Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Pubkväll i slottet..

NyheterPosted by kopparhult Fri, November 10, 2017 19:09:22

...Totta Näslund och Josefine Nilsson sjunger duett i "Koster klippor" i bakgrunden och en en hel hög hundar ligger runt mina fötter. Märkligt nog får Svart fortfarande plats bakom mig i clubfåtöljen.
Varken Totta eller Josefine finns längre kvar i livet. Det ger mig ännu en påminnelse om att man ska leva medan man kan. Hundarna lever desto mer, särskilt goldenvalpen, helt ovetande om framtiden, döden och andra otäckheter. Jag tänker att de har det bra på det sättet hundarna, det är nuet som gäller och inget annat. Var dag har nog av sin egen plåga och lite till. Tänk om vi kunde lära oss det. Att inte oroa oss i förväg för saker vi inte ens vet om de kommer att hända. Jag försöker tänka så med spanielprovet jag ska starta på om söndag, att det inte är någon ide att oroa sig för saker eller situationer som kan uppstå eftersom jag inte ens vet om de kommer att uppstå. Den nya parollen måste bli "ta skiten när den kommer, om den kommer", för hur ska man annars orka med?
Min bruna Mer ska också starta på spanielprov på söndag. Tillsammans med mig, förhoppningsvis. Skillnaden är att han inte vet om det. Så han oroar sig såklart inte för det heller eftersom han inte vet. Dessutom är han en hund och kan inte i förväg räkna ut och ha ett konsekvenstänk. Så skönt tänker jag och önskar en kort stund att jag också var en hund.
Gula och röda retrievers är som gjorda för hösten och dess färger. Bäst bland hassel och eklöv i hasselunden i ekdungen efter avslutat träningspass.

Det är trångt runt mina fötter nu, alla hundar har kommit till ro, även goldenvalpen, och den icke provmedvetna spanieln. Jag funderar lite på att gå ut till köket och fixa lite mat men beslutar mig snabbt för att det är bekvämast att sitta kvar och njuta av lugnet runt mina fötter. Har jag tur är det någon annan som tar sig till köket och fixar maten medan jag sitter här och njuter av stillheten i puben med Mauro Scocco i högtalarna. Förmodligen är det att önska för mycket och jag njuter för övrigt inte så mycket av Mauros låtar så det gör inget och "någon" är dessutom upptagen av andra viktiga saker. Så jag lyfter på rumpan och går. Strax.

Jag är extra glad för Heather- Ever idag som ligger intrasslad i mina ben på golvet. Glad för att hon anpassat sig så bra hos oss, för att hon är en så supertrevlig hund och rolig att träna. Och för att hon efter tilltaget igår då hon bet sönder ännu en elkabel som satt i eluttaget på husgaveln fortfarande är i livet och inte sönderbränd. Ve och fasa så det kunde ha slutat! Tack och lov för jordfelsbrytare. Vi tycker att vi har hundsäkrat vårt slotts hunddelar då vi inte har några eluttag i golvnivå men det räcker uppenbarligen inte. Inte med Heather-Ever i flocken i alla fall. Nu tvingas vi tänka utanför boxen lite till. och det ska väl vara nyttigt säjs det?
Allra finaste Mer, han som satte spaniel på kartan för mig och fick mig, eller oss, fast. Hur klarar man sig utan en cocker???

Idag har vi haft en fin grupp här på sopplunch och träning. I den ordningen. En bra dag blev det. Vi förberedde oss för nästa kurstillfälle som ska ske på praktiskt jakt. Roughshooting på fasan över spaniel. Vi är mycket glada över att kunna erbjuda den här kursen med introduktion på praktiskt jakt, tack Kalle för den möjligheten. Dessutom på en jaktform som vi tycker är den allra roligaste och försvarbar på alla sätt. Det småskaliga. Visst kostar det en hel del att köpa en jaktdag och få det som man vill men det är kan det absolut vara värt. Vi hoppas att detta ska slå väl ut så vi kan få en uppföljning och fortsätta samarbetet nästa år. Träningen och förberedelserna idag gick hur som helst bra och vi blir ett gott gäng som åker på jakt tillsammans i december.
Mer fick agera spaniel på träningen, något som han såklart gör riktigt bra spaniel som han är. Jag imponeras av hans tålmodighet och gnista och att han orkar jobba länge, länge utan att få någon viltkontakt eller stöt. Dessutom ser han helt oberörd ut när jag stoppar honom för att pausa eller ha någon liten diskussion med deltagarna en stund, han tycks ha en alldeles utmärkt grundkondition den brune, inte minsta flåsning eller andhämtning syns till. Det är annat än matte det som har svårt bara att prata och gå i normal promenadtakt samtidigt...











  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post948