Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Jaha...

NyheterPosted by kopparhult Fri, August 10, 2018 21:18:34

..vädret har slagit om och det rejält. Från medelhavsklimat till något som i det närmaste liknar en höststorm med svalare temperatur och en del regnstänk. Regnet är efterlängtat. Det behövs och är nödvändigt och jag kan acceptera det. Den kraftiga blåsten känns inte lika nödvändig där den piskar regnet i sidled så det torkar upp innan det når den törstande marken. Jag har sagt att det blir bra med regn när det kommer, och med svalare temperaturer. Det passar så mycket bättre för hundträning och annat. Nu kom det och efter en halv dag med det nya vädret är jag klar. Jag vill ha tillbaka värme och sol. Jag är inte färdig med sommaren denna gången heller! Det hjälper inte att vi haft rekordlång tid med rekordhöga temperaturer, jag och min kropp vill ha mer. Mer av värme och mer av sol. Som alla andra sensomrar så gör sig Tove Janssons dikt påmind "Skynda dig älskade, skynda att älska, snart är den blommande sommaren slut"

Mycket annat tar slut med, inte bara sommaren. Jag läser en repris om förluster och slut i "medelåldersbloggarenreturns". Förlusten av en hund i detta fallet. Hon skriver några fina ord som griper mig rakt i hjärtat och ger mig lite hastig andnöd. "Hon somnar in med familjen samlad runt sig. Jag stryker hennes mjuka bruna öron och tackar för alla åren, alla skogsmilen, alla timmar hon legat hoprullad bakom mina knän i soffan när jag inte kunde gå ordentligt. En märkvärdigt fin hund. Tänk att vi fick den allra bästa och att de är så många de där allra bästa, en till oss var bara vi öppnar våra hjärtan. Samvetet gnager om jag varit förbiseende och hon lidit. Jag skjuter undan tanken så den inte tar plats för tacksamheten över att vi fått låna henne under sju år"
Ibland kommer livet riktigt nära, eller mer döden kanske, och det märkliga är att vi på något sätt först blir riktigt närvarande i dödens sällskap. Då livet blir på riktigt så att säga.
Det finns alla anledning att ta var på dagarna och de nära relationerna både med nära hundar och nära människor. Jag tänkte lite extra på det nu i kväll efter eftermiddagens träning tillsammans med två vänner, slottsherren och hundar. Min gule Bäst var inte i närheten av bäst. Efter ganska mycket tillrättaläggande och blås i visselpipan i inledningen av träningen varvade han upp en del och blev hjärntrött och ofokuserad samtidigt som han fortsatte försöka göra sitt yttersta för att göra det jag önskade. En svår kombination. Jag kände besvikelsen komma smygande men försökte att inte visa honom vad jag kände utan istället hjälpa honom igenom klurigheterna. Han är ju trots allt en hund. Min hund. Hyfsat nöjda med träningen trots allt avrundade vi med en kiss på en buske och ett dopp i krondiket. Jag avstod i och för sig både kissen och doppet. Hemma igen stoppade jag om Bäst i hundgården och sorterade sedan mina tankar och övertygade mig om att våra microtragedier i träningspasset var just microtragedier och inget annat. Man får ju lov att försöka hålla lite distans till vad man håller på med.

Jag tänker att det ska bli en del träning det närmaste. Helst utan microtragedier. Förnuftig och bra träning där jag ska lyfta min hund. Vi ska ju ha ett par veckors oplanerad semester slottsherren och jag, som passar för hundträning. Bara tanken skrämmer mig faktiskt en del. Inte på hundträningen eller slottsherren men på det andra. Jag är inte bra varken på semester eller oplanerat och känner rastlösheten komma smygande av bara tanken. Men jag ska försöka öva de här två veckorna. Öva på att ta dagen som den kommer, träna hundarna och ha lite långtråkigt. Hjälp...

Jag lägrar mig i slänten:
raklång på marken,
blickar jag upp mot himlen.
Lättjan övermannar mig;
produktiv passivitet fyller mig.
Bara vara.
Bara vila.
Alldeles oansvarig.






  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1098