Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Vad är det för fel på...

NyheterPosted by kopparhult Mon, March 12, 2018 20:11:47

..lite vanlig hederlig grundlydnad?

Inget fel alls om du frågar mig. Grundlydnad är både rolig, givande och framför allt nödvändig. Om man vill komma någon vart med vidare träning vill säga. Och det vill väl de allra flesta tänker jag. Grunden till allt är att grunden finns på plats. Den stabila grunden som man sedan bygger vidare på. Sten efter sten. Eller övning efter övning när det gäller hundträningen. Jag vet inte varför det är så men det är som om det slarvas en hel del med grunderna inom retrieverträningen, och spanielträningen med för den delen. Vad är det som gör eller får oss att tro att våra hundar kommer att lyssna på stopp och dirigeringsanvisningar på hundrameters håll när de inte kan ta ett "sittkvarkommando" på allvar och vänta medan vi kliver över ett dike till exempel? Eller vänta på lov att hoppa ur bilen. Eller som mannen på kurs på lite högre nivå som bad mig att inte använda tennisbollar på träningen för hans hund såg dem som leksaker och kunde inte sitta kvar om det fanns leksaker med på kursen.
Det håller inte riktigt.
(Men eftersom jag är en snäll och tillmötesgående människa så stoppade jag undan chuckiten och bollarna för den gången.)
Om vi inte kan få hundarna att förstå oss och utföra det vi vill när de är intill oss i en hyfsat lugn träningssituation eller i vardagen hur ska det då kunna fungera på långa håll i skarpa jaktsituationer?
Så jag vill slå ett slag för lite vanlig hederlig vardagslydnadsträning. Självklar och nödvändig vardagslydnadsträning som bygger relation och samarbete. Som ger en stabil grund att bygga vidare på. Lägg den grunden i vardagen och se till att få till en riktigt bra grundlydnad så kan du gå ut och bygga hur många roliga givande apporteringsövningar som helst sedan. Med framgång.
När det känns som att vara inuti ett paket med lättmjölk. Sikten var inte direkt bra under dagens labradorpromenad.

Nog om grundlydnad. I morse när jag vaknade var det plusgrader. Härliga varma plusgrader och tö. Bara tre till antalet men varje grad över nollan känns som ett stort framsteg och en liten seger. Småfåglarna har sjungit och duvorna har kuttrat.
Så gott!
Vackra lite vinterbleka tulpaner pryder köksön. Färgen passar så bra till snön och brytningen mellan vinter och vår. När det är barmark igen väljer jag troligen tulpaner med betydligt starkare färg. "Köridiketrosa" eller något liknande.

En tjock dimma har tryckt över åkrarna hela dagen och det är väl ett vårtecken så gott som något annat det med. Dimma som bildas när kyla och värme möts. En fin tanke och insikt för en som längtar efter värme. Jag funderar på om faktiskt inte vintern har satt sig lite på mitt humör nu. Snön och vintern har varit uppskattad men de senaste dagarna har måttet både rågats och runnit över. Min vanliga energi på morgonen har inte riktigt velat infinna sig och de hundratals ideer och visioner som brukar trängas i mina tankar har gått på sparlåga och istället ersatts av små bekymmer av allehanda slag. Det uppskattas inte. Men idag på förmiddagen tog vi bilen i dimman till Bärfendal utanför Dingle hundarna och jag och sinnet lättade en hel del i dimman. Mer och Lyra skulle ögonlysas och det blev också gjort, med bra resultat. Det vill säga inga tecken på förändringar eller ögonsjukdomar. Ett trevligt samtal med veterinären som strax skulle hämta hem sin nya labradorvalp blev det med. Det tillsammans med plusgraderna gjorde att jag genast kände att jag var tillbaka på banan igen och nya ideer och visioner kom flygande från alla håll. Back in business!
Ibland är det bra att komma ifrån väggarna hemma lite. Och vintern.





  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1014