Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Om om inte funnits...

NyheterPosted by kopparhult Sat, October 06, 2018 20:14:03
Idag var det dags för spanielprov på gamla hemmamarker. Märkbart bekvämt att bara ha ett par mil till provplatsen. Det var dags för årets första spanielprov för vår del. Lyra skulle starta öppenklass fältprov och hade tilldelats startnummer tre av tolv så väntan innan det blev hennes tur var inte alltför lång. Lyra skötte sig bra, sökte starkt och fint men fick dessvärre ingen fågelkontakt, men efter att resten av startfältet körts igenom fick hon en chans till i ett nytt släpp. Här sökte hon starkt och fint en än gång och fick en stöt ganska omgående. Och om om inte hade funnits...så kunde det gått hela vägen. En liten förarmiss av slottsherren där han hade lite för mycket is i magen mot slutet av prövningen och så var provet över. Thats life!
Lyra fick lovord av domaren för sitt sök och samarbete och han sa också att rent jaktligt var det inget fel men just idag var det prov. Förargligt men ibland får man lära sig den hårda vägen. Lilla Lyra är lika söt och glad som vanligt och världen är sig lik även efter provet så det är ingen "big deal" utan bara att ta nya tag och pröva igen.

Hemma igen letade vi fasaner här och var. Till vår förskräckelse lyste de med sin frånvaro. Hökajäveln hade varit, och var här, igen och han hade lyckats skrämma fasanerna hemifrån. Arg är bara förnamnet på vad jag känner när det gäller höken just nu. Dessutom har han ätit upp vår lilla fina svarta dvärgcochinhöna! Visst ska höken leva och ha mat den med men det är i grövsta laget att plocka maten rakt ur vår slottsträdgård tycker jag. Imorgon letar vi vidare efter fasanerna om de inte kommit hem av sig själva för att äta på morgonen.
Det är mycket passa med alla djur och en del oro emellanåt Jag oroar mig en smula för Bäst med. Han den gule, starka hunden som ständigt studsar vid min sida har varit ovanligt nära och lite inställsam de senaste dagarna. Och igår morse fick jag väcka honom för att säga åt honom att följa med de andra hundarna ut. Det är sådan sak som inte händer egentligen. Bäst är alltid, förutom vid två tillfällen i hans treochetthalvtåriga liv, först upp på morgonen. Bäst är ingen hund man väcker, man väcks av honom. Så visst smyger det sig på en liten oro att allt inte står rätt till när han av alla ligger kvar där i biabädden på morgonen. Annars märker jag inte något särskilt men det är de där små, små signalerna som gör mig fundersam. Imorgon ska vi ut och träna tillsammans, då hoppas jag att han studsar precis som vanligt och är först upp på morgonen.


  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.