Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Går det utför?

NyheterPosted by kopparhult Tue, August 21, 2018 20:52:13

Jag sitter på altanen igen och suger åt mig det sista av solljuset för idag, och kanske för i sommar, i sällskap av de tre förrymda kaninerna. Sommaren är på upphällningen nu och jag kämpar emot. Jag vill fortsatt ha mer trots att en väldigt roligt tid med jakter och fina höstdagar står för dörren. Till min lycka ser det faktiskt ut som att vi får ännu två sommardagar med bortåt tjugofem grader. Jag jublar och njuter och packar in lite mer sommarkläder i bobilen till morgonens utflykt. Det blir en tur till Skåne igen och träning i sockerbetor. Nyttigt och utmanande och väldigt kul. Eller inte. Förra årets betträning var inte särskilt kul för min och Bästs del då Bäst skenade runt i betorna helt bortkopplad från visselsignaler och styrbarhet. Men det var då det. I morgon tar vi nya tag och försöker se till att förra årets episod inte upprepar sig. Det skulle kännas lite förargligt om det händer faktiskt. Men nu är det ju hundar vi håller på med så möjligen får jag kalkylera med ett eventuellt upprepande och tänka igenom en plan ifall det sker. En nödlösning ifall Bäst skenar. Och kanske någon väldigt bra ursäkt eller bortförklaring att ta till så det känns lite bättre. Nåväl, vad är väl en bal på slottet eller en fis i rymden i det stora hela. Jag får som vanligt försöka ta det för vad det är. Utan bortförklaringar.
Men för säkerhets skull förberedde vi oss lite ikväll med en liten uppvärmings walkup i den numera frodiga rödklövern. Lite fotgående, några markeringar i grönskan utan referens och så. Efter det avslutade lilla träningspasset funderade vi lite över varför vi inte gör sådana träningspass lite mer frekvent?

Lite musik rullar i bakgrunden medan jag sitter här. Jag gillar musik. Rätt musik. Rätt musik till rätt sinnesstämning. Musik som lägger sig som bomull runt känslorna och får mig i rätt "flow". Ikväll är det Phosphorenscent som står för det. Song for Zula är fortfarande favoritlåten men det finns många fler att tycka om på albumen. Låtarna och sångarens röst gör sig så bra till solnedgången, doften från grillen och den annalkande hösten. Heather gör mig sällskap på altanen och håller koll på kaninrymlingarna. De är väldigt lockande tycker hon men hon håller sig i skinnet. Hon har tryck den damen och en stor aptit på vilt så jag vet att med minsta lilla kommando eller tillåtelse skulle kaninjakten vara ett faktum och jag tror faktiskt att hon skulle gå ut som segrare trots att kaniner är väldigt snabba. Det kan komma väl till pass på jakterna och då särskilt vid skadskjutningar men jag får se till att göra allt jag har i min makt för att träna henne rätt och hålla i den fina lydnaden hon har så att hennes goda egenskaper kommer till nytta. Det är något jag verkligen ser fram emot, både att träna henna och att ta henne med på jakt.

En kväll för ett par dagar sedan hälsade jag på barnbarnen. Det känns så märkligt och overkligt med barnbarn men så är det. Flera stycken har jag dessutom. Små barn är ungefär som hundar, de är för stunden och rakt på och saknar filter som vi vuxna ofta skaffat oss. En av treochetthalvtåringarna tittade tyst och begrundande på mig ett tag innan han efter en stund sa "du är gammal du". Vad svarar man på det? Ett tack kändes lite malplacerat. Förmodligen har han ju alldeles rätt, ur hans mått mätt, men själv tycker jag fortfarande att jag precis gick ut nionde klass...



  • Comments(1)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1106