Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Prioriteringar och val..

NyheterPosted by kopparhult Thu, August 30, 2018 21:41:55
Det lyser något som liknar galenskap ur de blonda hundarnas ögon när vi ger oss iväg på förmiddagens promenad. Troligen har de räknat ut att jag har bollar och dummy med eftersom jag hängt på mig pickingup västen. De studsar fram längs grusvägen med ystra bakbenshopp och smått hysteriskt viftande svansar. Det är skönt ute och alldeles tyst och stilla så som det är när sensommar går över i höst. Vi är på gott humör alla tre och jag känner starkt att vi ska bli bäst. Världsbäst!
Ska man bli bäst så räcker det med att man bara är lite, lite bättre än alla andra. Och det borde väl inte vara omöjligt? Frågan är väl snarare inom vilket område? Bäst på att njuta av dagen och studsa hysteriskt på grusvägar kanske?
Förvånansvärt lugna blonda galenpannor.

Vi studsade vidare till dammen nere i mossen. Nötskrikan larmade högljutt som nötskrikor gör om hösten när vi närmade oss dammen och Heather hittade ett smarrigt halvruttet ben som hon bar med sig. Här har vi tränat en hel del i sommar när solen stekt och termometern skjutit höjden och gjort all annan träning ogenomförbar. Vi har byggt på en rak linje i den ganska smala passagen utan att gå upp på land. Simma långt, rakt och målmedvetet. I början med vita stora dummy i förlängningen med mörka små och störningar. Och nu hela linjen förbi den lilla ön, utan att kliva upp på den med mörka små dummy som mål. Innan vintern är här tror jag vi har trygghet i linjen över hela dammens längd. Det är planen i alla fall och den känns rimlig och genomförbar.
Dammen med den smala passagen där ön skymtar längst bort, och fina lingon och odon i strandkanten.

De blonda fick varsin linje, och en störning att simma förbi. De löste uppgiften fint helt utan tillrättaläggande så det lämnade inte så mycket övrigt att önska. Men så har vi ju byggt upp också, över tid. När det lilla träningspasset var klart och alla dummy bärgade sprang Heather tillbaka en bit på stigen och hämtade det goda benet hon lagt ifrån sig där när hon förstod att det var dummyträning på gång. En vettig och bra prioritering tycker jag och ett val den första retriever jag hade för sådär tjugo år sedan aldrig skulle gjort frivilligt. Hon hade valt benet alla dagar i veckan framför några tygpåsar. En väldigt fin hund på sitt sätt men långt ifrån så apporteringsmotiverad som jag. Efter dammen lämnade vi benet i skogen och tog en sväng ut på fälten och slängde några bollar i den försommargröna vallen att användas för linjeskick och några höger och vänsterslag. När de blonda fått sitt träningspass var det cockrarnas tur. En stunds sökträning i det invittrade området från gårdagens bprovsträning med kallvilt och en tur lite längre in i mossen. Vi samlade upp en del snitslar och band jag haft för märkning av dirigeringspunkter och annat vid träningar med. Av någon anledning blir de gärna kvarlämnade och bortglömda och även om det är pappersband som vittrar sönder efter ett tag så ser det lite ledsamt och nedskräpat ut i den fina skogsterrängen. Snitslarna hamnade i tryggt förvar i soptunnan när vi kom tillbaka hem och efter några timmar tillsammans med hundarna kände jag mig laddad och klar för dagens kursstart med en av grupperna som tränar för öppenklass.
..och så lite cockerglädje.






  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1111