Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Det är som alltid...

NyheterPosted by kopparhult Fri, March 23, 2018 20:39:51

..i slutet av veckan dyker den obligatoriska fredagkvällen upp. Traditionsenligt och tryggt. Konstigt nog hänger den där särskilda känslan av fredagkväll kvar även hos mig fast jag egentligen aldrig haft ett arbete med måndag till fredags tider utan mest jobbat på helger. Men känslan finns där ändå. Det fina med att ha jobbat mycket helger är att jag har samma goa känsla på måndagar då jag brukat ha ledig dag. Den känslan sitter också kvar trots att det är många år sedan jag hade fria måndagar. Med rätt mentala inställning kan man lura sig själv med mycket,och fredagsfeeling två dagar i veckan säger vill ingen nej till?
Lakrits med dottern Tova som bor här ett tag medan husse och matte spenderar lite tid på betydligt varmare breddgrader. Vilket inte låter helt fel.

Så nu sitter jag här i clubfåtöljen vid datorn med fredagsfeeling igen, med First Aid Kit i högtalarna. Jag har snöat in lite på dem även om jag kanske borde lyssna på Thåströms senaste som är både prisad och lovordad. Dessutom var Thåström och Imperiet en av mina stora ungdomsidoler. "Fred" sjöngs och spelades på alla håll då och Thåström är verkligen "one of a kind". Och om jag inte minns fel hade jag "Imperiet" inskrivet med spritpenna på mina trasiga jeans. Det var så vi gjorde då, innan alla tatueringsmöjligheter kom. För stunden är jag lite glad och tacksam för det för jag är inte alldeles säker på att jag hade uppskattat att ha "Imperiet" permanent tatuerat på låret idag.
Mina två gula, Heather och Bäst.

Jag trotsade snön och vintern lite extra igår och tog mina två gula på en stunds uppskattad träning. Jag gick där med de gula vid min sida och kastade ut några dummys i olika områden och kikade ner på de två som gick tätt intill mig. Det kändes bra att möta deras blickar och bra att tänka på att det är de två som tillsammans med mig ska utgöra kärnan för kommande apporteringsuppdrag och retrieverprov. Vi trivs rätt gott med varandra. Med varandras fel, brister och tillkortakommanden. Och jag tänker och hoppas på att vi ska finna en stabilitet i detta. Att just de här två gula ska få vara friska och hela och kunna få finnas som mina tränings och arbetskompisar många år framöver. Att jag ska slippa förändringar och drastiska beslut för nu vill jag inte ha fler sådana. Jag vill att de hundarna jag har nu ska få bli gamla där intill mig, jag vill slippa att behöva avbryta deras träning och liv någonstans mitt i.
Är det för mycket begärt?
Det är det nog förmodligen för det som sker det sker oavsett vad vi önskar. Men med en del tur så ska det väl gå!









  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1023