Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Sol och ännu mera sol..

NyheterPosted by kopparhult Tue, July 03, 2018 17:00:16

Åkrarna ligger nyslagna utanför slottsträdgården igen. Trots torkan blev det en andra skörd. Mycket tack vare midsommarveckans regnande. Men nu börjar det bli lite kris på torkfronten igen, det knastrar i delar av gräsmattan och skogsbränder härjar på olika ställen. Smhi lovar otroligt mg ännu en tio dagars period helt utan moln eller nederbörd. Vilken makalös sommar vi har men bakom det underbara stundar en kris för lantbrukare och mängder av djur som tvingas gå till slakt för det saknas foder och bete. Undrar om jag kanske borde ha lite mer dåligt samvete när jag njuter så av sol och värme?

Rovfågeln har slagit ännu en fasankyckling och kriget är nu ett faktum. Vi passar, vaktar och varnar men inte dygnet runt vilket såklart rovfågeln vet om. Han sitter i något träd en bit bort och har troligen full koll på våra dagar och rutiner och vet således när det är fritt fram. I övrigt verkar de små kycklingarna trivas gott. De äter och dricker och jagar insekter i gräset på kvällarna och träar på grenarna vi lagt in till dem. Hundar kikar lite förstrött mot dem emellanåt. De har koll på vad som är tillåtet med fasankycklingar och kaninungar. Åtminstone så länge ungarna av de olika sorterna håller sig där de skall vara. Alltså inte i hundträdgården. Jag borstade Larsson en stund igår kväll och förundrades över hur mycket päls det finns på en labrador. Det ville aldrig ta slut. Larsson kan väl inte direkt skryta med att vara den mest välborstade labradoren i länet men ändå. Så mycket vit ullig päls! Jag får nog ta ett tag med borsten ikväll igen. Eventuellt behöver han ett riktigt bad med schampo och sånt med. Vi får se hur långt vi kommer med det.

Vi började med ett enkelt bad i krondiket här hemma nu i eftermiddag. Jag kan inte påstå att det blev till det bättre för Larssons del. Han rullade sig i den torra jorden efteråt och står nu inte riktigt att känna igen. Det är nu definitivt nödvändigt med ett shampobad. Hela flocken svalkade sig i den delen av krondiket där det märkligt nog fortfarande finns gott om vatten. Vi mötte en älg också. En tjur med basthorn. Heather som såg den först gjorde sitt bästa för att sätta älgen på plats med ett grov skall. Det hade ingen direkt effekt, i alla fall inte om hennes avsikt var att skrämma älgen. Han stod stadigt kvar med fronten mot oss och öronen spetsade. Det var rätt tydligt att han inte hade någon tanke på att flytta sig så vi neg försiktigt och vek tillbaka samma väg vi kom. För säkerhets skull.





  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1077

This is my life..

NyheterPosted by kopparhult Thu, June 28, 2018 15:25:50

Värmen och magi är tillbaka. Att överväga om vi behöver flytta till skuggan på framsidan för att det är för VARMT i solen klockan åtta på kvällen på baksidan är ett sant privilegium. Visst är det lite opraktiskt med nära trettio grader i skuggan mitt på dagen när man ska försöka genomföra en seriös hundträningsstund men det kan det vara absolut vara värt. Man får anpassa träningen efter värmen bara. Eller vänta ill kvällen. Eller gå upp väldigt tidigt. Whatever.
Loved ones

Det har blivit lite ändrade morgonrutiner här nu då alla fasankycklingarna tillsammans med två svarta dvärghöns har anlänt och flyttat in i hägnet. Så nu blir det lite mer sysslor varje morgon och kväll. De små kycklingarna dricker mängder med maten och mat tycker de om med, så det blir lite pass. Vi vill ju att de ska trivas och helst stanna kvar här. Jag försöker räkna in dem också, ett ganska hopplöst uppdrag eftersom de är många, gräset är högt och de aldrig är stilla samtidigt. En kyckling har vi redan blivit av med då en rovfågel snöt den mitt framför ögonen på slottsherren. Några andra är lite på rymmen då de hittat ett litet hål i nätet att promenera igenom. Nu delar de äng och gräsmatta med de förrymda kaninungarna och trivs nog ganska gott. Kaninungarna har hittat salladsbaren i pallkragarna också så nu börjar deras utevistelse bli något ansträngd. Vi får se ur det slutar. Sallad finns ju att köpa i affären om det skulle gå riktigt illa.
Det har gått illa för svalorna med. Det fina svalparet som vi var så glada att ha fått tillbaka. De byggde ett nytt fint rede uppe i nocken på gaveln där den omålade fläcken fortfarande lyst trävit. Det har tjattrats och flugits och i förra veckan anade jag ljud av ungar och ett äggskal på marken nedanför. Jag var glad. Jag såg fram emot svalornas gemenskap och att få se ungarna dyka ut över boets kant på sin fösta flygtur länge fram i sommar. Nu blir det inte så. Någon elak jävel har rivit ner boet. Hela boet låg på gräset nedanför en morgon och sedan dess har inte svalorna synts till. Vem gör så? Samma rovfågel som knyckte fasankycklingen? Eller har svalorna missat något med bygget så stabiliteten inte höll? Sorgligt är bara förnamnet. Nu kommer vi inte heller längre undan med att att måla gaveln denna sommaren..

Det har däremot gått bättre för tranparet som häckat nere i mossen. Jag har inte sett eller hört av dem på ett tag men idag när cockrarna och jag gick förbi boplatsen smög tranparet där ifrån med låga huvuden tätt följda av två bruna ungar. Full utdelning med andra ord eftersom det var två ägg i redet tidigare i våras. Ungarna, för det kan väl inte heta kycklingar?, hade redan blivit rätt stora och såg rätt roliga ut, långbenta och rufsiga. Men det rättar väl till sig och blir riktiga fjädrar av rufset vad det lider.
Det har varit mycket vilda djur de senaste dagarna, och ännu flera tama. Igår kväll tog vi en sväng med fyrhjulingen för att kika på ett eventuellt framtidsprojekt. När man åker fyrhjuling blir naturen och dofterna så närvarande och kanske kändes dofterna extra mycket då det var sent på kvällen. Det var dofter av blommor, jord, blötmarker och vass bland annat. Jag hann fundera lite över hur dofter och hur de blir så tätt kopplade till minnen. Både positiva och negativa. Fast igår var det bara positiva minnen. Dofter som påminde om sommarlov, bad och utflykter. Doften av läsken Sprite blandat med absolut vodka klarar jag däremot fortfarande inte av, för att inte tala om smaken. Rysningar så nackhåren reser sig. Fast det är en helt annan historia.
Vi fick stanna med fyrhjulingen vid ett tillfälle och vänta en stund, inte för att ta in dofter men för att titta på två ståtliga älgtjurar som gick tillsammans alldeles i vägrenen. De tycktes ganska orädda så fick vi möjlighet att njuta av ögonblicket en stund. När älgarna travade iväg fortsatte vi till framtidsprojektet. Det är verkligen ett framtidsprojekt, med betoning både på projekt och framtid, det kräver vansinnigt mycket arbete för att bli ens i hyfsat skick men det är bedårande. Dessvärre krävs det också ett stort antal miljoner kronor. Som vi inte har. Men drömma kostar ju som bekant ingenting. På vägen tillbaka kikade vi på ännu ett framtidsprojekt, fast i betydligt mindre skala både vad det gäller arbetsinsats och miljoner. Där satt en kattuggla under huven på en gammal skorsten. Ugglan gjorde en redan magiskt fin kväll ännu mer oslagbar och jag undrar om jag inte måste satsa på projektet om inte annat så för ugglans skull.
Framtidsprojeket som "bara" kräver en lottovinst i högre valör först.

Hemma i slottsparken har vi varken ugglor eller älgar men Heather och Lyra hävdar bestämt att någon bor under den lilla boden. Det har grävts och krafsats så jorden sprätt. Jag har grävt tillbaka och placerat tegelpannor i vägen för hundarnas grävprojekt. Då tog Lyra till andra metoder och skällde bestämt mot den tidigare gropen i grunden medan hon tittade uppoffrande på mig. Så jag får nog ge mig. Det är verkligen någon som håller till under boden. Frågan är vem. En oskyldig grävling som kommit lite fel kanske? En grävling på villovägar är inte bra men betydligt bättre än en räv eller mink. Alltid dessa värderingar...

Efter att ha deltagit som instruktör på meneos sommarcamp (tänk att kunna förena jobb med hobby på ett så oslagbart sätt) i tre dagar laddar jag nu om för en egen träningshelg tillsammans med vänner och hundar för Oliver. I två dagar ska vi träna hundar, umgås och trivas är planen. I sol och behaglig värme dessutom. En av årets höjdpunkter! Slottets kylskåpsdörr går knappt att få igen, det känns som jag tömt halva den lokala icaaffären ungefär, och alla extratäcken och kuddar jag kunnat uppbringa är framplockade och tvättade. Nu väntar vi bara på Oliver och gästerna. Och att slottsherren ska handla det jag missat.
This is my life :-)









  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1076

Jag är på läger...

NyheterPosted by Katarina Mon, June 25, 2018 16:58:25

..tillsammans med en uppsjö av likasinnade människor. Högsommarvärmen och solen är tillbaka och jag njuter. Det är en fin förmån att kunna förena jobb med hobby och att göra det i lägerform är en riktig höjdare. Hundarna tränas, man umgås med nya och gamla vänner, pratar engelska, norska, finska( inte jag) och lite danska, får maten serverad och kopplar av. Eftersom det finns en sjö på anläggningen så blir det simturer tillsammans med de gula hundarna som är med mig på lägret också . Vi har vårt eget krypin i bobilen och trivs gott med det. Vi glömmer vad det är för veckodag och är helt ovetande om vad som händer i världen utom möjligen på fotbolls vm eftersom de fotbollsintresserade inte riktigt klarar att avstå att hålla sig uppdaterade. Eller inte vill avstå. Det känns som semester och kanske gillar jag lägersamvaron extra mycket för att det påminner om fina ridläger och sommarlov när jag var yngre? Hur som helst kan jag verkligen rekommendera att delta på träningsläger.
"Mitt" fina gäng på Meneos sommarcamp.

Nu ska jag schasa en geting ur bobilen , planera lite inför morgondagens kurs och sedan gå och sätta mig vid dukat middagsbord innan jag ska försöka mig på att vinna worldcup i crocket.
Att komma tvåa känns ju inte aktuellt...









  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1075

Det är midsommar..

NyheterPosted by kopparhult Fri, June 22, 2018 18:20:28

Midsommarafton med klassiskt svenskt midsommarväder. Det vill säga runt 15 grader, lite blåsigt och regn stundtals hängande i luften med solen kämpar för att få plats. Som jag saknar värmen vi hade i maj och börja av juni! Medelhavsvärmen med långa varma kvällar, ljumma vindar och bad. Jag vet att jag intalade mig själv och sa till många andra efter en hel månad med total högsommarvärme, att "nu gör de inget hur resten av sommaren blir för nu har vi fått en så rejäl dos sommar och högsommarvärme". Jag vet inte vem jag lyckades lura egentligen. Inte var det mig själv i alla fall. Jag saknar högsommarvärmen och vill ha mer, mycket mer. Sällan är man helt nöjd med vädret i landet lagom som allt som oftast är allt annat än just lagom.
Midsommar hos oss.

Hundarna klagar förstås inte på vädret denna gången heller. Jag tror till och med att de uppskattar det svalare vädret bättre än högsommarvärmen. De orkar bättre på träningarna även om Lakrits verkade oväntat trött idag trots svalkan. Förmodligen var han just bara lite trött, hundar måste väl kunna vara det med förmodar jag, men vi får ha lite extra koll på honom så det inte är något mer som stör än bara trötthet. Lyra och Mer fick en stund träning med och jag funderade lite över Mers och min träning nu för tiden. Det känns inte som vi tränar ordentligt, det känns faktiskt mer som om vi båda glider omkring och gör lite som det passar oss. Och tillåter en massa onödigt småtrassel och brister hos varandra. Nåväl, det är ju ett tag till hösten då spanieljakten sätter igång så vi ska väl hinna skärpa upp oss tills dess. Lite avslappnad semester måste man väl kunna få ha? Fast troligen inte om man vill ligga på topp förstås.
Sju sorters blommor och några till.


  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1074

En tisdag i juni..

NyheterPosted by kopparhult Wed, June 20, 2018 09:30:39

Dottern fyller år, en av dem, och kommer hem för att fira kalas. Vi skivar färska svenska jordgubbar, kokar en chokladsås och laddar kaffebryggaren och tekokaren. Vi bestämmer oss för att ta ett snabbt beslut och göra det enkelt. Frallor, ost och grönsaker och jordgubbar med glass tillsammans med ovanstående chokladsås. Vi toppar med lite maränger med för festlighetens skull och lägger fram fina servetter. Vi städar inte, låter bara sopen svepa över köksgolvet ett par varv. Flugskiten får fortsätta störa på fönsterrutorna. Fast jag ångrar mig lite grand när jag ser allt damm som ligger i lager på de bruna ljusstakarna på matrumsbordet. Familj rullar in, systrar, bror, föräldrar både biologiska och andra som kommit att höra till så som det blir när familjer ändras, delas och tillkommer. Berikande. Hundarna följer det hela med intresse, några med stort några med lite mindre. Lilla Vi tycker särskilt att barnen är väldigt spännande. Jag tror det är ömsesidigt om än lite avvaktande från barnens sida.
Vi har ett fint kalas i slottet trots avsaknad av flervåningstårtor, cupcakes och macroner i sällskap av dammet och varandra. Flervåningstårta och cupcakes kanske det blir en annan gång, för jag gillar det med.
När gästerna åker hemåt lite senare på kvällen fylls åkern med andra gäster. Vildgrisarna myllrar in igen. Sju vuxna och femton kultingar räknar vi till den här gången. En sugga och tre kultingar fattas, om det nu är samma flock som senast. En dovhjort och ett rådjur går mitt bland grisarna också. Det tycks inte störas av varandras sällskap. Jag däremot störs lite av grisarna. De är många och de är nära trädgården. Och så undrar jag var de håller till på dagarna då hundarna och jag är i skogen. Jag vill helst inte hamna mitt bland de femton kultingarna även om Bäst säkert hade älskat det. Vi vänder bort blicken från vildgrisarna och riktar kikaren ut över åkern bakom oss istället. Där går två kronhindar tillsammans med en liten kalv. En fin kväll på landsbygden.
Födelsedagsbarn.

Jag drömmer om lite mer tid för naturupplevelser, om att sitta i gömsle på nätterna och se vilda djur och ugglor, om att vandra längs fina vandringsleder och kanske i fjällen. Jag drömmer om grönsaksodling också om en engelsk trädgård och mer tid att måla. Och om framgångar med hundarna på prov och jakter. Den springande punkten är tiden. Den som aldrig riktigt vill räcka till. En regnig kväll ser jag ett par program på tv med, jag ser Stockholmspolisen och Mordutredarna och fascineras av insatsen de gör. Efter programmen känner jag tydligt och klart att det är polis jag ska bli och helst då mordutredare. Där ska jag gå "all in" och göra en verklig insats. Men så är det det där med tiden som inte vill räcka igen. Och eventuellt möjligen lite åldern. Jag får nog inse att det där poliståget redan gått. För ett bra tag sedan dessutom. Det kanske är lika bra det så jag kan fortsätta fokusera på hundarna..









  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1073

Yellow is the new black...

NyheterPosted by kopparhult Mon, June 18, 2018 16:23:22

Åtminstone kunde man tro det under helgens mycket trevliga träningshelg tillsammans med gamla goldenvänner. En riktig feelgood helg. Flera av de gamla goldenvännerna har liksom vi numera både golden och labrador och de flest labbarna går i gult eller rött, så när vi tog gruppfoto på gänget när vi avslutade på söndagen så var det övervägande gula och röda nyanser på bilden. Två hundar saknas på fotot då de hunnit åka hem. En labrador och en golden, i gult såklart. Lakrits, Lyra och Mer sticker ut med sina avvikande färger.
När varje förare har flera hundar så blir det väldigt många hundar tillsammans.

Mer bryr sig inte så mycket om färger. Inte raser heller tror jag. Han är som en käck scout, alltid redo för ett kul upptåg oavsett sällskap. Under helgen blev det inte direkt någon träning för honom av förklarliga skäl. Det var ju faktiskt en retrieverhelg. Men med raggarluggen på skaft var han som vanligt alltid redo vid varje liten rastning eller fikastund. Det är bäst att alltid vara det så man inte missar chansen liksom. Och dyker chansen inte upp så kan man ju alltid skaffa sig en genom att hoppa upp på fikabordet med sandiga toffeltassar och hämta en felplacerad boll eller så. Han är en äkta clown och charmör den lille bruna. Men idag här hemma tror jag faktiskt det var Bäst som stod för clownrollen. Jag var ute och tränade radarparet en stund, vi tränade några långa linjer och några högertecken med längre slag. Mot slutet av passet kastade jag en markering rakt ut i grönskan 180 grader från den långa memorielinje Mer skulle ta in. Att tas in av Bäst efter Mer hämtat sin apport tänkte jag. Markeringen alltså. Den långa linjen strulade för cockern och jag fick gå närmare och rätta till och göra om och göra rätt. Bäst satt då placerad på ursprungsplatsen med markeringen bakom sig. Efter en stoppsignal och ett tydligt ut lyckades Mer med sin uppgift och kom glatt in och levererade sin apport samtidigt som Bäst kom från andra hållet och levererade sin! Inte mycket att säga om det mer att konstatera att "ut" fungerar alldeles utmärkt på långt avstånd även om man bara ser ryggtavlan på föraren. En baklängesapport och en ganska intressant iakttagelse faktiskt.
Radarparet tränar inför kommande jakter. Idag visade de verkligen hur bra teamwork kan fungera.

Helgens träning var nyttig för både oss själva och hundarna. Ett alldeles utmärkt område för vattenarbete hade hyrts och det fanns mängder med möjligheter för utmanande träning på platsen. Och vi tränade och utmanade. Med bra resultat.
Med fotbolls VM och Sverige match på radion i bakgrunden just nu tänker jag på något som fotbollsfolk ofta pratar om.
Fasta situationer.
Det behöver hundarna med, mängder med fasta situationer på olika platser och i olika miljöer. Har man aldrig apporterat igenom ett femtonmeter brett vassbälte innan så har man ingen erfarenhet av det. Men har man som hund fått till en bra övning och prövat vassutmaningen så vet man till nästa gång. De finns tusentals sådana här exempel och vi behöver träna hundarna och ge dem erfarenhet av varje sådan situation. Har hunden löst något med bra resultat i ny klurig terräng så har den erfarenhet och självförtroende med sig till nästa gång en liknande klurighet dyker upp. Det är bara att gå till sig själv och tänka på hur det till exempel är när man kör efter en vägbeskrivning till en plats där man aldrig varit förut. Lite spännande, lite otäckt, rätt klurigt och ganska energikrävande. Men när man väl varit på platsen tidigare och skall köra dit nästa gång så bränner man ju så att säga ingen onödig energi på att ta sig dit. Förutsatt att man har ett hyfsat lokalsinne och någorlunda minne då.
Vi fick till många bra fasta situationer för våra hundar i helgen, i nya terrängtyper och med en hel del nya igångar i vatten. Nyttig och lärorikt och erfarenhetskontot har berikats rejält. Åt rätt håll.
Här väntas det.







  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1072

Hundar, träning och mognad. Och så tiden igen..

NyheterPosted by kopparhult Sat, June 16, 2018 07:21:50

Det är tidig lördag morgon igen. Jag öppnar dörren och tar in den friska luften medan en flock dovhjortar lugnt passerar på fältet utanför och svalorna tjattrar. Svalorna som efter några års uppehåll har flyttat tillbaka till spetsen längst upp i nock på slottets gavel i sydväst. Elakt nog tog vi bort deras bo där en gång för flera år sedan för att få målat den sista lilla biten av fasaden. Vi har ångrat oss sedan dess. Svalorna kom inte tillbaka och vi har saknat dem. Men i år började de lyckligtvis bygga där igen och vi har bestämt oss för att låta dem hållas. Såklart! Trivseln med ladusvalorna är mer värd än en svalskitsfri fasad. Flera år har det bott borta men tror ni vi har fått målat spetsen på fasaden där svalpboet varit? Nu är det försent.
Regniga dagar passar för muggmålning.

Vår bobil ska förberedas för en smålandsutflykt och träning av hundarna tillsammans med likasinnade idag. Ett av de bästa sättet att spendera en helg om ni frågar oss. Inte helt oväntat kanske. Som vanligt passerar dagarna i högt tempo fyllda av aktiviteter vi trivs med, ljusa kvällar och sommarväder. "Another day in paradise" som Phil Collins sjöng på radion nu på morgonen passande nog. Vädret har gjort ett rejält omslag denna veckan, tröjor och långbyxor har fått plockas fram, medelhavsvärmen är borta och istället har vi mer normalt svenskt sommarväder med lite regn och blåst och sol mellan varven. Bättre för hundarna och somliga andra men jag saknar högsommarvärmen.
En av alla morgonpromenader med något splittrat fokus.

I går kväll tränade vi våra egna hundar en stund efter att en heldagsträning ned ett härligt gång hade avslutats. Bäst tog en svår linje och överträffade mina förhoppningar med råge. Sådana apporter är makalösa. Tänk att en enda apport kan ge så stort utbyte. Det var väl inte direkt en apport man vunnit retrievermästerskapet på eller så men den blev ett betydelsefullt mått för mig och Bästs och min träningsutveckling. Själva känslan i utförandet var stark och fyllde både mig och Bäst med självförtroende och teamkänsla. Trygghet. Den värdefulla känslan som kommer med träning och mognad efter att man hängt ihop och utvecklats tillsammans över en lite längre tid. Tid är viktigt! Rom byggdes inte på en dag och hur man nu brukar säga. Inte relationer och teamwork heller. Det tar några år med varje hund, att växa ihop och hitta tryggheten tillsammans. Bäst och jag börjar nosa på det området ordentligt nu känner jag och det känns bra.
Jag minns en särskild träningssituation med en min goldentik Lykka och en vattendirigering för några år sedan som gav samma känsla. Efter det var vi starka tillsammans. Såklart var det inte bara just den apporten som var avgörande utan mer troligt alla de apporter vi tränat under åren innan, men just den blev en värdefull måttstock i vår relation.
Man behöver sådana bekräftelser och självförtrondebooster emellanåt. Jag vill ha gärna få flera.



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1071

Visst är det störande?

NyheterPosted by kopparhult Wed, June 13, 2018 07:44:41

De vackra sommardagarna rullar vidare, med avbrott från en välgörande måndag med friska vindar, svalka och en hel del regn. Det är märkligt hur snabbt man glömmer bort hur det är när det regnar och allt blir genomblött.
På dagarna tränar vi hundar, planerar hösten, jobbar och äter sallad i mängder då det fullkomligt väller salladsblad av olika sort ur pallkragarna. Till och med frodigare än bilderna i odlingsmagasinen. Gott och hälsosamt är det också och en så fin jordnära känsla i att skörda sina egna grönsaker några meter från ytterdörren. Fast den närmaste tiden blir det nog lite konkurrens om salladsbladen då en kaninunge är på rymmen och regnet väckt en del otäcka mördarsniglar.
När man förklarar träningsupplägget för intresserade deltagare.

Igår kväll gick Thomas och jag ut på en gemensam träningsrunda med olika hundar. Och jag blev irriterad på en av mina gula. Han med extra mycket studs i vars namn börjar på B och slutar på äst. Inte bara irriterad faktiskt utan riktigt ordentligt förbannad. Totalt opedagogiskt och inte helt genomtänkt. Vilket det sällan är när man blir arg. Det som väckt min ilska var den gules burdusa smått och hysteriska framfart innan vi ens hade satt igång träningen. Det är såklart kul att han är glad men det måste finnas måtta och gränser för den något överdrivna delen av glädjen. Igår var han i sitt esse och jag tappade tålamodet. Det som störde mig mest med att tappa tålamodet och bli arg på riktigt var nog insikten om att jag skulle behövt bli det för längesedan. Och den insikten att min riktiga ilska hade effekt och gav resultat och den gule tog mig och situationen på allvar. Och dessutom gick riktigt fint på träningen.
Grundtanken är fortsatt att man inte ska träna hund i ilska för då blir det inte bra. Man ska vara lugn, sansad, konsekvent och fokuserad. Alltid. I den bästa av världar. Men kanske är det lite annorlunda för några av oss? Särskilt för många av oss tjejer. Ibland tror jag bestämt det krävs ett visst mått av äkta ilska för att man ska bli tagen på allvar. Att bli lite hederligt förbannad någon gång emellanåt så att mottagaren i andra änden förstår innebörden tycks vara nödvändigt. Tyvärr gäller det nog förövrigt inte bara i hundträningen utan alltför ofta också i kommunikationen med andra människor på arbetsplatser och i olika typer av myndighetsposition. Suck.
Visst är det störande?





  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1070

Fredag hela veckan..

NyheterPosted by kopparhult Fri, June 08, 2018 20:48:20

Alla dessa fredagar som bara ramlar över mig. Nu var det dags igen. En härligt nästan ledig fredag då den riktiga högsommarvärmen trots att det fortfarande bara är försommar åter intagit Västsverige. Jag tackar! För både högsommarvärme och alla fredagar. Tänk att klockan åtta på kvällen tvingas välja att sitta i skuggan för att det är för varmt i solen. It's magic!
Efter två öl en fredagkväll med tjugofem grader varmt klockan tjugoett i Juni.

Häromkvällen såg jag delar av ett program på kunskapskanalen. Det handlade om "Skatopia" i Ohio Usa där några skateälskande människor som missat hela flower power rörelsen byggt upp ett kollektiv helt utan regler och lagar med skateboard, och eventuellt en eller annan drog som största intresse. Ett gäng härliga människor men förmodligen inte helt utan problem. Jag kan också känna det ibland. Att flower power och fredsrörelsen skulle ha passat mig fint. Kanske inte drogerna men en hel del annat. En blommig folkabuss till exempel. Och tankarna om solidaritet. Dessvärre är jag född försent. När jag blev lite större var det enda som fanns kvar av flower power rörelsen möjligen utsvängda jeans, en del av musiken och ett eller annat långt hår och skägg. Och ställen som Skatopia då, men det är ju inte riktigt samma sak. Slottsherren förslog idag att jag skulle starta ett "Dogopia". Varför inte tänker jag, lilla Mer hade garanterat stormtrivts där.
Härligt med simning i värmen.

Ledig tid mitt på dagen användes till socialisering av både oss och utvalda hundar på promenad runt Trollhättefallens slussar och en delikat räksallad på slusscafeet. Vi höll på att fastna mitt i kortegen av nybakade studenter med men klarade oss undan genom en senväg genom ett villaområde. Vi fick hålla oss undan för utryckande ambulanser också när ett traktorsläp fyllt med studenter släppte taget om själva traktorn i en annan studentkortege. Tack och lov gick det bra med alla studenter då en lastbil med uppmärksam chaufför bromsade upp det rullande släpet. Civilkurage och mod!
Kanske dåligt av oss lediga fredagsentusiaster att inte ha koll på tid och dag för studentutsläpp i en av våra närmaste städer men ibland är man bara lyckligt ovetande om de lokala händelserna och å andra sidan hade vi varken bråttom eller tidsnöd så vi kunde lugnt köa en stund och kryssa fram bland finklädda glada stundentfirare. Efter räksallad bytte vi hundar och tog Bäst och Lakrits på ett svalkande träningspass i värmen. Vi avslutade med att simma tillsammans med dem. Fast i en annan sjö och en rätt kort sträcka för av någon märklige anledning hade badtemperaturen i sjön sjunkit märkbart. Var det tisdagens blott 17 grader i luften som gjort det?
Och så han då. Han som ständigt är i vägen och nära med blicken fäst på mig. Han som likt dikten av Eeva Kilpi en gång sa:
"Säg till om jag stör, när han steg in, så går jag med detsamma"
"Du inte bara stör, du rubbar hela min existens svarade jag. Välkommen.


Imorgon blir det ännu en hyfsat ledig dag. Då ska jag träna Heather enligt min nya förhoppningsvis lite mer strukturerade plan. Kanske ska jag också uppdatera hemsidan med höstens valpplaner. Om jag törs. Det har ju inte riktigt gått som planerat med valpkullar de senaste fem åren så jag som normalt sätt inte är särskilt vidskeplig känner ändå en viss oro över att sätta planerna på pränt. Så dumt.






  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1069

Nationaldag och extra ledigt

NyheterPosted by kopparhult Wed, June 06, 2018 22:22:43

Om gårdagen tema var struktur så blev dagens tema fåfänga. I ett fåfängt försök att återskapa hårfärgen jag hade för ett antal år sedan så inleddes dagen idag med hårfärgning. Eller hårblekning. Resultatet av det var väl ganska långt ifrån den veteblonda lite matta färgen jag minns. Nu går mitt hår istället i en nyans av morotsgult. Inte särskilt snyggt till den grisrosa solbrännan, men som sagts många gånger förut, "vad är väl en bal på slottet" och så vidare...

Hundarna, och även slottsherren, gillar mig som tur är även i morotsgult hår och själv vänjer jag mig säkert med tiden. Om inte så finns det ju frisörer man kan gå till som inte gör annat än att rättar till mer eller mindre lyckade eller rent av katastrofala hårfärgningar.
Efter avslutad hårfärgning och lite övrigt morgonpyssel blev den en tur till brädgården och inköp av lite mer tryckimpregnerat virke. Man kan bygga mycket bra av lite tryckt virke! Idag blev det ett litet välbehövligt trädäck framför ingången till hundgården där tidigare stenarna yrt varje gång Bäst ska ut genom grinden. Han kan nämligen irriterande nog inte gå ut utan att göra minst en piruett och två rejäla skutt. Det hade såklart säkert gått att hindra honom och göra på ett annat sätt men alla krig är inte värda sitt pris så han får göra den där piruetten fast stenarna yr. Nu byggde slottsherren trädäck med jag krattade några stenar och körde ett par skottlärrelass och det blev ett fint trädäck framför grinden som blev både snyggt och praktiskt för alla, och som hindrar stenarna från att sprätta iväg. Och tänk så fint med projekt som både påbörjas och avslutas på samma dag. Det är bara en stor kruka med någon fin blomma som fattas i hörnet av trädäcket så det får vi fixa i helgen.
Heather och jag fortsatte på den fåfänga linjen och försökte oss på att ta vår första selfie. Inte heller där var väl resultatet helt lyckat.

Jag har tränat med de gula en stund idag med. varsitt litet lagom pass i sommarvädret som fortfarande är alldeles underbart även om temperaturen gått ner och det nu liknar en svensk normalsommar. I vår numera lite mer strukturerade träning försökte vi strukturerat hålla oss till planen och träna på det vi hade planerat, som för tillfället är tydliga skick med längre fokustid för Heather och något liknande för Bäst men med större inslag av självständigt arbete.



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1068
« PreviousNext »