Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Vägval och tappat fokus..

NyheterPosted by kopparhult Wed, October 17, 2018 06:12:43
Jag läste en tänkvärd text för en tid sedan och fastnade särskilt för "det är svårt för mörkret att få tag i någon som ständigt har ett nytt berg att bestiga". Så är det nog. Det gäller att hålla sig sysselsatt om inte höstmörkret och miljöförstöring och annat hemskt ska krypa allt för nära. En del kanske skulle säga att det är att skärma av sig och inte ta in verkligheten. Det är möjligt att det kan upplevas så men jag föredrar nog ändå att fortsätta upp för nya berg och försöka hålla höstmörker och elände på behörigt avstånd. Ren överlevnadsinstinkt förmodligen för att inte bli golvad av vinterhalvårets mörker och nyhetssändningarnas katastrofer runt om i världen.

Just nu står jag inför ett par nya bergstoppar och vägval. Välfärdsbekymmer och inget annat men vilken väg skall jag ta och hur stor utmaning kan jag hantera? Är det kanske bäst att stanna kvar i bekvämlighetszonen jag befinner mig i nu och vila i den? Är utmaningar egentligen nödvändiga eller kan man kanske rent av få lov känna sig nöjd helt outmanad? Vägval väcker många funderingar och gör att jag lätt tappar fokus. Konsten är nog att inte ge sig på alltför många vägar och för höga berg på en gång. Jag nöjer mig gärna med några mindre kullar som det känns nu. Som jag förhoppningsvis klarar att fokusera ordentligt på och genomföra. Jag ska sova på saken så kanske jag ser allt klart och tydligt med nya ögon som gör valen lite lättare imorgon.

  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1140

Det kan det vara värt..

NyheterPosted by kopparhult Mon, October 15, 2018 21:12:22
Jag blev påmind om att man blir trött även av roliga saker när jag rasade ner i slottets mjuka soffa nu ikväll. Tre dagars jakt och apporteringsuppdrag i finaste höstväder tillsammans med gamla och nya vänner sätter tydligen sina spår. Ögonlocken ville bara falla ner och kroppen kändes gott sliten när jag sjönk ner i soffan med slottsherren och cockrarna. Det kan det absolut vara värt. Fast ännu tröttare blev vi när vi kom på att vi hade en del änder sedan gårdagens jakt att ta vara på med. Fint kött som inte ska förfaras, men jag måste erkänna att det tog emot ganska rejält vid bara tanken av att hasa sig ur soffan för att ta tag i uppdraget. Som tur var så var slottsherren flink med kniven och andfixet så jag slapp undan med att serva med fryspåsar och en och annan etikett. Nu ligger andbrösten i tryggt förvar i frysen. Imorgon, eller vilken dag som helst när jag känner mig något piggare återstår städning av bilen. Bilen som agerat hund och pryltransport den senaste tiden. Lera, grus, smutsiga kläder, stövlar och hundfällar trängs nu om utrymmet i bilen och doften av blöta hund och annat är inte alltför angenäm. En annan dag så...

Jakterna har varit riktigt fina och alldeles sådär svenskt lagom enligt mig. Heather har varit två dagar på andjakt som "ordinarie" apportör utan backup av Bäst eller någon annan. Jag valde att ge henne chansen att visa framtassarna fullt ut de här dagarna. Hon skötte det fint. Med lite mer erfarenhet kommer hon säkerligen att bli en riktigt vass apportör. Kraften och styrkan finns och lugnet och fokusen är där med. Återstår gör lydnaden på håll och diverse "finlir" och en mindre uppdatering av stoppsignalen, men det har vi hela vintern och våren på oss att träna på. Idag var det cockrarnas tur igen i rapphönsmarkerna. Det vore ju tråkigt att bryta en ny trevlig vana så vi startade med champagnefrukost denna gången med innan vi gav oss ut i markerna. Mer och Lyra jobbade på bra tillsammans med övriga spanielekipage och en hel del rapphöns kom på vingar. Roughshooting med spaniel måste vara den absolut roligaste jaktformen. Jag är i alla fall såld.

Här hemma har hökajäveln hållit sig undan ett tag. Tack och lov. Åtminstone tror vi den har hållit sig undan. Hönsen är instängda och fasanerna så många så vi kan inte räkna in alla så det är såklart svårt att veta om höken varit här och tagit någon av dem. Fast vi har inte hittat några fjäderhögar och det äwr ju ett väldigt gott tecken i sammanhanget.



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1139

När hösten är som bäst..

NyheterPosted by kopparhult Sun, October 14, 2018 07:12:58

..är det strålande sol, tjugo grader varmt, och jakt och apporteringsuppdrag i vackert höstlandskap flera dagar i veckan. När man inte har några större bekymmer än en hökajävel och att besluta om man skall ha skjorta eller tröja på jakten, då har man det ganska bra. Idag blir dessutom valet på skjorta istället för tröja enkelt då termometern visar femton grader kl sju på morgonen. Den fjortonde oktober!
Nåja det blir vanlig vardag och kallt tids nog.
Vackra vyer i underbara höstfärger

Heather på pass inför kvällens inflog



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1138

Vilken morgon!

NyheterPosted by kopparhult Thu, October 11, 2018 08:03:53
Vad är det med denna hösten och alla fantastiska morgnar? De kommer där dag efter dag och slår mig med häpnad varje gång. Är det jag som är ovanligt öppen i sinnet och har tid att ta in allt? Väldigt fint är det hur som helst då jag delar morgonstunden utomhus tillsammans med hundarna och övriga djur.

Gryningen idag var nog ändå bäst hittills denna veckan. Dimma som lättade över fälten samtidigt som fasanerna flög in mot foderplatsen från alla håll och jag fick bevittna ett möte mellan fyra älgar som klev fram ur dimman och tycktes hälsa på varandra. Två tjurar och två kor eller kanske kvigor. Det var något magiskt över det mötet med. Vem har talat om för älgarna att årets älgjaktskvot är fylld sedan igår, jakten är över och det är fritt fram igen? Troligen är det väl deras vaksamma ögon och känsliga doftsinnen som redan pejlat av att det inte är fullt med människor i skogen längre. Naturen är makalös.
Larsson i höstlandskapet

  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1137

Det är onsdagkväll på slottet

NyheterPosted by kopparhult Wed, October 10, 2018 20:32:44
Det är en helt vanlig onsdag kväll. Eller en lite ovanlig kanske eftersom varje ny kväll är unik i sitt slag, även onsdagarnas. Dimman kröp in över åkern och slottsträdgården i skymningen och det såg magiskt och vackert ut. Och mörkt. Mörka kvällar hör till årstiden och det är bara att försöka vänja sig även om det tar emot. Jag tänder några levande ljus och frossar i värmen och ljuset de sprider samtidigt som jag förfasas lite över mitt slöseri när jag tänker på hur sparsam man var tvungen att vara med stearinljusen innan elektriciteten kom. Ljusen skulle räcka många långa vintertimmar förr. Nu kan jag elda tre hela ljus en kväll, utan att skämmas. Och då har vi ändå elektriskt ljus så mycket vi vill. Det närmar sig gränsen för slöseri. Eller så har vi redan passerat den gränsen för länge sedan.
Jag lyssnar på Jose Gonzales och känner mig lite lycklig över det med. Dels för att jag tycker hans låter är rysligt bra och dels för att jag inte har kunnat lyssna på honom på väldigt länge. Av den enkla anledningen att jag hade glömt hans namn och bara inte har kunnat komma på det igen. Jag har frågat flera stycken efter en singersongwriter från Göteborg med krulligt mörkt hår och ett spanskklingande namn utan att få träff. Tills någon föreslog en Fernandez och det ledde mig till Gonzales. Då blev det fullträff! Både av att hitta rätt namn igen och att kunna lyssna på låtarna. Men det gör mig lite bekymrad. Vad är det som händer med minnet när namn bara faller bort sådär? Jag som brukar ha bra koll.
Kloka blickar från kloka hundar

Jag är egentligen både arg och ledsen igen, ikväll också, fast jag har förträngt det lite för stunden. Den söta chokladbruna hönan strök med idag. Under ett par obevakade timmar när jag tog bilen och hundarna till älgjaktsfrizon passade den på HÖKAJÄVELN! När jag backade runt hörnet på björken och in på gårdsplan såg jag i backspegeln hur den lyfte ur hönsgården. Av den lilla hönan fanns bara en hög fjädrar, huvudet och en fot kvar. Så fruktansvärt sorgligt. Resten av hönsen och kaninerna satt helt tysta och gömda i granrishögar och jordhålor. Jag smider onda planer nu, riktigt onda planer. För att planerna inte ska gå helt över styr har slottsherren och jag flyttat hela det lilla hönshuset med resterande tuppar och höns, väldigt många fler tuppar än höns efter hökens besök, in i den mindre kaningården gjord av hundgårdssektioner och nättak. Det får bli lite trångbott ett tag tills vi funnit en bättre lösning. Slottsherren fixade en enkel fälla igår kväll, en av den snällare sorten där höken skulle fångas levande, utan att skadas är väl bäst att tillägga, för vidare transport och släppas ut långt bort. Höken har tyvärr inte hittat fällan än, eller så har den genomskådat den, men jag vet numera att den fungerar alldeles utmärkt till bruna cockerspaniels med. Ifall man nu skulle behöva fånga någon sådan någon gång. Lilla Mer är inte lika slug som höken utan satsade fullt ut för att hämta den döda fasanen som skulle locka höken in i fällan. Ja vad säger man? Mer är utplockad och fällan återställd och den lilla bruna hönan är fortsatt alldeles väldigt död. Imorgon är en ny dag.Och så charmtrollen











  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1136

En stunds träning..

NyheterPosted by kopparhult Tue, October 09, 2018 20:59:41
Jag lånade den här galenpannan för lite träning en stund. Hon är duktig på så mycket. Hon vet sin plats och går fot fint fast jag känner hur hon vibrerar intill mitt ben. Som en förvarning om en kommande explosion. Och visst exploderar hon sedan ut i övningarna men med full fokus och koncentration på uppgiften. Den ivriga framtassen lyfts förhoppningsfullt inför varje nytt skick. Jag tror det är ett genetiskt drag för syskonen tycks göra likadant. Jag väntar in henne och försöker se till att trampdynan är i marken och Vi i rätt balans innan jag skickar iväg henne. Vi hade en trevlig träningsstund tillsammans, hon är skärpt och arbetsvillig och slottsherren har fixat grundträningen bra. Jag undrar om det möjligen är dags för mig att ta över henne nu?

Heather och jag tog en sväng med. En "back to basic" sväng, det är märkligt hur mycket som kan förträngas under några veckors vila. Så nu får vi repetera igen och sätta saker och ting på sin plats. Som stoppsignal när man jagar till exempel och att gå till höger och inte till vänster när jag visar höger. Pust. Men det är i alla fall kul att Heather är på banan igen och att hon är laddad för arbete.

Och så söta goa Mer. Mer som jagat fasaner och rapphöns med styrka och bra tryck den senaste tiden fick följa med ut i fasanmarkerna för lite dirigeringsarbete med dummy. Trots fasanvittring i marken och fåglar i buskarna så ställer han in siktet rätt och apporterar tygpåsar som om det var det roligaste som fanns. Så växlar vi från dummyträningen och söker en stund efter fåglar i diket och sedan tillbaka till tygpåsarna och Mer fortsätter leverera. Som sagts förut: alla borde få ha en egen cocker, minst en.

  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1135

Nu är det inte roligt längre

NyheterPosted by kopparhult Mon, October 08, 2018 20:33:23
Nu är det inte roligt längre. Den förbannade hökajäveln har varit i farten igen. Slug är den också och attackerar när vi stängt ytterdörren bakom oss. Det är som att den vet när det är fritt fram. Vilket den förmodligen gör också, slug som den är så sitter den väl dold i något träd och spanar med hökögon om kusten är klar.
Det var den lilla trassliga blandraskycklingen som strök med nu. Den lite udda grå kycklingen som det var så lätt att ömma lite extra för. Det är bara för sorgligt och jag känner krokodiltårarna bränna bakom ögonlocken. Det blir krig på riktigt nu, skoningslöst och grymt som bara krig kan vara. Vi ska gillra en fälla och fånga hökajäveln och köra den till Haparanda innan vi släpper ut den. Eller till någon annan plats där de kan tänka sig att ta emot en skoningslös duvhök. Finns det någon sådan?
Duvhök

Annars är det rätt okej på slottet. Det ombytliga vädret bjöd på en tydlig kontrast idag med ihållande regn och kraftig blåst till skillnad från gårdagens vindstilla, soliga dag. Älgjakten startade med och jag avundas inte dem som suttit på pass hela dagen i höstrusket. Man är älgjakten årets höjdpunkt så förmodar jag att spänningen med premiärdagen övervinner väderläget. Så finns det ju bra kläder att ha på sig och termosar med värmande dryck som gör att trivseln kan vara rätt okej även när det regnar och blåser på tvären. Hundarna och jag fick hålla oss undan i dag för älgjägarnas skull så vi tog bilen till en älgjaktsfri zon där vi kunde promenera och njuta av höstrusket och alla färger. Ett kurstillfälle i hagen på hemmaplan hade jag mitt på dagen med och tänk då höll det nästan upp! Vi tränade närsök i olika övningar och några markeringar och linjer med hopp över hinder. Hundarna gav oss några goa skratt när staketet introducerades för dem och de på olika sätt försökte forcera eller klura ut hur de skulle ta sig förbi hindret utan att behöva hoppa över. Men efter en stund så kunde alla tre hoppa med både glädje och stil. Det finns mycket att lära!
Glada hundar och förare på kurs i busvädret.

Höstrusket märks på många sätt nu förutom blåsten och regnet. Värmepumpen har satts på i slottet för att driva ut fukten och ge ett behagligare inomhusklimat. Bilen har konstant imma på insidan av rutorna trots att den bara står parkerad. Alla fuktiga hundfällar som legat kvar i bilen sedan sist var förklaringen till det. Nu är de inplockade och hänger på tork och luftning i hundrummet. Höstrusk och jakter gör också att många hundägare kommer på nödvändigheten med ett bra ulltäcke till hunden. Till glädje för mig har det varit full fart på försäljningen av ulltäcken de senaste veckorna och nu börjar det bli lite tomt i hyllorna så nya tyger får beställas. Angenäma bekymmer. Ull har verkligen fantastiska egenskaper och jag har svårt att tänka mig något bättre material när det gäller att hålla hundarna varma och skyddade.
Mörk chokladbrun är oslagbart snyggt på en gyllene golden bland höstfärgerna.






  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1134

Bildkavalkad..

NyheterPosted by kopparhult Sun, October 07, 2018 18:20:16
Vissa morgnar är lite bättre än andra. Som den i morse till exempel. Bäst var först upp som vanligt och det kändes fint. Någon av hundarna hade bajsat inne vilket var mindre mysigt men det glömde jag fort när jag klev ut på trappan i tidig gryning. En kronhjort brölade bakom slottet, några rapphöns lockade på varandra i morgondimman och på fältet på andra sidan grusvägen låg den stora älgtjuren och vilade medan en kviga betade intill. När solen steg och dimman lättade blev det om möjligt ännu bättre. Vi tog cockrarna med oss för att leta efter de bortvillade fasanerna och vi hittade ett helt gäng som vi föste hemåt igen under ordnade former. Duvhöken har hållit sig borta och vi har fixat till kanin och hönshägnet med lövsly, smågranar och ris för att djuren ska få lite kul att utforska och duvhöken lite större besvär med att få fatt i dem. Kanske kan vi rädda några av dem från hökajäveln i alla fall.










  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1133

Om om inte funnits...

NyheterPosted by kopparhult Sat, October 06, 2018 20:14:03
Idag var det dags för spanielprov på gamla hemmamarker. Märkbart bekvämt att bara ha ett par mil till provplatsen. Det var dags för årets första spanielprov för vår del. Lyra skulle starta öppenklass fältprov och hade tilldelats startnummer tre av tolv så väntan innan det blev hennes tur var inte alltför lång. Lyra skötte sig bra, sökte starkt och fint men fick dessvärre ingen fågelkontakt, men efter att resten av startfältet körts igenom fick hon en chans till i ett nytt släpp. Här sökte hon starkt och fint en än gång och fick en stöt ganska omgående. Och om om inte hade funnits...så kunde det gått hela vägen. En liten förarmiss av slottsherren där han hade lite för mycket is i magen mot slutet av prövningen och så var provet över. Thats life!
Lyra fick lovord av domaren för sitt sök och samarbete och han sa också att rent jaktligt var det inget fel men just idag var det prov. Förargligt men ibland får man lära sig den hårda vägen. Lilla Lyra är lika söt och glad som vanligt och världen är sig lik även efter provet så det är ingen "big deal" utan bara att ta nya tag och pröva igen.

Hemma igen letade vi fasaner här och var. Till vår förskräckelse lyste de med sin frånvaro. Hökajäveln hade varit, och var här, igen och han hade lyckats skrämma fasanerna hemifrån. Arg är bara förnamnet på vad jag känner när det gäller höken just nu. Dessutom har han ätit upp vår lilla fina svarta dvärgcochinhöna! Visst ska höken leva och ha mat den med men det är i grövsta laget att plocka maten rakt ur vår slottsträdgård tycker jag. Imorgon letar vi vidare efter fasanerna om de inte kommit hem av sig själva för att äta på morgonen.
Det är mycket passa med alla djur och en del oro emellanåt Jag oroar mig en smula för Bäst med. Han den gule, starka hunden som ständigt studsar vid min sida har varit ovanligt nära och lite inställsam de senaste dagarna. Och igår morse fick jag väcka honom för att säga åt honom att följa med de andra hundarna ut. Det är sådan sak som inte händer egentligen. Bäst är alltid, förutom vid två tillfällen i hans treochetthalvtåriga liv, först upp på morgonen. Bäst är ingen hund man väcker, man väcks av honom. Så visst smyger det sig på en liten oro att allt inte står rätt till när han av alla ligger kvar där i biabädden på morgonen. Annars märker jag inte något särskilt men det är de där små, små signalerna som gör mig fundersam. Imorgon ska vi ut och träna tillsammans, då hoppas jag att han studsar precis som vanligt och är först upp på morgonen.


  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1132

Caught in a dream..

NyheterPosted by kopparhult Thu, October 04, 2018 19:28:46
..eller något åt det hållet.

Denna veckan har varit sådan, fylld med roliga och utmanande saker. Som jakter. Idag var det dags igen för en dag med fasaner och rapphöns, spaniels och retrievers. Precis som i tisdags började vi med champagnefrukost och lyxiga snittar. Det funkade alldeles utmärkt även på en torsdag kan jag meddela. Efter det gav vi oss ut i markerna för lite roughshooting och idag hade vi vädret på vår sida. Bruna Mer gick inte helt oväntat hårt även idag och tryckte sig in i remisserna med tät rörflen. På slutet av dagen såg han ut som han varit i närkamp med någon riktigt grinig då ögonkanter och nos var sargade av det täta bladgräset. Jag tror han tycker det var värt det flera gånger om. Nu ligger han nöjt på dubbla fällar vid mina fötter efter att ha fått lite omvårdnad och putsar sina lurviga tassar. Lyra har krupit upp i slottsherrens knä på barstolen. Bästa platsen enligt henne.
Det är så roligt att jaga tillsammans med Mer, det känns som vi är ett bra team nästan hela tiden. Enligt mig, Mer tycker förmodligen jag lägger mig i alldeles för mycket. Imorgon blir det en välbehövlig vilodag för cockrarna innan det är dags på lördag igen. Själv ska jag göra ett kort gästspel på mitt anställningsjobb, jag har inte hunnit vara där denna veckan än, och efter det blir det retrieverkurser för hela slanten.
Mer och Lyra

Hösten är så vacker nu, jag skev om det sist men det kan inte nog påpekas. Alla dessa färger i naturen som gör att det lyser upp trots grå himmel och stundtals regntunga skyar. Det är en så kort tid det är så innan alla löven faller till marken och bildar en tjock brun matta i det novembergråa så jag försöker att verkligen ta in färgerna och fota när jag hinner. Fast det sistnämnda känns som ett mer eller mindre omöjligt uppdrag på jaktdagarna tillsammans med Mer. Det är sådan action både i honom och i jaktformen så jag törs inte ens ta mobilen ur fickan för att starta kameran. Risken att missa något väldigt väsentligt är alldeles för stor så jag får bevara bilden av det vackra landskapet, färgerna, jakten och hundarna i minnet istället.
Skönheten finns i betraktarens öga sägs det. För mig blir han ännu vackrare när jag vet hur hårt han ansträngt sig.
Det är skönt att ta igen sig i husses knä efter en tuff jaktdag

Vi har fått oväntat besök på slottets de senaste dagarna. Eller mer oönskat än oväntat kanske. En duvhök har hittat "våra" fasaner och slagit två av dem framför ögonen på oss. Vi är inte så glada på den just nu. Egentligen hade vi behövt vara hemma idag för att passa fasaner och höns men det gick ju såklart inte. Så vi satte upp fågelskrämmor. Några gamla jackor och kepsar och en svart plasträfsa igenom armarna på jackan. En av fågelskrämmorna blev rent skräckinjagande med sin svarta jacka och långa spretade svarta plasträfse fingrar. En riktig Halloweenhäxa. Det verkade som att planen fungerat och duvhöken hållit sig undan medan vi var borta. Nu återstår att se om fasanerna blivit lika rädda för häxan eller om de har gett sig iväg. En som däremot inte tycktes skrämmas av fågelskrämman var den stora kraftiga älgtjuren som kom gående över åkern. Han såg mer nyfiken ut, och lite smågrinig. Jag hade koll på honom i kikaren för att försöka räkna taggarna på hornen och såg då hur han spände upp sig och låtsasstångades med något osynligt. Han verkade lättretlig och stridslysten så jag hoppas jag inte möter honom i skogen när han är på fel humör.













  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1131
Next »