Kopparhults Nyhetsblogg

Repetition är kunskapens moder..Nyheter

Posted by kopparhult Wed, December 05, 2018 20:36:08

Idag har det varit sol! Välbehövlig sol.
"sol ute , sol inne
sol i hjärta, sol i sinne"

Versen man läst på ett antal av de nu för tiden nästan utrotade köksbonaderna är fin.
Det har varit lite svårt med det ett tag, att finna solen både i höstmörkret och i sinnet. Men idag var den här, på alla plan. Underbart!
Blog imageFlocken och jag möter morgonen på dagens första promenad.

Energin har sprutat i kapp med solskenet och flocken och jag har promenerat och tränat. En skogsmulle promenad med Flow blev det också, en sådan där mullepromenad där vi upptäcker, upplever och utforskar. Och tränar på att vara nära och uppmärksam. Där varje spontan kontakt från Flows sida leder till belöning.

Någon klok människa har sagt det som står i överskriften. "Repetition är kunskapens moder" Det gäller i allra högsta grad både människor och hundar. Även små söta valpar. Ju fler gånger jag repeterar något desto bättre blir jag på det. Kanelbullarna blir bättre ju fler jag bakar och ärenden på internetbanken går allt snabbare och lättare för varje gång jag gör dem. Det gör hundarnas högerslag med, blir bättre och säkrare om jag bara ger dem tid att repetera. Många repetitioner under lång tid. Och backar tillbaka och repeterar basicövningarna om igen om jag av en eller annan anledning haft ett uppehåll i träningen. Resultat och framgång beror väldigt sällan på tillfälligheter eller tur, vare sig det gäller lyckade kanelbullar eller jaktprovsvinster, det hänger mer på träning, träning och träning. Och tålamod.
De gula och jag fick oss själva en tankeställare idag med tanke på inläggets överskrift. Jag slarvar nämligen med repetitionerna och resultaten blir där efter. Så idag har vi repeterat en del, höger, vänster och ut med rätt rejäla avstånd och terrängsvårigheter. Och jag tycker mig se att vi har gjort framsteg och fått resultat. Tryggheten som jag tyckt mig känna hos Bäst det senaste halvåret blir bara bättre och nu har vi avancerat rejält i tilliten, även om vi har en bra bit kvar. Han har varit lite klurig med sådan träning den goda Bäst och vi har haft en ganska knackig väg framåt. Men varje litet steg framåt är i alla fall ett steg åt rätt håll.
Blog imageEn favorit i repris igen. Bilden förmedlar ett viktigt budskap. Det är verkligen inte alla framgångar som syns utanpå.









Flera sidor..Nyheter

Posted by kopparhult Wed, December 05, 2018 10:14:15

Det finns flera sidor i en och samma valp. Jag tänker att det är tur. För jag tror ärligt inte att jag hade orkat med lilla Flow och om hon bara hade haft sin aktiva sida. Den där hon tycks var inne i ett aldrig sinande flow. Med det finns andra sidor med. Den när hon vill upp i famnen och vila sin panna mot min haka och vara alldeles stilla. I flera minuter. Och den då hon sitter på golvet och tittar mig djup i ögonen.
Hon har den blicken jag gillar, den intensiva, djupa och begrundande. Den jag uppskattar hos valpar och den jag fastnade för redan när jag såg henne på bild som fyra veckors valp. Kanske redan blicken också avslöjar en del av hennes humör och styrka, hon har en vilja och envishet jag sällan skådat hos en valp. Hon är 12 veckor nu och går fortsatt ur hand på köksgolvet emellanåt. Hon är vild och galen och små stunder också alldeles ljuvlig. Jag har helt klart fått den utmaningen jag önskat mig. Med råge tror jag bestämt.
Blog imageNär jag skriver om Flow skriver jag med glimten i ögat, och ett ganska stort mått allvar. Varje valp är en unik individ och ingen är den andra lik. En del sover sig igenom det mesta av valptiden. Andra är fyllda av aktivitet och påhittighet. Det är helt i sin rätt och precis som det ska vara.



Hela vägen..Nyheter

Posted by kopparhult Mon, December 03, 2018 20:47:21

Valpen sover vid mina fötter efter en intensiv eftermiddag på köksgolvet. De stunderna när hon sover får utnyttjas med största omsorg så jag passar på att starta datorn och ta tag i lite "pappersarbete". Med mörker och ösregn på utsidan passar det riktigt bra. Med ett adventsljus tänt blir det dessutom lite mysigt.

Livet på landet är fint och dagarna rullar på. Slottsherren tränade hundarna för ett par dagar sedan och gick på en liten kaninjakt. En kanin sköts och unghunden hämtades för att få pröva att apportera varmvilt vilket hon gjorde snyggt och snabbt. Kaninen togs sedan ur och hängdes upp för att senare bli styckad och stoppad i frysen. Resten av dagen tillbringades med mer hundträning, skötsel av djuren och annat hemmapyssel. Vi pratade om det på kvällen. Om hur det har blivit och var vi är nu. Om livet på landet. Om tillfredsställelsen av att kunna ha så mycket av det man trivs med hemma utanför dörren. Av att få ägna sig åt sådant man brinner för. Av att kunna gå ut och träna hundarna och skjuta en kanin för husbehov och ha hundarna med. Det känns bra och rätt och ganska svårslaget. Att få ta det hela vägen.
Blog image
Jag frågade slottsherren om han hade trott det för sådär tjugofem år sedan. Att det var såhär det skulle bli. Jag tänkte över det själv med. Om jag anat hur stor del av mitt liv detta med hundar och jakt skulle komma att bli. Ärligt talat så tror jag faktiskt inte ens att det fanns på kartan då. Att jag skulle bo på landet och jobba med djur fanns nog med men att det blev jakt och hundar är mer av en tillfällighet och överraskning. Född och uppvuxen i en familj helt utan hund och jakttraditioner där det närmaste hundar och jakt jag någonsin kom var farfars dvärgpudel och jakten på små husmöss på vinden gav liksom ingen given väg in i jaktens värld. Men så blev det. Livet är spännande!


Vi adventsmyser..Nyheter

Posted by kopparhult Sat, December 01, 2018 19:41:13

Jag kikar bort mot den dåliga lukten i puben och ser en nygjord hög valpbajs på golvet. Lite trött kliver jag ner från stolen och går för att hämta papper att torka upp med. När labradorvalpen Bäst var liten bajsade han inne en gång och sedan var han rumsren. Det lär inte hända med lilla Flow. Jag anar mer att det lutar åt skräckupplevelsen med goldenvalpen Toka som inte blev rumsren förrän i samband med sitt första löp vid tio månaders ålder när det gäller lilla Flow. Fast nu tar jag nog i. Hon är faktiskt duktig på att säga till om bara jag är uppmärksam. Men vem kan vara uppmärksam 24/7 ? Nåväl, det löser sig sa han som sket i badkaret. Flow kommer att bli rumsren hon med, precis som alla andra valpar vi har haft. Det tar bara lite olika lång tid och kräver lite olika mycket tålamod.
Blog imageGult igen. Därför att gult kommit att bli en favoritfärg och dessutom gör sig så bra mot det höstgrå vädret. Gult livar upp! På många sätt.

Om man bortser från valpbajslukten så har vi ett trevligt adventsmys i slottet nu ikväll. Vi har julpyntat lite. Placerat en fasan och några glittriga julkulor i puben, satt upp stjärnor och adventsljusstakar, plockat undan några pelargoner för vintern och istället placerat ut stilrena blommor i vitt. Färger är viktigt för mig, och höstens färger går inte i rosa och ljusgrönt. Och som jag brukar säga så är rosa pelargoner nog aldrig så fel som till advent, men märkligt nog fungerar det bra med rosa hyacinter?
Inspiration till adventspysslet fick vi efter en liten utflykt till favoritbutiken i Herrljunga tidigare under eftermiddagen. Till House of eden. Den butiken är outstanding i mina ögon. Innehavaren har sådan känsla för inredning, växter och färger och vi måste gå flera varv i den lilla butiken med den otroliga atmosfären. Det är murrigt, mysigt och engelskt och svenskt sekelskifte i en underbar blandning. Det är alldeles för mycket av allt och ända alldeles lagom. Jag skulle lätt kunna köpa hela butiken om bara plånboken varit större men jag är glad för de små bitarna och inspirationen som följer med oss hem. Nu är den nya fasanen på plats, de glittriga guldkulorna upphängda och de danska mullvadsfärgade handstöpta ljusen från Erik & Esther är utplacerade. Allt var frid och fröjd och jättemysigt tills vi båda insåg att vår nya dörrmatta, den med fasantuppen på, inte kommit med hem. Den måste ha blivit kvar i butiken. Så fruktansvärt retligt. Och dyrt. Men som alltid annars kunde det varit värre. Mycket värre. Vi lär klara oss bra både utan fasanmattan och pengarna ifall det inte löser sig.
Blog imageKloka Larsson.

Vi skulle ha städat idag med var meningen men det blev helt enkelt inte av. Vi klarar oss fint med något i närheten av stampat jordgolv några dagar till. Städning kan vänta då träning av hundarna känns så mycket viktigare, och roligare. Så vid tränade några av hundarna istället. Bäst och Vi. Jag fick tillfälle att träna att träna markeringar med kastare med hjälp av slottsherren med Bäst. Dubbelmarkeringar med skott eller utan, med flyttad kastare och störning. Dubbelmarkeringar i alla varianter. För en dubbelmarkering kan vara så mycket mer. Särskilt när man får hjälp av en kastare. Lilla Vi fick också jobba med markeringar. Dubbla som blev lite kluriga eftersom slottsherren och jag inte tänkte hela vägen i mål. Och så enkelmarkeringar som hon löste näst intill bättre än utmärkt. Ett fint träningspass. Och i slutänden är det så mycket roligare att ha en duktig markör än ett städat hus. I alla fall för oss.












Så mycket mer...Nyheter

Posted by kopparhult Sat, December 01, 2018 18:51:03

Lilla Vi, som numera är vackra Vi, har röntgats i veckan som gick. Den obligatoriska hör och armbågsledsröntgen efter ett års ålder och i fredags kom resultatet. Höfter A och armbågar ua. Det kunde alltså inte vara bättre vilket vi såklart är otroligt glada för. I kväll firar vi resultatet. En hund består förstås av så mycket mer än höfter och armbågar och det är samma Vi som bor här i slottet med oss oavsett resultatet. Men har man ett starkt avelsintresse så betyder röntgenresultatet lite mer än så. Det blir en milstolpe och ett steg åt rätt håll. Känslor, pengar och tid är investerade och jag skulle ljuga om jag sa att resultatet av röntgen inte påverkar mig. Till och med slottsherren, som egentligen inte tycker avel är superviktigt, erkände att träningsmotivationen steg ett par snäpp då resultatet kom. Konstigt vore det väl annars. Avelsintresse eller inte så är det skönt att veta att inte dåliga leder kommer att ställa till det i framtiden. Det finns det så otroligt mycket annat som kan göra ändå. Lilla vi tycks dessutom, än så länge, besitta de egenskaper som vi uppskattar hos en arbetande retriever så vi skålar en extra gång för de fina lederna och hoppas på fortsatt utveckling åt rätt håll.
Skål!
Blog imageYesrieves Veni Vidi Vici, aka "Vi"





HöstkvällarNyheter

Posted by kopparhult Thu, November 29, 2018 19:44:18

Inne i värmen igen, kaminen eldar på för fullt, valpen ligger vid fötterna och flera koppar te är redan intagna. Och rätt många mandelbiscotti. Jag klarade mig riktigt bra idag, med alla lager kläder och lite tack vare att det snöblandade regnet i stort sett uteblev. Nu regnar det rejält däremot, som tur är så är slottsherren hemma så han får lov att ta kvällsrastningen medan jag fortsätter med tedrickandet och passar den bångstyriga men väldigt söta valpen.
Sådan här väderdagar blir man väldigt medveten om hur bra det är att ha rätt utrustning, alltså rätt och bra kläder. Men många timmar utomhus varje vecka och i stort sett varje dag måste kläderna fungera. Det svåraste är som alltid att hålla värmen i händer och fötter. I höstas fick jag ett par uppladdningsbara "batterihandskar" från Pinewood. Nu har jag fått prövat dem några gånger och de funkar bra. Men det förutsätter två saker. Att man kommer ihåg hur man startar dem och att man kommer ihåg att ladda dem. Gör man bara det så håller man värmen ordentligt i alla fall fyra timmar sådär. Det finns tre lägen att ställa in på handskarna, jättevarmt, mellanvarmt och lite varmt. Jag gillar jättevarmt. Sedan är det såklart lite klumpiga, tjocka och ordentligt fodrade och så en batteripacke på det. Man håller man värmen så är det värt det alla gånger om och efter ett tag lär man sig att hantera både handskar, startpistol och dummy under tiden man oavbrutet längtar efter sommaren.
Blog imageHeather och Bäst igen, gula hundar gör sig bra mot bruna eklöv.

Valpen Flow växer så det knakar. Till och med jag ser det. Hon har en intensitet som kan få vem som helst att tappa fattningen. Hur kan det finns så mycket energi i en så liten kropp? En retrievervalp framstår som rena slowmotionhunden och nästan lite trög i jämförelse. Men väldigt behaglig. Jag gillar att ha vintervalpar, för då är vi mer hemma och inne och kvällarna kan ägnas åt att mysa med valpen och knyta an. Fast denna gången vet jag inte om det var så bra med Novembervalp. Med Flows energi hade nog ljusa sommarkvällar med uteaktiviteter varit att föredra. Men man får väl vad man förtjänar som slottsherren brukar säga. Jag tvivlar.
För att tygla den söta valpen i tid har vi börjat med lite valpträning. Ett par minuter ett par gånger om dagen. Fast det är väl inte träning i ordets rätta bemärkelse kanske. Vi övar lite sitt. Och att inte trycka sig ut genom minsta lilla springa när dörren öppnas utan istället vänta på sin tur. Vi apporterar apa med. Den lilla mjuka plyschapan apporteras på köksgolvet och lämnas med tillhörande valp i knät eller famnen. Någon gång även i ansiktet. I den övningen tränar vi lite självbehärskning också och första grunden till det som senare kallas stadga. Vi sitter på golvet med valpen i knät. Den ivriga valpkroppen hålls lugnt men bestämt fast när apan kastas iväg. Så fort valpen sansar sig släpps hon iväg mot apan som snabbt apporteras. Hon fattar fort lilla Flow och sitter nu i stort sett själv mellan mina ben och väntar in tillåtelsen. De första gångerna ville hon gärna gömma apan någonstans så där krävdes lite lirkande för att få henne med på våra tankar. Slottsherren, som fortsatt säger att han inte gillar valpar, är särskilt bra och tålmodig med sådant och brukar snart får varje valp att förstå hur han vill ha det. Så även med Flow.
Blog imageEn några år gammal bild på unghunden Mer och mig och lite apporteringsträning.





I den bästa av världar..Nyheter

Posted by kopparhult Thu, November 29, 2018 07:15:25

När jag öppnar dörren nu på morgonen inser jag direkt att det inte blir någon härlig morgon promenad idag. Kraftiga vindbyar river ner blomlådorna med granris och ljusslingor som jag pysslade i ordning igår och allt ligger nu i trasslig oreda på marken framför mig medan ljusslingan vajar i vinden lodrätt mot väggen. Det var inte så det var tänkt. Samtidigt piskar snöblandat regn mot rutorna och mitt ansikte och till och med hundarna kurar i dörröppningen.

Det blir såklart morgonpromenad idag med men troligen inte en härlig sådan. När jag checkar Smhis rapport inser jag till min förfäran att samma väder ska fortsätta hela dagen. Och jag ska jobba ute tills mörkret kommer. Jag fryser redan vid tanken att ge mig ut. Det finns vissa dagar man kan hålla sig för gapskratt och se fördelarna med inomhusjobb på ett varmt kontor. Idag är en sådan. Men det är onödigt att klaga på vädret, det har hittills aldrig hjälp. Istället tar jag en extra undertröja, laddar mina batteriuppvärmda vantar och letar upp den varmaste halsduken. Och ser fram emot att dricka varmt te och äta nybakade mandelbiscotti när jag kommer in i kväll.
I den bästa av världar skiner alltid solen...eller?
Blog image



Here we go again...Nyheter

Posted by kopparhult Wed, November 28, 2018 08:06:50

Veterinärbesöken duggar tätt denna första vintervecka. Igår var det dags för Flows tolvveckorsvaccinering och en kontroll av Mer eftersom något inte riktigt är som det ska vara. Lilla Flow tog sig an veterinärkliniken som aktiva nyfikna cockervalpar gör. Hon var överallt och fort. Klättrade på stativet till det höj och sänkbara bordet, klättrade i papperskorgen, på Mer, på väggarna och på veterinären. Det gällde att hålla ett rejält tag i valpen så hon inte lyckade med att kasta sig utför undersökningsbordet i ren nyfikenhet med. Sprutan märkte hon nog inte och hon åt glatt godiset veterinären bjöd på efteråt. Sedan blev hon förpassad till bilen så Mer kunde undersökas i lugn och ro. Mer fick trava i korridoren fram och tillbaka och det kändes, lyssnades och klämdes. Så mycket mer än den sneda vänsterhalvan i ansiktet hittade inte. Blinkreflexen på vänster öga fungerar inte som den ska och inte heller ansiktsmuskulaturen. Det är helt klart något neurologiskt och för min del en väldigt stark påminnelse om goldentiken Lykkas symtom för rätt så många år sedan. Here we go again... Mer är sjukskriven tills vidare och får inte ansträngas så vi säger tack och hej till årets jaktssäsong och håller alla tummar för ett snabbt tillfrisknande. Och att felet hittas. Finaste bruna luddelumphunden.
Blog image

Vinter och ömma tassarNyheter

Posted by kopparhult Mon, November 26, 2018 20:03:29

Pensionären Larsson(hund) har kvicknat till i kylan. Det är härligt att se honom, han leker med bollar och försöker få med de andra i flocken på jaktlek med en frusen hjortskit i munnen. Han drar in bakbenen och svansen under bakkroppen och rusar runt i cirklar. Vem blir inte glad av att se något sådant? Nu är det nog inte kylan som gör Larsson så glad utan mer troligt den ökade dosen Rimadylen han äter sedan en tid tillbaka för sina artroser. Det ger mig lite dåligt samvete. Dåligt samvete för att vi inte lite tidigare har sett eller förstått att han har haft värk. Först nu när vi ser skillnaden blir det tydligt. Så är det väl att vara djurägare många gånger, det är svårt att veta och förstå fullt ut. Nu är vi glada med Larsson i alla fall och så ser vi till att ha en rejäl dos Rimadyl hemma till honom.
Blog imageFrostig morgonpromenad

Det har varit en stor dag för Mig och Vi idag. Vi har varit iväg på höft och armbågsleds röntgen. Märkligt nog var jag inte ens nervös inför detta eländiga besök. Efter otaliga trista röntgenbesked genom åren tror jag faktiskt att jag har gett upp (mest trista ur en avelsmässig synvinkel, det är egentligen bara ett par gånger det varit ett så dåligt resultat att hundarna har fått somna in) Eller så har jag lärt mig att inte vara nervös eller oroa mig för något jag ändå inte kan påverka. Någon sorts acceptans. Idag var det dessutom bra att jag inte lagt onödig energi på att oroa mig, för det såg fint ut. Riktigt fint faktiskt. Sedan ska skk säga sitt också men jag hoppas verkligen att de inte ska kunna hitta något fel på de plåtarna. Oavsett så har lilla Vi inga defekter i armbågs eller höftlederna som kommer att ge henne några framtida bekymmer och det känns skönt. Vi hade en fin förmiddag flocken och jag med resa genom det vackra, plötsliga vinterlandskapet och ett trevligt samtal med Maths som tog bilderna på lederna. Det känns bra att röntga för någon man känner fullt förtroende för och det gör jag med Maths. Han har röntgat våra senaste åtta hundar och även om inte heller han kan trolla, det är fel på en del hundar, så vet jag att röntgenbilderna fått de bästa förutsättningarna och hundarna och vi blir mycket väl bemötta. Värdefullt!
Blog imageGula klär också i gråskala.

Vintervädret och solen var kvar även på eftermiddagen och de gula och jag tog en träningsrunda på fälten. Några riktigt långa linjer blev, några ömma tassar , ett par rejäla högerslag och ett missförstånd. Det är rätt styggt att springa i full fart på frostnupen åkermark med gropar av grisbök. Barmarksfrost är inte skonsamt för någon. Så vi fick träna med förstånd och tänka om lite. Heather var olydig idag vid en situation också, då jag stoppade henne och hon efter stoppet envist fortsatte söka vidare trots upprepade stoppsignaler. Vi närmare eftertanke funderar jag över om hon verkligen var olydig eller om det var jag som var otydlig. I kylan blev inte stoppsignalen riktigt sig lik, eller rättare sagt så blev den misstänkt lik söksignalen. Jag har tänkt på det förut, att min stoppsignal och närsökssignal ligger lite för nära varandra och här blev det tydligt. Särskilt för Heather kanske som är inlärd med en helt annan närsökssignal innan jag tog över henne. Det här tål att funderas över en del..





Energitjuv...Nyheter

Posted by kopparhult Sun, November 25, 2018 20:19:50

"Den valpen måste det vara något fel på" suckade slottsherren uppgivet nu i eftermiddags när Flow med upprepade försök och trots flera tillsägelser oförtrutet fortsatte försöka ta sig upp på vedspisen i köket. Man kan faktiskt undra var valpens avknapp sitter och om den överhuvudtaget existerar emellanåt. Fast det gör den såklart. Den finns där. Hon sover hela nätterna utan bekymmer och sover lika gott när jag är ute med de andra hundarna eller jobbar. Men resten av dygnet är hon fulladdad och pigg. Och jobbig. Jag tänker att det är väl som vanligt (eventuellt lite mer energiskt än vanligt) och att man får vara glad om påknappen ingår i köpet av valpen och att man sedan vackert får montera dit avknappen själv. När jag känner ett smått hysteriskt behov av egentid utan påhittig valp runt fötterna och avknappen inte riktigt är på plats än så är det tur att Vi gärna ställer upp som valpvakt och att vi har ett hem som är anpassat för en flock hundar. Så valpen och Vi får underhålla sig själva i eget rum där det inte existerar några sladdar, farliga vägguttag eller liknande.
Blog image
Ibland behöver man bara få andas en stund. Ensam. Jag tror förövrigt att det gäller både mig och valpen.