Kopparhults Nyhetsblogg

Att ta över en äldre hund..Nyheter

Posted by kopparhult Mon, August 13, 2018 20:22:36


..och att äta kött från lyckliga grisar och trängas med turister med selfiesticks.

Det är två områden som jag värnar lite extra för. Ta över äldre hundar och lyckliga grisar. Vad det gäller att ta över en lite äldre hund så har jag själv gjort det några gånger och jag har också sålt och placerat ut hundar till nya familjer och boenden. Inte utan en viss vånda såklart och efter en ganska lång beslutsprocess men när väl beslutet tagits har det aldrig varit annat en helt rätt. Med äldre hund tänker jag i det här fallet inte gammal hund utan hund som inte längre är liten valp. Jag skulle vilja slå ett slag för det. Det finns många fördelar med att ta över en hund som passerat valp och kanske unghundsstadiet. Hunden har kommit förbi de värsta åldrarna, blivit rumsren och är troligen hyfsat bra grundtränad. Förutsatt att man köper hunden från rätt ställe. Däremot tycks det inte helt rumsrent i Sverige att köpa en grundtränad hund istället för en valp. Det tycks inte vara riktigt på riktigt då utan snarare lite fusk och att "gå enklaste" vägen. Det är heller inte rumsrent att placera om eller sälja en lite äldre hund i vissa kretsar. Jag kan inte riktigt förstå varför? Anar jag någon sorts kulturkrock möjligen?
För många passar det väldigt mycket bättre med en grundutbildad hund och för många är det dessutom svårt att få ihop valptiden med familj och arbetssituation och då är väl en lite äldre hund ett utmärkt alternativ. Jag önskar att det var lite mer som i hästvärlden, mer legitimt att köpa sig en läromästare när man är nybörjare eller åtminstone en någorlunda inriden häst om man ganska fort vill komma ut på tävlingsbanorna (läs i jaktmarkerna om det gällde hund)
Självklart är det inte bara enkelt att ta över en lite äldre hund, det tar tid innan man lär känna varandra ordentligt. Precis som det gör i alla relationer. Och man har inte full koll på vad hunden har med sig i bagaget på samma sätt som om man haft valpen från början. Fast å andra sidan har man lite mer grepp om hur hunden verkligen blev vilket är svårt att veta när man väljer sin åtta veckors valp. Framsidor och baksidor. Inget är rätt och inget är fel. Som alltid.
Blog image
Lyckliga grisar borde också lyftas fram mer. Grisar som får gå ute i hagar och bygga bo i hyddor, böka i jorden och äta vildäpplen när säsongen tillåter. Köttet från de grisarna borde få mer utrymme i butikshyllorna och uppskattas mer trots att det ofta är rejält mycket dyrare än annat griskött. Egentligen borde det inte finnas något alternativ annat är utegrisar om man vill äta fläskkött. Det skulle möjligen vara vildsvin då. Jag funderar en del över det och jag är själv inte bättre än andra, jag gillar när veckans reklamblad dyker ner i brevlådan och jag ser att svenska fläskkotletter säljs för 59:90 kronor kilot i storpack. Jag handlar gärna mycket då och lägger i frysen. På grishållningens och grisarnas bekostnad. Det får bli ändring på det nu. Om vi halverar vår lilla konsumtion av fläskkotletter i slottet så kan vi istället köpa kött för 119.80 kronor kilot. Och sedan äta de kotletterna med gott samvete och välja kålsoppa eller raggmunk de andra dagarna.
På Vänna Gårdskött utanför Sundsvall har man tänkt till. Paret som äger gården är egentligen veterinärer men har dragit ner för att ägna sig mer åt grisproduktionen och gårdslakteri. På två hektar mark som enligt reglerna kunde ha erbjudit 20000 grisar plats har de gett plats för 64 stycken. Det säger en del både om grisarnas välfärd och om vad som egentligen tillåts enligt svenska djurskyddsregler. Det känns fint att läsa om de lyckliga grisarna som får böka i jord, boa i halm och röra sig över stora ytor. De har till och med en egen ute grisdusch. Ett sådant kött skulle jag kunna äta med gott samvete, fast jag skulle valt kött från någon gård med lyckliga grisar lite närmare oss än Sundsvall annars tummas det rätt rejält på begreppet närproducerat.
Blog image
Förresten gjorde vi det idag igen. En spontanutflykt, till kusten denna gången. Sol och värme och sommarfeeling igen. Tacksam för det. Ett besök i Grebbestad där tyvärr restaurangen med räkfrossa till bra pris hade "stängt för personalvård" så vi åkte vidare till Fjällbacka för en lunch i solen där. Medan solen gick i moln beställde slottsherren fish & chips med aioli och jag smörrebröd med räkor på en trevlig servering. Surt betraktade jag den tunna skivan rågbröd, det halva ägget och de 12 räkorna som kom in på mitt lilla fat medan slottsherrens serverades en rejäl tallrik fish & chips och solen fortfarande var bakom moln. Jag surade nog i minst en halvtimme över de tolv räkorna och den missade räkfrossan men i övrigt hade vi en fin dag som avslutades med besök på glasscafe på Smögenbryggan. Där frossade slottsherren i en stor lyxglass medan jag köpte en dricka och efteråt insåg att jag betalat för två. För övrigt så var flera restauranger stängda här med samma budskap "stängt för personalvård". Är det ett begrepp man tar till i slutet på säsongen när turisterna tjatat hål i huvudet på den stressade severingspersonalen så den inte orkar mer? Förståeligt i så fall. Jag blir trött bara efter ett par timmar bland alla människor på bryggorna i kustsamhällena. Fast jag älskar solen, saltstänk och tuffandet och det stilla dunkandet av inombordsmotorerna på de mindre fiskebåtarna.
Eremitvarning...

Efter att ha studerat en del hundar som vistades på Smögenbryggan och på de andra turistorterna var jag nöjd med vårt beslut att lämna flocken hemma. Jag är osäker på om de haft någon behållning av att släpas med på bryggorna utmanande av diverse ohyfsade små och stora hundar (och förare) i sele och nosgrimmor som gjorde sitt bästa för att lägga krokkoppel på cyklister och japanska turister när de skulle kasta sig fram för att hälsa eller mäta sig med de hundarna som uppförde sig hyfsat väl. "Han vill bara hälsa och leka lite" är ett uttalande jag är i det närmaste allergisk mot och jag skulle troligen anses som både folk och hundilsken av andra hundägare i en sådan situation.
Hmm jag är lite på hugget idag känner jag. Troligen på grund av dem missade räkfrossan...









Lediga dagar..Nyheter

Posted by kopparhult Sun, August 12, 2018 20:15:23


Ikväll kan vi njuta till kvällssolen på altanen igen. Om än i tjock tröja. Vinden har stillat sig och regnskurarna dragit undan. Det känns skönt att inse att det trots allt fortfarande är sommar ett tag till. Tack och lov.

Blog imageMånga timmar utomhus blir det. Här är Heather, Bäst och jag ute på spaning, vandring och träning i närområdet. Vi mötte på nära håll en fjolårs älgkalv, en dovhjortshind, en råget och en söt rävunge men inte en människa så långt ögat kunde nå.

Igår eftermiddag var det dags igen. Vi tog en spontanutflykt med hundarna i bilen till Löwings atelje och krog vid Hornborgasjön. Det är sådana där spontanutflykter man kan göra när man har hemester och lite extra tid. Den extra tiden dyker tacksamt upp både här och där när man övertygat sig själv om att städning och garderobsrensning och dylikt inte är tillåtet på semestern och med fördel kan skjutas upp till kalla vinterdagar. Eller vilken dag som helst ett annat årtionde eller så. Vi blev rejält överraskade. Google maps tog oss en mindre väg vi aldrig tidigare åkt mot Hornborga och plötsligt befann vi oss i ett fascinerande landskap med kuperade ekhagar och stenmurar som i det närmaste flyttade känslorna till Öland eller Gotland. Regnet såg vi inte ens längre. Bara en timme hemifrån flyttades vi till en annan värld. Våra huvuden gick som vindlekor över landskapet medan bobilen sakta rattades framåt genom det vackra landskapet. Ännu en gång fylldes jag av en tydlig insikt. Ska vi flytta någonstans så ska vi flytta till Falbygden! Av alla ställen. Övertygelsen blev inte mindre väl framme vid Löwings atelje. Vilket ställe herr och fru Löwing byggt upp på sin gård mitt ute på landsbygden. Och vilka målningar! Utställningen med namnet förnimmelse passade både mig och slottsherren. De är makalöst vad målningar kan förmedla, flera gånger fick jag stanna upp för att få gåshud på armarna och ryckas med. Så mycket känslor och djup det kan finnas i en egentligen ganska vardaglig bild. Förnimmelser var också ett väldigt passande namn på en konstutställning tycker jag. Vad var och en förnimmer av målningarna är upp till var och en. Det kan rymmas hur mycket som helst där. Vi avrundande med en fika i de mjuka clubfåtöljerna intill den öppna spisen i den smakrikt inredda cafedelen i restaurangen övervakade av en vaksam vildsvinssugga med kultingar målad på väggen. Hela det här stället utstrålade helhet och det blev inte sämre av att konstnären själv hälsade välkommen, rörde sig bland gästerna och tog betalt i den lilla butiken. För som alltid fanns det såklart en liten butik där man kunde införskaffa konstkort, lokalproducerade läckerheter, porslin och annat trevligt. Och visst handlar man på ett sådant ställe! Min plånboken öppnade sig nästan av sig själv och jag köpte både boken om utställningen, tre vackra tändsticksaskar och ett väldigt gott franskt te till ett troligen väldigt högt överpris. Men vad gör man inte. När jag tänker efter närmare så var det nog faktiskt slottsherrens plånbok som öppnades och inte min och han dricker inte ens te. Men i alla fall. Dessutom fick vi både signatur och en handmålad trana i boken gjord på plats av konstnären. Bara en sådan sak.
Blog imageFina unghunden Vi på träning tillsammans med Bäst.

På lediga dagar utan städning hinner man mycket annat med, föruto att ha lite lite långtråkigt. Träna hundarna bland annat. Igår blev det ett passa med kallvilt. Upptinade kalla fåglar av olika sort och storlek samt en kanin packades ner i påsar för transport ut i mossen. Bäst och lilla Vi var först ut. Bäst fick till sin stora lycka ett viltsök som han fixade finfint och sedan ett par dubbelmarkeraingar som inte löstes riktigt lika fint. Han har en förmåga att ha lite brått och trassla in sig något i kastarens förflyttning och sådana saker. Vi jobbar på med det och stundom gör han det näst intill lysande. Alla vilt av olika slag åkte med i ett rasande tempo så den delen behöver jag överhuvudtaget inte fundera över i alla fall. Lilla Vi fortsatte imponera som den duktiga unghund hon är. Alla de viltslagen hon presenterades för plockades snabbt upp och lämnades av prydligt med fullt fokus hemåt. Efter det var det Larsson och Heaters tur, Larsson för han tycker det är så roligt och Heather för att hon är helt ovan vid kallvilt och behöver vänja sig inför kommande b-provsstarter. Larsson blev superlycklig över sura kråkor och annat och det riktigt lyste om honom. Heather tvekande något vid första markeringen med kråkan men när hon fattade att även kråkor räknas som apporteringsvilt åkte alla övriga med utan bekymmer. Det var lite extra kul att se eftersom jag inte introducerat vilt för henne tidigare mer än en och annan nyskjuten fasan eller så. Lite mer rutin med b-provssök behöver hon sedan ska vi nog kunna starta på prov. Men Bäst är först ut. Förhoppningsvis ska vi lyckas komma med på några öppenklass starter och meritera oss där. Om inte den gule snubblar på skytten eller trasslar in sig i båten eller något annat helt oväntat impulsivt. Det blir lätt så när man vill lite för mycket på en gång eller har en matte som inte riktigt hänger med i svängarna.
Eftersom vi är lediga och har tid så har vi fortsatt träningen idag. Fast utan kallvilt. Först på varsitt håll och sedan tillsammans vid sjön med lilla Vi och Bäst. Jäklar i min låda vad den lilla unghunden levererar. Ett år blir hon imorgon och vi är hittills mer än nöjda med henne. Men det är långt kvar på resan än så vi bugar ödmjukt inför framtiden och försöker göra vårt bästa för att behålla och förstärka hennes goda egenskaper. Vad det blir i slutänden får som alltid tiden utvisa men oavsett det så tycker vi väldigt mycket om henne. Och det räcker långt.












Jaha...Nyheter

Posted by kopparhult Fri, August 10, 2018 21:18:34


..vädret har slagit om och det rejält. Från medelhavsklimat till något som i det närmaste liknar en höststorm med svalare temperatur och en del regnstänk. Regnet är efterlängtat. Det behövs och är nödvändigt och jag kan acceptera det. Den kraftiga blåsten känns inte lika nödvändig där den piskar regnet i sidled så det torkar upp innan det når den törstande marken. Jag har sagt att det blir bra med regn när det kommer, och med svalare temperaturer. Det passar så mycket bättre för hundträning och annat. Nu kom det och efter en halv dag med det nya vädret är jag klar. Jag vill ha tillbaka värme och sol. Jag är inte färdig med sommaren denna gången heller! Det hjälper inte att vi haft rekordlång tid med rekordhöga temperaturer, jag och min kropp vill ha mer. Mer av värme och mer av sol. Som alla andra sensomrar så gör sig Tove Janssons dikt påmind "Skynda dig älskade, skynda att älska, snart är den blommande sommaren slut"
Blog image
Mycket annat tar slut med, inte bara sommaren. Jag läser en repris om förluster och slut i "medelåldersbloggarenreturns". Förlusten av en hund i detta fallet. Hon skriver några fina ord som griper mig rakt i hjärtat och ger mig lite hastig andnöd. "Hon somnar in med familjen samlad runt sig. Jag stryker hennes mjuka bruna öron och tackar för alla åren, alla skogsmilen, alla timmar hon legat hoprullad bakom mina knän i soffan när jag inte kunde gå ordentligt. En märkvärdigt fin hund. Tänk att vi fick den allra bästa och att de är så många de där allra bästa, en till oss var bara vi öppnar våra hjärtan. Samvetet gnager om jag varit förbiseende och hon lidit. Jag skjuter undan tanken så den inte tar plats för tacksamheten över att vi fått låna henne under sju år"
Ibland kommer livet riktigt nära, eller mer döden kanske, och det märkliga är att vi på något sätt först blir riktigt närvarande i dödens sällskap. Då livet blir på riktigt så att säga.
Det finns alla anledning att ta var på dagarna och de nära relationerna både med nära hundar och nära människor. Jag tänkte lite extra på det nu i kväll efter eftermiddagens träning tillsammans med två vänner, slottsherren och hundar. Min gule Bäst var inte i närheten av bäst. Efter ganska mycket tillrättaläggande och blås i visselpipan i inledningen av träningen varvade han upp en del och blev hjärntrött och ofokuserad samtidigt som han fortsatte försöka göra sitt yttersta för att göra det jag önskade. En svår kombination. Jag kände besvikelsen komma smygande men försökte att inte visa honom vad jag kände utan istället hjälpa honom igenom klurigheterna. Han är ju trots allt en hund. Min hund. Hyfsat nöjda med träningen trots allt avrundade vi med en kiss på en buske och ett dopp i krondiket. Jag avstod i och för sig både kissen och doppet. Hemma igen stoppade jag om Bäst i hundgården och sorterade sedan mina tankar och övertygade mig om att våra microtragedier i träningspasset var just microtragedier och inget annat. Man får ju lov att försöka hålla lite distans till vad man håller på med.
Blog image
Jag tänker att det ska bli en del träning det närmaste. Helst utan microtragedier. Förnuftig och bra träning där jag ska lyfta min hund. Vi ska ju ha ett par veckors oplanerad semester slottsherren och jag, som passar för hundträning. Bara tanken skrämmer mig faktiskt en del. Inte på hundträningen eller slottsherren men på det andra. Jag är inte bra varken på semester eller oplanerat och känner rastlösheten komma smygande av bara tanken. Men jag ska försöka öva de här två veckorna. Öva på att ta dagen som den kommer, träna hundarna och ha lite långtråkigt. Hjälp...

Jag lägrar mig i slänten:
raklång på marken,
blickar jag upp mot himlen.
Lättjan övermannar mig;
produktiv passivitet fyller mig.
Bara vara.
Bara vila.
Alldeles oansvarig.






En tidig AugustimorgonNyheter

Posted by kopparhult Thu, August 09, 2018 07:25:54


Hela slottsträdgården är fylld med morgonpigga fasaner. Ett par av de förrymda kaninerna skuttar glatt mellan de dinosaurieliknande fåglarna som skyndar fram över i gräset i jakt på insekter, fröer och annat gott. Den hesa svarta ungtuppen gal. Oavbrutet. Det är helt klart att det är morgon och en ny dag ligger framför oss även om jag tycker det är i tidigaste laget.
Vi har en fasan inne också. En fasan vi dök på i en butik i Herrljunga av alla ställen igår. Det är märkligt egentligen, Herrljunga ligger knappt fyrtio minuter hemifrån och vi har tidigare bara passerat samhället på väg någon annanstans. När vi gick där på huvudgatan i det lilla centrumet och dök in i "House of Eden", butiken som var målet för utflykten, så kunde vi lika gärna varit på en gata i en engelsk småstad eller någon helt annanstans. Känslan var densamma fast vi bara var fyrtio minuter bort. Det måste väl vara det som kallas semestra i hembygden?
Butiken som var i stort sett tom den trettiotvågradiga eftermiddagen bestod av heminredningdetaljer i rustik stil med mycket engelska influenser tillsammans med blommor var verkligen "one of a kind". Vilken butik! Det fanns mycket att titta på i de välfyllda rummen i sekelskiftshuset och det krävdes några varv av granskande.
Inspiration på hög nivå och nya ideer och tankar kläcktes på löpande band. Jag köpte den vackra svindyra fasanen till slottet, den gick helt enkelt inte att avstå, och några krokar för upphängning av koppel och annat. Till hösten när butiken är välfylld med höstinredning får det nog bli ett nytt besök i Herrljunga.
Blog imageFasanen

När dagen svalnat något efter en del jobb och besöket i Herrljunga tränade vi våra egna hundra i omgångar till kvällens lätta regn. Svalt och skönt och första gången på hur länge sedan som helst i regnjacka. Träningen var kul och inspirerande den med. Det är fint att kunna gå ut tillsammans och lägga upp lite övningar och träna hundarna och klura lite på hur och varför och om man möjligen kan få till lite förbättringar eller justeringar " change as little as possible but as much as necessary"
Blog imageHundar på bänk på morgonens promenad och träningsrunda.

Sent på kvällen såg vi ett program på kunskapskanalen, det där med det äldre engelska skådespelarparet som reser runt på en flodbåt i kanalerna. De besökte bland annat huset där frun var född och hade bott sina första sex år och inte sett sedan dess. Hon hade fina minnen därifrån berättade hon och så sa hon att "livet var så kul då, och det är fortfarande lika roligt" . Jag hoppas och önskar att jag också får bli åttiotre år och känna att livet fortfarande är lika kul då.

















Ack Värmeland du sköna..Nyheter

Posted by kopparhult Tue, August 07, 2018 21:22:51


Vi har varit på kennelläger i Värmland och hållit kurs för intresserade goldenägare. Vassruggens och Tomthults kennelläger. Det var några år sedan sist och nu kändes det så roligt att vara tillbaka och träffa gamla bekanta och nya. Det är fint att se de olika goldenhundarna från olika linjer. Linjer som flera av dem är väl bekanta för mig. Det var hör igenkänningsfaktor på många av hundarnas beteende och sätt att vara. Och Värmland är alltid Värmland. De kändes som att komma hem.
Blog imagePå hemmamarker igen.

Hemma vid slottet igen rullar sommaren vidare. Denna makalösa sommar som känns alldeles ändlös. Aldrig kan jag minnas att en sommar varat så länge, inte sedan skoltiden och de första sommarloven i alla fall. Jag har tappat greppet nu, greppet om jobb eller semester, vardag eller helg och datumen. Jag klagar inte, jag njuter. Men jag tror jag skulle må bra av lite mer struktur snart och en del regn vilket fortsatt lyser med sin frånvaro. Ikväll är Augustikvällen alldeles lagom sval och jag sitter med laptopen och kikaren på altanen. Det är fint att kunna ta tillvara sådana här kvällar. Jag skriver samtidigt som jag har span över åkrarna runt slottet och är beredd med kikaren ifall något ovanligt vilt dyker upp. Eller räven. Honom har vi ständigt span på för fåglarnas skull. Vad jag skulle göra om jag fick syn på honom vet jag fortfarande inte riktigt. Den förståndiga delen av mig skulle troligen ropa på slottsherren att skynda sig att hämta bössan. Den känslosamma delen av mig håller förmodligen tyst och tänker att räven kan få vara så länge jag inte tar honom på bar gärning. Det är svårt sådant här.
Blog imageDen absolut bästa valp och hundleksaken som går att få tag på. Det bor ingen valp i slottet nu men jag tror hundarna blir glada för leksaken även om de har passerat valpstadiet.

Imorgon ska det bli en bra bit över trettio grader igen. Kanske inte ett nytt värmerekord men varmt så att det räcker. Och lite till. Var dag har nog av sin egen plåga sägs det. Nog är det så och man borde låta bli att oroa sig och ta en dag i taget. Men jag oroar mig lite för att extremhettan ska komma hit och att brunnen ska sina och slottsherren oroar sig för att fasanerna ska flyga bort. Alltid finns det något att bekymra sig över även om vi egentligen har det bättre än bäst. Imorgon ska jag plocka fram vilt ur frysen och träna de hundarna som ska starta på b-prov under säsongen. Det är bra med en genomkörare innan säsongen så jag inte behöver fundera över huruvida de apporterar alla viltslag utan bekymmer när vi väl står där vid provstarten. Det brukar inte var några bekymmer alls men känslan när man kommer på att hunden kanske inte apporterat trut det senaste året när man står bakom skytten vid provstarten är inte bra. Det känns mycket bättre att vara väl förberedd och bekväm i situationen. Så viltet ska fram och så ska jag försöka få till några vattenapporteringssituationer med båt och båtsman också. Sedan kör vi! Om vi bara har lite tur också och inte blir bortlottade från proven förstås.



On the peak..Nyheter

Posted by kopparhult Thu, August 02, 2018 21:37:56


Ikväll huttrar jag lite och myser i en stickad tröja där jag sitter i kvällssolen på altanen. Man vänjer sig fort sägs det och jag håller med. Det är det jag gjort, vant mig vid medelhavsvärme långt in på nätterna så nu tycker jag det är lite kyligt när det är tjugotre grader halv nio på kvällen. En dagstemperatur runt tjugosexgrader kändes plötsligt också alldeles överkomlig för hundträning så idag har jag tränat hundarna en stund var mitt på dagen. Man får passa sig bara och vara rädd om dem då även mer normala svenska sommartemperaturer kan vara i varmaste laget för hundar som inte säger nej till lite arbete.
Blog image
Jag har varit den där bättre hundföraren idag, lugn och metodisk och bara lite lätt frustrerad vid något enstaka tillfälle när en tillsynes enkel, eller rent av mycket enkel uppgift tycktes ligga i nivå med en finalapport på retrievermästerskapet enligt den gula hunden. Pust. Tålamod är dessvärre en ständig bristvara och efterlyses ständigt här även om jag anser mig själv ha ganska gott om det.
Tänk så mycket lättare det är när träningen flyter på och tålamodet slipper att prövas.
Det kostar att ligga på topp heter det men vad kostar det inte att ligga där i kölvattnet bakom alla dem som ligger på topp kan man fråga sig? Som om det på något sätt skulle vara enklare att vara i backen nedanför toppen. Möjligen blåser det inte lika mycket men förutom det? Det är väl i hundträningen som med så mycket annat. Vi matas med mängder av budskap varje dag om hur härligt det är där på toppen. Om lyckade träningar, tävlingsresultat och fantastiskt utförda linjer och vad det kan vara. För att inte tala om alla de fantastiska unghundarna som alla tycks komma ur den bästa kullen som fötts. Vi läser, lyssnar, kommenterar och jämför. Det är så mycket att ta in både från sociala medier och mer osociala kanaler och hundträningen är inget undantag. Några få hundförare klarar att ta in budskapen som ren inspiration men de allra flesta hamnar i jämförelseträsket och känner sig otillräckliga och rätt så värdelösa. Vilket förmodligen är helt normalt. Det är mänskligt och ursprungligt att vilja vara en i gänget. Att hålla jämn steg med andra. För länge sedan var det både nödvändigt och avgörande för vår överlevnad att vara en i gruppen. Ensam var inte stark. Kanske är det det som hänger kvar och som gör att vi påverkas så av alla intryck vi matas med? Vi känner oss dåliga, blir hårda och dömande mot oss själva och sätter orimliga mål för vår hundträning. Egentligen finns det ett enkelt bra recept mot det. Var lite snällare mot dig själv, stäng av intryckskanalerna och sätt dina mål lite lägre. Med lite lägre målsättning blir du själv oftare nöjd och kan glädjas över lyckade resultat fler gånger. Och en nöjd förare ger en lycklig hund. Den positiva spiralen är igång!


Kallras och många vilda djur..Nyheter

Posted by kopparhult Thu, August 02, 2018 08:27:58


Jag vaknade till tolv grader denna tidiga augustimorgon, det kändes rätt skönt och svalkande efter den senaste tidens värmerekordsdagar. Riktigt behagligt att få ta på sig en tröja för morgonens sysslor med djuren. Faktiskt så märktes det redan igår kväll att det var ett litet omslag på gång i vädret. Vi tog varsin hund och chuckiten på en stunds kvällsträning och det var nästan så jag saknade tröjan då med. Några områden med tennisbollar lades ut och markeringar med chuckiten kastades lite här och var i gräset. Till sällskap hade vi en ganska påstridig råbock och tre hyfsat orädda suggor med några kultingar. Men vi har gott om plats på markera och utrymme för alla så var och en kunde sköta sitt. Fast råbocken gjorde sitt bästa för att påtala att vi andra var i vägen.
Hundarna tycket det var kul med tennisbollsträningen. Ohejdat kul enligt Bäst. Så kul att jag blev så där osportsligt irriterad och arg på honom när han tog till benen istället för att samla sig och leta. Det var det där med koncentrationen igen, och balansen. Koncentrationen hos honom och balansen hos mig. Denna ständiga prövning och övning! Det blev till det bättre efter en stund i alla fall och jag är glad att han är glad och tycker det är roligt. På plus sidan var också att han faktiskt markerade alla chuckit kasten bra och följde med bollens båge och höll fokus. Något han har haft svårt för i perioder. Jag hade tränat honom en stund under dagen med, då var vi båda balanserade och koncentrerade och nästan sådär tråkigt prydliga. Jag funderar över skillnaden. Förutom den markanta skillnaden att Bäst och jag tränade själva på dagen och med sällskap på kvällen. I övrigt är jag rädd att jag kommer fram till samma jobbiga slutsats som vanligt. Skillnaden är jag. Det är min balans, eller snarare obalans, som felar. Fylld av den insikten ska jag idag vara en en pedagogisk, balanserad och alldeles förträfflig hundförare.
Blog imageEn skål fylld med schalottenlök som överlevt torkan.

När vi gick hem från träningen i skymningen såg vi inte till grisarna längre och råbocken hade lugnat sig men på åkern utanför slottet gick två kronhindar med varsin kalv och en råget med två kid. Fasanerna övade kvällsflygning och rapphönsen samlade ihop sig för kvällen. De förrymda kaninerna tycktes ha drabbats av glädjefnatt, eller möjligen loppor, och for fram i glada bocksprång i kvällssvalkan medan hundarna tittade på dem med stora ögon.
Ännu större ögon fick jag vid sjön en kväll i veckan då Heather resolut bestämde sig för att ensam och målmedvetet simma tvärs över en näckrosfylld vik, leta runt en stund och komma tillbaka med en död gädda i två kilos klassen. Ett nytt viltslag att lägga till på vattenarbetet på b-proven kanske?



Der handlar om drömmar igen..Nyheter

Posted by kopparhult Tue, July 31, 2018 21:57:06


De är ständigt närvarande, drömmarna och tankarna. Och målen i den mån jag har några sådana utstakade.
Jag läser ur en krönika av Annelie Pompe inom samma område som jag hittade på nätet. Annelie Pompe är äventyraren vars blogg jag brukar följa, som nu för övrigt har skaffat sin första hund. Hon hänförs nu av glädjen av att hitta gemenskapen med en djurvän, hunden Doglas i det här fallet, och jag förstår precis vad hon upplever och gläds med henne. Det är bara en liten skillnad, den skillnaden att jag haft levt så många år med så många hundar att jag kanske inte hänförs lika mycket i deras gemenskap varje dag längre. Tyvärr. Lite sorgligt på ett sätt men troligen oundvikligt när vardag blir vardag. Därför är det extra kul att läsa om Annelies nya upplevelser och insikter i relationen tillsammans med en fyrfotad vän. Och bli påmind om det jag kanske tar för givet.
Doglas är så klart ursöt, en fluffig mjuk spansk vattenhund med glimten i ögat, ett medvetet rasval av äventyraren tror jag då hon fann en hundras specialiserad på dykning. Jag förmodar att de tänker fridyka tillsammans längre fram och redan nu har jag sett att Doglas introducerats på bräda och kajak. Jag tror att Doglas och Annelie kommer att få ett fint och innehållsrikt liv tillsammans.

Ibland händer det mig med. Att jag hänförs lite extra mitt i den vardagliga gemenskapen med hundarna. Bruna Mer och jag har sådana stunder tillsammans på dagarna nu när vi hjälps åt att mata och vattna fåglar och kaniner. Det är han och jag då. Tillsammans. I bästa samförstånd gör vi våra sysslor. Eller jag gör sysslorna och Mer håller koll. På djuren och på mig. I de stunderna är det som om saker och ting faller på plats och pusselbit läggs till pusselbit. Det är inte träning i egentlig mening men det blir ändå den bästa träningen som går att få. Det är gemenskap, närvaro och tillit och väldigt jordnära. Jag ser med stor förväntan fram emot kommande jaktsäsong med den brune nu. Drömmarna om uträttade stordåd på jakterna finns där såklart. Hur det blir får vi se.
Blog image
Tillbaka till Annelies krönika om drömmar. En bit in i texten skriver hon såhär:
"Den konventionella vägen till att uppfylla drömmar och hitta lycka är att jobba hårt och stressigt för att bli framgångsrik-och sedan lycklig? Men senaste årens forskning kring positiv psykologi visar att det är tvärtom. Att det är lycka, meningsfullhet och tacksamhet som gör att vi upplever framgång. Och då kanske inte den förutfattade bilden av framgång som mäts i pengar och storlek på hus och bil "

Jag tror jag förstår varför Annelie har valt att bo på en husbåt tänker jag innan jag läser vidare..

"Det är viktigt att drömmar inte ger dig skygglappar. Det finns en risk att man tänker sig vara lycklig först när man når drömmens mål, men då är det ju en massa slöseri med tid och liv innan dess. Det finns ingen anledning att förbereda sig hela livet för att leva när man kan göra det på en gång och lära sig längs vägen. Det låter läskigt och självklart kommer du att göra misstag längs vägen. Det ingår i alla drömmar. Det ingår också att drömmar ändrar riktning och utseende längs vägen"

Annelies krönika träffar rätt i mitt hundtränarhjärta så jag översättare den för min del direkt till hundträningen. Det hon skriver är så tänkvärt där. Där med. Allt för ofta sätter vi målen högt, och vi vill ta oss dit så fort det bara går. Vi fokuserar så hårt på målen och dit vi ska så vi riskerar att missa glädjen i träningen och de små framstegen i rätt riktning. Vi hoppas och tror och kommer förmodligen att bli väldigt lyckliga när vi står med vår färdiga champion eller vad nu målet var. Men vägen dit? Är det inte den som är mödan värd?











Barfotasommar..Nyheter

Posted by kopparhult Tue, July 31, 2018 07:39:47


..den sista dagen i juli för i år. Värmerekord och den torraste och varmaste juli vi upplevt här skulle jag tro. I alla fall så långt jag känner till. Jag sänder en tacksam tanke till den eller de som placerat vårt slott där de gjort, i skuggan av berget och de stora ekarna så det dröjer ett tag innan morgonsolen går runt och värmer hela trädgården. Så vi och växterna hinner börja dagen lite svalt.
Blog image
Barfotafötter på torra knastrande gräsmattor där gräsklippningen ersattes av lövräfsning någonstans i mitten av månaden. En annorlunda sommar då vi letat skugga istället för sol och längtat efter regn mer än värme. Det är inte ofta det svenska sommarvädret levererar i klass med det här. Fast den senaste veckan har det faktiskt kommit en del regn. Åttiotvå millimeter i Uppsala. Men bara tio droppar här. Det är torrt!
Pelargonerna och jag trivs som fisken i vattnet i värmen men vi hade tacksamt tagit emot lite regn nu. Jag funderar lite över hur hösten och vintern ska bli efter denna härliga sommar. Kommer vi att kunna fylla och lagra alla energidepåer så vi håller oss friskare, gladare och mindre deprimerade i vinter? Kommer vi att kunna se några tydliga hälsoeffekter av sol och värme i överflöd? Eller lever vi trots allt för stunden även när det gäller vädret och energipåfyllning?

Universalkommandot UT..Nyheter

Posted by kopparhult Mon, July 30, 2018 21:09:04


Känns det igen? Det i särklass mest använda kommandot tillsammans med "fot" inom retrieverträning skulle jag tro. Om man inte använder sig av engelskans "back" istället möjligen. Jag tror det kan vara bra att fundera lite över av vad kommandot "ut" egentligen betyder för hunden. Eller vad tanken är att det ska betyda. Vad man har för ide med det och vad man egentligen vill lära hunden.
Jag har en tydlig känsla av att "ut" missbrukas en hel del och används som ett universalkommando. Lösningen på allt. Man har "ut" när man skickar på dirigering från fötterna, man har "ut" när man vill att hunden ska vända 180 grader efter ett stopp och fortsätta bortåt man använder "ut" som pushkommando när den ska fortsätta fram över terränghinder eller liknande och man använder "ut" som förstärkning efter sidotecken. Bland annat. I sämsta fall ropar man också "ut" över huvudet på hunden när man skickat på linje på vattnet och den viker snett, då förmodligen med tanken att hunden själv ska förstå vilken riktning vi menar att "ut" är och räta upp sig efter det. Eller?
Dessutom har man mage att bli irriterad och höja rösten när INTE hunden rätar upp sig och simmar i den riktningen man som förare tycker "ut" är. Fast hunden troligen redan gör det vi ber den om, nämligen det vi har lärt den, alltså fortsätter "ut" i den riktningen den har kroppen.
Blog image
Jag tror det är på sin plats att tänka efter lite. Tänka efter hur hunden uppfattar "ut", hur vi egentligen lärt den och hur vi använder kommandot.
För min del tycker jag det är bra med så få kommandon som möjligt, för att göra det så enkelt som möjligt för både hunden och mig själv och för att minimera risken att fel kommando smiter ur munnen på mig när jag är lite pressad eller tankspridd. Och trots att jag har få kommandon och försöker minimera riskerna så slinker ett och annat "yeah" blandat med "ut" iväg när det skulle varit ett "såå" och så vidare. Som tur är så är mina hundar, som alltid, både tappra och glada och springer glatt trots missade och felaktiga kommandon. Genomtänkta eller inte...