Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Lite onödigt spännande..

NyheterPosted by kopparhult Sat, July 07, 2018 20:44:16

Nu hänger vi på altanen tillsammans med flocken till goda dofter från grillen. Vi sitter här med utsikt över fälten och fasanhägnet. De små fasanerna växer och verkar fortsatt trivas. Rovfågeln har hållit sig undan, så långt vi sett i alla fall och vi planerar redan för nästa års fågelprojekt. Hur och vad vi ska plantera, var vi ska så i fröblandningar lämpade för fältfågel och vilka buskar och växter vi ska plantera. Det är roligt att planera! En ordentlig skiss över området ska vi göra med och rita in växterna och alla planerna. Helst före våren 2019...

Morgonens promenad bjöd på lite onödig spänning. Precis det vi pratade om med grannen igår kväll, att det hittills aldrig hänt, hände på promenaden i morse. Hundarna och jag gick en sväng upp i skogen och hamnade plötsligt bland små, kanske tre veckor gamla vildsvinskultingar. Det tog en stund innan jag såg vad det var för djur dessutom. Det rasslade till strax intill stigen där vi gick och jag såg något litet kila iväg. Först trodde jag det var en hare eller möjligen ett litet kid så jag bad hundarna stanna medan jag kikade efter vad det var. Jag hade faktiskt inte en tanke just då på att det kunde vara en smågris. Det var det, och de var dessutom flera. Suggan såg jag inte till men vi vände tvärt på klacken och sprang tillbaka samma väg vi kom. Alla utom labrador Larsson som nyfiket stod kvar och tittade på griskultingen. Pensionärshundar! Som tur var kom han strax efter utan suggan i flåsande i hasorna. Vi sprang fort och ganska långt innan vi saktade ner och hämtade andan. Idiotiskt såklart att försöka springa ifrån en vildsvinsmamma men för stunden hade jag inget bättre alternativ och vi hade nog lite tur att hon inte upptäckte oss innan vi hann undan. Ett tag framöver gör vi nog bäst i att undvika den stigen, grishyddan är väl troligen i närheten och det sista jag vill är att hamna mellan kultingarna och mamman. Vildgrisarna börjar faktiskt bli ett allt större bekymmer här nu tycker jag. De är så många och blir hela tiden fler. På hemvägen mötte vi en betydligt fredligare dovhjortsfamilj. En rätt stor hjort, en hjort med pinnar, två små ljusa kalvar och en hind. Sällan jag sett dem tillsammans i sådana familjekonstellationer men fint var det.
Det är vackert nere vid krondiket nu.

Något bad med simtur blev det aldrig idag. Något hände med vädret, det blev betydligt svalare och krävde något så ovanligt som både långbyxor och tröja. Istället blev det en stunds träning på de nyslagna fälten för några av hundarna. En riktigt fin träning hade vi. Bara det att jag emellanåt ställer lite väl höga krav både på mig och mina hundar(läs Bäst i det här fallet) vilken slottsherren lite försiktigt påminde mig om vilket in sin tur direkt ledde till att jag försatte mig i försvarsställning med taggarna utåt. Så förbannat dumt egentligen. Fast man är väl bara människa förstås. Men faktum är att det inte duger med den undanflykten heller längre. Som bara människa borde jag lära av mina misstag och bli BÄTTRE på att hantera liknande situationer de gångerna de sker och inte tvärtom. Jag ska börja öva på det imorgon när jag vaknar efter en god natts sömn.



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1080