Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Ikväll är vi sena ...

NyheterPosted by kopparhult Thu, May 31, 2018 23:23:07

..kvällen har bestått av sista tillfället på en kurs med ett trevligt gäng, gräsklippning, kloklippning och hårklippning. Så inte förrän örst nu vi halv 11 tänder vi grillen och landar på altanen. I sällskap av en arme med små knott. Oönskade sådana. Det känns lite mysigt att få ta på sig en tröja och ta in svalkan som kom när solen dippade ner bakom träden. Livet är rikt. På åkern har grisflocken traskat förbi och jag ha sett årets, för mig, första råpdjurskid försöka hålla farten bakom sin mor över fältet.

Jag läser i vandringsbloggen som jag följer hur Angelica som lever sin dröm trots det ändå inte riktigt hittar balansen i livet. Den där eviga balansen som vi ständigt kämpar för att uppnå. För att få lagom mycket av allt, trivas och känna någon sorts frid. Och framförallt hinna leva. Jag läser om hur hon allt oftare känner av en huvudvärk som inte ger med sig trots sömn och tabletter och jag känner igen mig och lovar samtidigt mig själv för säkert tusende gången att aldrig hamna där igen. Men hur undviker man det ? Hur vet man när det är dags att dra i bromsen? Och varför ska det vara nödvändigt att hamna på 9,5 i skala av 10 för att inse att man måste bromsa eller ändra på något?
Man borde kunna lära av andras misstag men på något sätt verkar det som det måste självupplevas för att man ska kunna förstå. Där är jag nog nu, jag är mer medveten om problematiken och risken med att hamna i den berömda väggen. Jag tvekar mer än förut och kastar mig inte riktigt lika impulsivt in i nya saker. Nästan inte i alla fall. Kanske har jag blivit äldre och lite klokare, eller möjligen lite bränd. Eller bara förståndigare. Fast eftersom jag av någon outtalad anledning ofta drar likhetstecken mellan förståndig och tråkig så känns det alternativet inte så kul.
Kursavslutning en underbar kväll, den sista i maj.

Jag flyttar in för knotten blir alltför närgångna när mörkret kommer och jag fortsätter läsa i Vandringsbloggen. Hur kunde det bli sådär? Hon som lever sin dröm, vandrar på heltid, får massa frisk luft och uppmärksamhet och dessutom tjänar pengar.
Det är väl den där balansen igen. Det kan uppenbarligen bli för mycket även om man gör sådant man verkligen trivs med.
Vad gör man då när aha-känslan inte längre infinner sig och lyckoruset uteblir efter en större framgång?
Tar en paus förmodar jag, andas och reflekterar över sin situation och kanske gör en drastisk och nödvändig förändring. Imorgon och några dagar framöver ska vi ta en paus vare sig vi behöver det eller inte. En paus från vardagen. Vi ska träna för Oliver, påminnas om balansen hos våra hundar, oss själva och träningen och umgås med goda vänner. Det ska bli fint!
Jag fortsätter följa vandringsbloggen och hoppas på att Angelica hittar rätt och finner balansen och tid för återhämtning. Hon kanske borde skaffa en hund?





  • Comments(1)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1064

Mellan dröm och verklighet..

NyheterPosted by kopparhult Thu, May 31, 2018 16:51:34

Någonstans där emellan är vi i det närmaste hela tiden nu för tiden. Mellan dröm och verklighet. Magin fortsätter, efter en högsommardag med 30 grader i skuggan tar vi igen oss på altanen och äter lite gott från den nya grillen. Makalöst nog är det fortfarande 26 grader varmt klockan nio på kvällen. Jag tackar och tar emot. Värmen gör gott för både kropp och själv.
Det är tufft med träningen mitt på dagen men håller man sig där blåsten kommer åt och pausar i skuggan mellan varven så går det bra. Mycket vatten går det åt, både att dricka och att svalka sig i.
Heather med träningsgäst.

Jag har funderat lite över hundars olika mentalitet det senaste. Eller kanske mest hela tiden faktiskt. När man lever med hundar i flocken möts man varje dag av olika händelser och situationer där de olika hundarnas mentalitet visar sig. Om man dessutom tränar både egna och andras hundar är mentalitet ännu mer närvarande. Det intresserar mig och inspirerar mig att försöka förstå varje individs olika förutsättningar. Våra egna hundar som jag lever med 24 timmar per dygn känner jag ganska väl tycker jag. Tror jag i alla fall. Jag ser deras olika beteende, starka sidor och svaga sidor och jag kan också följa de styrkorna och svagheterna i träningen. Se när de dyker upp och förstå sambandet mellan beteenden i vardagen och svårigheter som uppkommer på träningen. När man ser andras hundar under en timmes träning eller på en kurs kan det vara lite klurigare. Jag ser ju hunden under kort tid och känner inte hunden i vardagen så det är svårt att se några kopplingar där. Därför blir jag förvånade över hur en del kan dra så snabba slutsatser av att ha träffat eller sett en hund vid något enstaka tillfälle. Hur kan man med vägledning av ett kortare möte skaffa sig en bestämd åsikt om en hunds brister eller förtjänster om duglighet som avelshund, jakthund eller tävlingshund. Visst ser man tendenser men det krävs flera träffar där tendenserna upprepas för att de ska vara något mer än just tendenser. Man borde nog inte vara så snabb med bestämda åsikter och de där slutsatserna.
Besökare på ingång.

Medan solen går ner och jag knappar på laptopen och funderar får vi besök. Något brunt kommer fram i skogskanten och rör sig snabbt och ryckigt över åkern. De blir snabbt dessutom fler. Åtta vuxna vildsvin och arton kultingar närmar sig slottet! En naturupplevelse igen och kul att se de lekande kultingarna. Men jag vet egentligen inte riktigt vad vi tycker om besöket. Vi bjuder inte på Gevalia direkt. Besök av en hel flock med vildsvin ligger inte på något sätt i linje med vår grönsaksodling om man säger så. Vi får se om det krävs ett elstaket eller möjligen en rejält stor frysbox..



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1063

Grilltider och nya ungar..

NyheterPosted by kopparhult Tue, May 29, 2018 21:41:27

Det blir grillat flera dagar i veckan nu. Det är fint med grillning och matlagning utomhus i sommarvärmen. Ungefär som i många andra hushåll så är det slottsherren som står för grillningen med jag fixar med tillbehören. Ärligt talat vet jag inte om jag någonsin hat grillat något mer en korv och en och annan hamburgare. Skulle möjligen vara en halloumiost eller två. Ofta med lite halvtaskigt resultat dessutom. Svart och torrt och så. Ibland är det väl bra att ha lite olika roller och slottsherren har helt klart rollen som grillmästare här. Det är vi nöjda med båda två, tror jag.
Den kolgrillen vi har har hängt med några år nu och har de två senaste säsongerna verkligen varit på upphällningen. Tills i söndags då den faktiskt tog slut. Uttjänt. Att vi väntat så länge med att skaffa en ny har delvis berott på att vi inte kunnat bestämma oss för gasol eller kol och möjligen för att vi har en tendens att bli lite bekväma och dra ut på saker in i det längsta. Nu var vi tydligen framme vid det längsta för idag kom slottsherren hem med en ny grill. En smart grill med både kol och gasol så alla kan bli nöjda. Tanken var en liten lätt invigning med en grillad korv till kvällsmat eller så. Jag tror vi lämnar den korven vid just en tanke. När lådan packades upp visade sig grillen vara i hundratals delar med en omgång skruv och brickor som slår IKEAs lådor med hästlängder. Slottsherren skruvar och skruvar och har vi tur kan vi nog grilla den där korven vid midnatt. På onsdag...
Förpackningen med alla skruvar till grillen, en bit in i monteringen..

Hundar tittar med ett visst mått av intresse på skruvandet på altanen men funderar nog mest på varför deras mat inte serverats än. Serveringspersonalen har kan hända glömt av den där bland alla skruvar och grilldelar men hundarnas förebrående ögon påminde snart. Nu skramlar det gott i skålarna ute hos hundarna och jag tittar på ungefär trettiofem skruv som fortfarande väntar på sin plats och tänker att det förmodligen aldrig mer hade blivit någon grillad korv om jag hade varit grillansvarig i slottet.
Delar av kaninflocken.

Lite fina naturupplevelser har vi fått i den ljumma sommarkvällen med. Våra egna kaninungar i olika färger är charmiga och så söta och fast vår tanke var att de skulle utveckla ett beteende likt vilda kaniner i sitt rejäla hägn så börjar de redan bli alldeles för tama. De kommer nu när man lockar på dem fast det inte ingick i planen men vi har inte riktigt kunnat låta bli. En hare skuttade förbi oss på promenaden och en ståtlig glada åt på det döda rådjuret som ligger ute på fältet sedan förra veckans olycka med slåttern. Äter glador döda djur? Jag känner mig hjälplöst okunnig om det och får nog ta till google för att få det bekräftat att det verkligen är en glada. Den finaste naturupplevelsen under kvällen blev ändå tranparet i mossen som kommit fram med två små duniga tranungar. Det är första gången vi sett ett lyckat resultat av deras häckning här. Hoppas, hoppas de klara sig undan från räv och annat.





  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1062

Idag är det lite annorlunda...

NyheterPosted by kopparhult Mon, May 28, 2018 15:24:50

..det regnar nämligen. För första gången i Maj. Ett alldeles ljummet strilande vårregn och jag har för ovanlighetens skull få ta på mig en långärmad tröja. Det var längesedan sist.
Regnet är efterlängtat och välbehövligt och jag är glad att det kom i en stilla form och inte som en kraftig åskskur. Risken med att regnet äntligen kom är bara att knott och mygg troligen kommer att kläckas i parti och minut och störa oss framöver. Alltid dessa baksidor.
Eftermiddagen har passat bra till en del innepyssel, pappersarbete och planering. Och muggmålning. Inspirerad av vår flocks söta kaninungar blev det inte bara annorlunda väder utan också lite annorlunda muggar idag.
En temugg från Rörstrand med kaninungar
Inspirerad av att måla kaniner så kom jag in på lite fler djur. Här ett får i möte med en hund.





  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1061

Och så lördagkväll...

NyheterPosted by kopparhult Sat, May 26, 2018 21:03:50
Barfotafötter på sandigt köksgolv. Det är priset man får betala när man står över städningen till förmån för uteaktiviteter. Ett ganska lågt pris tycker jag. Grus under fotsulorna går att tvätta bort innan man kryper ner i sängen.
"Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete" står det på skylten innanför vår dörr. Den kommer väl till pass nu och har ett viktigt budskap som passar mig som handen i handske.

Vi njuter igen, vi gör inget annat nu för tiden. Solen strålar, det är 24 grader på altanen, hundarna softar, grillen är tänd och sprider goda dofter över hungriga familjemedlemmar. Livet på en pinne! Jag vet att jag skrev om denna försommarmagin redan förra året men detta året är om möjligt ännu mer fantastiskt. Och det finaste med sommar redan i maj är allt faktiskt och otroligt nog fortfarande ligger framför oss. Hela den långa ljusa sommaren framför dörren så att säga. Just love it!

Idag träffade vi Inga-Lena och Leif på Lane loge medan övriga instruktörer till årets sommarcamp tävlade på Tullgarn game fair eller höll kurs. Vi fick en guaidad visning på markerna och anläggningen, såg ett gäng på svensexa starta upp sin femkamp och ett gammalt piano komma på plats på logen medan vi svalkade oss med en flaska mineralvatten. Det kändes bra! Markerna var fina och tillräckligt stora för att ge oss utrymme och utmaningar till årets alla grupper på sommarcampen. Till det har vi tillgång till ett fint ställe för vattenarbete en halvtimmes resväg från campen dit vi kan åka med grupperna olika dagar. Det kommer att bli bra det här tror vi. Åtminstone är känslan väldigt bra. Det känns så gästvänligt och välkomnande för oss och alla hundar på Lane Loge och det spelar en väldigt stor roll. Tack för det Annette! Sedan är det så klart jättekul med alla dessa deltagare från olika delar av Sverige och Norge som kommer att träffas på campen. För att inte tala om alla dessa fina hundar. Vi ser verkligen fram emot arrangemanget och längtar lite, lite till juli även om vi vill ta vara på resten av maj och juni först. Som ett litet ps kan tilläggas att Trond tillsammans med Peter och Per vann den prestigefyllda lagtävlingen på Tullgarn. Stort grattis till det!
Kvällsrastning på "golfgreenen" bakom huset, men vem är det som flyger ovanför Larsson huvud? En fasan?

En del träning för våra egna hundar har det blivit de senaste dagarna med. Korta pass i värmen för att orka med och hålla nivån på topp. Nu vet jag inte precis om korta pass alltid hjälper för att hålla nivån på topp. Ibland känns toppen och peaken ganska avlägsen hos en del av ekipagen. (Läs mig och Bäst.) Igår närmade vi oss toppen och idag föll vi ganska platt. I alla fall jag. Men jag är inte bitter...bara något lite besviken. På mig själv som drar för höga växlar. Vi tar igen det imorgon. Såklart! Dessutom är Bäst lyckligt ovetande om min lilla dipp och besvikelse. Eventuellt blev den lite tydligare för Thomas. Nåväl, imorgon är en ny dag med nya utmaningar. Och utmaningar är till för att övervinnas! Eller???



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1060

Tidig lördag morgon

NyheterPosted by kopparhult Sat, May 26, 2018 09:27:17

Jag går omkring och trivs, bakar en kaka till dagens picknick med dörren öppen ut i den svala sommarmorgonen och solen som lovar ännu en varm sommardag. Livet är fint. Jag tar en runda över den fuktiga gräsmattan och inspekterar de växande grönsaksodlingarna. Potatisen börjar kika upp i torkan nu. Värmen och torkan har blivit ett litet bekymmer och vattning är nödvändigt. För stunden är jag glad att de perennerna jag tänkt till den nya rabatten inte fanns i lager på handelsträdgården, det hade blivit ett väldigt bevattningsjobb med nysatta växter i den här värmen och torkan. Regn kommer väl tids nog så perennrabatten får stå tom tills dess.
Hundarna följer inspektionsrundan med stort intresse medan de följer Vi som är på väg i i höglöp med ännu större intresse. Med flera tikar i flocken blir det flera löp och ibland väldigt utspritt över året vilket såklart kräver lite extra pass.
Härliga sommar!

Snart ska picknickkorg och hundar packas in i bilen och vi ska ge oss iväg till markerna där vi ska ha sommarcampen i juli. Markenra ska inspekteras och planeras tillsammans med några av de andra instruktörerna inför flera dagars träning på campen. Det blir spännande och utmanande att anordna ett sommarläger med så många deltagare i olkika grupper och på olika nivåer. Lite ideer om kvällsaktiviteter finns det med. Vi får se var det hela landar. Trevliga dagar med hundträning och fin gemenskap satsar vi på.



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1059

Dagarna går..

NyheterPosted by kopparhult Thu, May 24, 2018 07:52:23

Slottets trädgård är skuggig på morgonen, berget, skogsdunge och de stora ekarna skuggar från nordost. För stunden är det bra för både oss och växtligheten då dagg fuktar den torra jorden och vi själva för välbehövlig svalka för återhämtning innan den riktigt värmen och solen strålar över oss. Aldrig tidigare har vi väl upplevt ett så stabilt högtryck över Sverige i Maj?

Utanför slottsträdgårdens gränser vilar åkrarna likt nyslagna golfgreener, den första grässlåtter är redan gjord. Som så mycket annat i samhället så går det numera väldigt fort även på landsbygden. Med proffsiga maskiner och modern teknik så var gräset på alla fälten slaget i tisdags och igår strängades det och kördes in med specialmaskin och självlastarvagnar. Många hektar proteinrikt grönt gräs var i hamn på två arbetsdagar. Två väldigt långa arbetsdagar för all del för i torsdagskväll somnade vi runt klockan elva till ljudet av slåttern utanför fönstret.
"Alla dessa dagar som kom och som gick. Inte visste jag att det var det som var livet.."

Vi har kommit att prata om det en hel del den senaste veckan, om hur fort det går. Om tiden och balansen. Balanserade hundar och balanserade människor. Hur hinner man med? Om hur man inte bara överlever utan faktiskt lever också. Nu när underbara maj äntligen är här och dessutom hänför oss mer än vanligt så är det för många svårare än vanligt att hinna med. Almanackan är fullbokad med jobb och mängder av roliga aktiviteter. Sådana aktiviteter som kändes vansinnigt roliga när de lanserades in i vintras men som nu blir för många hur roliga den än är. För när sommaren kommer vill man också hinna sitta ner och njuta av allt det vackra som finns runt en. Och ta det hela med lite ro. Hinna träna sina hundar, ta vara på kvällarna på uteplatsen, ta ett i kvällsdopp i sjön. Och fika både länge och ofta.

Vi har pratat om det och vi har pratat om välbalanserade hundar på kurstillfällen det senaste. Om balans och tajming. Om att det inte går att vara stressad och koncentrerad samtidigt. Därför måste vi se till att hundarna är i balans innan vi försöker oss på att lära dem nya saker, eller lära dem något överhuvudtaget.
En välbalanserad hund håller koncentrationen och tar in informationen.
Det är inte så alltid så enkelt att hitta den där balansen hos hunden men det blir garanterat ännu svårare att finna den om vi inte är i balans själva. Så det vore klokt att börja där. Sortera lite i almanackan, plocka bort det som inte är helt nödvändigt eller livsviktigt. Gå ner i arbetstid, tacka nej till några saker eller göra något annat konstruktivt. Andas. Få lite lediga luckor att njuta av sommarvädret och hitta balansen i sig själv och bli en bättre mer närvarande hundförare. För någonstans är det hela tiden där vi landar. I balansen och närvaron. En hundförare på ständigt språng ger väldigt sällan en välbalanserad hund.







  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1058

Odlarglädje...

NyheterPosted by kopparhult Tue, May 22, 2018 22:03:14

Det har varit mycket om vädret hittills i år. Och är fortfarande. Vädret har varit mycket år alla håll, mycket vinter, mycket kyla, mycket blåst och nu mycket sommar. Det enda det varit lite mindre av här är regn och vår.
SakletarMer

Sent omsider kommer fröer i jorden och perennrabatterna har rensats och fixats. Trots att fröerna sattes sent tycks vi få en tidig skörd. Tack vare sommarvärmen och många soltimmar troligen, och ett antal kannor med vatten. Det gror och spirar i alla pallkragarna och de första sallads och spenatbladen har redan plockats in. Vi äter ganska mycket sallad och gröna blad av olika sorter och det är fint att kunna gå ut i trädgårdslandet och hämta egenodlade obesprutade grönsaker som verkligen lever upp till begreppet närproducerat. Det känns roligt att det är så "inne" med odling nu och att allt fler prövar på att odla egna grönsaker och får känna glädjen av att se grönsakerna gro, växa och sedan skördas och ätas.
Välbefinnande i allra högsta grad!
Fast det blir inte tal om så mycket välbefinnande för den katt som planerar att göra om en av pallkragsodlingarna till kattlåda. Det kommer också att bli allt annat än välbefinnande med grönsaker odlade i kattskit så katten ligger risigt till om den inte snabbt ändrar sina planer. Fast som så ofta så är det väl ett tomt hot från min sida eftersom jag i grunden gillar katter och har svårt att verkställa hot. Men det vet ju inte katten. Jag tror förresten att jag anlitar pensionerade Larsson som förste kattvakt. Han kan ligga på gräsmattan och har span och jaga undan katten lite lagom när den kommer. Och äta upp kattskiten...
Märgärtor på gång, eller är det kanske sockerärtor?

Odlarglädje! Här är plocksallat av olika sorter och spenat på väg upp.




  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1057

När verkligheten överträffar fantasin..

NyheterPosted by kopparhult Fri, May 18, 2018 20:01:51

Åter en dag med strålande sol från klarblå himmel. Vädret i Maj i år är oslagbart och det tycks fortsätta ett tag till. Sommarsverige överträffar vilken flådig turistbroschyr som helst och vad ska man med Gran Canaria eller Monte Negro till när det svenska vädret visar sig från sin allra bästa sida. Fast lite svårplanerat är det förstås. Det svenska vädret är väl ganska känt för att vara minst sagt nyckfullt. Fast inte för stunden. Det är fredag hela veckan och semesterfeeling av hög rang som gäller just nu.
En spontanutflykt idag för lite inköp och en räksallad på slusscafeet i Trollhättan bland båtar och människor gav känsla av total avkoppling och ledigheten fast det egentligen är en helt vanlig arbetsdag. För de allra flesta. Och nu softar hundarna och jag på altanen medan vi studerar slottsherren som går hårt åt jorden med den nyvässade spaden för att anlägga ett litet land för sockermajs. Majsen är tänkt både för fasanerna och oss själva, jag undrar bara vem som hinner skörda först? Att se på medan slottsherren arbetar känns rätt okej. Jag undrar om inte lyxhustru skulle kunna bli min kommande titel?
Då kan jag förmodligen släppa sådant som städning med vilket skulle kännas skönt när det är så vackert väder. Inne trängs nämligen mängder av frömjöl med högar av bokföring på bordet och duschen kräver en rengöring i nivå med sanering. Men det kommer väl regniga dagar till sådant med vad det lider.
Solen sken över oss idag med.

Vi har varit på handelsträdgården med och jag har gjort slut på pengar och planterat. Som andra år så blir det många millionbells i olika färger, dubbla och enkla, pelargoner och rosenskära eftersom de är tacksamma, söta och tåliga. En ny favorit har jag i år med som jag missat att ta reda på vad den heter. Det blir en restaurering av en äldre perennrabatt i sommar också, en sådan där hopplöst ihopvuxen överfull rabatt med stora inslag av kirskål. Det var dags nu, att ta tag i den ordentligt. Nu ligger den där välgrävd och rensad och väntar på att fyllas. Och jag har en plan och en dröm. I mitten ska det bli en spalje av en bit armeringsnät och på var sin sida om spaljen ska det planteras en alpclematis och en klättreros med små doftande rosor. Runt dem ska det växa tätt med lavendel eller något annat i blått eller ljust lila. Skirt, väldoftande och lantlivsromantiskt.
Slussarna.

Igår kväll var det hundkurs igen, en ganska vanligt förekommande aktivitet på Kopparhult under veckorna. Denna gången unga hundar på fortsatt träning. I gruppen är det några av deltagarna som har sin första hund, eller första retriever. Det är något alldeles särskilt med det, med de ny upptäckterna, den obrutna marken och glädjen hos både hund och förare när övningarna fungerar. Det är också en viktigt påminnelse för oss som hållit på ett tag och ibland tappar bort oss i prestationskrav och slentrian.
Igår skulle labben Svea med matte pröva sin allra första närsöksövning. I alla fall på det sättet vi gjorde den. Det var fint att stå bredvid och se kommunikationen mellan förare och hund, hur Svea tog in uppgiften, uppmärksamt följde och inväntade mattens rörelser och kommandon, sökte, fann apporten och lämnade av. För min del blev det gåshud på armarna och ett ögonblick av total mindfulness. Ibland är hundträning och kommunikation mellan människor och djur bara så vackert!
Ny favoritblomma.







  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1056

Man kan inte låta bli att förundras

NyheterPosted by kopparhult Thu, May 17, 2018 08:39:12

..över naturens magi, varför vissa träningspass inte blir som man tänkt och över livet i största allmänhet. Det är väl just det där med att förundras som är det fina med det hela. Att bli tagen på sängen ibland och öppet inse att man alls har den kontroll man tror man har. Att få förundras och ryckas med i det som sker. Som med sommaren nu i maj till exempel, som snabbspolas framför oss medan vi förundrat ser på när det som var knoppar på morgonen står i full blom på eftermiddagen. Det går undan!
Nostalgi i köksfönstret

Det gör det med vattentemperaturen med. För fjorton dagar sedan hade vi en vattenträning då vi bekymrade oss över kylan och risken för vattensvans och annat. Det var 9 grader i vattnet och hundarna fick värmas med sökuppgifter på land och diverse övningar. Nu fjorton dagar senare var vattentemperaturen 22 grader i samma vik och både hundarna och jag fick en behaglig simtur och nu det handlade mer om att hålla sig i vattnet för att få svalka från solen och hettan på land. Är det konstigt att både hundar och förare blir tagna på sängen och smått förvirrade i värmen? Och förundrade.
En bild med härlig känsla

Kanske har värmen spelat i sista veckan. Eller så är det bara en tillfällighet. Men jag upplever det som att Bäst och jag haft det lite trassligt i träningen det senaste. Från att ha känts säker och trygg har Bäst plötsligt hamnat i någon sorts "markeringsflipp". Han tittar intensivt på mig och missar således det mesta som ska markeras. Och när man missar själva markeringarna så blir det inte så bra. Vad kom detta från? Jag tror jag placerar det på trötthetskontot och inte gör några större affär av det. Några dagars vila och på det sedan igen. Alltid ska man ha något att fundera på. Och förundras över. Tack och lov förmodligen.

"The only way to end a war quickly is to lose it" sa George Orwell en gång
Troligen har han helt rätt. Oavsett vad man menar för typ av krig. Och krig har väl sällan lett till något bra? De tål att tänkas på det där. Ibland kanske det bästa är att backa ett steg och avstå. Det är faktiskt inte så farligt att förlora eller att ge sig.
Tänk så många onödiga konflikter som startats i relationer mellan förare och hund till exempel. Till vilken nytta?
Eventuellt är det ännu bättre att välja sina krig med omsorg. Om man överhuvudtaget behöver några. Skickliga hundförare startar förmodligen inga krig, de läser hundarna rätt, tar tag i det som behövs och lägger det andra åt sidan till hunden, och föraren, är i rätt fas. Man kan faktiskt välja att ta ett steg tillbaka, att låta hunden mogna eller vila en stund och göra ett nytt försök vid ett senare tillfälle. Utan att det betyder att man gett upp.
Det är helt i sin ordning. Jag får påminna mig själv om det där emellanåt.





  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1055
« PreviousNext »