Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Lilla Sur

NyheterPosted by kopparhult Thu, November 15, 2018 21:27:31
Jag har ett favoritbageri. Det ligger någonstans i Göteborg, eller kanske var det i Mölndal? Oavsett var det ligger så har jag aldrig varit där, än mindre ätit något av deras bröd eller bakverk. Ändå är det mitt favoritbageri. Det heter "Lilla Sur". Redan namnet gör att man inte kan göra annat än att älska det. När man sedan läser om bageriet och bagarnas visioner med sitt livsverk, för det är just ett livsverk det är, så är åtminstone jag både fängslad och fast. Ett bageri där varje bulle bakas med känsla och kärlek för miljön, hantverket och människorna, där ägarna följde sitt hjärta och satsade allt på ett kort, gjorde sin dröm till sitt arbete, samtidigt som de formar sin vardag till något betydelsefullt i det lilla. Visst får de slita hårt, säkert hårdare än de någonsin kunnat ana, men ändå. Vilken känsla!

Jag har inget bageri, inte nu längre, men jag har fortsatt en dröm. En dröm om att forma min vardag efter det jag brinner för. Hundar, jakt och odling bland annat. Det är hårt arbete det med och det gör sig inte av sig självt. Lika lite som bagerier driver sig själva i ett romantiskt skimmer medan ägaren har all tid i världen till att servera kaffe och småprata med kunderna.
Men när jobbet är ens hobby och en självvald livsstil så har man väl inte längre något jobb att gå till? En väldigt skön känsla. Eller så kan det kanske vara så att man kanske inte längre har någon hobby? Riktigt så har jag inte tänkt förut, så den känslan får jag nog fundera lite över.

Hobby eller jobb eller vad det nu är så har jag tränat egna hundar idag tillsammans med en god vän. Varsin omgång med mina två gula och kompisens två svarta. Raka skick i klurig terräng och en del störningsmarkeringar. Och hålla området. Och så denna ständigt återkommande påminnelsen om att det måste tränas ÄNNU MER. Somliga säger, och de har säkerligen rätt, att en del hundar föds med ett naturligt hållande av området. Att de hundarna lugnt samlar sig, sänker kroppen och dammsuger marken. Bäst är inte en av dem. Han har istället utrustats med märkligt snabba ben. När han inte riktigt orkar hålla koncentrationen så springer han. Om jag tillåter. Så här i november ser jag effekten av höstens "springresultat" på jakterna och han tar till benen så fort han får chansen. Och det blir inte direkt bättre av att jag är följsam och låter honom ta initativet. Vi får backa igen, köra basicövningar där näsan startar före benen och repetera många gånger tills han är på banan igen, eller rättare sagt i området. Det är tur att både han och jag tycker det är så kul att träna. Linjerna däremot var starka och utan tvekan i den knöliga terrängen så där har det gått åt helt rätt håll. Men så var det det där områdessöket då.





  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1159