Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Dejliga Danmark igen..

NyheterPosted by kopparhult Mon, November 27, 2017 20:57:53

Det börjar bli en trevlig vana att tillbringa några dagar emellanåt i Danmark. Denna gången på jakt tillsammans med likasinnade på Fyn. Jag ägnade mer eller mindre hela onsdagen till att packa bilen och förbereda resan. det blir en del packning när man reser tillsamman med en hel flock hundar och dessutom i November. Värmande täcken till hundarna och fler ombyten till oss själva eftersom hela dagarna skulle spenderas utomhus i höstvädret och leran. Meningen var att vi skulle åka ner på onsdagkväll när Thomas kom från jobbet och lämna lilla Vi hos valpvakten på vägen. Som så ofta så blir det sällan riktigt som man tänkt sig. En timme innan vi skulle åka blev plötsligt lilla Vi magsjuk och alldeles slö. Det blev till att se tiden an och planera om lite grand och ta in en del av packningen igen. Som tur var så piggnade Vi snart på sig igen, natten blev lugn och vi kom iväg på torsdag morgon istället. Något försenade kom vi fram lagom till den första jaktdagen var slut som tur var hade vi två hela jaktdagar till att se fram emot.
På torsdagen gick vi en hel dag på roughshooting och våra spaniels fick verkligen bekänna färg. Det fick stundtals vi med då terräng var krävande och tempot ganska högt. Det är det väl alltid när man för spaniel? Kul och lärorikt för både oss och hundarna.
I väntan på fasanerna.

Lördagen bjöd också den på en riktigt fin jaktdag, en "hyggejakt" med runt 100 fällda vilt. Cockrarna fick jobba lite då med, det märktes att de var ordentligt trötta efter roughshootingen så det fick räcka med ett kortare för dem var innan retrievrarna fick ta vid. För Bäst och Heathers del blev det inte så många apporter då fåglarna inte riktig flög vår väg men det blev bra och värdefull träning för dem ändå. Bäst gjorde också ett riktigt fint eftersök på en omarkerad fasanhöna i ett gräsmark med täta buskage.
Mina gula på fasanjakt. Ingen bra bild direkt men det här var ett av två foton jag lyckades ta i helgen så det var inte så mycket att välja på.

Till helgen ska danska fieldtrialspaniel klubben hålla sitt mästerskap på godset där vi var. Det hade verkligen varit roligt att vara och titta men Fyn två helger i rad blir lite mycket, dessutom står det andra roligheter på schemat till veckoslutet för vår del. Men kanske ett annat år?
Tyvärr blev det inte många bilder från weekenden då min kamera fortsätter vara mycket osamarbetsvillig och min simultankapacitet inte räcker till att föra spaniel, ta sig fram i snårig terräng och fotografera samtidigt. Men jag har några fina bilder kvar på näthinnan i alla fall så jag få väl försöka lagra dem i minnesbanken.

  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post954

Några timmar till är det vackert...

NyheterPosted by kopparhult Wed, November 22, 2017 08:15:52

..snön singlar sakta ner över vinterlandskapet när jag tittar ut genom köksfönstret. De ljusrosa mårbackaperlargonerna räcker nästan hela köksfönstren och skapar en fin kontrast mot vintern utanför och vintervädret ger nästan julstämning och jag anar spåren av små tomtenissar i snön. I verkligheten är det nog mer sannolikt att det är spår av några av vårat slotts inneboende små grå möss men jag föredrar att tänka på spåren som tomtenissespår. Om ett par timmar ska det börja regna och bli många plusgrader, de små spåren och det vackra rena vita kommer att försvinna igen och ersättas av lera. Mycket lera.

Häromdagen kom det ut på hemsidan och facebook om sommarcampen vi kommer att hålla tillsammans med Aase, Trond och Leif och Inga-Lena. Vilket gensvar vi fick! Alla grupperna är redan fulltecknade men det går fint att sätta sig på väntelista. Eventuellt blir det någon mer instruktör som kommer med och då kan vi ge plats för fler deltagare. Även vårens kurser här hemma börjar fyllas på vilket så klart känns jättekul. Även här går det bra att sätta sig på väntelista om kursen man tänkt sig redan är fulltecknad.

Många vi känner har valpar eller unghundar eller väntar valp den närmaste tiden. Valp och unghundstiden kan vara lite jobbig men så fantastiskt rolig och utvecklande. Som alltid så är det bra att skynda långsamt med valpar och unghundar och inte frestas att köra på för fort. Jag läste en artikel av någon engelsk tränare för en tid sedan och de här raderna tycker jag är bra att tänka lite extra på. Ett visst mått av ordning och reda är inte fel, väl anpassat till varje individ.
" Too much freedom at a young age can lead to a head-strong gundog. The more a dog gets, the more it wants. The more it wants, the harder it is to control."



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post953

Praktiskt men ganska tråkigt

NyheterPosted by kopparhult Tue, November 21, 2017 20:08:07

..tyckte jag gjorde en alldeles lysande affär senast då jag köpte disktrasor. En storpack med trasor av wettextyp i bra smutståliga färger som lavendellila, blågrå och ljusgrå med lila inslag. Alldeles utmärkt tänkte jag och funderade genast på varför ingen tidigare kommit på att tillverka disktrasor i smutsvänliga färger. Jag tror jag vet det nu. Förut kändes lyxigt att byta disktrasa, att slänga eller tvätta den sunkiga missfärgade och ta fram en ny färgglad trasa som lyste nytt och rent. Nu har den känslan helt uteblivit. Fast jag byter trasa och tar fram en ny fräsch så ser den inte ny och fräsch ut utan den är smutsgrå från start. Hur kul är det? Ett av de små vardagliga glädjeämnena med att byta disktrasa försvann och små vardagliga glädjeämnen bör man vara rädd om så nästa gång blir det färgglada trasor igen.

Det praktiska är inte alltid tråkigt för all del. Det finns till exempel massa praktiska kläder i smutståliga färger som är både snygga och bekväma och inte de minsta tråkiga. Det finns praktiska bra hundar också. Sådana där lite alldagliga hundar som kanske inte sticker ut i mängden men som jobbar på tryggt och stabilt. Värdefulla jakt och träningskompisar som trofast levererar dag efter annan. Ibland kanske vi glömmer bort att uppskatta dem till förmån för lite flashigare hundar som jobbar i högre fart och med mer energi. Men som sagt, praktiskt behöver inte vara detsamma som tråkigt så det gäller att öppna ögonen så vi inte missar de där praktiska helt förträffliga hundarna.

Inte särskilt praktiskt alls att apportera en kanindummy som väger hälften av ens egen vikt. Men med god vilja så går det.




  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post952

Det blev vinter...

NyheterPosted by kopparhult Mon, November 20, 2017 20:15:09

..och lilla Vi har blivit en hel vecka äldre sedan jag skrev sist. Jag vet inte om jag märker så mycket mer mognad men jag märker att hon fått längre ben. Nu når hon nästan överallt när hon står på bakbenen och en krukväxt och lite annat har strukit med. En dag fann jag henne stående i clubfåtöljen med frambenen på trätunnan som tjänstgör som bord och nosen nerstoppad i en skål med grillchips. Jag säger då det!
Från tät dimma och lera till plötslig vinter. Helt oväntat men helt okej. Ibland är man extra tacksam att vädret är medgörligt. Det var det under alla kursdagat då vi hade uppehåll och en del sol medan regnet har vräkt ner under nätterna. Förutom på söndagen då när det både snöade och blåste rejält men då var ju våra kursdagar över.

Tiden brukar gå fort och den senaste veckan har gått rasande fort. Det är väl så det gör när man har fullt upp. Och det har jag haft. Fullt upp, intensivt och roligt. Vi har haft Trond och Aase här för kurs från onsdagkväll och framåt. De kom direkt från retrievermästerskapet där Trond slutade som tvåa med egenuppfödda Barn. Fantastiskt bra gjort, stort grattis till det!
Sedan har Trond och Aase hållit kurs i tre dagar medan Thomas har kastat dummy och jag har kokat soppor och bakat pajer. Igår var det meningen att vi skulle träna våra egna hundar tillsammans innan Aase och Trond skulle resa vidare för nästa mästerskap i Danmark. Det gick inget vidare med den träningen. Den snöade helt enkelt inne. Jösses vilket väder vi fick med hård vind och snöflingor på tvären. Istället höll vi oss mestadels inne och tittade ut på vintervädret medan vi planerade vår gemensamma sommarcamp i juli nästa år. Lite knepigt att planera och tänka på högsommar och juli medan mörkret och vintern rasar som mest utanför fönstret. Lite som att göra julpyssel på sommaren. Men jag tror vi fick till det rätt så bra och nu ligger sommarcampen ute på www.kursmedtrond.com och fb och anmälningarna har glädjande nog strömmat in under dagen. Vi ser verkligen fram emot den här sommarcampen där vi erbjuder kurser på olika nivå tillsammans med duktiga retrievermänniskor. Till att börja med så kommer Inga -Lena och Leif Liljeblad att hålla i unghund och nybörjarkuren, Thomas och jag har öppenklasskurs och Aase och Trond håller i elitkurserna och hela campen är förlagd till Lane loge strax utanför Uddevalla. Hoppas vi ses där nästa sommar.
Tyvärr blev det väldigt dåligt med foton från kursdagarna då kameran i min mobil tycks fungera när det passar den. Och det är inte ofta. Så det blev bara två foton.
Dimmig torsdagsmorgon






  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post951

Hon är rysligt söt när hon sover...

NyheterPosted by kopparhult Mon, November 13, 2017 21:06:30

..lilla Vi. Hon är väldigt söt när hon är vaken med men mycket mer krävande. Livlig, påhittig och glad testar hon de flesta gränserna och möjligheterna och sätter vårt tålamod på prov. Nyfiken och orädd. Precis som man vill att en valp ska vara. Så vi klagar inte. Men lite trötta känner vi oss.
Kanske har de senaste valparna i slottets flock varit ovanligt lugna. Kanske påverkas vi av novembermörkret och de långa kvällarna. Eller så är det, hemska tanke, vår egen ålder som gör oss tröttare och bekvämare? Eller så är det helt enkelt så att valpar precis som små barn är olika, en del är lugnare och andra lite livligare. Och en del är som lilla Vi..
Vi sover sött ihoprullad i husses trygga famn. Favoritplatsen.
När husse är upptagen med annat så får den stora mjukisgolden från ett stort varuhus duga som kudde.

  • Comments(1)//kopparhult1.kopparhult.se/#post950

Årets sista prov..

NyheterPosted by kopparhult Sun, November 12, 2017 18:12:12

..var det för vår del idag. Planen och drömmen var såklart att avsluta säsongen med flaggan i topp...men nu blev det inte riktigt så. Vi åkte istället hem med varsin nolla.
En magiskt vacker novembermorgon.

Lyra gjorde ett fint jobb men tog för hårt i fasanhönan hon apporterade. Hoppsan! Mer gick segrarklass parsläpp och sökte starkt och stort och jag hade fullt sjå att hålla i honom med pipan. Stötte fint och var helt stadig och apprterade bra MEN han klarade inte att sitta på rumpan när parkamraten skickades på en apport utan kröp mot mig. Och då åker man ut. Det hjälper inte med tusen bortförklaringar eller ursäkter, vi var inte bättre än så här idag.
Thats life!
Frostbiten och sammanbiten innan start.

Det är tvära kast mellan succe och bottennapp på spanielproven men det fruktansvärt roligt och lärorikt och vi åkte hem med nya erfarenheter och lärdomar Fast det är väl alltid roligare när det går bra såklart. Nu får vi analysera och fundera och träna lite till så kommer vi igen nästa år.
Provdagen var i övrigt fantastiskt fin med kallgrader och morgondimma som sedan lättade och släppte fram solen. Vi fick uppleva ett väderfenomen jag aldrig sett förut också, en dimmbåge. Som vanligt på spanielproven vi hittills har besökt så var humöret på topp, stämningen trevlig och avslappnad och alla var kvar tills provdagen var slut vilket gör att gemenskapen blir lite extra. Och så är det ju alltid kul att det är gott om folk kvar till prisutdelningen. Idag var det bara 2 av 15 hundar som höll hela vägen och gick till pris, ändå var i stort sett alla deltagare sina nollor till trots kvar och gratulerade. Det är sällan det händer på retrieverproven nu för tiden tycker jag.
Efter ett par timmar klarnade det upp och solen sken från klarblå novemberhimmel.





  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post949

Pubkväll i slottet..

NyheterPosted by kopparhult Fri, November 10, 2017 19:09:22

...Totta Näslund och Josefine Nilsson sjunger duett i "Koster klippor" i bakgrunden och en en hel hög hundar ligger runt mina fötter. Märkligt nog får Svart fortfarande plats bakom mig i clubfåtöljen.
Varken Totta eller Josefine finns längre kvar i livet. Det ger mig ännu en påminnelse om att man ska leva medan man kan. Hundarna lever desto mer, särskilt goldenvalpen, helt ovetande om framtiden, döden och andra otäckheter. Jag tänker att de har det bra på det sättet hundarna, det är nuet som gäller och inget annat. Var dag har nog av sin egen plåga och lite till. Tänk om vi kunde lära oss det. Att inte oroa oss i förväg för saker vi inte ens vet om de kommer att hända. Jag försöker tänka så med spanielprovet jag ska starta på om söndag, att det inte är någon ide att oroa sig för saker eller situationer som kan uppstå eftersom jag inte ens vet om de kommer att uppstå. Den nya parollen måste bli "ta skiten när den kommer, om den kommer", för hur ska man annars orka med?
Min bruna Mer ska också starta på spanielprov på söndag. Tillsammans med mig, förhoppningsvis. Skillnaden är att han inte vet om det. Så han oroar sig såklart inte för det heller eftersom han inte vet. Dessutom är han en hund och kan inte i förväg räkna ut och ha ett konsekvenstänk. Så skönt tänker jag och önskar en kort stund att jag också var en hund.
Gula och röda retrievers är som gjorda för hösten och dess färger. Bäst bland hassel och eklöv i hasselunden i ekdungen efter avslutat träningspass.

Det är trångt runt mina fötter nu, alla hundar har kommit till ro, även goldenvalpen, och den icke provmedvetna spanieln. Jag funderar lite på att gå ut till köket och fixa lite mat men beslutar mig snabbt för att det är bekvämast att sitta kvar och njuta av lugnet runt mina fötter. Har jag tur är det någon annan som tar sig till köket och fixar maten medan jag sitter här och njuter av stillheten i puben med Mauro Scocco i högtalarna. Förmodligen är det att önska för mycket och jag njuter för övrigt inte så mycket av Mauros låtar så det gör inget och "någon" är dessutom upptagen av andra viktiga saker. Så jag lyfter på rumpan och går. Strax.

Jag är extra glad för Heather- Ever idag som ligger intrasslad i mina ben på golvet. Glad för att hon anpassat sig så bra hos oss, för att hon är en så supertrevlig hund och rolig att träna. Och för att hon efter tilltaget igår då hon bet sönder ännu en elkabel som satt i eluttaget på husgaveln fortfarande är i livet och inte sönderbränd. Ve och fasa så det kunde ha slutat! Tack och lov för jordfelsbrytare. Vi tycker att vi har hundsäkrat vårt slotts hunddelar då vi inte har några eluttag i golvnivå men det räcker uppenbarligen inte. Inte med Heather-Ever i flocken i alla fall. Nu tvingas vi tänka utanför boxen lite till. och det ska väl vara nyttigt säjs det?
Allra finaste Mer, han som satte spaniel på kartan för mig och fick mig, eller oss, fast. Hur klarar man sig utan en cocker???

Idag har vi haft en fin grupp här på sopplunch och träning. I den ordningen. En bra dag blev det. Vi förberedde oss för nästa kurstillfälle som ska ske på praktiskt jakt. Roughshooting på fasan över spaniel. Vi är mycket glada över att kunna erbjuda den här kursen med introduktion på praktiskt jakt, tack Kalle för den möjligheten. Dessutom på en jaktform som vi tycker är den allra roligaste och försvarbar på alla sätt. Det småskaliga. Visst kostar det en hel del att köpa en jaktdag och få det som man vill men det är kan det absolut vara värt. Vi hoppas att detta ska slå väl ut så vi kan få en uppföljning och fortsätta samarbetet nästa år. Träningen och förberedelserna idag gick hur som helst bra och vi blir ett gott gäng som åker på jakt tillsammans i december.
Mer fick agera spaniel på träningen, något som han såklart gör riktigt bra spaniel som han är. Jag imponeras av hans tålmodighet och gnista och att han orkar jobba länge, länge utan att få någon viltkontakt eller stöt. Dessutom ser han helt oberörd ut när jag stoppar honom för att pausa eller ha någon liten diskussion med deltagarna en stund, han tycks ha en alldeles utmärkt grundkondition den brune, inte minsta flåsning eller andhämtning syns till. Det är annat än matte det som har svårt bara att prata och gå i normal promenadtakt samtidigt...











  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post948

Fasanjakt och trivsel...

NyheterPosted by kopparhult Sun, November 05, 2017 20:49:50

...och en del hundkurser har fyllt helgen. Och nu när vi trötta och nöjda hasade ner i soffan och tog en tidig kväll kändes novembermörkret plötsligt helt okej och faktiskt välkommet.
På gårdagens kurser som hölls i ssrk regi var det flera för mig nya deltagare med. Att träffa nya hundförare och nya hundar är alltid lite extra roligt och att få ta del av drömmar, mål och förväntningar kring hundägandet och den kommande jaktträningen är inspirerande. Lite sentimental kan jag bli också när jag tänker på min första egna hund och de egna drömmarna runt hundägandet jag hade då. Jag kan väl säga att det inte blev riktigt sådär rosenrött som jag drömde om när jag skaffade min första valp för tjugonio år sedan. Jag kom nog faktiskt inte ens i närheten av min romantiska dröm om livet med hund den gången. Ibland kan verkligheten vara brutal. Men jag lärde mig mycket och han som var min allra första hund lade grunden till mitt hundintresse och är anledningen till att jag är där jag är idag. Det är jag väldigt tacksam för.
Ett favoritfoto en novemberdag för två år sedan. En ung Bäst i förgrunden, Vinna i mitten och Larsson längst bak. Novembergrått, vilsamt och vackert.

På fasanjakten idag hade fasanerna inte riktigt samma planer som oss. De höll sig undan och var inte riktigt där vi tänkte oss att det skulle vara. De var någon helt annanstans på någon plats som vi inte fann. Oavsett det så hade vi en riktigt fin jaktdag som blev bra för alla inblandande och Mer och Lyra jobbade fint och länge i markerna. Några fasaner fälldes allt men de var lätt räknade. En riktigt fin dag hur som helst, i god gemenskap och med gofika och annat trevligt. Svårslaget en söndag i november.



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post947

Novembergrått...

NyheterPosted by kopparhult Fri, November 03, 2017 20:19:14

..disigt och småregnigt men med tunna solstrålar som trotsar molnen och letar sig fram bland träden. Alla färger i naturen går i enhetlig färgskala i grått, brunt, grönt och gult. Det är vilsamt för ögonen med den bruna nyplöjda jorden som stämmer väl överens till himlens gråtoner och aldrig har väl rosa och turkos känts så fel. Leonard Cohens dova stämma i högtalarna så här på fredag kväll förstärker höstens känsla av enhetlig skala, vila och ro. Tid till eftertanke.
En vacker morgonpromenad i November där de bleka solstrålarna lyser igenom och naturens magi blir tydlig.

Det är lite märkligt hur lättpåverkade vi är av naturens färger och årstidernas växlingar. Eller så är det helt naturligt och genomtänkt alltihop. Om man bara ger sig tid att ta in och känna efter så passar det grå och bruna och lugna alldeles utmärkt nu. Det är dags för nedvarvning och vila. När ljuset vänder tillbaka i januari är det lika omöjligt att förstå hur man kunde vilja ha mörkbruna gardiner och beige duk på bordet som att man inte uppskattade turkos och rosa på hösten. Plötsligt vill man ha färgglada primulor, gräsgröna plädar i soffan och gardiner med skära tulpaner.
Allt har sin tid.
Så även i hundträning. Var sak har sin tid och det är ingen brådska. Skynda långsamt och låt dig inte påverkas av alla facebook inlägg med superduktiga unghundar som springer 150 meter på memories eller är med på jakt från sex månaders ålder och uppför sig. Känner du stressen och otåligheten komma smygande så avsluta ditt facebookkonto och gå in i garderoben med hunden. Sedan kan du kliva ut igen när grunderna sitter och du tränat långsamt och fint utan stress av andras resultat.
Jag vet inte varför vi är så påverkningsbara men det är vi. Åtminstone jag. Jag intalar mig att jag inte ska påverkas men det gör jag. Vips är jag ute och prövar någon övning jag sett någon duktig hund göra på facebook för att se om jag och min hund klarar det med.
Varför?
Jag vet verkligen inte varför.
Jag får väl skylla på att jag är lättpåverkad och faller för trycket. Vilket tryck det nu är för jag har ingen här om pressar mig och trycker på. Det är bara jag själv som sätter kraven och ribban.
När jag tänker lite till så tänker jag att det kanske finns en bra sida av det med. En sida som gör att jag vill framåt i träningen, som gör att jag höjer ribban och ställer lite högre krav på min egen träning. Det kanske inte alltid är helt fel det heller. Ingenting är så enkelt att det är antingen svart eller vitt eller rätt eller fel. Det mesta går i gråskala, som hösten, och det är svårt att veta vad som är rätt för varje hund och förare. Det jag däremot vet är att var och en har ansvar för sin egen träning, och att det är upp till var och en att låta sig påverkas eller inte av andras träning och resultat. Och om det är svårt att inte låta sig påverkas på ett negativt sätt så är det bättre att inte utsätta sig och hunden för situationer där det kan uppstå. Har inget gått fel så behöver man ju inte heller längre fram lägga tid på att rätta till felen.
Möjligen är det kanske är bra att göra en riskanalys innan man låter sig påverkas?
En husse och hans hund språkar i bästa samförstånd.
I det här fallet 11 veckors goldenvalpen Vi och Thomas. Det är här magin ligger, i relationen och förståelsen mellan hund och förare. Långt från 150 meters linjetag på facebook...






  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post946

Hur mycket energi...

NyheterPosted by kopparhult Wed, November 01, 2017 19:29:56

..kan det rymmas i en endaste liten goldenvalp?
Hur mycket som helst om ni frågar mig. I alla fall i lilla Vi. Näst intill outtröttlig och en plåga för de övriga hundarna i flocken när hon hänger i deras öron och får små rara goldenryck och rusar rätt över ryggen på de vilande hundarna. Hon lever lite farligt där och då och det tror jag hon vet om. Men hon kan liksom inte hejda sig och så blir det ett varv till. Då får jag placera mig på något lämpligt ställe och bestämt håva in henne med ett rejält tag i nackskinnet så jag får stopp på dumheterna. När hon blir infångad tittar hon förvånat på mig och ser så där alldeles oförstående ut. Med öronen skruvade och svansen rätt upp tycker hon alldeles uppenbart att jag stör henne mitt i det allra roligaste och minsann borde veta bättre. Pust. Med en djup suck lägger hon sig strax tillrätta i mitt knä och tycks finna sig i att vara besegrad. Och jag andas ut och hoppas på en halvtimmes lugn och ro.
Elva veckors Vi på skogsmullepromenad med nyfunnen grankotte.
På samma mullepromenad strax innan kottefyndet. Fina Vi.

Det går inte att komma undan längre nu. Det är november och mörkret är oundvikligt. Dagarna blir så korta och det är så mycket jag vill ska rymmas på de ljusa timmarna. Jag får ändra lite på sommarhalvårets rutiner och planera dagen så den räcker för rastning av alla hundar, lite basicträning och arbete. Jag har ju som tur är den förmånen att kunna lägga upp det lite som det passar och kunna få vara ute på dagarna. Milt och skönt är det fortfarande så motivationen till träning av hundrana är fortfarande på topp och i blomlådorna kämpar fortfarande glada millionbells i ljusa färger. Men de är verkligen på upphällningen och jag får nog inse att det är dags att höststäda lite bland sommarblommorna. Allt har sin tid.

  • Comments(1)//kopparhult1.kopparhult.se/#post945
« PreviousNext »