Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

He is back

NyheterPosted by kopparhult Tue, October 30, 2018 06:29:20
Hökajäveln.
Gråt och tandagnissel, sorg och besvikelse. En av de sista dvärgcohintupparna strök med i förrgår, inne i hönsgården under ett obevakat ögonblick. Igår eftermiddag trampade flocken och jag över resterna av en vacker fasanhöna då höken slagit till igen. När naturen visar sin råaste sida känns det helt hopplöst att vara en småbrukande fågelbonde. Tröstlöst. Men som vanligt kunde allt vara mycket värre. En annan fågelbonde några mil härifrån fick ALLA sina vuxna rapphöns ihjälbitna inne i voljären, och de var många. Där var inte höken den skyldiga utan en mink eller iller som tagit sig in i voljären trots eltrådar och fällor utanför. Minkar och hökar är väl sådant som hör till när man håller på med fåglar men det är sannerligen inte roligt. Tamhönsflocken här lever nu en tynande tillvaro och plötsligt är det gott om plats både i det lilla hönshuset och på ägghyllan i kylskåpet. Vi får försöka hålla liv i dem som finns kvar över vintern så får det bli en ny satsning till våren. För att lyckas med överlevnaden funderar jag på att installera "pensionärslarsson" som gårds och hönsvakt. Jag tror stora snälla Larsson skulle uppskatta uppgiften. Frågan är bara om hans förtjusning över små höns och kaninungar är lite för stor. De små djuren skulle nog bli tvungna att vänja sig att bli runtburna i Larssons mun delar av dagarna och eventuellt skulle en eller annan fjäder åka av också. Nakenhöns låter inte så lockande. Det är nog säkrare att hitta en annan lösning på problemet.
Hönsvakt?



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1147

Mot November..

NyheterPosted by kopparhult Sun, October 28, 2018 20:11:35
Så kom mörkret och vintern på en och samma gång. Fullständig överrumplad, som vanligt, fast att jag vet att mörkret legat i startgroparna ett bra tag och att vintertiden alltid dyker upp sista helgen i oktober. Varje år. Nu glider vi strax in i November oavsett om jag vill eller inte och en anpassning till den mörka årstiden är nödvändig. Jag tror jag ska börja med att köpa in mängder med stearinljus och ljuslyktor, sådana är i alla fall lite trevliga och mysiga. Och det är väl ungefär det enda mysiga med November som jag kan komma på. Men om jag anstränger mig lite och försöker vara lite mer positiv till vinterhalvåret så tycker jag faktiskt att mina bakkvällar är rätt mysiga med och dem har jag saknat en del. De där mörka kvällarna då tid finns för bakning av småkakor och nyttiga bröd annat. sådant som inte riktigt vill bli av så länge kvällarna är ljusa och jag bara vill vara ute. Det kan till och med hända att strykbrädan kommer fram och jag stryker lite tvätt. Lugna fina inomhussysslor utan tidspress. Det kan faktiskt vara rent meditativt att baka eller stryka. Alla som någon gång jobbat inom restaurang eller cafe vet väl till exempel hur avkopplande det är att få ställa sig i disken några timmar. Sortera folks matrester och tuggummin från tallrikarna, spola rent och fylla diskmaskinen och tömma den igen efter en och en halv minut. Det är avkopplande och hyfsat stressfritt och mängder av kreativitet och fina ideer dyker upp när man står där och matar in disken och tankarna får sväva fritt. Stunder som behövs.
Jag förmodar att det är likadant för hundar, att de ibland behöver sådan stunder med kravlös träning där de får mata på med övningar som de kan och är bekväma med. Som en apport som skjuts ut med apportkastare och landar så föraren inte ser nedslagsplatsen till exempel. Så att hunden får ge sig iväg och leta på egen hand efter att ha fått stor retning av att se apporten flyga iväg men utan att föraren kan lägga sig i och försöka påverka hunden. Sådana övningar tror jag alla hundar mår bra av ibland.
En vacker snöig morgon i oktober.

Eftersom årets dagar med möjlighet till rapphönsjakt snabbt lider mot sitt slut tänkte vi att det var bäst att passa på medan chans finns och tillfälle ges. Så vi tog en tur till jakt och träningsmarker på eftermiddagen för en stunds spanielträning och eventuell möjlighet att fälla vilt. Vädret var ombytligt på resan, här hemma sken solen men på vägen passerade vi genom ett rätt ymnigt snöfall med det som meteorologerna kallar "Vänersnö", för att sedan återigen komma ut i solsken på andra sidan Vänermolnen. Vi såg inte till så mycket fågel på markerna tyvärr men vi fick till ett par timmars bra träning med sök för cockrarna och fotgående för retrievrarna. Och en riktigt bra situation med där Mer stötte en fågel och slottsherren fällde densamma och Mer efter det gjorde en snygg apport genom rörflensremissen och bärgade den. Sådana träningspass är guld värda!
Skymningen kommer tidigt nu

Hemma i mörkret igen lagade vi en god middag i bästa självhushållaranda för att fira Lyras första pris och för att vi hade möjlighet. Fasanen som slottsherren sköt över Lyra efter ett fint arbete härom dagen plockades och styckades och hamnade i en gryta tillsammans med nyskördade morötter som jag borstade fram under snön, äpplen, bacon, syltlök, en skvätt vitt vin och lite havregrädde. Grytan serverades till kokt potatis och brysselkål och smakade alldeles utmärkt. Självklart ska Lyra få lite kött och sås att fira med hon med.
Poker, foto Johan Lång

Någon mer som har lite att fira är Wilma och Poker. Poker har varit på utställning idag och fått ett "good" . Vilket innebär att han nu får titeln Svensk och norsk jaltchampion före sutt namn. Dessutom utan parentes. Fast det tar väl en stund innan registreringen gått igenom kanske. Numer heter han SEJCH NJCH Kopparhults Poker. Fantastiskt roligt! Stort grattis Wilma!

SEJCH NJCH Kopparhults Poker, foto Johan Lång



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1146

Värt chansen..

NyheterPosted by kopparhult Sun, October 28, 2018 06:31:39

Man kan fundera över val av hobby när klockan ringer 5.00 och man packar sig ut till bilen i nollgradigt och snöglopp och sedan kör två och halvtimme i samma snöglopp till ett prov som man inte ens vet om man kommer med på.
Men ibland måste man chansa. Det gjorde vi igår, vi åkte ner till Halmstad och fältprovet med förhoppning att komma med som första reserv fast det inte fanns några återbud.

Under förmiddagens blåst och blötsnö hann vi fundera på två och tre gånger på om det verkligen var en bra chansning. Men hur som helst hade vi en trevlig dag tillsammans med spanielfolk från olika delar av Sverige. Lite av en släktträff blev det med då Mers uppfödare Jörgen och Rita var på plats med en av Mers helsystrar, Flemming var där med och hade med söta Merdottern Irma och i övrigt kryllade det av spanielvänner och jaktkamrater i höstens första riktiga vinterväder.
Vi gick där i snön och försökte se hundarnas arbete i den omväxlande terrängen och hade det ganska bra trots kylan. Provet blev spännande och variationsrikt och på viltparaden efter dagens slut låg både hare, fasaner och änder. En fin småviltsjakt där hundarna verkligen fick jaga.
Reedsweepers Lyra

Vi hade tur på vår sida med och efter lunch, lagom till att vi nästan gett upp hoppet, meddelade provledningen att de två reserver som fanns på plats skulle få starta. Lyra som legat på laddning i bilen såg lite lagom förvånad ut när slottsherren tog ut henne och förberedde henne för provstarten. Hon fick jobba länge och mycket i varierande terränger och hon slet på bra. En skadskjuten fasan som fällts tidigare fanns och bärgades och efter ett riktigt långt sökarbete fick hon även en stöt.
Från vänster: dagens två eminenta skyttar, Anette med sina båda 1a pris hundar, Lena och Tassla 3e pris, lisa och Bonnie 3e pris, Alexandra och Kola 2a pris, Thomas och Lyra 1a pris och så dagens domare Marcus Sjöborg samt domarelev Morgan Hallgren.

När provet var slut och det var dags för prisutdelning belönades hon med ett 1a pris och mycket fin kritik från domare och domarelev. Kompisen Anette knep också 1a pris med båda sina springerpojkar och till det domarnas och skyttarnas val! Tre söta cockrar belönades också med pris fast i lite lägre valörer. Stort grattis till er alla!
Mer och Joi

Som om det inte räckte så hann Mer med en speeddejting med sin nya flickvän Joi också. Efter jaktens slut kom hon förbi och efter ett par minuters flirtande så var saken klar. Nu hoppas vi på en kull fina spanielvalpar hos Lotta och Joi alldeles lagom till jul.







  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1145

En ny morgon..

NyheterPosted by kopparhult Wed, October 24, 2018 08:28:24
En tidig morgon i mörkret medan fullmånen sakta sjunker ner bakom trädtopparna. Förhoppningsvis byts den strax ut av den stigande solen och vi får en vacker dag igen. Det är stilla tyst och frostigt. Dagarna är betydligt kyligare nu men det hör väl till i slutet av oktober. Det får bli långkalsonger på innan jag går ut igen efter frukosten. Frukosten som för min del ser likadan ut varje morgon och har så gjort i flera år. En skål med rostade nötter och frön, frukt, havreyoghurt, grönt te och ett kokt ägg. Samma frukost sju dagar i veckan året om. Med några få undantag då jag slår till med en macka eller två. Jag provbakade ett bröd härom kvällen. Ett alternativ bröd. Normalt sätt undviker jag bröd som mycket som möjligt eftersom min mage inte är särskilt överens med gluten. Men ibland längtar jag alldeles väldigt efter en macka så ett gott alternativbröd vore inte dumt alls. Det här brödet var både gott och lättbakat och kommer säkert att bli en favorit. När jag tänker på brödets innehåll så inser jag att det egentligen är min alldeles vanliga frukost, fast i brödform då. För brödet innehåller fröer, nötter, yoghurt och ägg så egentligen blir de ingen större variation alls men frukosten blir åtminstone i form av mackor istället och även om variation är liten är den alltid välkommen.
Godmorgon!

Hundarna står på kö nu och väntar på morgonens promenader och träning. De uppskattar inte riktigt mitt jobb vid datorn, de vill hellre gå ut direkt. Förståndiga hundar, men lite administration och annat behöver fixas. Och Lakrits vänstra öra. Det har besvärat honom i natt och när jag kikade nu på morgonen var det rött och irriterat och behövde helt klart lite omvårdnad. Så det har vi haft, Lakrits tycktes njuta och var inte alltför besvärad så med lite tur får vi det att vända med noggrann skötsel. Om inte så får det bli en tur till veterinären för lite örondroppar och check.
Nu ska vi ut i den friska luften igen jag och några av hundarna.
En vanlig vardag mitt i veckan med en flock hundar.



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1144

Hav och blåst..

NyheterPosted by kopparhult Tue, October 23, 2018 07:06:01
..är något alldeles särskilt. Naturens kraft och vågornas ursinne gör att man känner sig både liten och vördnadsfull. Mäktigt är det, och ganska kallt i Oktober.

Som avbrott mot senaste tidens jakter med spaniel och retrievers tog vi en eftermiddagsstund till havsbandet där vi njöt av naturen och kraften medan några av hundarna njöt av ett uppfriskande bad.
Senare på eftermiddagen blev det en liten stunds jakt i alla fall, med cockrarna. Man får ju liksom passa på medan det är säsong och tillfället ges. Jaktlyckan uteblev dessvärre då fåglarna lurade oss men hundarna jobbade riktigt fint och det är absolut det mest värdefulla för oss.





  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1143

Vad jorden ger..och lite till

NyheterPosted by kopparhult Sat, October 20, 2018 18:19:26
Det är lördag kväll och lugnet hägrar sig. På köksön trängs rotfrukter till hjortgrytan tillsammans med stövelvård till gummistövlarna. Det är väl så det oftast är här på slottet, en salig röra men härlig trivsel. Musiken rullar i bakgrunden med, lite blandade artister ikväll enligt en rekommenderad mix från Spotify som de käckt plockat fram med hjälp av det vi brukar lyssnar på. Inte dumt alls faktiskt, tack Spotify för att ni vidgar våra normalt sätt ganska trånga musikvyer. Spotify måste väl ändå vara en av de absolut bästa tekniska lösningarna på senare år?
Ja där står den, flaskan med stövelvård mitt bland svamp och rotfrukter.

Vi har haft en fin hemmadag idag. Ännu en dag i strålande höstväder. Makalöst. Detta året har vädermässigt verkligen varit en fullträff. Enligt mig. Ordentlig vinter, värmerekordsommar och en riktigt fin höst. Den enda missen var väl att våren liksom hoppades över. Men man kan väl inte får allt förmodar jag? Jantelagen måste väl få finnas med på ett hörn.
Det är skönt med hemmadagar ibland, och egentid tillsammans och med hundarna. Det har en tendens att bli lite bristvara av det så här mitt i jaktsäsongen. Inte tid tillsammans kanske men hemmatid. Idag har det pysslats och alla hundarna har fått varsin träningsstund i olika omgångar och resultatet var fint. Om det inte varit för missen med fasanhönan på spanielträningen så skulle det varit utmärkt. Jantelagen igen tänker jag, för varför skulle man få vara alldeles helt nöjd? Men nittionio procent nöjd är jag i alla fall och det är ju inte fy skam.
Vi har trädgårdspysslat med. Gräset har klippts, efter en del protester av gräsklipparen som tydligen ansåg att säsongen var över, och fint blev det. Jag har höstgrävt hälften av potatislanden och en rabatt, och plockat undan sommarblommorna, med lite känsla av vemod. Jag håller på dem in i det längsta för jag vill inte att sommaren och blommorna ska ta slut, men nu var det hög tid att inse faktum.Sommaren är över. Så har jag sett över årets odlingar, skördat en del morötter, lök och purjolök och konstaterat att vinterodlingen tycks gå framåt. Små späda salladsblad spirar nu i plastväxthuset på pallkragen och persiljan är stark och vacker. Det vore fint om vi kan äta egen sallat i November.
En blommande rölleka i mitten av oktoberNärbild av en fasanhönas fjäderdräkt. Vilket makalöst mönster och kamouflage

Jag har sett sanningen i vitögat i helgen med. Eller hur är det man brukar säga? Sanningen i det här fallet är att det allra mesta i hundträningen handlar om tydligt ledarskap. Love and respect! I mitt fall tillsammans med Mer är det alldeles för mycket "love" emellanåt, det står helt tydligt för mig nu. Det som jag lite bekvämt försökt lägga inom området osäkerhet och olyckliga omständigheter är inget annat än dåliga ursäkter. Med ett tydligt förhållande, "love and respect", finns inget utrymme för osäkerhet hos hunden eftersom tryggheten ligger hos föraren. Mig. En sådan förare vill jag vara för mina hundar, och ska se till att bli! Jag får helt enkelt krypa till korset, igen, erkänna mina brister och ta tag i den lilla problematiken. Det ska väl inte vara alldeles omöjligt tänker jag. Man lär så länge man lever. Hoppas bara jag får leva länge till...
Årets sista skörd? Inte riktigt än men det börjar närma sig.

Hökajäveln har hållit sig undan senaste veckan, till vår glädje, och höns och fasaner har fått vara i fred. Jag vet inte vad i har gjort, eller inte gjort, men något har gjort att den gett sig av. Kanske våra fågelskrämmor fick den på flykt? Eller hotet om deportering till Haparanda? Oavsett anledning är vi glada att den gett sig iväg och lugnet tycks ha återkommit runt slottet. Fasanerna lärde sig nog en del av höken. De är försiktigare med att ge sig ut på öppen mark och trycker mer i sly och snår, vilket förmodligen är sunt och väl fungerande men gör dem lite mer svårjagade. De små dvärgcochin hönsen tycks däremot inte ha lärt så mycket. Men det är väl troligen inte så mycket mer att vänta av en hyfsat framavlad tamhönsras.
Heather och Vi på träning.

"Du blir som du umgås, det blir svårt att lära dig flyga som en örn, om du bara umgås med höns"

Medan vi njuter av hemmadag, och kväll, och förbereder lite för morgondagens spanieljakt är några av våra kompisar iväg på retrievermästerskapet. För ett par av dem har det gått riktigt bra, Benny och Martin är vidare till final imorgon och Martin tillsammans med Ida blev dessutom Guns Choice idag, vi gläds med dem och håller alla tummar och tassar för ett fint resultat imorgon. Heja heja!!!





















  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1142

Att ta över en äldre hund

NyheterPosted by kopparhult Thu, October 18, 2018 20:53:46
Visst hjälpte det med en god natts sömn. Besluten klarnade i takt med att solen steg och fram emot förmiddagen hade jag planen klar. Nästan i alla fall. Jag fungerar absolut bäst på morgonen och förmiddagen då jag har gott om energi, det är värre på kvällarna, då får jag egentligen inte mycket vettigt alls uträttat och små beslut kan kännas i det närmaste omöjliga. Jag tycker att jag borde lärt mig det om mig själv vid det här laget. Att jag inte ska försöka pressa fram beslut på kvällarna utan sova på saken. Men det tar uppenbarligen tid att lära känna sig själv.
Höststämning

Jag slår mig ner i clubfåtöljen vid datorn nu efter ännu en härlig höstdag. Milt väder, klarblå himmel och lövfällning har följt mig hela dagen. Marken täcks mer och mer av en prasslande matta av höstlöv i vackra färger. Ekollonen har rekordår och ligger tätt på marken under löven. Luriga är de med för med tillräckligt många ekollon under stövelsulorna rullar det riktigt bra. Än så länge har jag hållit mig på benen men det är nog bara en tidsfråga tills jag ligger raklång i löven. Någon av hundarna, läs Vi, är särskilt roade av löven. Det blir både jämfotahopp, akrobatkonster och rullningsstunder i lövmassorna. Hon är påhittig lilla Vi och två gånger denna veckan har jag fått gräva fram henne under den gamla hönshusboden. Det har plötsligt varit ovanligt tyst i hundhagen, studsen på trätrallen har inte hörts och jag har ganska snart förstått att det är Vi och hennes hoppande som saknats. Ett diskret pipande har gjort mig uppmärksam på boden och dess grund där ett goldenhuvud och två framtassar stuckit fram. Det är tur att vi har rejäla spadar och att Vi inte har tendens att få panik av att sitta fast. Men båda gångerna då jag fått ut henne från husgrunden har hon varit märkbart lättad och rätt uppvarvad så jag trodde faktiskt inte att hon skulle göra om det. Jag hade fel, där med. Nu är grunden barrikaderad med tegelpannor, sten och annat lämpligt så får vi se om det är tillräckligt med hinder för en påhittig golden.
Jakt på gångDet är spanieltider nu. Här en av dagens träningsgäster som fick motionera fasanerna lite.

Det är ett år sedan Heather och Vi flyttade hem till oss nu. Vi som åtta veckors valp och Heather som 16 månaders unghund. Heather som äntligen blivit svensk på riktigt då hon efter diverse strul med kommunikationen mellan kennelklubbarna äntligen fått ett svenskt reg nummer. Fina internationella Heather som är född i Skovakien, uppvuxen i Ungern efter engelska och danska föräldrar och nu bor i Sverige.
Jag har gjort det ett par gånger förut i livet, skaffat hundar som unghundar istället för valpar. Det har sina fördelar med att ta en lite äldre hund. Praktiska sådana. Om man nu köper hunden från någon som skött den väl och lagt en bra grundfostran. Som i Heathers fall. Ändå är det mycket att lära och det tar tid innan man lär känna varandra. Och som med allting annat så finns det baksidor. En av baksidorna är att man inte följt hunden under uppväxten. Vilket kanske gör att man inte alltid kan förklara olika beteende och tendenser eftersom man inte har någon "barndom" att relatera till. Det tror jag att jag har tyckt varit det svåraste. Att det händer saker i träning och i vardagen som jag förvånas över och överraskas av. Små detaljer som jag troligen grundlagt i tidigt stadie med de hundarna jag haft sedan de var valpar utan att jag tänkt på att jag gjort det. Självklara saker. Med Heather till exempel får jag finna mig i att det dyker upp grejer som jag inte räknat med eftersom vi faktiskt inte känner varandra hela vägen än. Eller kanske aldrig kommer att göra fullt ut. Det är både nyttig och lärorikt, och ibland frustrerande. Som när hon tänkte byta en skadskjuten duva mot en duvbulvan på en jakt. Men framför allt är det roligt att träna henne och det känns som vi funnit varandra rätt så bra. Vi har tagit upp träningen ordentligt igen efter kastreringen och hon känns pigg och stark. Lite väl stark när hon jagar på avstånd faktiskt så där får jag dra åt tumskruven rejält. Hon är en spännande hund på det sättet, mjuk som smör runt fötterna och stark och självständig på avstånd. Smidig som en katt är hon med och det finns inte mycket i terrängen som hindrar henne. Som på jakten sist när hon seglade över ett rejält trästaket på 120 centimeter när det borde varit mycket enklare att springa under. Jag ser med tillförsikt fram emot att träna henne vidare under hösten och vintern så får vi se vad som händer till våren. Kanske blir det någon provstart. Heather. Jag har inte många bra foton på henne, hon är inte särskilt "photogenic" alls faktiskt. Snarare ser hon ut som jag känner mig när det ska poseras och fotas. Malplacerad och hopplöst fall på ett ungefär.











  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1141

Vägval och tappat fokus..

NyheterPosted by kopparhult Wed, October 17, 2018 06:12:43
Jag läste en tänkvärd text för en tid sedan och fastnade särskilt för "det är svårt för mörkret att få tag i någon som ständigt har ett nytt berg att bestiga". Så är det nog. Det gäller att hålla sig sysselsatt om inte höstmörkret och miljöförstöring och annat hemskt ska krypa allt för nära. En del kanske skulle säga att det är att skärma av sig och inte ta in verkligheten. Det är möjligt att det kan upplevas så men jag föredrar nog ändå att fortsätta upp för nya berg och försöka hålla höstmörker och elände på behörigt avstånd. Ren överlevnadsinstinkt förmodligen för att inte bli golvad av vinterhalvårets mörker och nyhetssändningarnas katastrofer runt om i världen.

Just nu står jag inför ett par nya bergstoppar och vägval. Välfärdsbekymmer och inget annat men vilken väg skall jag ta och hur stor utmaning kan jag hantera? Är det kanske bäst att stanna kvar i bekvämlighetszonen jag befinner mig i nu och vila i den? Är utmaningar egentligen nödvändiga eller kan man kanske rent av få lov känna sig nöjd helt outmanad? Vägval väcker många funderingar och gör att jag lätt tappar fokus. Konsten är nog att inte ge sig på alltför många vägar och för höga berg på en gång. Jag nöjer mig gärna med några mindre kullar som det känns nu. Som jag förhoppningsvis klarar att fokusera ordentligt på och genomföra. Jag ska sova på saken så kanske jag ser allt klart och tydligt med nya ögon som gör valen lite lättare imorgon.

  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1140

Det kan det vara värt..

NyheterPosted by kopparhult Mon, October 15, 2018 21:12:22
Jag blev påmind om att man blir trött även av roliga saker när jag rasade ner i slottets mjuka soffa nu ikväll. Tre dagars jakt och apporteringsuppdrag i finaste höstväder tillsammans med gamla och nya vänner sätter tydligen sina spår. Ögonlocken ville bara falla ner och kroppen kändes gott sliten när jag sjönk ner i soffan med slottsherren och cockrarna. Det kan det absolut vara värt. Fast ännu tröttare blev vi när vi kom på att vi hade en del änder sedan gårdagens jakt att ta vara på med. Fint kött som inte ska förfaras, men jag måste erkänna att det tog emot ganska rejält vid bara tanken av att hasa sig ur soffan för att ta tag i uppdraget. Som tur var så var slottsherren flink med kniven och andfixet så jag slapp undan med att serva med fryspåsar och en och annan etikett. Nu ligger andbrösten i tryggt förvar i frysen. Imorgon, eller vilken dag som helst när jag känner mig något piggare återstår städning av bilen. Bilen som agerat hund och pryltransport den senaste tiden. Lera, grus, smutsiga kläder, stövlar och hundfällar trängs nu om utrymmet i bilen och doften av blöta hund och annat är inte alltför angenäm. En annan dag så...

Jakterna har varit riktigt fina och alldeles sådär svenskt lagom enligt mig. Heather har varit två dagar på andjakt som "ordinarie" apportör utan backup av Bäst eller någon annan. Jag valde att ge henne chansen att visa framtassarna fullt ut de här dagarna. Hon skötte det fint. Med lite mer erfarenhet kommer hon säkerligen att bli en riktigt vass apportör. Kraften och styrkan finns och lugnet och fokusen är där med. Återstår gör lydnaden på håll och diverse "finlir" och en mindre uppdatering av stoppsignalen, men det har vi hela vintern och våren på oss att träna på. Idag var det cockrarnas tur igen i rapphönsmarkerna. Det vore ju tråkigt att bryta en ny trevlig vana så vi startade med champagnefrukost denna gången med innan vi gav oss ut i markerna. Mer och Lyra jobbade på bra tillsammans med övriga spanielekipage och en hel del rapphöns kom på vingar. Roughshooting med spaniel måste vara den absolut roligaste jaktformen. Jag är i alla fall såld.

Här hemma har hökajäveln hållit sig undan ett tag. Tack och lov. Åtminstone tror vi den har hållit sig undan. Hönsen är instängda och fasanerna så många så vi kan inte räkna in alla så det är såklart svårt att veta om höken varit här och tagit någon av dem. Fast vi har inte hittat några fjäderhögar och det äwr ju ett väldigt gott tecken i sammanhanget.



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1139

När hösten är som bäst..

NyheterPosted by kopparhult Sun, October 14, 2018 07:12:58

..är det strålande sol, tjugo grader varmt, och jakt och apporteringsuppdrag i vackert höstlandskap flera dagar i veckan. När man inte har några större bekymmer än en hökajävel och att besluta om man skall ha skjorta eller tröja på jakten, då har man det ganska bra. Idag blir dessutom valet på skjorta istället för tröja enkelt då termometern visar femton grader kl sju på morgonen. Den fjortonde oktober!
Nåja det blir vanlig vardag och kallt tids nog.
Vackra vyer i underbara höstfärger

Heather på pass inför kvällens inflog



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1138
« PreviousNext »