Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Det spelar ingen roll...

NyheterPosted by kopparhult Sat, January 06, 2018 19:43:03

..hur grått, lerigt och smutsigt det än så är det alltid vackert och "rent" i skogen och naturen. Åtminstone på alla de platser där inte människor har påverkat för mycket. Vilt, orört och vackert. Oavsett väderlek.
Idag dök en av de där vackra alldeles lagom kalla vinterdagarna tacksamt nog upp igen, med SOL, och då blir det vackert och ljust i stort sett överallt. Och jag kunde skura väggarna i hundrummet och känna att det rena faktiskt kunde få vara kvar ett tag. Fylld av inspiration från sol och frusen mark tänker jag också att jag ska tvätta alla hundfällarna imorgon så det luktar rent och gott. Vi får se om det stannar vid en tanke eller om det blir verklighet. Innan jag sätter igång är det nog säkrast att jag kollar väderprognosen så det i alla fall finns en rimlig möjlighet att fällarna kan få vara rena lite mer än över dagen.
Sol idag och till det en vacker solnedgång. Här två av de gula i solnedgången. Drömskt, vackert och nästan lite magiskt.

Det är nog tur att man inte är lika väderberoende när det gäller hundträning för då skulle förmodligen inte mycket träning bli av över huvud taget med tanke på hur nyckfullt vädret är. Man kan ha många olika anledningar till att den tänkta träningen inte blir av men vädret borde verkligen inte få bli en anledning att avstå. Förutsatt att man kan träna på hemmaplan då så man inte behöver riskera livet genom att ge sig ut i trafiken i snökaos eller storm. Det gamla uttrycket "det finns inget dålig väder-bara dåliga kläder" gäller fortfarande förutom det faktum att det fortfarande verkligen finns dåliga kläder, men dem behöver man ju inte välja att ta på sig när man ska ut och träna hund. Det finns ett annat gammalt uttryck som jag faktiskt gillar ändå bättre "det som inte dödar härdar". Hårt och brutalt men tveklöst är det så. Så på med kläderna, bort ur bekvämlighetszonen och ut i skitvädret och träna. Nå!
Har man bestämt sig för jakt och jakthundsträning så tvingas man gilla vädret eftersom all jakt bedrivs utomhus. Oavsett. Så där finns inget att välja på. Och som vanligt blir resultaten på jakter och prov så mycket bättre om man är förbered på vad man kan utsättas för. Därför behövs träning i skitväder. Så det är dessvärre bara att utmana vädret och sig själv och ge sig ut.
Det är bra med en träningskompis också. Någon som är lika sugen på att träna som du själv, någon att utbyta ideer och tankar med och som pushar och uppmuntrar när det tar emot. Som man har avtalade träningsdagar med så att träningen säkert blir av och genomförs oavsett väder. En sådan som man kan byta erfarenheter och peta i detaljer med där man står med mössan djupt nerdragen över pannan för att skydda sig mot skitvädret som man faktiskt inte ens märker att det pågår. För man är fokuserad och målinriktad och tillsammans med en likasinnad. En sådan träningskamrat är guld.




  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post972

Mildvädrets baksidor..

NyheterPosted by kopparhult Wed, January 03, 2018 19:47:49

..igår lyste solen på oss under på dagen och kvällen bjöd på rekordmåne. Det var ljust, vackert och hoppfullt. Jag fick promenerat och tränat hundarna i solsken, bara en sådan sak! Idag kom regnet tillbaka med friska vindar och mörk himmel och leran, denna bruna kladdiga sörja är tillbaka geggigare än någonsin. Och vi klafsar runt i överdragsbyxor och regnjackor med lera upp till armhålorna och fina prickar likt fräknar i ansiktet som fastnat där när ett gäng glada hundar galopperat förbi i sörjan så det skvätter om det. Jag inser ännu en gång vilken fantastiskt bra och nödvändig uppfinning tvättmaskinen är. Och jag är glad och tacksam för den vi har.
Lera, lera och ännu mer lera, så är dagarna här just nu. Men jag får passa mig för att klaga, jag gillar ju mildväder och plusgrader. Fast om man bara kunde få önska en period utan nederbörd också?
En rejäl promenad i mossen blev ett fint avbrott från de leriga fälten. Men vatten var det gott om här med så det blev ett riktigt gympass med höga benlyft över torvorna för att parera de djupaste vattenhålorna.

Jag kom att fundera över en sak på en av kurserna här för en tid sedan. En av deltagarna på kursen har ett så fint sätt att ta emot apporten av sin hund. Jag vet inte om det är avsiktligt och medvetet tränat eller om det bara blivit så. Jag ska försöka komma ihåg att fråga nästa gång vi ses. Hon niger så fint för hunden när hon tar emot apporten, en liten knäböjning och ett ödmjukt tack innan hunden släpper apporten i hennes utsträckta händer. Som om hunden lämnar av en värdefull skatt som vördnadsfullt tas emot. Det ser så prydligt och fint ut. Och visst är det ett värdefullt föremål hunden lämnar av till sin ägare. På flera sätt. Annars är jag inte så mycket för nigningar. Att lära sig niga för överheten som man fick göra när man var liten gör mig närmast allergisk och jag känner hur benen stelnar och omöjligt går att vika till något som ens liknar en nigning i sådana situationer. Min feministisk ådra ger sig till känna och jag blir ifrågasättande, tvärsemot och stel som en pinne. Men att niga för en hund som lämnar av är något helt annat. Det är vackert, respektfullt och ödmjukt. Lika delar "love and leadership" ni vet. Och jag gör det så gärna.

I hundflocken här hemma nigs det inte alls för närvarande. I stället är det stela svansar, sträckta ben och lite ovänskap bland tikarna och ett fasligt luktande och smackande hos hanarna. En ny löpperiod på väg kanske? Det är inte roligt med tikar som är ovänner och obalans i gruppen så jag hoppas att vad det nu är som gör det snart är över. Under tiden får slottsherren och jag lägga in ett förtydligande om vad som gäller, vara uppmärksamma och kontrollerande och avlägga ett och annat utvecklingssamtal med de inblandade när och om det behövs. Eventuellt får de inblandade en lektion i hur man niger för överheten och håller sig på sin plats med. Livet i och med en hundflock är inte alltid en dans på rosor. Fast å andra sidan så har väl ingen påstått att det skulle vara det heller.





  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post971

Sometimes you win, sometimes you learn

NyheterPosted by kopparhult Tue, January 02, 2018 20:54:01

Det nya året har rullat igång och en oskriven almanacka har börjat fyllas. Och det är kanske på sin plats med en liten reflektion över året som gått. Ett år som för vår del varit allra mest positivt. Både vi själva och hundarna har fått vara friska och skadefria vilket såklart känns väldigt bra.
Vi har jobbat vidare med hundföretagande, kurser, privatträningar och butiken med muggar och hundtäcken. Till det har vi byggt staket, fasan och kaninhägn och en del annat för att utveckla verksamheten. Några större renoveringar av själva slottet har det inte blivit, inte några mindre heller faktiskt så det får vi kompensera lite under det nya året. Vi har tränat våra hundar och vi har haft förmånen att få delta på trevliga träningar arrangerade av minst lika trevliga och mycket duktiga hundförare. Vi har tränat för och med Oliver vid flera tillfälle och fått ta del av tips och råd. Vi har haft träff för Lakritsungar tillsammans med Lakrits uppfödare Lena och många deltagare. Vi har fått gå på både and och fasanjakter i både Sverige och Danmark med våra hundar. Vi har startat på prov med fina resultat. Vi har startat på prov med dåligt resultat där vi lärde oss något. Vi har fått glädjas åt valpköpares framgångar. Vi har fått vara med och fira två bröllop bland hundvänner. Vi har blivit med golden igen. En ny labrador och en liten kanin har flyttat in i flocken och mycket mer. Men 2017s största grej i hundsammanhang är ohotat Poker och Wilmas jaktprovschampionat tätt följda av Lakrits och Thomas championat. Wilma och Kopparhult Pokers resa under året har varit fantastisk och det har varit så roligt och fruktansvärt nervöst att följa dem. Tre raka 1a pris i elitklass på b-prov, 2a vinnare med ck i Danmark, Klubbmästare i Ekl goldenklubben, vinnare både i lag och individuellt på nordiska för golden och praktiskt jaktprov har de hunnit med under året. Svårslaget och så otroligt bra gjort av det unga ekipaget.
Wilma & SEJ(j)CH Kopparhults Poker ck i Danmark.

SEJ(j) CH Searover Twinkle Liquorice
Thomas och Lakrits ligger inte så långt efter med tre raka 1or i ekl på b-prov och godkänt praktiskt prov.

Röde & Lena 1a ökl.
Lena och Kopparhult Röde har fixat sin andra 1a i ökl på b-prov och tagit klivet upp i elit.Och lilla Lyra och Thomas placerades som 2a på unghundsdebyt för spaniel efter en run-off med två springer spaniels och Svart tog ett fint 1a pris på sin första b-provsstart.
Reedsweepers Lyra 2a på unghundsdebyt

Flera av våra andra valpköpare har varit ute och presterat i andra sammanhang och de som inte tävlat har tränat, aktiverat och älskat sina hundar. Så som man vill att det ska vara.
Vi har inte haft någon egen kull i år,heller, men året inleddes med att Lakrits blev pappa till ett par fina kullar och avslutade med att Bäst också blev pappa till två kullar. Vi kommer att få fullt upp med att följa alla valparna under det nya året.

Såklart har 2017 haft sin beskärda del av tråkigheter med men det roliga och friska har övervägt med råge. Vi lever vår dröm, gör sådant vi trivs med och ser med tillförsikt fram emot ett nytt spännande år. Så välkommen 2018, vi är redo!










  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post970

Det lutar åt rätt håll...

NyheterPosted by kopparhult Fri, December 29, 2017 18:25:03

..sedan vintersolståndet för en dryg vecka sedan är ljuset på väg tillbaka och det känns så bra att vara på väg åt rätt håll. Redan nu har vi fått fem extra ljusa minuter och imorgon ökar det till hela åtta minuter. Fortfarande inte så mycket kan det tyckas men åtminstone år rätt håll och bara en sådan sak är ju oslagbar.
Mitt humör är på väg år rätt håll med. Jag är verkligen inte bra på att vara ledig och när jag kommer ur den normala rytmen är jag inte alltid så rolig att ha och göra med. Något som jag tror både slottsherren och hundflocken har känt av de senaste dagarna. Något jag definitivt inte är stolt över och något jag verkligen behöver jobba med. Att vara ledig och att vara social och umgås med släktingar är uppenbarligen en hög ansträngning för mig och något som kräver mycket träning. Jag har ett litet socialt batteri som Thomas Andersson Wij uttryckte det och ett stort behov av att vara ensam, fast inte själv. Som ni hör så är den ekvationen näst intill omöjlig att lösa. Som tur var så blev det någon sorts vardag för mig idag med några timmars arbete och ordentliga rutiner och tänk genast kändes livet bättre. Nu ska vi bara ta oss över nyår med så blir det full fart på vardagar och ordning och reda. Bra för mig och förmodligen ännu bättre för övriga två och fyrbenta flockmedlemmar.
Fina gula på väg not ljusare tider och nya mål. Från vänster; Larsson, Ever och Bäst

Träningen med hundarna går åt rätt håll med, steg för steg tar vi oss framåt mot trygghet och stabilitet. Det där vanliga med att skynda långsamt får sig en påminnelse när jag läser Oliver Kiralys bok och tränar mina hundar. En sak i taget och bygga upp en stabil grund så det går åt rätt håll. Så hela hunden och jag går åt rätt håll, tillsammans. För en baklängesapportör är det väl ingen som vill ha?

Jag hade så mycket jag ville skriva om ikväll men tyvärr så tappade jag tråden som jag tänkte på under dagen. Trist, för hela världen är full av tappade trådar och det är förbannat synd när bra tankar och goda ideer fastnar någonstans halvvägs. Men förmodligen är det helt i sin ordning. Är trådarna viktiga dyker de förhoppningsvis upp igen och man kan knyta ihop dem då man finner trådändarna.
Medan jag söker efter trådändarna tänker på hundträning igen och röda trådar där och goda ideer och förutsatser. Och varför vi släpper dem så lätt och alldeles för fort. Tips och råd tas emot och testas ett par gånger för att sedan snabbt förpassas till papperskorgen eller ersättas av en ny god ide utan att vi utvärderat den första och reflekterat över vart det försöket egentligen tog vägen. Med det vill jag säga att saker tar sin tid och att det behöver få göra det. Ta sin tid. Man får till exempel inte ett bra vänsterslag och en hund som är duktig på att gå åt vänster genom att träna det fem gånger. Man får det genom att göra det kanske femhundra gånger och genom att läsa hunden och variera utbudet av övningar så glädjen bibehålls. Hos både hund och förare. Lite vanligt sunt tålamod och en rejäl portion envishet är vad som behövs. Och mängder av motivation. Saknas det så kanske man får nöja sig med fem träningstillfällen och en hund som går baklänges i vartannat tecken och låta livet vara så. Vilket för all del kan vara helt okej. Fast vill man nå högre resultat så måste man träna. Träna mycket och inte ge upp innan man gett det en ordentlig chans. Precis som alltid så finns det inga genvägar denna gången, heller...

Ja, just det!











  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post969

Harmoni och känsla...

NyheterPosted by kopparhult Mon, December 25, 2017 20:04:08

Oliver Kiraly skriver följande i sin bok "The Balance" som precis kommit ut angående relationen mellan hund och förare:
"Respect is the key to good leadership, and love is the key for a good partnership. Make sure you have both."
Visst låter det rätt och sunt och alldeles självklart när man läser de raderna. Och jag håller med om varenda ord. Svårare än så är det inte. Det är väl bara det att det kanske inte alltid är så enkelt i verkligheten som det låter när man läser det. Alla är kanske inte födda med de ledaregenskaper som krävs vare sig det gäller att träna en hund eller var chef för flera anställda eller vd för ett företag. Men om viljan finns kan man lära sig mycket och bli riktigt bra på det i slutänden. Saknar man vilja och motivation blir det däremot ganska hopplöst och omöjligt och då är det nog enklast att avstå.
Alla har inte heller naturligt känslan och förmågan att umgås med och framgångsrikt träna djur. Glädjande nog går det att träna upp den förmågan med. Genom att jobba med sig själv, learning by doing, studera djur, se andra duktiga träna djur och så vidare. Och till en viss del genom att läsa böcker inom ämnet och fördjupa sig den vägen. Olivers bok är en mycket bra och tänkvärd "utbildning" inom området retrieverträning som jag varmt rekommenderar.

Idag tog delar av flocken och jag en skön juldagspromenad i regnet. Vädret var inte särskilt upplyftande alls men passade mig ganska bra i alla fall. Regn och rusk ute gör det lättare för mig att koppla av och ta juldagen med det lugn och den ro som väntas en juldag vilken jag annars ganska ofta upplever som både långsam och rastlös. Vi tog en paus på promenaden i regnet med och gjorde ett julskinkssök i skogen. Endast juldagspromenaden förunnat för lite extra ska det väl vara under julhelgen även för hundarna. Jag har lätt att se bilden av julskinkssöket framför sig. En stor fint griljerad julskinka av en lyckligt uppfödd och rätt slaktad gris på silverfat utplacerad någonstans i skogen intill en fin gran och sedan får hundarna leta. Det är inte riktigt så det går till. Inte här i alla fall. Istället tog jag ett par skivor av den billiga svenska skinkan jag köpt i god tid före jul av den pinsamt dåliga anledningen att den var just billig, skar skivorna i små bitar som jag stoppade i en plastpåse och tog med i jackfickan. Medan hundarna parkerades i grupp med stanna kommando placerade jag omsorgsfullt ut de hundratals små skinkbitarna i ett mindre område bestående av ljung och blåbärsris i skogen. Sedan frigjordes hundflocken med ett sökkommando och fick fritt fram i julskinkområdet. Det letades både intensivt och noggrant och nosvingarna fladdrade mot den mjuka skogsmarken. Och genom att studera hundarna i skinkletandet kunde både de och jag lära oss något. De lär sig att det lönar sig att jobba noggrant (hoppas jag), att lita på näsan och koncentrera sig, att utvidga området och ringa in igen, att jobba nära de andra utan att störas eller låta sig störas. Och förmodligen mycket annat med. Om jag som förare väljer att titta på det som sker i verkligheten framför mig istället för att ta fram mobilen ur fickan och kolla vad som hänt på facebook den senaste halvtimmen så kan jag också lära mig några viktiga saker. Jag kan lära mig att ta stunden som den kommer, att se de olika hundarna i flocken, att läsa deras kroppsspråk när de följer upp vittringen, hur de ser ut i sin kroppshållning när "det bränns", hur svansarna går, hur det jobbar ihop med de andra, om de trycker utan någon av de andra eller själva viker undan och väljer nytt område, hur de hanterar konkurrensen, hur länge varje individ håller i och är uthållig, hur viktigt mat och skinka är för var och en av dem och hur stor motivation de har i julskinksletandet. Listan kan göras lång. Klart är att det finns mycket att lära av en sådan enkel sak som skinksök. Mycket att lära och få erfarenhet av om man bara kan välja bort mobilen och annat som stör och vara närvarande. Jag är övertygad om att det är en av de viktigaste nycklarna till att bli duktig på något. Att vara närvarande och inte missa de tillfällena som ges. Mycket att lära och få erfarenhet av på vägen mot målet att bli riktigt duktig inom området.
Några av de engagerade deltagarna i dagens julsskinksök. Det bruna suddiga i mitten av bilden är den bruna cockern som inte tycker julskinka är det mest värdefulla i livet men som ändå uppskattar att få vara med i övningen.

För ett par dagar sedan fick jag ett mail och ett foto från en av våra valpköpare tillika god vän sedan många år. Mailet och fotot handlade om ett av vännens andra stora intresse i livet, hästar och ridning. Ett ämne som vi dessvärre sällan berör eftersom allt här av någon märklig anledning alltid tycks handla om hundar och träningen av dem. Nåväl, nu var det hästar och det var fint för mig att se fotot på ryttare och häst. Total harmoni och väldigt vackert. Samspelet mellan förare och hund eller ryttare och häst är alldeles magiskt när det stämmer. De där stunderna då man efter stort intresse och engagemang och mycket träning får till det. De stunderna då allt stämmer. Visst är de alldeles fantastiska och värda varje stund av träning i skog och regn eller kalla ridhus. Jag förmodar att det är därför vi håller på. För att få uppleva den känslan.
Lena och Caramba i samspel.














  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post968

Julångest eller en fridfull jul?

NyheterPosted by kopparhult Sat, December 23, 2017 17:19:51

Jag önskar alla det sistnämnda och hoppas att ingen behöver känna av det förstnämnda. Fast jag förmodar att det är oundvikligt för några med den där julångesten då man har för mycket att göra och höga krav.
Här i vårt slott har julstämningen infunnit sig nu och julfriden börjar rulla in med hjälo av Tina Dico i högtalarna. Inga julsånger direkt men en stämning som försätter mig i rätt "mood". Hundarna ligger mätta och välmotionerade och tar igen sig och den tredje omgången julköttbullar står i ugnen eftersom vi redan ätit upp de två första. Tomtarna har plockats fram ur garderoberna och står efter en del översyn och sanering på plats vid julgranen. De inneboende små grå har gjort sitt bästa för att ödelägga tomtepatrullen men har som tur var inte lyckats hela vägen. En säck med paket gjorda av frigolit som en tomte hade på ryggen saknas och är istället förmodligen bomaterial till några söta musungar med pepparkornsögon i någon av slottets väggar. Inte särskilt kul men nu är väl kärleken just julens budskap och innebörd så vi låter det passera. Denna gången.
Just det där med julfirandet och julens egentliga budskap tycks suddas bort mer och mer. Det är lite dumt tycker jag. Troende eller inte så måste man ändå konstatera att Jesus födelse 2017 år sedan var något alldeles extra som påverkat många och mycket. Och Jesus tycks ha varit en mycket god, generös och snäll människa. Sådana borde lyftas fram och uppmärksammas för det har inte varit så många människor genom historien som haft den inställningen. Däremot kryllar det av människor med maktbegär, diktatorer och idioter i historien som vi ständigt påminns om och jag funderar på varför elaka människor får ta så mycket plats? Fast nu är det jul och kärlekens budskap ska lysa så jag låter de funderingarna vila ett tag.


"Må strålarna från julen
upplysa varje själ
Och göra så att alla
blott vill varandra väl"





  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post967

Baklänges och upp och ner...

NyheterPosted by kopparhult Thu, December 21, 2017 20:11:51

..trots morgonrutiner och goda vanor så dyker de där baklängesmorgnarna upp ibland. De där då det mesta går på tvären och inget känns särskilt samarbetsvilligt. För många klarnar det och vänds rätt efter en stor kopp kaffe, fast jag föredrar te för min del. Hur som helst så brukat det mesta rätta till sig. Det gjorde det idag med, i takt med att solen dök upp bakom trädtopparna. En fin dag med sol och barmark blev det även om det fortsatte att gå lite grann på tvären även under förmiddagen. Utvecklingssamtalen med hundarna kändes både många och långa och den riktigt inspirationen till träning uteblev även om vi tragglade på. Kanske var det helt enkelt jag som var lite baklänges idag? Fast det sitter långt in att erkänna det. För egentligen borde jag vara extra glad idag då vi firar ljusets återkomst. Hurra! Idag kl 17.28 inträffade vintersolståndet och nu går vi mot ljusare tider. Bara en sådan sak är värt att skåla för. Och den bruna mjuka, glada cockern är värd en skål den med. För vem kan vara baklänges med en sådan livsnjutare och clown i familjen?
En av alla våra fina morgonpromenader.

Jag tog ett kort på lilla Vi på eftermiddagen idag. Där hon ligger i husses knä. Jag funderar på allvar om det verkligen är en golden vi köpt eller möjligen en liten känguru? Ni ser själva på bilden. Dessutom är hon alldeles utomordentligt bra på jämfota hopp. Studs studs rakt upp och ner igen, hon når säkert en bra bit över en meters gränsen. Någon sorts kängurugen måste finnas, alternativt har fodertillverkaren drygat ut hundfodret hon äter med återvunna studsbollar. Oavsett är hon söt och glad, oförarglig och omtyckt.
Vi, valpen med kängurugener :-)

Bäst har slagit på stort och blivit pappa lagom till jul med. Hela 10 ungar i första kullen tillsammans med Charlie hos Karin på kennel Streamlights. En fin blandning av gult och svart och hanar och tikar. Under julhelgen är det dags igen, då ska hans andra kull födas. Fina, mjuka, livliga snälla Bäst som gör sitt bästa för att vara mig till lags när vi tränar tillsammans. Bättre tränings och jaktkompis kan man inte tänka sig. Fast perfekt är han inte såklart, lika lite som någon annan hund. Han har sin svagheter precis som alla andra hundar och jag har mina brister precis som de allra flesta andra hundförare. Jag skräms lite ibland, eller drar i alla fall öronen åt mig när jag ser fina annonser med planerade kullar efter föräldradjur helt utan brister och med mängder av fantastiska egenskaper. Lite sorgligt blir det nästan också, och tråkigt. För hur ska vi kunna föra avelsarbete framåt om vi redan har de perfekta hundarna i föräldradjuren? För mer än perfekt går det väl inte att få det????









  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post966

The miracle morning..

NyheterPosted by kopparhult Wed, December 20, 2017 20:44:47

För ganska längesedan skrev jag om amerikanen Hal Elrod och hans bok "the miracle morning" som i stora drag handlar om hur vi kan bli effektiva och må bra av att ha tydliga morgonrutiner. Jag gillade Hals tankar och eftersom jag alltid varit en morgonmänniska som gillar att gå upp tidigt så var det lätt för mig att ta till mig hela ide'n. Man har en tydlig morgonrutin som är uppdelad i olika steg och minuter som i stora drag kan se ut ungefär så här:
Minute 1, Silence or meditation
Minute 2, Affirmations
Minute 3, Visualisation
Minute 4, Scribing
Minute 5, Reading
Minute 6, Exercise
Nu har det gått en lång tid sedan jag hörde om the miracle morning och jag har funderat lite på hur det blev för min del. Det kanske inte har blivit precis så som ovan men jag har skaffat mig bra morgonrutiner som jag gör likadant varje dag. Varje vardag i alla fall. Fast mina rutiner tar mycket mer än 6 minuter men det kan jag kosta på mig eftersom jag inte behöver ha bråttom på morgonen. Bråttom behöver jag inte ha eftersom jag väljer att gå upp tidigt varje morgon. Morgonstund har guld i mund som ordspråket säger, och jag håller med.
Här var det fortfarande vackert vintervitt i hagarna bakom slottet

Rutiner och goda vanor är bra att ha i många andra sammanhang med. Som i hundträningen eller i livet med hundarna överhuvudtaget. Och man kan ta en sådan där 6 minuters stund som Hal Elrod pratar om och göra den när helst under dagen innan man går ut och tränar sin hund. Eller sina hundar. Som en bra förberedelse och mental uppvärmning för sig själv. Om inte annat är en stunds meditation aldrig fel mellan varven tillsammans med en livlig och påhittig valp. Som lilla Vi. Hon är så glad och pigg och full i upptåg så det kan krävas en paus emellanåt. Men hon är det på ett oförargligt sätt som tur är. Nu består hon mest av långa ben och en lång svans och mycket energi. Hajtändera har börjat släppa och det klirrar lätt mot golvet när hon tuggar på något ben eller drar lite i någon av de andra hundarna och mjölktänderna ramlar ut. Några får vi nog hjälpa henne att vicka lite på då de sitter kvar där de nya tänderna vill fram. Nu när hon har lärt sig hundluckan har hon också fått börja vara mer tillsammans med den övriga flocken i hundgården stunder när jag jobbar eller så. Det går fint och från att försiktigt ha krafsat med tassen på luckan för att öppna den forcerar hon den nu med full kraft så det smäller i kakelväggarna. Det var det där med lagom igen.
Sötaste Lyra med rimfrost i skägg och öron.

Idag hade jag öppenklassträning i leran. Leran som kom tillbaka i ofantliga mängder när det vackra vintervita försvann igen. Leran till trots så blir hundträningen en del behagligare i plusgrader och duggregn och övningarna något lättare att få till än när det är mycket snö. Och en trevlig träning blev det idag. Memories, närsök med bollar, jobb från linje och markeringar fick vi till. Jag kom att tänka lite på det där med olika målsättningar och olika hundar och förare och vad man vill uppnå med sin träning. En del har stora tävlingsambitioner och andra vill träna för att det är roligt. Jag tänker att båda delarna är helt okej, såklart, och upp till var och en. Jag tänker på när mina barn var små och min tid inte räckte till att ha en häst att rida och träna. (det var hästar som gällde mest då) Då skaffade jag några små shetlandsponnies för trivsel och för att inte vara helt utan häst. Ibland kände jag att ett behov av att försvara mitt val av häst för andra eftersom man "inte kunde ha dem till något". Jag hade dem för att jag tyckte det var roligt pyssla med dem och för att jag tyckte om dem. Och jag minns att min alltid lika kloka morfar sa till mig att "det räcker alldeles tillräckligt med det". Det är en skön känsla tycker jag, den att det är räcker alldeles tillräckligt med det och det är helt i sin ordning att det är så. Detsamma gäller såklart hundar och träning med. Det är helt i sin ordning att träna hund för att det är roligt, helt utan tävlingsambitioner med.






  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post965

Let it snow, let i snow, let it snow...

NyheterPosted by kopparhult Sun, December 17, 2017 20:51:30

Vilken vacker tredje adventssöndag! Vitt, rent och vackert med sol och gnistrande snö och kallt. En sådan där riktigt fin vinterdag som vi har alltför sällan här i västsverige. Kanske lite i kallaste laget för förmiddagens träningsgrupp men vi slapp i alla fall lera.
"Valpar" på fortsättningskurs i vinterväder

Det har varit en bra helg. Mer och Lyra har fått rolig och nyttig träning med bössa och överraskningsmarkeringar. Bäst och Ever har fortsatt jobba på långa linjer, många gånger till samma ställe. Dummisarna har stått givakt i grupper i snön likt en invasion av hattifnattar i mumindalen och hundarna har sprungit långt, snabbt, och rakt och utan att fundera mer på än att göra just det. Och jag är nöjd. Lakrits och Larsson har tränat med sin helglediga husse. Lilla Vi behärskar nu hundluckan helt och fullt och springer som en jojjo ut och in. Några privatträningar och ett par kurstillfällen har det blivit och så har vi spenderat vår del av våra pengar och vår tid och gynnat den smått hysteriska julhandeln. Vilket faktiskt gick förvånansvärt lugnt och bra till.
Vi har ätit julbord med! Ett julbord helt i min smak. Ett laxjulbord. Massor av härligt goda julrätter gjorda av lax istället för kött. Precis som på andra julbord så fanns det hur många rätter som helst och jag blev alldeles för mätt för fort. Men gott var det.
Ikväll har vi haft lite julstuga här hemma och slagit in alla julklappar vi fixat under helgen så nu är de redo att läggas undre granen när den kommer på plats. Hundarna hängde i puben under tiden och övervakade julklappsinslagningen och blev vittne till när jag fick en smärre chock när jag insåg att jag betalat 175 kr för en, i och för sig lyxig, choklad jag köpt i tron om att den kostade en tredje del av priset. Smått irriterad letade jag snabbt upp kvittot för att kunna visa för butiken att de minsann slagit in fel och lurat mig på en hel del pengar samtidigt som det grämde mig att det skulle kosta mig lika mycket i bensinpengar för att åka tillbaka och rätta till felet i butiken som jag skulle få tillbaka för chokladen. För säkerhets skull letade jag upp varan och butiken på nätet med för att verkligen ha koll. Där fick jag ge mig. Priset stämde! Den galet dyra chokladen kostade verkligen 175 kr. Och det lär ju knappast vara öppetköp på choklad...Nu är den dyraste chokladen jag någonsin köpt inslagen och klar och jag får hoppas att mottagaren av julklappen uppskattar den och att den är så god som priset antyder.
Julstuga med pubhäng






  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post964

Nedräkningen har börjat...

NyheterPosted by kopparhult Fri, December 15, 2017 18:37:48

..och julhelgen närmar sig med stormsteg. Inga tomtar en men vi fuskar lite redan ikväll och kör en Jansson med julköttbullar till. I puben svänger det gott av Home free och julsånger. Acapella bandet Home Free från USA är något alldeles extra. Tack Trond för tipset! Allra bäst är de om man lyssnar på dem via youtube och kopplar upp på tvn så man ser dem samtidigt. Slottsherren står för tekniken och uppkopplingen här så det lyckas. Annars hade jag fått nöja mig med, i bästa fall, Spotify ut i högtalarna.
Medan musiken flödar funderar jag på om jag ska fuska lite till och ge mig på att griljera julskinkan med. Men jag bestämmer mig för att skinkan får lov vänta ännu några dagar. Egentligen skulle den vänta i evigt. Efter att sett det mycket samhällsnyttiga och uppväckande programmet om kött och köttproduktion med Henrik Schyffert på tv igår kväll känns lusten att äta skinka, hur svenskuppfödd den än, är inte trevlig alls. Rent av osmaklig faktiskt.
Jag kan inte säga att det egentligen var något nytt men det var ett bryskt uppvaknande, IGEN, och en påminnelse om hur galet det går till för att vi ska kunna köpa BILLIGT kött i butikerna. Jag tänker som Schyffert sa ,"ska man äta kött så får man ta konsekvenserna". Man måste vara beredd att ta konsekvenserna och ta ställning. Som vanligt finns det inga bekväma genvägar.
Ett ödetorp i vinterskrud.

Så nu tittar jag på den icke kravgodkända men svenska julskinkan jag köpt BILLIGT och tänker att det blir den sista i vårt hem. För det här duger inte! Antingen får vi skaffa egen hemmagris att sköta om och följa ända in i döden och slakten eller så får vi betala mer och köpa kött från djur där uppfödning och slakt har gått försvarbart till. Enligt våra mått mätt. Blir det för dyrt så får vi helt enkelt avstå och äta grönsaker och bönor istället.
Hundarna är som vanligt obekymrade över hur och var deras mat kommer ifrån där de ligger på golvet i puben och lite förstrött tuggar på sina fredagstuggben. (helt utan animaliska produkter såklart efter gårdagens uppvaknande).
Lilla Vi är så söt där hon somnat tätt intill stora, trygga Larsson. Igår var hon lite dålig lilla Vi, hon hade stoppat i sig något elände och hade ont i magen. Nästan hela dagen låg hon i sin clubfåtölj på fårskinnsfällen och sov. Det var väldigt lugnt och skönt måste jag säga. Fast istället smög det sig in en liten känsla av oro när hon var så märkbart lugn. Det är konstigt att man aldrig kan vara helt nöjd. Som tur var piggnade hon till frampå dagen och idag är hon helt sig själv igen. Och jag konstaterade att jag föredrar en livlig valp och ingen oro. Lilla Lyra var väldigt söt en stund i går med. På eftermiddagen. Thomas jobbade längre och var ett par timmar senare hem än vanligt En halvtimme efter vanlig "kommahemtid" gick Lyra ut i hallen och ställde sig med framtassarna på fönsterbrädan och kikade ut. Och där stod hon sen och väntade. Med mitt mänskliga tänkande vill jag gärna tro att hon faktiskt kan klockan och har koll på tiden men förmodligen har hon mer koll på rutinerna runt middagslagningen och ordningarna vi har innan husse kommer hem från jobbet. Men vad hon än kan eller tror så är det i alla fall väldigt gulligt. I övrigt är det ganska gulligt i hela flocken, hundarna verkar trivas tillsammans med de båda nykomlingarna Vi och Ever i gruppen. De har bott in sig ordentligt nu även om de båda som valp och unghund haft mycket att stå i med att både hitta sig själva och sin roll i gruppen. Så som det är med de flesta barn och tonåringar. De tar ett tag att komma in i rutinerna helt enkelt. Och just idag har lilla Vi tagit ett rejält steg framåt i goda rutiner och vanor. Hon har lärt sig att gå igenom hundluckan! Både ut och in dessutom. Så nu slipper hon bli kvarlämnad skällande på insidan eller genomblöt i regnet på utsidan. Det är ett framsteg det!
Vinter i hagarna.











  • Comments(0)//kopparhult1.kopparhult.se/#post963
« PreviousNext »