Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Flitens lampa lyser...

NyheterPosted by kopparhult Wed, January 24, 2018 19:32:52

..och kreativiteten flödar.
Så har det varit här idag då jag klippt och fixat med mönster och ulltyger till kommande kollektion med ulltäcken. Dessvärre flödade även snuvan vilket inte var lika kul. En förkylning är väl alltid opassande även om den passade rätt bra när jag skulle jobba inomhus. Om nu förkylningar överhuvudtaget kan passa in. Snuva eller inte så ligger nu de uppklippta täcken fint nedpackade och ska snart forslas vidare för sömnad för att sedan komma tillbaka, pressas och få ett fint pappersomslag runt om. Färgerna på vadmalen den här gången är mörkt chokladbrun, svartgrå, mörk olivgrön och en riktigt djup mörkröd. Riktigt snygga färger som kommer att passa många hundar. Den mörkröda tänker jag blir särskilt snygg till svarta hundar. Kanske inte direkt några ljusa vårfärger men det är en tanke bakom det med. Ljusa vårfärger ser lätt smutsiga och lite solkiga ut eftersom man inte bör tvätta ullen i "onödan" så väljer vi bort de ljusa färgerna som uppmanar till fler tvättar.

Det är så roligt med den här kreativa delen, att få klura och fundera, räkna ut och förbättra. Vi har gjort lite små ändringar och justeringar av täckena den här gången med, förbättringar hoppas jag såklart. Det är en ständigt pågående utveckling med täcken och annat och alldeles knasigt roligt och vi har mycket spännande på gång.
Mer och Vi.

Det har sina fördelar med att jobba hemifrån, raster och rejäla pauser för hundpromenader kan tas när det är uppehåll i regnandet eller när helst det passar en bäst. Idag lyckade jag pricka in några förmiddagstimmar utan regn och en eftermiddagstimme med regn tillsammans med hundarna. Lakrits hittade en rutten grisklöv på promenaden som han glatt kom med. Han ville inte släppa den heller, inte utan en ordentlig avlämning så jag fick offra en vante för att ta tag i klöven och säga tack. Den var såpass rutten att pälsen som var kvar på benet föll isär och stanken var hemsk. Nästan så hemsk så jag lämnade kvar min vante i skogen. Men bara nästan för jag blev lite för snål för att kassera den och jag tänker att den kanske är återanvändningsbar efter ett varv eller två i tvättmaskinen. På nästa promenad och träningsrunda med cockrarna och lilla Vi lyckades Mer med konststycket att vrida runt sitt öra runt några slygrenar. Han sökte i en ungskog strax intill mig när han plötslig blev väldigt intensiv och sedan skrek till, och sedan skrek ännu mer. Allra först trodde jag han hade sprungit in i ett vildsvin, sedan någon gammal fälla eller en taggtråd. Jag hann tänka väldigt många tankar på de fem metrarna fram till honom innan jag kunde konstatera att han satt fast med örat. Så det kan bli! Den lilla spanieln måste på några få sekunder lyckats snurra ett antal varv runt den tunna björk och granslyn och örat satt vridet som i ett skruvstäd. Inte konstigt att det gjorde ont och inte var det lätt att få loss örat heller. Till slut så lyckade jag och Mer kom loss med örat i behåll och kunde fortsätta söka. Jag borde verkligen ha en kniv eller en avbitartång eller liknande med mig när jag är ute, särskilt med cockrarna. Sist var det Lyra som fastnade med kinden i en taggtråd...





  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post984