Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Change as little as possible but as much as necessary..

NyheterPosted by kopparhult Thu, July 26, 2018 21:39:40

Jag tassar ut barfota över den torra slottsgräsmattan och plockar in lite dill och timjan till kvällens matlagning. En vattenmelon ligger på kylning, klockan är närmare åtta på kvällen och det är fortsatt 28 grader varmt. Märkligt nog njuter vi av egen nypotatis varje dag nu, trots att de stackars potatisarna vi kämpade med att få i jorden i maj inte blivit vattnade en enda gång mer än de få skurar som kommit från himlen. Potatisskörden är inte rekordstor men den är. Och slottspotatisen smakar bra tillsammans med den nyplockade dillen. Jag får ännu en uppenbarelse och jag ska bli grönsaksodlare eller lantbrukare när jag blir stor känner jag tydligt och bestämt där jag tassar runt på den sönderbrända gräsmattan.
Fina, goda potatisar har vuxit fram i den snustorra jorden. Anspråkslösa.

Idag har vi försökt få till några vettiga aktiviteter i hettan. Man kan säga att vi har hemester. Det går väl sådär. Hundpromenad på morgonen gick fint medan det var svalt och skönt och sedan en utflykt för lite inköp med AC i bilen. Att inte göra något som förmodligen passar allra bäst i hettan och semestern mitt på dagen passar inte mig alls. Förmodligen borde man vända på dygnet för stunden och sova på dagarna när det är som varmast och vara aktiv på kvällar och nätter. Men hur lätt är det att sova på dagen i värme och strålande sol?
Jag har fått tidernas grymmaste "bonnbränna" med. Efter många dagars utearbete i knälånga byxor är gränsen mellan vinterblekt och solbränt starkare än den någonsin varit. Oreparerbart. Nu får kläderna anpassas efter solbrännan resten av året. Å andra sidan har jag noga aldrig tidigare varit så solbränd som jag är på armar och ben i år. Det är osäkert om det är någon fördel. På kvällarna när det svalnat något spelar vi badminton barfota på slottets torra gräsmatta i sällskap av älg och kronhjortar på fältet intill. De verkar inte störas nämnvärt av våra ansträngda hopp och skrattanfall när bollar och rack inte synkroniserar varken med varandra eller oss. Kul är det hur som helst och motion och en naturupplevelse får vi på köpet. På kvällen måste vi vattna med, oss själva, alla blommor, fåglar och kaniner. Det har burits många vattenkannor denna sommaren och fler lär det bli. Vi kan inte rädda allt men några utvalda växter försöker vi hålla liv i utöver kaniner och fåglar. Tids nog kommer vi nog att tröttna på regn igen även om känslan verkar avlägsen just nu.
Mycket har hänt denna sommaren och mer än potatis har vuxit fram. Här en liten ny prinsessa med slottsanknytning. Ett nytt underverk!

Den bästa stunden är på morgonen och kvällen nu för tiden, särskilt om man frågar våra cockrar. Då är det dags för dygnets höjdpunkter enligt dem. Fågelmatning! De smyger som skickliga indianer runt våra fötter i hukande ställning men med total uppmärksamhet. Vi fyller vattenautomater och fodertråg och sprider lite foder här och där medan cockrarna har järnkoll på fåglarna som ganska orädda rör sig runt dem. Det här är livet förmedlar Mer medan han kikar lite med ett öga mot mig och det andra mot fåglarna. Det är ju dumt att missa något liksom. Längre fram i höst när fåglarna är vilda och fria och säsongen är igång ska han få göra med än att titta. Fast det vet han inte just nu och så vill jag hålla det ett tag.
Till skillnaden från de båda cockrana som tycker att bästa stunden på dagen är fågelmatningsstunderna så tycks de förrymda kaninerna tycka att varje stund är den bästa stunden på dagen. De har det oförskämt bra. Än. Här softar de i den torra jorden intill den nyanlagda rosrabatten.
Lena och Kopparhults Pajaz har blivit 3a på ett tvådagars WT och uppflyttade till elitlass. Stort grattis till det!

Vi lyssnade på Peder Fredriksson och hans sommarprat i bilen på utflykten idag. Tänk så intressant det är att höra andra människors berättelser, om uppväxt, livet, drömmar och mål. Och alla dess baksidor. Har ni inte redan lyssnat på Peder så gör det. Precis som han själv berättade att det var en särskild menig han hört som ung angående hästträning som verkligen fastnat hos honom så fastnade den även hos oss. "Change as little as possible but as much as necessary" Det tål att tänkas på. Om jag nu inte blir grönsaksodlare eller lantbrukare när jag blir stor så ska jag nog satsa på att bli landslagsryttare...











  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.