Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Novembergrått...

NyheterPosted by kopparhult Fri, November 03, 2017 20:19:14

..disigt och småregnigt men med tunna solstrålar som trotsar molnen och letar sig fram bland träden. Alla färger i naturen går i enhetlig färgskala i grått, brunt, grönt och gult. Det är vilsamt för ögonen med den bruna nyplöjda jorden som stämmer väl överens till himlens gråtoner och aldrig har väl rosa och turkos känts så fel. Leonard Cohens dova stämma i högtalarna så här på fredag kväll förstärker höstens känsla av enhetlig skala, vila och ro. Tid till eftertanke.
En vacker morgonpromenad i November där de bleka solstrålarna lyser igenom och naturens magi blir tydlig.

Det är lite märkligt hur lättpåverkade vi är av naturens färger och årstidernas växlingar. Eller så är det helt naturligt och genomtänkt alltihop. Om man bara ger sig tid att ta in och känna efter så passar det grå och bruna och lugna alldeles utmärkt nu. Det är dags för nedvarvning och vila. När ljuset vänder tillbaka i januari är det lika omöjligt att förstå hur man kunde vilja ha mörkbruna gardiner och beige duk på bordet som att man inte uppskattade turkos och rosa på hösten. Plötsligt vill man ha färgglada primulor, gräsgröna plädar i soffan och gardiner med skära tulpaner.
Allt har sin tid.
Så även i hundträning. Var sak har sin tid och det är ingen brådska. Skynda långsamt och låt dig inte påverkas av alla facebook inlägg med superduktiga unghundar som springer 150 meter på memories eller är med på jakt från sex månaders ålder och uppför sig. Känner du stressen och otåligheten komma smygande så avsluta ditt facebookkonto och gå in i garderoben med hunden. Sedan kan du kliva ut igen när grunderna sitter och du tränat långsamt och fint utan stress av andras resultat.
Jag vet inte varför vi är så påverkningsbara men det är vi. Åtminstone jag. Jag intalar mig att jag inte ska påverkas men det gör jag. Vips är jag ute och prövar någon övning jag sett någon duktig hund göra på facebook för att se om jag och min hund klarar det med.
Varför?
Jag vet verkligen inte varför.
Jag får väl skylla på att jag är lättpåverkad och faller för trycket. Vilket tryck det nu är för jag har ingen här om pressar mig och trycker på. Det är bara jag själv som sätter kraven och ribban.
När jag tänker lite till så tänker jag att det kanske finns en bra sida av det med. En sida som gör att jag vill framåt i träningen, som gör att jag höjer ribban och ställer lite högre krav på min egen träning. Det kanske inte alltid är helt fel det heller. Ingenting är så enkelt att det är antingen svart eller vitt eller rätt eller fel. Det mesta går i gråskala, som hösten, och det är svårt att veta vad som är rätt för varje hund och förare. Det jag däremot vet är att var och en har ansvar för sin egen träning, och att det är upp till var och en att låta sig påverkas eller inte av andras träning och resultat. Och om det är svårt att inte låta sig påverkas på ett negativt sätt så är det bättre att inte utsätta sig och hunden för situationer där det kan uppstå. Har inget gått fel så behöver man ju inte heller längre fram lägga tid på att rätta till felen.
Möjligen är det kanske är bra att göra en riskanalys innan man låter sig påverkas?
En husse och hans hund språkar i bästa samförstånd.
I det här fallet 11 veckors goldenvalpen Vi och Thomas. Det är här magin ligger, i relationen och förståelsen mellan hund och förare. Långt från 150 meters linjetag på facebook...






  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post946