Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Boven i dramat..

NyheterPosted by kopparhult Sat, March 17, 2018 19:40:58

Lördagkväll och pubhäng med flocken efter en rätt lång kursdag i det vackra vintervädret. Vem hade anat att vi när jag tillsammans med Charlotte i Ssrk västra bokade de här kurserna i höstas skulle ha 10 grader kallt och mängder med snö den 17 e mars? Vädret överraskar ständigt och jag funderar på varför vi aldrig tycks lära oss att det är så. Hur som helst så blev kursdagen riktigt lyckad trots kylan även om den sista halvtimmen på fälten i eftermiddags mer eller mindre fick tankarna att gå till en januaridag i Sibirien istället för en marsdag i Västsverige. Men vi slapp ju faktiskt både ösregn, hagelstorm och värmebölja. Bara en sådan sak.

Förmiddagens kurs ägnades åt teckenträning och signaler. Kroppsspråk och tydlighet. Att få hundarna att med små, tydliga medel förstå vad vi vill att de ska utföra. Jag tror denna typen av träningen är den som jag tycker är allra roligast. Samarbetet mellan hund och förare där båda anstränger sig till det yttersta för att förstå varandra. Det är obeskrivlig glädje när man ser en ung hund fundera, försöka och göra med önskan om att vara föraren till lags. En äldre hund med för den delen. Kanske är jag sentimental och lättrörd men de ögonblicken ger mig tårar i ögonvrån och kan var värda så mycket mer än 20 poäng på en workingtest station. För att göra en liknelse.
Samma sak åt andra hållet med såklart, att se en förare lugnt och konstruktivt försöka förmedla till sin hund vad och hur den ska göra. Utan att tappa humöret, höja rösten och korrigera i fel läge.
Det är fint!
Jag tänker också på hur viktig gruppdynamik kan vara i sådana lägen, att man tränar tillsammans med människor eller kanske för en instruktör där man kan vara avslappnad och lugn. Där man känner sig bekväm i situationen och kan luta sig något tillbaka och ta hundträningen för vad den är.
En rolig, givande och prestigelös hobby utan krav på prestation.
Eller är kanske det ett önsketänkande??
Vad det är som gör att det är blir så svårt att hålla undan prestige och prestation när vi tränar våra hundar vet jag inte riktigt. Och jag vet inte varför vi stundtals har så höga förväntningar på utförande och resultat. Vem eller vad är boven i dramat?
Det är ju trots allt hundar vi håller på med och vi är bara människor så vad kan man egentligen förvänta sig mer än att man gör sitt bästa?





  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1017