Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Let it snow, let i snow, let it snow...

NyheterPosted by kopparhult Sun, December 17, 2017 20:51:30

Vilken vacker tredje adventssöndag! Vitt, rent och vackert med sol och gnistrande snö och kallt. En sådan där riktigt fin vinterdag som vi har alltför sällan här i västsverige. Kanske lite i kallaste laget för förmiddagens träningsgrupp men vi slapp i alla fall lera.
"Valpar" på fortsättningskurs i vinterväder

Det har varit en bra helg. Mer och Lyra har fått rolig och nyttig träning med bössa och överraskningsmarkeringar. Bäst och Ever har fortsatt jobba på långa linjer, många gånger till samma ställe. Dummisarna har stått givakt i grupper i snön likt en invasion av hattifnattar i mumindalen och hundarna har sprungit långt, snabbt, och rakt och utan att fundera mer på än att göra just det. Och jag är nöjd. Lakrits och Larsson har tränat med sin helglediga husse. Lilla Vi behärskar nu hundluckan helt och fullt och springer som en jojjo ut och in. Några privatträningar och ett par kurstillfällen har det blivit och så har vi spenderat vår del av våra pengar och vår tid och gynnat den smått hysteriska julhandeln. Vilket faktiskt gick förvånansvärt lugnt och bra till.
Vi har ätit julbord med! Ett julbord helt i min smak. Ett laxjulbord. Massor av härligt goda julrätter gjorda av lax istället för kött. Precis som på andra julbord så fanns det hur många rätter som helst och jag blev alldeles för mätt för fort. Men gott var det.
Ikväll har vi haft lite julstuga här hemma och slagit in alla julklappar vi fixat under helgen så nu är de redo att läggas undre granen när den kommer på plats. Hundarna hängde i puben under tiden och övervakade julklappsinslagningen och blev vittne till när jag fick en smärre chock när jag insåg att jag betalat 175 kr för en, i och för sig lyxig, choklad jag köpt i tron om att den kostade en tredje del av priset. Smått irriterad letade jag snabbt upp kvittot för att kunna visa för butiken att de minsann slagit in fel och lurat mig på en hel del pengar samtidigt som det grämde mig att det skulle kosta mig lika mycket i bensinpengar för att åka tillbaka och rätta till felet i butiken som jag skulle få tillbaka för chokladen. För säkerhets skull letade jag upp varan och butiken på nätet med för att verkligen ha koll. Där fick jag ge mig. Priset stämde! Den galet dyra chokladen kostade verkligen 175 kr. Och det lär ju knappast vara öppetköp på choklad...Nu är den dyraste chokladen jag någonsin köpt inslagen och klar och jag får hoppas att mottagaren av julklappen uppskattar den och att den är så god som priset antyder.
Julstuga med pubhäng






  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post964

Nedräkningen har börjat...

NyheterPosted by kopparhult Fri, December 15, 2017 18:37:48

..och julhelgen närmar sig med stormsteg. Inga tomtar en men vi fuskar lite redan ikväll och kör en Jansson med julköttbullar till. I puben svänger det gott av Home free och julsånger. Acapella bandet Home Free från USA är något alldeles extra. Tack Trond för tipset! Allra bäst är de om man lyssnar på dem via youtube och kopplar upp på tvn så man ser dem samtidigt. Slottsherren står för tekniken och uppkopplingen här så det lyckas. Annars hade jag fått nöja mig med, i bästa fall, Spotify ut i högtalarna.
Medan musiken flödar funderar jag på om jag ska fuska lite till och ge mig på att griljera julskinkan med. Men jag bestämmer mig för att skinkan får lov vänta ännu några dagar. Egentligen skulle den vänta i evigt. Efter att sett det mycket samhällsnyttiga och uppväckande programmet om kött och köttproduktion med Henrik Schyffert på tv igår kväll känns lusten att äta skinka, hur svenskuppfödd den än, är inte trevlig alls. Rent av osmaklig faktiskt.
Jag kan inte säga att det egentligen var något nytt men det var ett bryskt uppvaknande, IGEN, och en påminnelse om hur galet det går till för att vi ska kunna köpa BILLIGT kött i butikerna. Jag tänker som Schyffert sa ,"ska man äta kött så får man ta konsekvenserna". Man måste vara beredd att ta konsekvenserna och ta ställning. Som vanligt finns det inga bekväma genvägar.
Ett ödetorp i vinterskrud.

Så nu tittar jag på den icke kravgodkända men svenska julskinkan jag köpt BILLIGT och tänker att det blir den sista i vårt hem. För det här duger inte! Antingen får vi skaffa egen hemmagris att sköta om och följa ända in i döden och slakten eller så får vi betala mer och köpa kött från djur där uppfödning och slakt har gått försvarbart till. Enligt våra mått mätt. Blir det för dyrt så får vi helt enkelt avstå och äta grönsaker och bönor istället.
Hundarna är som vanligt obekymrade över hur och var deras mat kommer ifrån där de ligger på golvet i puben och lite förstrött tuggar på sina fredagstuggben. (helt utan animaliska produkter såklart efter gårdagens uppvaknande).
Lilla Vi är så söt där hon somnat tätt intill stora, trygga Larsson. Igår var hon lite dålig lilla Vi, hon hade stoppat i sig något elände och hade ont i magen. Nästan hela dagen låg hon i sin clubfåtölj på fårskinnsfällen och sov. Det var väldigt lugnt och skönt måste jag säga. Fast istället smög det sig in en liten känsla av oro när hon var så märkbart lugn. Det är konstigt att man aldrig kan vara helt nöjd. Som tur var piggnade hon till frampå dagen och idag är hon helt sig själv igen. Och jag konstaterade att jag föredrar en livlig valp och ingen oro. Lilla Lyra var väldigt söt en stund i går med. På eftermiddagen. Thomas jobbade längre och var ett par timmar senare hem än vanligt En halvtimme efter vanlig "kommahemtid" gick Lyra ut i hallen och ställde sig med framtassarna på fönsterbrädan och kikade ut. Och där stod hon sen och väntade. Med mitt mänskliga tänkande vill jag gärna tro att hon faktiskt kan klockan och har koll på tiden men förmodligen har hon mer koll på rutinerna runt middagslagningen och ordningarna vi har innan husse kommer hem från jobbet. Men vad hon än kan eller tror så är det i alla fall väldigt gulligt. I övrigt är det ganska gulligt i hela flocken, hundarna verkar trivas tillsammans med de båda nykomlingarna Vi och Ever i gruppen. De har bott in sig ordentligt nu även om de båda som valp och unghund haft mycket att stå i med att både hitta sig själva och sin roll i gruppen. Så som det är med de flesta barn och tonåringar. De tar ett tag att komma in i rutinerna helt enkelt. Och just idag har lilla Vi tagit ett rejält steg framåt i goda rutiner och vanor. Hon har lärt sig att gå igenom hundluckan! Både ut och in dessutom. Så nu slipper hon bli kvarlämnad skällande på insidan eller genomblöt i regnet på utsidan. Det är ett framsteg det!
Vinter i hagarna.











  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post963

Det duger inte...

NyheterPosted by kopparhult Wed, December 13, 2017 21:03:18

Vädret idag kan väl knappast ha gjort någon lycklig. Regn och snöblandat regn , hård vindar och slask upp till anklarna. Ett bra väder ute att vara inne i. Men har man hundar så behöver man ut oavsett väder. Hundarna var som vanligt lika glada som alltid, slask eller inte. Jag hoppades att träningsinspiritationen skulle infinna sig under förmiddagens långa skogspromenad men istället infann sig en längtan av en stor kopp te framför kaminen. Det duger såklart inte i längden så efter några timmars innearbete och några koppar te så var det bara att klättra i regnkläderna och ta ett gäng dummys och ett par hundar med sig ut. Väl ute igen glömdes vädret bort åtminstone tills dess att vantarna var genomvåta och fingrarna iskalla.
Vi fortsatte jobba med linjer idag, många gånger till samma punkt, från olika vinklar. Häromdagen hade jag med mig en vit pinne ut för att se var jag hade målet och dummysarna mitt på det stora gärdet. När snön kom fick jag ta med en orange pinne istället eftersom den vita inte syntes längre. I tövädret idag var det näst intill hopplöst att se den orange pinnen. Men eftersom jag anser mig ha god syn så tänkte jag att det löser sig säkert ändå. Det gjorde det inte. Hur jag än tittade kunde jag inte få ögonen på den orange pinnen och jag gjorde precis så som man inte ska göra. Pekade och siktade dit jag eventuellt trodde att pinnen och målet var. Hundarna var ambitiösa och inte helt beroende av sin matte så de sprang glatt och hamnade rätt ändå. Eftersom de helt enkelt inte sprang så som jag pekade. Det duger inte! Det duger inte att som förare inte ha koll på vart målet är och att inte sikta rätt. Min fokus måste vara på målet så jag påverkar hunden rätt. Alltid. Det är inte konstigt alls att hundar blir osäkra ibland när de får fel eller tveksamma direktiv. Lärd av läxan fick jag göra om och göra rätt. Den orange pinnen fick bytas mot en vit och då blev mitt fokus på målet och hundarnas linjer betydligt mer rätt. Förutom då jag vid ett tillfälle siktade på FEL vita pinne då det fanns fler på åkern. Hur korkad kan man vara...
En bra dag ute att vara inne i tyckte lilla Vi med och klättrade upp i clubfåtöljen som hon tydligen utsett till sin.



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post962

Att trivas...

NyheterPosted by kopparhult Tue, December 12, 2017 20:14:05

Jag är så glad och tacksam över vårt lilla hus. Så mycket att jag som ni vet brukar kalla det för slottet. Och det är verkligen vårt slott. Litet och gulligt med knarrande golv och alldeles lagom för oss. Jag trivs med mixen av gammalt och nytt och kan till och med ha överseende med slottets inneboende små grå, golvdrag och läckande köksavlopp. Det har sina brister men det är vårt hem. Och jag trivs verkligen. Jag är glad att flera olika tillfälligheter sammanföll samtidigt så huset kunde bli vårt för snart tolv år sedan. Sedan dess har vi bott in oss, pysslat och ändrat byggt ut och renoverat efter hand och vi blir nog aldrig klara. Men det är väl lite av grejen med att ha ett hus? Nu ligger det lilla röda huset vackert inbäddat i det snötäckta landskapet med adventsljus i fönster och blomlådor och ser alldeles extra mysigt ut. Och det blir inte sämre av det ligger fritt och fint och att vi har träningsmarken utanför husknuten.
Det var lika kul med snön idag hälsar Vi.

Jag trivs med väldigt många andra saker med. Mina hundar till exempel. Idag har vi trampat runt i snön och tittat på allt det vackra i det snötäckta vinterlandskapet och trivts. Tränat lite har vi gjort med. Många raka skick till samma område från olika vinklar. En lite paus från höger och vänster övningarna då vi istället jobbade med att gå många gånger till samma punkt. Snön är tacksam att ställa apporter i om man vill ha dem synliga och det ville jag idag. Mindre tacksam när den limmar fast sig över hela apporterna och inte går att skaka av. Bäst har lite bekymmer med det och det påverkar hans grepp. Ever och Mer verkar inte känsliga alls för det och greppar som vanligt mitt på dummyn trots snön. Det är egentligen lite väl mycket snö för att få till bra träning men imorgon var det ändå meningen att det skulle var träning mot öppenklass. Dessvärre lovar nu smhi riktigt skitväder med halka så vi ställer in och gör ett nytt försök nästa onsdag istället med nya friska tag. Och förhoppningsvis en bättre väderprognos.

  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post961

Vitt och vackert...

NyheterPosted by kopparhult Mon, December 11, 2017 20:51:12

..som så ofta med vädret så kommer förändringarna både hastigt och oväntat. Plötsligt är vi inbäddade i ett vackert vitt vinterlandskap och några få minusgrader igen. Av leran syns ingenting och det känns rätt skönt just nu. Det blev betydligt renare och finare och lövhögarna jag skulle köra undan försvann bekvämt nog under snön. Till och med några foton av hundarna i vinterlandskapet har jag lyckats få till. Kameran i min mobil har ju fungerat lite som det passat den den senaste tiden och det har inte blivit så mycket fotat. Tills jag kom på den briljanta iden att använda internet och söka på "problem med kameran på samsung 8" och se där, det visade sig att betydligt fler än jag hade samma bekymmer med att kameran låser sig i någon sorts makrofokusläge. Lösningen var enkel, ett par små "tapp tapp" på linsen och kameran hoppar i rätt läge igen. Fantastiska internet! Om bekymret återkommer får det bli ett garantiärende men just nu är jag väldigt nöjd med att ha hittat en lösning på problemet. Det där med quickfix är ibland väldigt underskattat.
Det är kul med snö...

I hundträningen kommer man däremot inte långt med quickfix så där tragglar vi vidare med vår fyrkant och sidotecken hundarna och jag. För att skapa trygghet och goda vanor krävs många repetitioner och det finns inga genvägar. Inte som jag känner till i alla fall. Nu slipper vi leran i det uppsprungna spåret i vår fyrkant men istället får vi klistrig snö på apporterna. Aldrig kan man vara riktigt nöjd men för tillfället går snöiga apporter före leran så jag hoppas snön får ligga kvar några dagar.
..och vackert.

Mer kom med en rapphöna i munnen idag. Stolt och nöjd med sig själv. Jag var inte lika nöjd men det är sådant som händer med apporteringsglada hundar ibland. Jag tog emot den fina rapphönan och höll henne under armen medan jag förpassade alla hundar till hundgården så jag kunde gå i väg och släppa henne vid foderplatsen i lugn och ro. Hon verkade ha klarat apporteringen bra och jag kunde inte se några synbara skador men när jag satte ner henne fungerade inte ett av benen som det skulle och hon hade svårt att ta sig fram. Förmodligen var hon skadad i benet innan själva apporteringen så det var därför Mer kunde plocka henne så lätt från marken. Åtminstone så vill jag tro att det var så för det känns så mycket bättre med den tanken. Jag gav en henne en stund för att se om hon repade sig. En sorts önsketänkande såklart eftersom ett ben inte självläker så där i en hast. Mycket riktigt så var varken benet eller rapphönan bättre när jag såg till henne nästa gång så jag var tvungen att ta mitt ansvar och avsluta hennes liv. Grymt. Och jag tänkte än en gång på varför det blir skillnad på liv och liv. Här stod jag med rapphönan i handen och avlivade henne snabbt, och vad jag tror smärtfritt, med gråten i halsen och löfte till mig själv om att bli både vegetarian och att sluta med fågelutsättning. På säsongens jakter tvingas jag göra detta så många gånger och jag gör det utan att varken fundera eller känna efter och jag kan inte påstå att jag har gråten i halsen eller funderar på att bli vegetarian då. Men att avliva en skadad rapphöna eller en lite mus som fastnat i en fälla här hemma känns både tungt och ledsamt. Fast jakt är ju jakt och då ingår liksom avlivningen i paketet. Kanske är det just det som gör skillnaden?
Prydligt vattenkammade labbar som sitter fint och förstår allvaret när jag går för att se till den lilla rapphönan. Lakrits har visst lyckats få ett rosa koppel på sig, tur att inte husse var hemma och såg...





  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post960

Det finns fler som går all in...

NyheterPosted by kopparhult Sat, December 09, 2017 20:39:46

.. i dubbel bemärkelse. Som mössen som allihop tycks bestämt sig för att det är dags att flytta in för vintern. I Thomas hobbyrum denna gången. Deras försök till inflyttning är lika lite uppskattat som alla den andra gångerna och fällorna har åter igen laddats för att få stopp på de nya hyresgästerna. En och annan av dem gör också det vanliga försöket att ta vägen genom diskbänksskåpet och plocka med sig lite mat ur komposthinken. Det gick inte så bra denna gången heller. När jag öppnade skåpsluckan idag satt det en liten mus med mörka pepparkornsögon och tittade bedjande rakt på mig. Han hade satt fast svansen i en av fällorna och som alla andra gånger det skett drabbades jag av lätt hjärtklappning och tårar i ögonen bara av hans blick och tanken på vad som måste göras. Är det alla söta disneyfilmer jag sett som liten som gjort mig extremt blödig när det gäller små djur med pepparkornsögon? Vilken tur för mig att Thomas var hemma. Fast mindre tur för den lilla musen då, men jag är inte säker på att han varken överlevt eller uppskattat livet med amputerad svans. Nu har jag satt en levandefälla i Thomas hobbyrum och lovat att jag ska gå långt bort i skogen innan jag släpper ut fångsten. Vi får se hur det går.
En höstdag med slottet i bakgrunden.

Angående fyrkantsövningen och teckenträningen så går det framåt. Så till det milda grad att Bäst äntligen förstår den enklaste basicövningen och går på sidotecken dit jag pekar utan att fundera så mycket. Halleluja, och hur svårt kan det rimligen vara??
När jag tänker närmare på det så är det ett bra tag sedan vi gjorde en sådan här ren basicövning sist och kanske han faktiskt inte tror att det kunde vara så enkelt utan att jag hade klurat ut något annat lurigt åt honom än ett enkelt högerslag till en punkt han vet om. Vi har nog en liten förtroendekris här som behöver redas ut och som tur är kändes det redan idag som att vi är på god väg mot lösningen på den krisen.
Smarta Ever gick som tåget och lite till i övningen eftersom hon läste mina tankar väl fort och tycket att det var onödigt att stanna på signalen i hörnet för att få sidotecken och gå till nästa hörn när man kan ta den 90 gradiga vinkeln i farten och gå direkt till nästa hörn utan stopp och sidotecken. Pust. Det är ju i och för sig också en lösning på uppgiften men inte riktigt så som jag tänkt så det blev till att göra om och gör rätt. Och de gjorde hon, eller vi tillsammans rättare sagt.
Efter de femtio planerade träningspassen i fyrkanten i vinter är jag övertygad om att bägge hundarna inklusive jag kommer att bli väldigt bra på det här. Tålamod....
Fina tränings och jaktkompisar.

På eftermiddagen idag hade vi för ovanlighets skull ett rent grabbgäng här på träning. Inte ovanligt med ett träningsgäng men ovanligt med ett rent grabbgäng. En trevlig träningsdag med duktiga hundar och förare. En medhavd supergod soppa blev en utsökt sen lunch och det fanns, som det alltid gör, mycket att pratat om när man träffar likasinnade. Tack för en fin eftermiddag.
Taktiksnack..eller så pratar de om något helt annat.







  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post959

All in...

NyheterPosted by kopparhult Thu, December 07, 2017 08:45:55

Ska man lyckas med något projekt man startat upp gäller det att gå "all in". Ibland uppstår det dock en del små bekymmer för mig eftersom jag tycker så mycket är roligt och har så många projekt på gång som jag vill gå "all in" i. Vilket såklart inte fungerar eftersom tiden och orken är begränsad. Och då blir jag tvungen att prioritera och välja bort något. Igen. Valpen Vi har inte samma bekymmer, hon går "all in" i allt hon gör och hon gör det med kraft målmedvetenhet och glädje. Prioriteringar och begränsningar har hon inte hört talas om. Hon är min bästa förebild just nu och jag önskar att jag var lite mer närvarande, så som fyra månaders valpar och hundar är.


Igår skulle mina gula äldre hundar och jag försöka oss på att gå "all in" i vinters utmaning med fyrkanten och tecken träning. Vi var tappra och tränade på med lera upp över knäna. Idag ska jag byta markområde till någon torrare plats. Söta Bäst försöker som vanligt sitt yttersta för att göra det jag ber honom om. Så till det yttersta att det emellanåt blir tokfel och ett vanligt sidotecken tycks vara en uppgift i klass med att bestiga Mount Everest. Här sätter han mig på prov också, och mitt tålamod. Hur svårt kan det egentligen vara? Det sista han behöver i det läget är att jag blir irriterad på honom. Det är tydligt att han inte gör fel för att jävlas med mig, han gör fel för att han inte förstår, ansvaret att vägleda honom rätt ligger på mig och en korrigering i fel läge skulle tveklöst göra honom osäker. Så jag laddar på mig mängder med tålamod, förenklar, vägleder och gör om och gör om igen och tills slut så släpper det, han förstår och vi blev nöjda och glada båda två. Vi får se hur dagens fortsättning går. Efter Bäst hämtade jag Ever. Samma övningar ska nötas med henne i vinter så vi förhoppningsvis har en någorlunda stabil dirigeringsgrund till våren. Ever klippte övningen direkt, förstod tanken och tog tecken och var helt med på noterna. Tänk så olika kan det vara...

Den mörkna regniga kvällen spenderades inomhus och vårt slott fick en liten adventsuppdatering då städningen och julen varit något av det som prioriterats bort till förmån för annat. Nu har vårens tulpangardniner bytts mot domherrar och tomtar och stjärnor och stakar lyser i slottsfönstrena. Det bliv fint och mysigt och faktiskt lite juligt trots vädret. Det doftar gott av rengöringsmedel och en alldeles utomordentligt vacker blomsterbukett Thomas och Lakrits fick med blomsterbud och flera lagar smuts har avlägsnats från köksgolvet. Det känns bra just nu och rent och fint och jag ska njuta av stunden. Med tanke på dagens väder och all lera utanför dörren lär det behövas göras om till kvällen...





  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post958

SEJ(j)CH Searover Twinkle Liquorice

NyheterPosted by kopparhult Mon, December 04, 2017 19:30:23

Så var jaktprovstiteln i hamn för Lakrits & Thomas. De fick en chans att komma till start på praktiskt prov nu i lördags utanför Kristianstad. Långt att åka men vad gör väl det, i alla fall gör det inget när det går bra som det gjorde nu. Klockan fyra på lördagmorgonen rullade vi ut från gårdsplanen här hemma och kom faktiskt fram i god tid till jaktens samling halv nio. Klarblå himmel och strålande decembersol mötte oss tillsammans med många apportörer, spanielfolk, drevfolk och skyttar. Det blev en fin fasanjaktsdag och Lakrits, och Thomas, löste uppdraget väl även om han(Lakrits) inledde lite väl laddat alldeles i starten.
I och med det godkända resultatet och de tre raka ettorna han tagit i elitklass i höst får nu Lakrits titeln Svensk jaktprovschampion framför sitt namn. Hurra!
Lakrits, Thomas och domare Andreas efter avslutad jaktdag och viltparad. Jag lovar att både Lakrits och Larsson var betydligt gladare än vad de ser ut att vara på fotot.

Det var en intensiv helg för vår del, lite mer intensiv än vanligt då vi förutom lördagens fasanjakt i Skåne också tillbringade hela fredagen på fasanjakt fast då i Öxnevalla. Fredagens jakt var den jakten som ingick i kursen vi haft i höst mot praktisk jakt. En riktigt fin dag hade vi med rough shooting över spaniel där vi dessutom fick gott om motion. Kanske lite mer än vi egentligen tänkt oss då en hök och en drever på drift flyttat om fasanerna en del i markerna. Men lite extra motion skadar väl aldrig. Gemenskapen var god och avslappnad, hundarna skötte sig bra och helheten på jaktdagen var supertrevligt arrangerad av värdparet Kalle och Frida med lyxig frukost, god fasangryta till lunch och glöggmingel efter avslutad jaktdag.
Det trevlig gänget på fredagens jakt på Kvarnalyckan, tyvärr saknas Alf och Wilma på fotot

Många timmar i bilen har det blivit både för oss och hundarna i helgen. särskilt för de hundarna som inte gått på jakt eller prov. Som goldenvalpen Vi till exempel. Men hon hänger glatt med på våra upptåg oavsett. Finner sig väl i flocken och tycks gilla bilåkandet och de små mullepromenderna vi går mellan varven. Miljöträning bland folk och hundar får hon i bara farten. I dag slog mitt dåliga samvete trots det till och köpte ett färskt märgben till henne som hon fick att sysselsätta sig med efter att jag plockat ut den mesta märgen. Jag hade bara inte hjärta att lämna henne idag igen när arbete och kurser tog vid men med märgbenet till sällskap verkade hon inte misstycka alls till att jag arbetade några timmar till och mitt dåliga samvete kändes genast lite lättare.
Vi 4 månader



  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post957

Torsdagmorgon i novembers slutskede..

NyheterPosted by kopparhult Thu, November 30, 2017 08:25:21

..och jag tog tag i lite trädgårdsarbete i pannlampans sken medan snöflingorna föll runt oss. Fyramånaders valpen Vi assisterade på valpars vis och ryckte i plantorna så jorden yrde. Det var hög tid nu tyckte jag, hög tid att plocka undan milllionbellsen i blomlådorna utanför butiken och istället få till lite granris och julstämning. Millionbellsen hade faktiskt fortfarande några blommor kvar men det var inte av den anledningen de fått stå ända till slutet av november utan mer för att jag bara inte fått det gjort. Till sällskap i gryningen hade vi också en flock orädda kronhjortar på ca tio djur som gick alldeles vid sidan av trädgården. Hundarna och hjortarnas tittade lite förstrött på varandra och tycktes inte störas av varandras närvaro. En fin tidig novembermorgon.
I eftermiddag ska jag traska ut i skogen och hämta hem lite gran och tallris, det finns gott om det och lättillgängligt är det eftersom flera toppar knäcktes av i det senaste snöfallet. Sedan ska jag gräva i några än så länge oidentifierade lådor på vinden bland möss och julsaker och försöka de batteridrivna ljusslingorna jag tror att jag köpte förra vintern. Men först lite promenader och privatträningar.
Tre vänner på utflykt.

Flockens hundar ligger gott i hoprullade i en stor nära hög i bäddarna under trappan. Jag blir glad och varm i hjärtat av att titta på dem. Tillgivna varma vänner som ger så mycket till oss och till varandra. Var och en egen individ med en särskild personlighet. Personlighet oavsett ras, kön eller storlek. Jag kan känna mig lite trött på det ibland, trött på tyckandet och fördomsfulla tankar och uttryck om de olika retriever och spanielraser. Några tycker till exempel att jaktlabbar är tråkiga och opersonliga. Konstigt nog är det ofta de som aldrig haft eller tränat en jaktlabbe som tycker så. Andra tycker att labradorer är det enda rätta och kan inte förstå hur man kan lägga tid på att träna en "obrukbar" flatte eller golden.
I vår flock har vi hundar av olika raser och visst har de alla sina för och nackdelar men mer beroende på individ än kön eller ras. Och alla har en alldeles egen stor personlighet, om man bara tar sig tid att lära känna dem. Jag håller fortfarande fast vid att en "bra hund är en bra hund oavsett ras" och vi behöver mångfalden. Hos hundar och hos människor.













  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post956

Respekt och värdighet...

NyheterPosted by kopparhult Tue, November 28, 2017 21:04:29

På det danska godset där vi deltog på jakt under veckoslutet avslutades dagarna som brukligt med viltparad. En väldigt fin viltparad där det skjutna viltet lades ut i fina exakta rader som mättes upp med linjal och rätsnöre. Noggrannhet och respekt för det fällda viltet. När alla stod samlade blåste en av apportörerna i jakthorn och avslutade dagen och efter det blåste han en särskild melodi för varje fällt viltslag medan skyttar, drevfolk och apportörer stod stilla och tysta med kepsen i hand. Ett fint, värdigt och viktigt avslut på en fin jaktdag.
Viltparad

Nu sitter jag här hemma i clubfåtöljen vid datorn och funderar lite till över jaktdagarna i Danmark och vad våra retriever och spaniels egentliga uppgift är i "verkligheten" och vilka stora krav som ställs på dem under sådana jaktdagar. Det är mycket som ska fungera och både koncentration och ork ska räcka flera dagar i sträck hos både hundar och förare. Det är ganska långt ifrån en timmas start på ett b-prov.
Jakthundar och familjemedlemmar.

Lilla Vi undrar nog vad jag funderar på och framför allt tycker hon nog att jag funderar alldeles för mycket eftersom hon bestämt klättrar upp i mitt knä och sätter sig med ryggen mot datorn och huvudet fem centimeter från mitt ansikte. Det är inte lätt att skriva då. Av flera olika anledningar. Dels är hon i vägen så jag inte kan knappa på tangentbordet och sedan är hon så charmig och mjuk att jag bara måste klappa henne. Det vet hon såklart om. Efter en stund tröttnar hon som tur är på att bli klappad så jag kan återgå till funderingarna och knappandet och tankarna gå osökt tillbaka till jaktdagarna och kraven som ställs på hundarna. Jag tänker att det är alldeles fantastiskt vilken mentalitet de har som klarar allt de gör under jaktdagarna, och hur viktig mentaliteten är. Och hur långt avståndet kan vara mellan att göra ett fint resultat på en mh bana och att vara en fullgod apportör och jakthund i den miljön som är på de lite större godsjakterna. Jag tänker också att det ställs höga krav på uppfödare som förstår sig på det här med mentalitet och funktion, som är ute i verkligheten och som målmedvetet planerar och gör sitt yttersta för att föda upp hundar som klarar alla dessa krav. Respekt! Det ställs höga krav på oss hundförare med, att träna våra hundar rätt så de är så väl förberedda för uppgiftens som de bara kan vara. Att vi är ödmjuka inför våra hundar och läser dem rätt, ger dem en klapp emellanåt och en välbehövlig paus och lite extra energi när de behöver. Fyllda med jaktlust och samarbetsvilja kommer de att göra sitt yttersta för vara oss till lags under de långa jaktdagarna och det är vår uppgift att ta hand om dem på bästa sätt. Älskade hundar.






  • Comments(1)//kopparhult1.kopparhult.se/#post955
Next »