen. Jag har väl mer gjort andra bra övningar och lite andra varianter av den istället men lite grand missat själva grundövningen. Nu får det bli ändring på det och den ska användas mer flitigt under vinterns träning.
Vintern förresten, vart tog den vägen? Både tidsmässigt och vädermässigt. Vi är redan en bit in i januari men jag är känslomässigt kvar någonstans i slutet av oktober vilket i och för sig blev ett skönt uppvaknande nu när jag märkte att ljuset redan är på väg tillbaka ordentligt och fåglarna är allt mer aktiva. Det känns redan som en halvtimmes ljusvinst både på morgonen och eftermiddagen fast det är väl troligen en optimistisk glädjekalkyl. Jag har missat lite här med. Missat lite av vintern. Förutom att åka skidor hade jag ju tänkt använda den till att planera och förbereda för odlingarna jag har ska dra igång i vår och gå massa fot med hundarna. Det har inte hänt så mycket med det. Funderingar och planer kring odlingsbänkar, växthus och fotgående har trasslat in sig i gamla drömmar om eget cafe och småkaksbakning, avelsplaner och tankar om utökning av tillverkningen av ulltäcken och minst hundra andra tankar som också får tid att snurra runt i mitt huvud under mörka vinterkvällar. Men nu är det hög tid att ta tag i odlingsideerna om något ska hända så nu ska jag surfa ut på Lindbloms frö och klicka hem lite spännande fröpåsar. Efter det ska jag öva på att fokusera...på en sak i taget.
Den här bilden och texten igen. Men den är värd att repetera för den är så bra att påminnas av. Både när man ger sig på hundträning och grönsaksodling. Eller något helt annat för den delen....



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post974

Galenpanna...

NyheterPosted by kopparhult Sun, January 07, 2018 20:35:49

..hon är det goldenvalpen Vi. En alldeles underbar, tokig galenpanna på det viset som bara goldenvalpar kan vara. Allra sötast är hon när hon tar rekord i jämfotastuds då hon inser att maten är på gång. Boing, boing, boing och så vidare. Fast eftersom slottsherren försöker ha en viss ordning på den spralliga goldenvalpen får jag dra tillbaka leendet och istället inta en allvarlig, förnuftigt sur min och bestämt säga till den spralliga valpen att sitta på rumpan, hela rumpan, innan det serveras någon mat. Oj vad det är svårt! För mig mest, valpen klarar det mycket bättre. Så bra att hon faktiskt fått sin mat vid varje måltid hittills. Hon är bra på många andra saker också, som att klättra upp och lägga sig i SIN fåtölj och se sådär vykortssöt och oskyldig ut. Idag lärde hon Ever det också, hon visade henne helt enkelt hur man gör och vad man har en clubfåtölj till. Så när jag släppt ut lilla Vi i rasthagen till de andra fann jag istället Ever i clubfåtöljen. Jag säger då det.
Lilla Vi har vuxit en del sedan det här fotot togs, benen och nosen har blivit betydligt längre men blicken och tillgivenheten är densamma

Vi trivs väldigt bra med lilla Vi, hon passar oss helt enkelt och vi tycker att vi har fått tag på världens bästa goldenvalp. Övriga flocken verkar tycka hon är okej också, fast hon studsar kors och tvärs över dem och tar deras bästa liggplatser i besittning utan att fråga om lov. Fast som alltid så finns det ju en sådan där ostädad baksida och något som inte är perfekt också. Lilla Vi bär in frusen hundskit i hundrummet och hon kan tänka sig att gnaga på det med. Det är så fruktansvärt äckligt så just där och då är hon nästan gratis och riskerar att hamna i en bortskänkesannons på blocket. Särskilt då hon hoppar upp och vill slicka mig i ansiktet medan jag avlägsnar den på golvvärmen upptinade hundskiten. Framöver får jag helt enkelt öka tempot och vara snabbare med att plocka undan hundskiten som hamnar i hundhagen innan den hinner frysa och bli attraktiv för Vi.



  • Comments(1)//kopparhult1.kopparhult.se/#post973
Next »