Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Tuesday afternoon..

NyheterPosted by kopparhult Tue, March 20, 2018 21:08:24

Det var ett glatt hundgäng som mötte mig när jag kom hem från jobbet idag. Som det brukar vara på tisdagar. Med stora förväntansfulla ögon och små glädjetjut välkomnade de mig. Lite i överkant kan man tycka men jag förmodar att jag ska vara glad för det bemötandet och för att de inte väljer att gå och lägga sig när de ser mig. Det måste ju ändå tyda på att de känner någon sorts positiv gemenskap med mig?
Det är nog bra med glada hundar även om det ibland känns det lite som med småbarn, att "de är som sötast när de sover"..

Jag har funderat på det ibland. På hundar som inte ser glada ut när de kommer ur bilen för en träning eller så. Som står där helt passiva med svansen hängande och ser lite lagom uttråkade ut. Vad är det de visar egentligen? Är de verkligen uttråkade eller är de bara väldigt välbalanserade?
I somras berättade en professionell hundtränare för mig att han ser fenomenet allt oftare när han är runt om i Europa och håller kurs. Hundar som ger ett likgiltigt intryck när de tas ut för träning. Hans känsla var att många hundar faktiskt är övertränade, de har så att säga gått en bit in i väggen. De skjutsas runt på allehanda träningar och kurser veckorna igenom för att dessemellan tränas ett par timmar hemma varje dag. För att förarna vill prestera och nå resultat. Och för att arbetande hundar SKA aktiveras. Ofta har dessa förare bara möjlighet att ha en hund så all träning blir koncentrerad på just den hunden. Ett drömläge kan det låta som för sådana som jag som har en hel flock att träna och ständigt lite dåligt samvete för att tiden inte riktigt räcker till. Fast allt har ju sina baksidor. Han berättade också att första tecknet för utbrändhet hos hundarna brukar vara att de slår av på farten på väg in med apporten, och att de blir "mekaniska" i det självständiga arbetet.
Och så var det det där med likgiltigheten när de kommer ur bilen för träning. En tydlig varningssignal på att något inte står riktigt rätt till.
Utbränd hund?

Just det behöver inte jag oroa mig för när det gäller våra hundar i alla fall. Det är svårt att hinna bränna ut någon hund med så många hundar att träna.Tvärtom. Här studsas det åt alla håll första minuterna när de inser att vi ska iväg på träning eller så. Ystra, lyckliga hundar som stundtals nästan har i kull både mig och mitt humör. Jag låter dem hållas en kort stund, med de utbrända likgiltiga hundarna i färskt minne, så samlar vi ihop oss när glädjeyttringarna dämpat sig något. Innan mitt humör kokar över.
Idag var de, precis som de brukar på tisdagar, lite galnare än vanligt. Det var som att jag hade med mig laddade dynamitkubbar ut på fältet och jag kunde nästan se hur det fräste i stubintråden på gänget. Lite mer "will to explode" än "will to please" om man säger så.
Fina gänget firar in vårens ankomst.

Livet är allt bra härligt tyckte hundarna, och jag med, och vårdagjämning med sol och snö satt som en smäck. Som traditionen bjuder på tisdagar så blev det också ett smågodissök nere i mossen för hundarna medan jag solade näsan i vårsolen en stund innan vi gick hem igen under betydligt lugnare former.
Och ingen exploderade idag heller.















  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1021