Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Jag fryser om dina händer. När du ler blir jag varm av dig

NyheterPosted by kopparhult Fri, November 16, 2018 18:45:22
Med tanke på gårdagens inlägg så har vi har en "Lilla Sur" här hemma med, aka Lyra. Hon ligger på andra trappsteget upp till övervåningen och demonstrerar all världens orättvisor när hon blänger på oss och lilla Flow ute i köket. Bortglömd och utvisad i hennes värld. Tillfälligt förpassad till resten av den fyrbenta flocken där hon hör hemma, i min värld. Troligen en bra bit under hennes värdighet enligt hennes egen uppfattning. På rätt plats enligt mig.

Flow och jag utkämpar en oviss kamp om clubfåtöljen för stunden. Eller så oviss är den inte för jag vet att jag kommer att sluta som segrare, men något segdragen. Valpen vill upp i mitt knä och fåtöljen, jag vill ha den i bädden på golvet. Envis som få är hon lilla Flow men jag stålsätter mig och ger inte efter. Det är enklare att ta kampen med en tioveckors valp än en sju månaders unghund. Det är bara lite jobbigt just för stunden. Eller mycket. Och så är hon ju så söt. Det är så lätt att ge efter men nu bli det inte så.
Och där lade hon sig tillrätta i bädden vid mina fötter. Skönt!

Ikväll väljer slottsherren musik i puben och jag headbangar och skriver nu till Girls, girls, girls med Mötley Crue. Inte så dumt det heller. Riktigt bra faktiskt. Vi brukar fundera på vilka låtar som passar till våra hundar, om man någon gång skulle filma dem i arbete och lägga till en låt för effektens skull. Bästs låt är helt klart "Kickstart my heart" med Mötley crue. Det är precis hans tempo, full fart på gränsen till galet och hysteriskt. Jag tror låten kommer att passa lilla Flow med för jag anar redan hennes intensitet. Särskilt när hon får vittring på något vilt. Idag har vi haft fram fruset men upptinat vilt av olika slag för b-provsträning med en grupp och den lilla valpen ökade flera steg i intensitet när hon kände viltvittring och blev rent upprörd när jag behövde ta henne där ifrån. Jag lär få att göra framöver skulle jag tro. Med att hålla i tyglarna på den lilla. Plötsligt är jag ganska nöjd med att hon är liten och söt och det dröjer ännu ett tag innan vi ska träna på allvar tillsammans. Här måste verkligen byggas en hållbar relation först. Ett av de första stegen mot den tog vi nu ikväll med kampen om clubfåtöljen. Ett-noll till mig. Eller till och med tio-noll kanske.

November har visat sig från sin allra bästa sida idag. Milt och skönt med strålande sol. Om november är såhär så har jag inga problem med flera novembermånader varje år. Men det lär väl bli ändring på det, redan nästa vecka spås kallare väder med frostnätter. Jag fryser av bara tanken. Det får mig också att tänka på en dikt som jag tycker mycket om, av Bo Bergman
"Jag fryser om dina händer
När du ler blir jag varm av dig"

Inledningen är så. En vacker kärleksförklaring. Det är fint att älskas av någon, och att älska någon.
Att känna kärlek till en hund eller annat djur och får detsamma tillbaka är inte fel det heller. Det är värdefullt. Jag minns när jag hade mina små shetlandsponnies och många undrade vad jag skulle ha de små hästarna till. "Jag ska tycka om dem" blev mitt svar. Min kloka morfar och mentor, som för övrigt inte frågade vad jag skulle ha ponnierna till, sa att det räcker långt och är ett skäl nog. Som jag saknar min kloka, trygga morfar och mormor. Men eftersom döden är en naturlig och oundviklig del av livet får jag numera acceptera att jag bara kan prata med dem i tanken och att svaren inte alltid blir så tydliga som tidigare. Men de finns där någonstans.
"Or I may simply be a single drop of rain..
But I will remain"
Från "The Highway Man" med Jonny Cash med flera.







  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post1160