Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Historiens vingslag...

NyheterPosted by kopparhult Sat, February 17, 2018 19:11:26

..eller något åt det hållet kände vi av på dagens långa promenad labradorerna och jag. Rättare sagt jag kände det, jag tror inte hundarna är medvetna om det historiska och inte heller att de reflekterar nämnvärt över det. Det gör däremot jag.
Vi bor i ett vackert landskap. Västsvensk landsbygd med gårdar och hus utspridda i lagom grupper med bra avstånd emellan. Skog, bruten mark och stora fält som flyter ihop till en vacker och tilltalande helhet. Idag var det lite extra fint när solen var framme, snön gnistrade och det var alldeles vindstilla. Som på så många andra ställen på landsbygden så finns det också en del övergivna hus och gårdar runt oss. Övergivna för att arv inte har klarats upp, släktingar inte har kommit överens eller för att gårdarna har köpts upp för markens skull av dem som redan äger mycket mark och inte är så noga med flera hus att ta hand om. Hur det är med just den här gården känner jag inte till men huset har stått övergivet många år och nu är nog loppet kört. Det kommer att falla som ett korthus om en inte alltför lång framtid är jag rädd. Jag känner inte dem som bott i huset och jag vet inte dess historia men jag kan se att det varit ett vackert, rejält och ståtligt hus och det har säkert funnits människor som värnat om det och tagit väl hand om huset förr. Jag vet också att en svensk storfilm har spelats in här för ett antal år sedan. Så nog har huset haft en storhetstid även det är svårt att tro när man ser det nu.
Två gårdar till i samma område står också tomma nu och husen är i stort behov av hjälp. Jag hoppas att de inte möter samma öde som det här huset utan att någon kommer och tar hand om dem och rustar upp dem innan det är försent.
Här poserar labradorerna framför det vackra men nedgångna huset helt omedvetna om historiens vingslag. Men poserar snyggt framför huset gör de.

Hundarna bryr sig inte nämnvärt som sagt, de blir inte sorgsna av ett nedgånget hus lika lite som de blir sorgsna över att konstatera att torskryggen man vi med omsorg till lördagens middag har packats i Kina. Det blev däremot jag. Sorgsen och arg! Torsken var fiskad på rätt sätt i rätt hav men när jag läste det finstilta på förpackningen när jag kom hem så framgick det att torsken var packad i Kina. I Kina! Jag blir alldeles matt. Hur man än vänder sig och försöker så har man rumpan bak. Vi får nog fiska själva i fortsättningen eller handla direkt av fiskhandlaren. Alla dessa val och ställningstagande...

På eftermiddagen varv det Mers tur. Vi tog oss en träningsrunda i markerna, glömde sorgsna hus, felbehandlade fisktransporter och annat elände och njöt istället av solen, snön och lite sökträning. Mer är som den cocker han är, positiv, glad och full med roliga upptåg. Och så lycklig för så lite. En charmör, glädjespridare och förebild. Med långa lurviga öron och "tofflor" på fötterna. Goaste cockerhund!

  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post997