Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Jag ska bli äldre och de ska bli gamla..

NyheterPosted by kopparhult Thu, August 16, 2018 20:59:07
..för det är så det fungerar med ett liv tillsammans med hundarna. Ett hundliv är kort i förhållande till ett mänskligt. Jag filosoferade lite över det på stenen i skogen idag och tänkte på att jag hoppas och önskar att de hundarna jag har nu får bli gamla och hänga med länge till, samtidigt som jag önskar att jag själv inte blir äldre.
På väg hem efter träning

Som ett led i att försöka få hundarna att leva länge och hålla dem friska skulle två av dem till djurkliniken idag för lite olika hälsochecker eftersom jag anat en del avvikande i deras hälsa det senaste. Inga kraftiga symtom men tillräckliga för att jag ska märka att något är galet och då är det bäst att förekomma. Prover är nu tagna, hundarna genomgångna och tester inskickade och jag åkte hem med ett djupt hål i plånboken. Nära tiotusen kronor kostade besöket! Jag var nära att trilla av pallen när jag hörde summan som då ändå var EFTER att försäkringsbolaget ersatt det de ersätter. Och då kommer ytterligare ett par besök vara nödvändiga. Vi får sannerligen se till att hålla oss friska i fortsättningen om vi ska kunna undvika en mindre konkurs.

Vi grillar ikväll, för att mildra irritationen över hålet i plånboken och för att vi får nu när de släppt grillförbudet. Augustikvällen är skön även om den är både blåsig och mulen. Det är en särskild känsla i Augusti med doft av nytröskade sädesfält och ljudet av brummande spannmålstorkar i bakgrunden. Det är nyårsafton ikväll med. För alla som sysslar med jakt. Tre skott har gått medan vi suttit här på altanen och spanat ut över fälten och en annan råbock och kron har nog fått sätta livet till. På grillen ligger delar av en olycklig köpegris och ett paket med nypotatis och lök från egna odlingar. Det får bli ändring på det där med olyckliga köpegrisar på slottet nu. Jag har spanat in ett ett hägn med en lycklig rosa gris idag och tänkt att det är nog inte omöjligt. Det skulle nog kunna bli en lycklig fläckig gris eller två i en hage på slottet med. Ihop med några glada frigående höns. Jag har sett ett utmärkt litet hönshus, klart med isolering och värme,, sittpinne och rede. Ett sådant tror jag det får bli. Men jag är lite rädd för att bli bunden av någon konstig anledning. För när jag tänker efter är vi redan bundna. Bundna av kursföretag, fasaner, hundar och viljan och önskan om att få arbeta hemifrån. Så några höns gör egentligen inte någon skillnad om jag är realistisk.
Bäst ser till att jag sköter kasten rätt när Vi ska markera.

Vi har har känt oss lite låsta i sommar. På grund av fasanerna och rapphönsen som krävt grundlig passning i torkan. Vi är fortsatt nya inom området och inte riktigt klara över hur allt ska skötas. Det tar både tid och energi. Men sådant är det väl allt som oftast när prövar och lär sig nya saker. Det tar tid innan man blir bekväm och får trygghet i det man gör. Det tar tid att få erfarenhet och rutin. Vissa dagar grinar vi nästan över förlorade fasaner, fasaner och rapphöns som springer åt fel håll och besvärande rovdjur. Andra dagar myser vi tillsammans och drar på munnen samtidigt båda två när vi ser fasanerna jaga insekter nedanför altanen eller träa högt upp i ekarna bakom slottet i skymningen. Det är är livet tänker vi då. Livet på landsbygden tillsammans med en flock jakthundar och ett gäng fåglar och kaniner. Livet vi valt!












  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1102