Kopparhults Nyhetsblogg

Kopparhults Nyhetsblogg

.

Här är ni välkomna att följa oss och våra hundar i vardagen.

Det är onsdagkväll på slottet

NyheterPosted by kopparhult Wed, October 10, 2018 20:32:44
Det är en helt vanlig onsdag kväll. Eller en lite ovanlig kanske eftersom varje ny kväll är unik i sitt slag, även onsdagarnas. Dimman kröp in över åkern och slottsträdgården i skymningen och det såg magiskt och vackert ut. Och mörkt. Mörka kvällar hör till årstiden och det är bara att försöka vänja sig även om det tar emot. Jag tänder några levande ljus och frossar i värmen och ljuset de sprider samtidigt som jag förfasas lite över mitt slöseri när jag tänker på hur sparsam man var tvungen att vara med stearinljusen innan elektriciteten kom. Ljusen skulle räcka många långa vintertimmar förr. Nu kan jag elda tre hela ljus en kväll, utan att skämmas. Och då har vi ändå elektriskt ljus så mycket vi vill. Det närmar sig gränsen för slöseri. Eller så har vi redan passerat den gränsen för länge sedan.
Jag lyssnar på Jose Gonzales och känner mig lite lycklig över det med. Dels för att jag tycker hans låter är rysligt bra och dels för att jag inte har kunnat lyssna på honom på väldigt länge. Av den enkla anledningen att jag hade glömt hans namn och bara inte har kunnat komma på det igen. Jag har frågat flera stycken efter en singersongwriter från Göteborg med krulligt mörkt hår och ett spanskklingande namn utan att få träff. Tills någon föreslog en Fernandez och det ledde mig till Gonzales. Då blev det fullträff! Både av att hitta rätt namn igen och att kunna lyssna på låtarna. Men det gör mig lite bekymrad. Vad är det som händer med minnet när namn bara faller bort sådär? Jag som brukar ha bra koll.
Kloka blickar från kloka hundar

Jag är egentligen både arg och ledsen igen, ikväll också, fast jag har förträngt det lite för stunden. Den söta chokladbruna hönan strök med idag. Under ett par obevakade timmar när jag tog bilen och hundarna till älgjaktsfrizon passade den på HÖKAJÄVELN! När jag backade runt hörnet på björken och in på gårdsplan såg jag i backspegeln hur den lyfte ur hönsgården. Av den lilla hönan fanns bara en hög fjädrar, huvudet och en fot kvar. Så fruktansvärt sorgligt. Resten av hönsen och kaninerna satt helt tysta och gömda i granrishögar och jordhålor. Jag smider onda planer nu, riktigt onda planer. För att planerna inte ska gå helt över styr har slottsherren och jag flyttat hela det lilla hönshuset med resterande tuppar och höns, väldigt många fler tuppar än höns efter hökens besök, in i den mindre kaningården gjord av hundgårdssektioner och nättak. Det får bli lite trångbott ett tag tills vi funnit en bättre lösning. Slottsherren fixade en enkel fälla igår kväll, en av den snällare sorten där höken skulle fångas levande, utan att skadas är väl bäst att tillägga, för vidare transport och släppas ut långt bort. Höken har tyvärr inte hittat fällan än, eller så har den genomskådat den, men jag vet numera att den fungerar alldeles utmärkt till bruna cockerspaniels med. Ifall man nu skulle behöva fånga någon sådan någon gång. Lilla Mer är inte lika slug som höken utan satsade fullt ut för att hämta den döda fasanen som skulle locka höken in i fällan. Ja vad säger man? Mer är utplockad och fällan återställd och den lilla bruna hönan är fortsatt alldeles väldigt död. Imorgon är en ny dag.Och så charmtrollen











  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.