Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Vilken glädje!

NyheterPosted by kopparhult Thu, March 01, 2018 20:29:30

Några riktigt fina upptinade gräsänder "blev över" efter veckans inställda träningstillfällen så idag passade jag på att ta med hundarna och änderna ut för lite sökträning. Larsson och Bäst fick jobba i par och jag vet inte vem som var lyckligast av dem men lyckliga var de! Larsson var så glad att han upprepade gånger körde ner huvudet i viltkassen och skulle apportera de redan funna änderna en gång till. Bäst var sin vana trogen och sprang så fort benen bar och lite till genom sökområdet. Stundtals såg det närmast hysteriskt ut. Det var nog tur för honom att han hade god hjälp av vinden för i den hastigheten är det lätt gjort att man hamnar i gruppen hundar "fort och fel". Entusiasmen är det då inget fel på i alla fall och stundtals blev han så ivrig när han hamnade mellan två vittringar så han nästan trasslade in benen i varandra. Sina egna ben. Vilten kom in i alla fall, fort och prydligt men det står helt klart att jag måste tänka mig för hur jag förbereder Bäst och ser till att han är i rätt balans innan sökpassen. En hund som huvudlöst kör sök över kommungränsen på snabba ben men med obefintlig näsa är inget man önskar sig. Vi får fila lite på en åtgärdsplan så vi håller oss undan från det scenariot. Grundförutsättningarna finns där, lusten, glädjen och spontaniteten, resten kan vi jobba på. Efter söket gick vi glatt hem igen, Larsson med huvudet upprepade gånger i den blå kassen.
På promenaden idag lyckade vi hitta en fläck barmark i sol och lä. Det var fint!
Det var tydligen fler än vi som uppskattat barmarksfläckarna. Här har vildgrisarna varit framme och vänt upp och ner på marken.

Jag prövade Ever på kallvilt med. Innan har vi mest apporterat dummy och varma fasaner och jag tror inte hon har någon större erfarenhet med sig hemifrån vad det gäller kallt vilt eftersom de inte har några kallviltsprov i hennes hemland. Ett klassiskt motivationssök där hon fick sitta och se mig försvinna med den blå säcken mellan träden blev det. Letade gjorde hon, samlat och effektivt men anden hon fann tyckte hon först att någon annan kunde samla upp och lämnade den raskt för att leta vidare. Jag fick dra lite i bromsen och påminna henne om vad hon skulle göra, då tog hon anden i fjädrarna med framtänderna och kom in och lämnade av. Det lämnade en del övrigt att önska så jag rättade till greppet och avlämningen lite och släppte iväg henne igen. Resterande två änder greppade hon direkt mitt på och levererade i hög fart. Duktigt! Hon är så enkel med det, så enkel att få att förstå hur jag vill ha det. Jag visar en gång och hon gör. Troligen beror det på att hon är väldigt bra grundtränad av Oliver, och kanske är det en kombination av det och av hennes förmåga att inte jaga upp sig utan istället vara skarp och koncentrerad. Hon är ett bra exempel på en balanserad hund i de lägena och hon påminner mig rätt mycket om min goldentik Lykka.

Även om vintern hänger i så har ljuset kommit tillbaka rejält. Så ordentligt att slottsherren hinner ut en stund i kylan med hundarna han med. Så både Lyra och lilla Vi hann få pröva på andapportering i snön de med innan mörkret kom.





  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1004