Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Baklänges och upp och ner...

NyheterPosted by kopparhult Thu, December 21, 2017 20:11:51

..trots morgonrutiner och goda vanor så dyker de där baklängesmorgnarna upp ibland. De där då det mesta går på tvären och inget känns särskilt samarbetsvilligt. För många klarnar det och vänds rätt efter en stor kopp kaffe, fast jag föredrar te för min del. Hur som helst så brukat det mesta rätta till sig. Det gjorde det idag med, i takt med att solen dök upp bakom trädtopparna. En fin dag med sol och barmark blev det även om det fortsatte att gå lite grann på tvären även under förmiddagen. Utvecklingssamtalen med hundarna kändes både många och långa och den riktigt inspirationen till träning uteblev även om vi tragglade på. Kanske var det helt enkelt jag som var lite baklänges idag? Fast det sitter långt in att erkänna det. För egentligen borde jag vara extra glad idag då vi firar ljusets återkomst. Hurra! Idag kl 17.28 inträffade vintersolståndet och nu går vi mot ljusare tider. Bara en sådan sak är värt att skåla för. Och den bruna mjuka, glada cockern är värd en skål den med. För vem kan vara baklänges med en sådan livsnjutare och clown i familjen?
En av alla våra fina morgonpromenader.

Jag tog ett kort på lilla Vi på eftermiddagen idag. Där hon ligger i husses knä. Jag funderar på allvar om det verkligen är en golden vi köpt eller möjligen en liten känguru? Ni ser själva på bilden. Dessutom är hon alldeles utomordentligt bra på jämfota hopp. Studs studs rakt upp och ner igen, hon når säkert en bra bit över en meters gränsen. Någon sorts kängurugen måste finnas, alternativt har fodertillverkaren drygat ut hundfodret hon äter med återvunna studsbollar. Oavsett är hon söt och glad, oförarglig och omtyckt.
Vi, valpen med kängurugener :-)

Bäst har slagit på stort och blivit pappa lagom till jul med. Hela 10 ungar i första kullen tillsammans med Charlie hos Karin på kennel Streamlights. En fin blandning av gult och svart och hanar och tikar. Under julhelgen är det dags igen, då ska hans andra kull födas. Fina, mjuka, livliga snälla Bäst som gör sitt bästa för att vara mig till lags när vi tränar tillsammans. Bättre tränings och jaktkompis kan man inte tänka sig. Fast perfekt är han inte såklart, lika lite som någon annan hund. Han har sin svagheter precis som alla andra hundar och jag har mina brister precis som de allra flesta andra hundförare. Jag skräms lite ibland, eller drar i alla fall öronen åt mig när jag ser fina annonser med planerade kullar efter föräldradjur helt utan brister och med mängder av fantastiska egenskaper. Lite sorgligt blir det nästan också, och tråkigt. För hur ska vi kunna föra avelsarbete framåt om vi redan har de perfekta hundarna i föräldradjuren? För mer än perfekt går det väl inte att få det????









  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post966