Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Fler spontanapportörer..

NyheterPosted by kopparhult Tue, October 17, 2017 20:30:43

..hon är inte riktigt i klass med Poker och de stora grabbarna än lilla Vi, men så väldigt långt efter är hon inte.
I eftermiddags tog Vi och jag en liten mullepromenad i skogsdelen av trädgården och vips så hade Vi den lilla svarta kaninungen i munnen! Det var i överkant av vad jag klarade av att få ordning på. Tacka vet jag vuxna tränade hundar med befästa kommandon och skolade avlämningar. En nio veckors goldenvalp har inget av det och en treveckors kaninunge har inte så där väldigt mycket att sätta emot en glad och spontan goldenvalp. Med ett fast grepp om kaninunge letade Vi febrilt efter ett ställe att gömma undan fyndet, jag försökte lika febrilt få fatt i henne och kaninungen innan det hela gick helt överstyr. Som väl var så var jag snabbare än valpen och jag lyckades rädda situationen och kaninungen med en varken pedagogisk eller genomtänkt första avlämning av vilt. I det här fallet blev det mer ett rejält tag i nackskinnet och urmontering av kaninungen ur Vis mun. Lilla Vi verkade lika glad för det, fast lite snopen att hon inte fick behålla kaninen. Ett fint mjukt grepp hade hon så den lilla kaninen klarade sig utan synliga skador. Frågan är bara om han överlever chocken? Han fick vila i en låda med varma filtar en stund innan Thomas släppte tillbaka honom ner i bohålan. Vi får tro att det går bra. Imorgon får det bli en översyn av kaninhägnet så inte den lille lyckas ta sig ut fler gånger.
Världens charmigaste goldenvalp, lilla Vi.

I övrigt är lilla Vi precis så som Thomas och jag snabbt blev påminda om att en golden valp är. Livlig, påhittig och livlig igen, och så alldeles underbar. Det blir inte mycket rast och ro när hon är vaken. Vig som en katt är hon med och klättrar obesvärat på soffans ryggstöd eller springer upp och ner i trappan till övervåningen. Och nu minns jag varför vi tidigare haft grind i trappan. Det tycks vara sådant som är absolut nödvändigt med en goldenvalp i huset.
Lilla Vi är verkligen en kontrast till Svart som var senaste valpen i slottet. Svart sov sig igenom sina första månader här, antingen i mitt knä eller bakom mig i fåtöljen vid datorn eller någon annanstans i närheten. Och vi drog lite på munnen åt den "trötta" valpen. Med Vi är det något annat. Hon är överallt utom i knät och mer på tangentbordet än i fåtöljen och trött vet jag inte om hon vet vad det är. Det vet däremot jag. Om vi ska dra på munnen nu så får det bli åt hennes tokiga upptåg. Fast det vet jag inte om jag orkar för tillfället. Som tur är så blir även små goldenvalpar trötta efter ett tag, mot sin vilja troligen, så nu har hon slocknat i soffan tillsammans med husse.Och jag ska passa på att ta igen mig lite jag med innan hon vaknar igen.



  • Comments(2)//kopparhult1.kopparhult.se/#post939