Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Mitt i prick..

NyheterPosted by kopparhult Sat, March 31, 2018 20:41:01

Så kom solen. Stor, gul och strålande har den värmt oss nerkylda vintertrötta de senaste dagarna. Och det är som alltid på våren. Alldeles, alldeles underbart. I år prickade solen dessutom mitt i prick. Bullseye!
Vilken förmån att får ha den lysande över oss just under påskhelgen. Det är nog många brunbrända människor, uppvärmda och fyllda med energi som slappnar av till lite god mat såhär på påskaftons kväll.
Det är fantastiskt vad lite sol och vår kan göra med människors humör och känslor, och så mycket enklare allt känns med lite solljus.
Utan möjligen att putsa fönster.
Det är ungefär det enda jag kan tänka mig som blir besvärligare av solsken.

Lite sämre med att sätta pilen i bullseye och pricka mitt i var den magsjuka som drabbat några av våra hundar. Väldigt olägligt kom den faktiskt. Såpass att vi inte kunde vara med och träna tillsammans på den planerade träningshelgen. Istället fick vi vara sociala med vännerna fast utan hundar. Vilket i och för sig var riktigt trevligt det med. Men i alla fall.
Och vad är väl en bal på slottet! Om inte alldeles, alldeles underbar.....
Vi blir alla lite slöa av vårsolen.

Lite annat har det blivit istället. Markeringsträning här hemma för de hundar som varit i form. Lite ringrostiga har de dammats av och övats på vad man kan kalla klassiska b-provs dubbelmarkeringar. Hundarna är väl inte så ringrostiga i övriga träningsområden men just markeringar med någon annan som kastar apporterna är en bristvara under de mörka vintermånaderna då all hundträning måste ske före klockan tre på eftermiddagarna för att hundarna överhuvudtaget ska kunna se och markera. Och då har slottsherren inte kommit från jobbet än så kastarhjälp finns inte att tillgå särskilt ofta. Men nu när ljuset är tillbaka ser det annorlunda ut. Träningspass och promenader har betydligt många fler timmar att fördelas över och hur det är när dagarna mörknar klockan tre har vi lyckligtvis redan förträngt.

Det sista i bokslutet har avklarats med och deklarationen har skickats in. Tack syster! Samma lättnad varje år. Och samma glädje över välbefinnandet i det egna företagandet och över att tjäna "sina egna" pengar. Och samma konstaterande att mycket av det man drar in försvinner i skatt men samtidigt samma tacksamhet och ödmjukhet av att leva i ett land med fri sjukvård, skola och andra samhällsförmåner som vi ofta tar för givet.
Det är något som är bra att öva sig på. Att känna tacksamhet inför sådant som kan kännas självklart men som samtidigt är nära på ouppnåeligt för människor på andra ställen.
Koden för lycka ska var att påminna sig om att känna tacksamhet för fyra saker varje dag och att hjälpa någon annan några timmar varje vecka. Jag tror det stämmer. Det känns dessutom betydligt mer genomförbart än att vinna tio miljoner på lotto.
Vi trivs med att ha en golden i flocken igen. Ränderna går aldrig ur. Jag undrar om lilla Vi liksom Vinna kommer att komma på det här med att ta var på livets goda och njuta. även om bädden är i minsta laget.

Några fler som kommit tillbaka med ljuset är hjortarna. Eller förmodligen kom de mer tillbaka med barmarken. Var de har varit de senaste månaderna vet jag inte, vi har bara mött några av dem sporadiskt på promenaderna. Men nu är de här i igen, i stora hjordar. Vi räknade till trettio djur i en grupp igår. De går här på fälten utanför slottet och betar i det torra barmarksgräset. Lilla Vi har varit allmänt upprörd över besökarna och försökt att göra sitt bästa för att skrämma iväg dem. Det har inte gått särskilt bra och räddast har helt klart Lilla Vi varit själv där hon stått i hundgården med raggen som ett kvastskaft lagom till påsk. Hon kommer att lära sig hon med. Lära sig att dovhjortsflockar är ett naturligt och hyfsat välkommet inslag i vår slottsmiljö. Och att de har kommit för att stanna oavsett hennes åsikter om det. Andra har kor och får, somliga trafik och bilar medan vi har hjortar och vildgrisar.
Del ur en av Cohens texter.

I högtalarna ikväll sjunger Leonard Cohen. Denna man som med sin dova stämma och magiskt poetiska texter som också träffar mitt i prick. Rakt i hjärtat. Och det finns så mycket att lyssna på och ta in. Hans musik passar särskilt bra in till påskhelgen men död, tystnad, pånyttfödelse och makalös glädje.
Precis som vintern när den går över till vår och livet kommer tillbaka.
Samma mirakel varje år.















  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1029